Vi avslutar året med årets bästa citat. Det där får också ses som ett nyårslöfte inför 2008.

Årets sista dag ska avnjutas med att se småkronorna lira mot Tjeckien och jag hoppas och tror de kan ta sig raka vägen till semifinal idag. Det skulle vara underbart. Efter matchen blir det några timmars fixande innan jag drar iväg på nyårsfirande. Någon snygg nyårsoutfit blir det dock inte. Tack för det! Min snygga klänning kom inte när den skulle, och idag lär den inte komma. Bitter? Oh ja. Men man ska ju avsluta året som man bedrivit det.



Men jag har flera alternativ i garderoben, men inget som känns hundra. Det är ju typiskt det. I alla fall blir det pumps och så snyggt hår på det sedan. Lite stil blir det ändå!

...Och jag ångrar att nyår inte ska firas med Stockholmsfjollan och Den Blonda Häxan... Lite Gaborik och Näslund hade suttit fint nu.

---

Så småningom kommer det en årsredovisning över 2007, men som sagt, nu är det snart Sverige - Tjeckien och därefter full rulle för att fira det nya året

GOTT NYTT ÅR!

Nu har TV6 Peter Forsberg högst upp på listan över önskvärda profiler som expertkommentatorer under hockey-VM i vår. Jag får magknip av detta.

Jag hoppas och tror Kung Forsberg tackar nej. Framförallt för att jag förstås hoppas att han inte har möjlighet att agera expertkommentator för att han har fullt upp att jaga Stanley Cup-segern, men också för att (om han inte kan spela) det skulle innebära en katastrof att ha The God som kommentator.

Det är i periodpauserna jag går på toa, fixar lite tilltugg samt filosoferar alternativt sköter diverse andra sysslor. Skulle Forsberg då finnas med i studion och prata i periodpauserna skulle mitt schema inte gå ihop, och det skulle innebära smärre panik i tillvaron. Jag har sällan tid att ladda upp inför matchen utan brukar få slänga mig in genom dörren, slita av mig kläder och skor och hoppa i soffan. Med andra ord finns ingen tid att gå på toa innan. Det är därför detta måste göras i periodpausen. Men ska Forsberg då vara expertkommentator så går det som sagt inte, vilket kommer innebära att jag allra minst får njurbesvär eller någon typ av cancer.

Nej, då är det bättre att han gör annat. Studerar ett bra skydd för foten tillsammans med världens bästa fotspecialister, exempelvis.

Helt, helt, helt ofattbart. Vilken match!

Vinst över Canada med 4-3. Canada som inte släppt in ett mål på ofattbart många minuter får pisk av ett Tre Kronor som hade allt annat än domaren på sin sida. Magiskt, briljant, underbart!

Victor Hedman var grym och även Tobias Forsberg var riktigt bra, och som MODO.it känns det förstås guld att just Forsberg får slå in den matchavgörande pucken.

Dessutom spöade Flyers Tampa ikväll. Fin kväll med andra ord. Nu blir det fortsatt pluggande. Lär gå som på en räls efter detta.

Jaha. Julafton imorgon nu då. Dopparedagen med andra ord.

Årets längsta dag (dock inte för mig som sov som en stock mesta delen av dagen) och en lång väntan. Varför visar de då inget vettigt på TV:n? Den här dagen är som gjord för ett långt och härligt Macahan-maraton. DET hade jag kallat uppladdning inför jul det.

(Och så hade jag haft en vettig ursäkt att slippa ladda upp inför julafton med att sitta och skriva c-uppsats).

Jag skrev visserligen igår om att det skulle vara bättre att inte nämna något om gårdagens förlust, just för att slippa strö salt i såret. Men ur ren terapisynpunkt kan det nog ändå ha sina fördelar.

Okej, förlust. Igen. För 16:e gången den här säsongen. Mer än alla andra lag. Nog för att det är trevligt att vara bäst på något, men att vara bäst på att förlora är det faktiskt inte. Istället är det otrevligt de luxe. Så nu sitter man här och lider. Vad händer egentligen? Varför, varför, varför?

Jag önskar att Mattias Timander och Per Hållberg kan komma tillbaka snarast möjligt, om möjligt (?!). De är oerhört stora avbräck, givetvis, och med dem tillbaka (om? När?) blir försvaret med största sannolikhet tip-top vilket förhoppningsvis kan leda till att man kan vända denna negativa trend.

Atvars Tribuncovs har varit en jättevärvning. En helt fenomenal back som verkligen varit en stark bidragande orsak till att läget inte varit ännu värre. Jag har gett honom beröm efter varje match nu sedan han kom (och som jag sett), men det är han också värd. Han spelar hela tiden stabilt och lugnt och täcker ytor på ett briljant sätt Dessutom är han placeringssäker och hans istid är också den imponerande.

Jag tror att alla andra MODO-supportrar precis som jag drömmer våta drömmar om att få se en intakt backuppsättning med främst Mattias Timander, Atvars Tribuncovs, Per Hållberg, Hans Jonsson, Pierre Hedin, Oscar Hedman och Victor Hedman. Jag tror (eller jag vill tro) att detta skulle klara upp mycket. Jag vet att problemen inte bara ligger i avsaknaden av Timander och Hållberg och defensiven, men som sagt skulle det betyda oerhört mycket att se dem på isen igen. Med Hållberg tillbaka kommer vi också få tillbaka en ny dimension till uppspelen.

Förhoppningsvis kan juluppehållet göra att åtminstone några pusselbitar faller på plats. För det behövs verkligen.

Den här gången handlar det inte om vare sig sporten som utspelas på is med puck och klubba eller mannen som tog just den sporten till en högre dimension. Och nej, det handlar heller inte ens om mig.

Istället är det lägenheter (i stan) jag vill prisa.

Ni som bor i lägenhet (inne i stan) vet inte hur lyckligt lottade ni är. Men jag, som bor ute i bushen och är glad om det finns varmvatten ens på sommaren och det åtminstone går en buss om dagen, jag kan ta tillvara på lägenhetens alla positiva sidor. Till att börja med: varmvattnet. Som sagt, i mitt hem får man minsann nöja sig med varmvatten under sommaren. Nu mitt i vintern och med 15 minusgrader är det lite annorlunda. Då hinner man inte ens skruva på kranen innan det har hunnit bli kallt. Den som kan sin matematik kan lägga ihop ett plus ett här. Summan är alltså att man antingen får gå och vara ofräsch, alternativt att man gör sig till ett irritationsmoment hos vännerna med lägenhet och varmvatten för att man ständigt ockuperar deras badrum. (Här vill jag därmed passa på att ge en känga åt er alla som gnäller om att jag tar tid på mig när jag duschar. Man gör det när man inte är van varmvatten).

Vad finns mer att hylla med lägenheter då? Jo det faktumet att man har bussar och tåg just runt knuten. Om så än inte bokstavligen, så är det inom gångavstånd. Livet blir några smulor bättre om man kan missa bussen och ta den som går tio minuter senare, eller till och med några timmar senare. Ute i bushen däremot kan den där enda lilla bussen som passerar en gång om dagen vara skillnad mellan liv och död.

Sist men inte minst kommer också underhållningsvärdet. Lägenhetens största charm är att man kommer så mycket närmare sina grannar, vare sig man vill eller inte. Men catfight mellan ett gäng tonårstjejer på innergården är något man vill se. Fram med popcornen säger jag! Här slipper man dessutom ta fram kikaren för att se vad det är dem gör. Läckert.

---

Om gårdagens förlust säger vi ingenting. Inte för att det gör saken bättre, men för att man slipper strö salt i såren. Herrejävlar, nu vill jag ha ett stort sockerberg på det där såret i jul! Det är nödvändigt.

Lurke hemma, Häx på hemväg och lite klassiska ögonstenar upphittade är en bra bit på vägen. Lite sköna besked på detta och det känns riktigt bra.

---

För att höja intressekvoten i inlägget kan jag meddela att jag idag hade likadana strumpor på mig. Det händer minsann inte varje dag och är därmed något att plita ner i dagboken. Hur de såg ut? Gråa. Helt vanligt gråa. Samma gråa nyans dessutom. Jag är inte så lite stolt över mig själv.

Det var ett tag sedan nu, men jag fick ett litet anfall igen efter att ha haft nostalgisk kväll med Colorado. Mitt hjärta skrek efter mer hockeyporr och jag bölade och saknade saker som det här:






Vad, vad, vad händer om den mannen inte spelar elithockey igen? Kommer världen verkligen fortsätta snurra?

---

5-0 i baken igår. Hemma i banken. Jag är så jävla glad att jag missade matchen.

Nu blir det läggdags istället för NHL-hockey. Tidig uppgång och mycket att göra imorgon och jag borde egentligen ha lagt mig för länge sedan. Gonatt.

Ibland blir man nostalgisk och låter glädjetårarna rinna bäst de vill. Detta är magi. Omänskligt underbart!

Jag... njuter.

Nu har jag äntligen skickat efter en plattång, efter mycket om och men.

Det blev en GAMA till slut eftersom man ju (tyvärr) måste tänka på sin plånbok också. Men denna ska enligt vad jag hört vara riktigt bra trots det tämligen låga priset 559 kronor inklusive frakt. Jag beställde från Baresso och även om jag hört en hel del negativt om dem hoppas jag detta blir bra.

Nu är frågan bara om jag ska beställa det här kitet med schampo, balsam och stylingprodukt från Kérastase/Baresso? Jag är väldigt nöjd med hårinpackningen ur Kérastases Reflection-serie och därför känns det som detta skulle vara värt att prova. Balsam måste jag dessutom ha nytt nu, så det är ju lägligt att passa på. Priset ligger på 529 kronor för alla tre.

Kerastase Reflection Chroma Reflect Milk

-Vårdande balsam som gör håret följsamt och silkesmjukt samt framhäver reflection och intensitet i det färgade håret. (rd 249:-)

Kerastase Reflection Bain Miroir 1

-Ljusreflekterande schampo för färgat hår med en ljuvligt krämig konsistens. Framhäver och intensifierar det färgade hårets glans och lyster. (Ord 209:-)

Kerastase Reflection Chroma Protect Polishing Cream

-Vårdande creme som tillför håret en helt unik struktur. Cremen smälter samman med hårfibrerna, vilket gör att håret känns luftigt och naturligt. För alla hårtyper som vill ha volym, lyster och glans! (Ord 229:-)

Någon som har den vårdande cremén? Fungerar den som en föntlotion (är värmeskyddande)?

Tänkte gnälla lite nu, eftersom det är det Morror gör bäst.

Alla ni som måste ha med ungarna i affären när ni storhandlar inför jul och dessutom i den värsta rusningstrafiken, kan ni försöka undvika att leka pedagog just när varorna ska plockas upp på bandet (och jag står i kön och väntar otåligt)?

Här kommer jag fram till kön till kassan. Hungrig, trött och miserabelt knäckt på grund av stress, kyla, huvudvärk och hockeymisären igår. Att jag har bråttom är givet. Så är det ju minsann alltid när det är som mest folk. Jag står där i kön, efter att redan ha genomlidit horder av människor med barnvagnar som tar upp all plats och som givetvis är just där jag ska vara. Humöret är alltså som redan nämnts inte alls på topp. Äntligen börjar kön gå framåt, men då ser jag ungen och jag hör rösten. Mamma-rösten. Det finns inget som skär så i öronen som en mamma som pratar barn-språk med sin unge när hon egentligen borde koncentrera sig på att vara tyst och göra annat. Tålamodet börjar tryta. När man inte tror det kan bli värre, ja då börjar mamman leka pedagog med ungen. "Vad är det här? Neeeej, det är ju en tomat!" och "Ja lägg gurkan på bandet där nu. Såååå ja." Det börjar hetta till och jag håller på att sprängas i bitar. "Kolla vad mycket julmat! Vi ska ha en stooooor julmiddag" varpå hon dessutom visar hur stoooor julmiddagen ska vara. Ridå.

I övrigt har jag inget emot barn. Så länge de har MODO-tröjor på sig. Det hade inte den här ungen.

Ja, jag vet att jag är bitter. Men låt mig.

I torsdagsnatt när jag satt uppe och såg Detrot få pisk av Edmonton (lycka!) fick jag också se hur Kristian Huselius öste in poäng mot Tampa Bay. Min första tanke var hur skönt det måste kännas för honom att få lyckas med en sådan poängskörd så buttre Mike Keenan kan tina upp och ge honom en klapp på axeln.

Dagen därpå kunde man läsa om att Keenan inte alls varit särskilt inponerad över Husse. Okej, man har spelare man har svårare för än andra, men att som coach ha mer eller mindre ett hat mot en viss spelare tycker jag är vansinne. Att dessutom sedan inte ens kunna svälja sin stolthet och i alla fall ge någon typ av vettig bekräftelse är helt befängt. Gör man fem poäng i en match, så har man varit bra oavsett vad man sedan åstadkommit i matchen utöver just de poängen samt tidigare under säsongen och hur lagens försvarsspel såg ut.

Inatt var Husse återigen stekhet och gjorde fem nya poäng. Nu är det faktiskt dags att ge honom en klapp på axeln, Iron-Mike. Lite beröm har aldrig skadat någon.

---

På tal om det. Det är fritt fram för dig Murke att ge mig en klapp på axeln för att jag letade som en vindögd iller efter ditt morotsbröd häromdagen och till på köpet nästintill vrickade hela kroppen. En fika på detta och vi är kvitt.

 Vi är tighta jag och Bonnie Tyler. Och varför skulle vi inte vara det? Hon är ju också helt obeskrivligt bedårande!



---

* Tönten i regnet är förstås inte jag. Tönten i regnet saknar de talanger jag briljerar med och har istället sinnet för clementiner respektive satsumas som största talang. Visst, Fröken Bitter? Och säg nu inte att det bara är nåt min schizofrena hjärna tror. Det kanske var så förr, men nu är vi friska.

Over and out.

Idag var vi och fikade.



























Det var en helt vanlig fika, inga konstigheter med andra ord.

Efter några veckors oflyt med både det ena och det andra vad beträffar det mesta i mitt liv känns det som det börjar vända nu.

Utöver den kurs jag olyckligt nog inte var behörig till (min klantighet får sig ett ansikte) så kom jag in på samtliga kurser jag sökt. Planen är alltså att läsa Mediepraktok I+II och sedan Journalistik A, Presentationsteknik samt Journalistik A som går på halvfart och sträcker sig under hela terminen. Nu är det bara att sätta fart att få tag på praktiplats samt filosofera vidare i hur jag ska göra längre fram i vår med boendet i Sundsvall.

Största vändningen kom dock i dagens besked om att kursen jag oroat mig över nu är klappad och klar. Skönt att den är godkänd och att jag kan släppa tankarna om den och istället satsa på C-uppsatsen fullt ut. Det behövs, kan man lugnt säga...

Även andra saker har börjat kännas bättre. Inte helt och hållet, men det går framåt. Det gäller att kunna tänka rätt nu också, inte bara ibland utan hela tiden.

---

En annan vändning stod Tre Kronor för idag när de gjorde en riktigt bra tredjeperiod mot tjeckerna. Någon kvittering blev det däremot inte. De miljontals tappade puckarna i mittzon under andra perioden kostade för mycket och Tjeckien kunde ta hem matchen med 5-4.

---

Milan Hejduks sex poäng nu i veckan var en höjdare. Den mannen kan han. Extra kul att han går in och visar vilken klass han håller när kapten Sakic inte finns med på isen. Förlusten mot Blue Jackets inatt är visserligen en plump i protokollet, men det är sånt man kan leva med. Särskilt som Philly visade stor måleffektivitet senast när de tog hem matchen mot Penguins med 8-2- Läckert!

Inatt blir det Canadiens som står för motståndet mot Flyers och Colorado tar sig an Nashville. För mig blir det nog antagligen att följa Detroit-Edmonton eftersom matchen går på TV.

Nu blir det mer pluggande. Som vanligt.

Så snäll som jag varit borde inte mindre än allt från denna eminenta önskelista ligga under granen på julafton (och vara adresserat till mig):

♥  GA.MA Ceramic plattång (Finns dock på Teknikmagasinet för 499 kronor, men dit går det inte att direktlänka)

♥ Digitalkamera som är liten och med stor display. Exempelvis denna eller den här.

♥  Vidal Sassoon hårfön

♥ Svart smyckesträd från Åhléns

♥ LACK TV-bänk från IKEA

♥ Personlig almanacka

♥ Desperate Housewives DVD, säsong 3

♥ Ugly Betty DVD

♥ Vintertäcke till ponnyn

♥ Boken Den kompletta guiden till högskoleprovet

♥ Armband 1 och armband 2 från KyssJohanna

♥ Speglar från IKEA

♥ Emporio Armani Diamonds parfym

♥ Silvrig sittpuff från Lagerhaus

♥ Pjätteryd tavla från IKEA

I övrigt blir jag så klart glad och tacksam för även annat. Ni vet ju allt jag i tid och otid tjatar om.

Avslutningsvis vill jag tacka Teknikmagasinet för att ni säljer plattången jag vill ha. Hade det varit från en annan butik hade jag kunnat glömma att få den från min käre far, men på Teknikmagasinet kanske han vågar sig in.

Efter att jag fått höra att jag bara skriver om hockey, hockey, hockey och lite shopping och annat ytligt och framförallt är opersonlig i det jag skriver i bloggen så funderade jag lite på det här med hur mycket man lämnar ut sig i bloggen. Vissa är väldigt öppna, raka på sak och skriver om i stort sett alla privata delar av sitt liv. Andra nämner inte sitt privata och inre liv för en sekund.

Hur anonym är du? Hur anonym är jag?

Jag skriver inte mycket om mitt privata, annat än i vissa specifika fall och/eller omgjort till något helt annat. Mycket kan översättas till metaforer och andra liknelser Jag har bild på mig själv, man kan enkelt hitta min ålder och bostadsort, studieort, kurser jag läser samt bilder på vissa vänner. Med lite vilja kan man hitta mitt förnamn och med en liten ansträngning hittar man nog så småningom mitt efternamn och därmed adress, telefonnummer och diverse annat. Men, detta skulle kunna hittas ändå.

Det som är mitt däremot, stannar ofta utanför bloggen. Men, kan man konsten att läsa mellan raderna, och har samma tänk som mig (läs: fantastiskt fantasifulla associationskedjor) så är denna blogg en guldgruva och en stor nyckel till mitt inre. Så är det. Skapligt djupt va?

Min kära kompanjon hälsar att en annan, och betydligt mer lättvriden, nyckel är att prata gott om Forsberg/MODO, ge mig tequila och fråga mig om satsumas och fruktbilar så blir jag som en öppen bok sedan.

Kanske ligger något i det där.

Mats Sundin, giganten, stänger dörrarna till spel i VM, och därmed sannolikt (?) något mer spel i Tre Kronor.

Det var väl för väl det.

Vi kommer alltså att ha hans briljans under OS 2006 som det senaste minnet för hans spel i världens bästa landslag. Vi kommer aldrig behöva oroa oss för att få se Sundin iförd Tre Kronor-tröjan stå och vara besviken över en finalförlust och ett förlorat guld. Minnena från OS-guldet i Turin kommer inte bara lysa starkast utan också färskast.

Det är ett annat sätt att se på det hela. Sorger ska man ta med en klackspark. Tårar och hjärtesorg är överskattad, tro mig.




---

Colorado Avalanche - Philadelphia Flyers 2-1 inatt efter att Milan Hejduk satte den matchavgörande pucken med tre sekunder kvar av den andra perioden.  Det är fint det. Det är en riktig pers när ens två lag möts. Faktum är att man blir helt schizofren, vilket är skapligt nerverande. Nåväl, 2-1 är ett bra resultat, och särskilt Avs behöver poängen med tanke på att de nu ligger utanför en slutspelsplats. 10-0 däremot är ett sådant resultat man inte vill ha. Glädjande var att Jose Theodore var riktigt bra i kassen.

Det finns musik och så finns det musik. Det här är så bra det bara kan bli. Eller, att utse en favoritlåt är för mig omöjligt, men det där är en av dem. Väl värd att lyssna på!



Jobb står på schemat nu, och jag har just kommit på att jag kommer missa Idol-finalen. Det är då typiskt det. Nåja, jobb är aldrig fel och för mig känns både Marie och Amanda som värdiga vinnare av tävlingen. Därmed har jag inget behov av att sitta och köra igenom några typer av vinnarritualer och liknande. Det går som det går, och det kommer bli bra, helt enkelt.

Dags att fixa käk och sedan göra mig iordning. Tjing!

Underbart, fantastiskt, fenomenalt och magiskt. Magnus Wernblom satte 2-2 och blev därmed historisk genom att med sina 258 kassar bli meste målskytt i MODOs historia. Mr MODO fick tag i pucken långt ner i offensiv zon och skickade in pucken mot mål från "död vinkel" och helt plötsligt hade MODO kvitterat och Werner blivit historisk. MODO-vinst med 5-3 sedan, det är sånt som gör att man skakar på huvudet och undrar vad det där "Jävla oflyt hela tiden" kom ifrån.

Riktigt bra av MODO idag. Man kämpade och ville verkligen vinna och hålla segerkurvan mot Färjestad i Swedbank intakt.  Många var riktigt bra idag. Atvars Tribuncovs spelar fortsatt säkert och stabilt och hans enkla backspel är en fröjd att se. Kul att han fick göra sitt första mål i MODO-tröjan genom att sätta avgörande 5-2. Även Per Svartvadet fortsätter spela bättre och bättre och det kändes bra att även han fick näta. Inledningen av säsongen har ju varit lite tuff men det märks att han är på gång nu. Som sagt tycker jag många förtjänade beröm idag. Oscar Steen, Pierre Hedin och Patrick Yetman är alla värda att lyftas fram lite extra. En del missar (förste periodens strul på offensiv blå), men det känns som allt är på väg att vända nu. Missar är inget att bry sig om nu, om man ser till det positiva.

Att Kung Mattias Timander och Per Hållberg också har gått på is nu känns underbart.

---

För övrigt är det kanske dags för mig att ta tillbaka den skit jag tidigare skrivit om Richard Lintner. Stinkande avundsjuka doftar aldrig gott och jag får skriva under på att han varit en riktigt bra värvning.

Många beskriver sig själv, eller andra,  vid alla möjliga tillfällen som snäll. När de ska beskriva sig själv eller andra med tre ord, när de berättar om någon ("han är snäll, rolig, charmig... du kommer älska honom!"), i kontaktannonser, i bloggtexter och diverse annat. Snäll får väl ses som ett av de vanligaste sätten att beskriva sig själv och andra på.

Men jag, jag är inte snäll.

Istället för att köpa julklappar åt folk så köper jag istället både det ena och det andra till mig själv. Pengarna går åt i en rasande fart och nu ser det lite dystert ut för de snälla vänner som förväntat sig en julklapp från mig. Jag, men mina alltid så noga tilltänkta gåvor, har alltså valt att vara osnäll nog att lägga julklappspengarna på julklappar åt mig själv. Här ser ni senaste tidens resultat:



Men å andra sidan är det svårt att veta. Kanske är jag på detta sätt indirekt snäll? Shopping är bra träning (och som alla vet blir man glad , pigg och kry av träning) min bitterhet sjunker ofta efter att jag fått tag på någon jag länge velat ha (läs: mitt efterlängtade smyckesträd). Jag har trots allt inte köpt något onödigt utan enbart väl genomtänkta köp som jag faktiskt behövde, och detta bör ju öka på mitt välbefinnande. Tänker man då lite kan det tänkas att mina vänner slipper höra en hel del gnäll om vissa saker, vilket alltså kan ses som att jag på ett indirekt sätt är riktigt genomsnäll. Men det där är nog upp till var och en att avgöra.

Av min kära mamma fick jag också dessa tavlor. Jäkligt lotto!



---

I övrigt beskriver jag mig själv med följande tre ord: ekvilibrist, pregnant och definitiv.

Så här blev det, efter femton centimeters avkapning. Frågan är nu, vad var det för plattång frisören använde? Det glömde jag förstås fråga. Men plattång står högt upp på önskelistan, och allra helst denna som Linda tipsat om. Dock krävs det nog att jag sätter igång och räddar världen allra minst för att leva upp till den "vara-snäll"-kvot som lär krävas för att tomten ska fixa den åt mig. Dessutom ligger jag med största sannolikhet på minus på just den kvoten, så det känns lite svåruppnåt just nu kanske.

Men åh, jag vill ha den!

  

Till allmän beskådan kan också kvalitén på min gamla mobilkamera ses. Och då ska det ändå sägas att det är vad som fungerade bäst på den mobilen. Att jag är bitter i tid och otid, är kanske inte så svårt att förstå?

Nu har jag just investerat i en ny mobil. Igår åkte jag, Majk och Mäster till stan för att leta upp en ny kompanjon till mig. Det blev denna lilla skönheten, lite läckert MODO-röd så där. Men i övrigt lämnade den mycket att önska. Vi har inte varit annat än ovänner sen jag kom hem med honom. Min nya kompanjon blev alltså istället min ovän. Grattis, grattis. Skitmobil!

Nåja, även om jag är bitter så är jag lätt att muntra upp. Murkes "men vänta!!!! vem ska köra fruktbilen???" är allt som krävs för att jag ska nästintill explodera av gapskratt. Dessutom gjorde ett "Känner du att det rycker i tarmen, så är det bara att du kommer, vet du!" att det kändes ljusare. Men, tarmen?!

Ikväll blir det mer pluggande och ordning och reda på mina intervjuer och förhoppningsvis lite fruktbils-surrande och sedan NHL inatt. Philly tar sig an Minnesota och för Avs är det blåjackorna som står för motståndet. Därefter läggdags och min skönhetssömn. Bra plan.
.
---

Härligt med trepoängaren igår. Nu tänker vi på det positiva i vinsten, och hoppas att det blir ytterligare en seger imorgon mot Färjestad. Jag är laddad till tänderna, och Lurke sprider lite gammal nostalgi över det hela genom att just ha återuppväckt sitt hockeyintresse. Det börjar gå mot ljusare tider, verkar det som.

Jag har alltid sagt att den dagen jag vill ta en liten paus från mitt jobb som världens bästa hockeyskribent så ska jag köra en stund som chefredaktör på Cosmopolitan eller SOLO, som omväxlings skull. Tveksamma miner och hånskratt har det blivit när jag berättat om att jag tänker ha Kung Forsberg på varje omslag.

Men vad säger ni nu då?

 

Så där ja. Första steget på karriärstegen avklarad. Omslagen känns faktiskt ytterst viktigt att börja med. Upplagorna kommer säljas som smör i solsken.

Nej, ett under har inte skett. Jag har inte lärt mig trolla i Photoshop (och grisar kan inte flyga). Bilderna kommer istället från grymt roliga MagMyPic. Studsa in och testa egna omslag nu! Idén hittade jag hos Kenza.

---

Om någon mot all förmodan skulle ha något emot att inte ha den mannen på omslaget trots den kunglighet han huserar med, så förslår jag att ni kollar in det här eller detta  Mer ödmjuk och generös människa får man leta efter. Det är ingen konstighet med att han för mig och många andra är Gud.

End of preach.

De dåliga dagarna verkar fortsätta rada upp sig på rad. Återigen kan jag med anledning citera Pölsa: "Jävla oflyt hela tin".

Smala Sussie är en av de roligaste filmer som gjorts och jag kan inte se sönder den. Igår kväll när jag kom hem efter skitdagen nummer jag-vet-inte-vilken-i-ordningen så slängde jag mig i soffan och skrattade av mig. Smala Sussie fungerar alltid, även om man minst sagt har ett jävla oflyt.



För övrigt. Kan man, trots att man inte bor i det förlovade landet i väster, stämma folk till höger och vänster och uppåt? Jag har c-uppsats att skriva, och har således inte tid att ha oflyt och jobbigt nu. Kan man stämma någon med anledningen att denne sprider bitterhet över min uppsats?

Smala Sussie ska kanske inte få hela äran. Underbaringar som ställer upp är också guld värda. Nu menar jag inte bara Foppa som får visa mästerverk efter mästerverk fram och tillbaka på youtube och videon för att glädja mig, utan också sådana där vanliga dödliga som Stockholmsfjollan (Teknikern kallad, numera), Fröken Bitter och Murke (och andra i companiet, men de får stå tillbaka den här gången). Trots att de oftast driver mig till vansinne är de faktiskt något att hålla i när åskan går (om jag nu hade velat hålla i något, vill säga). De ger mig i alla fall den möjligheten, och det är värt beröm det. Min käre far som inte stod ut med tanken på att hans underbart bedårande dotter skulle få gå från centrum och ut till Orrholmen och sedan vänta på ett tåg i två-tre timmar är också guld värd, liksom min kära mor som tvingar mig avstå från Ullared och (ännu mer shopping) så jag istället för att bli bankrutt kanske kan klara att hamna på plus/minus-noll den här månaden, trots allt.

Kanske ska sluta vara bitter och känslig nu. Det är ju hockey ikväll, och Susse är på is. Bättre att skratta och vara glad, det ska ju vara nyttigt jar jag hört.

Världens bästa bildhitterska Linda visade denna bild med anledning av hur tungt det känns just nu som MODO-supporter. Det har gått allt annat än bra efter uppehållet, och det är inte utan anledning som man oroar sig. Jag trodde matchen mot Timrå skulle bli vändningen, men det känns som uppförsbacken fortsätter. Precis som Linda så lider jag med Salle och övriga i laget.



Salle får visa läget. Det känns tungt just nu. Hockeyn, skolan och mitt liv (ja, det där utanför hockeyn och skolan, ni vet. Jaså inte? Jodå, det finns ju ett sånt). Men, mest är det väl jag som gör en höna av en fjäder. Det är bara att rycka upp sig och köra vidare, men just nu känns det väldigt kämpigt att göra det.

Helgen har bestått av jobb, plugg och sociala aktiviteter, och sedan avslutades helgen med ett mindre trevligt besked. Känns som att söndagar har gått och blivit "jobbigt-besked-dagen", och ja, det känns lite lagom surt så där. I övrigt har veckan varit kanon sånär som hockeyångest, tentaångest, pluggångest och stressångest. Lyckat besök hos frissan, skön sockerdimma med Stockholmsfjollan, roligt drag med Murke och Em och flertalet lyckade shoppingrundor.

Men, det tunga finns där och gör att det blir svårtacklat det mesta nu. När sedan söndagen dessutom avslutas med en rejäl boarding så blir det att haka på Salles hänga-läpp-visa här ovan.

---

För nittionionde gången kommer också den nu väl använda repliken: ...Och det har bloggen fått lida för. Jag har fullt upp med allt och hinner inte blogga, trots att jag har massor jag vill plita ner. Har varit dålig på att svara på kommentarer också, men det kommer. I övrigt är det otroligt tacksamt och kul att se att det är många som kikar in på bloggen varje dag, trots att jag varit dålig på att uppdatera. Tack!

(Nu får detta vara sista gnäll-inlägget. Imorgon ska jag rycka upp mig, och då jävlar!)