Guds gåva till människorna

Den här gången handlar det inte om vare sig sporten som utspelas på is med puck och klubba eller mannen som tog just den sporten till en högre dimension. Och nej, det handlar heller inte ens om mig.

Istället är det lägenheter (i stan) jag vill prisa.

Ni som bor i lägenhet (inne i stan) vet inte hur lyckligt lottade ni är. Men jag, som bor ute i bushen och är glad om det finns varmvatten ens på sommaren och det åtminstone går en buss om dagen, jag kan ta tillvara på lägenhetens alla positiva sidor. Till att börja med: varmvattnet. Som sagt, i mitt hem får man minsann nöja sig med varmvatten under sommaren. Nu mitt i vintern och med 15 minusgrader är det lite annorlunda. Då hinner man inte ens skruva på kranen innan det har hunnit bli kallt. Den som kan sin matematik kan lägga ihop ett plus ett här. Summan är alltså att man antingen får gå och vara ofräsch, alternativt att man gör sig till ett irritationsmoment hos vännerna med lägenhet och varmvatten för att man ständigt ockuperar deras badrum. (Här vill jag därmed passa på att ge en känga åt er alla som gnäller om att jag tar tid på mig när jag duschar. Man gör det när man inte är van varmvatten).

Vad finns mer att hylla med lägenheter då? Jo det faktumet att man har bussar och tåg just runt knuten. Om så än inte bokstavligen, så är det inom gångavstånd. Livet blir några smulor bättre om man kan missa bussen och ta den som går tio minuter senare, eller till och med några timmar senare. Ute i bushen däremot kan den där enda lilla bussen som passerar en gång om dagen vara skillnad mellan liv och död.

Sist men inte minst kommer också underhållningsvärdet. Lägenhetens största charm är att man kommer så mycket närmare sina grannar, vare sig man vill eller inte. Men catfight mellan ett gäng tonårstjejer på innergården är något man vill se. Fram med popcornen säger jag! Här slipper man dessutom ta fram kikaren för att se vad det är dem gör. Läckert.

---

Om gårdagens förlust säger vi ingenting. Inte för att det gör saken bättre, men för att man slipper strö salt i såren. Herrejävlar, nu vill jag ha ett stort sockerberg på det där såret i jul! Det är nödvändigt.

Lurke hemma, Häx på hemväg och lite klassiska ögonstenar upphittade är en bra bit på vägen. Lite sköna besked på detta och det känns riktigt bra.

---

För att höja intressekvoten i inlägget kan jag meddela att jag idag hade likadana strumpor på mig. Det händer minsann inte varje dag och är därmed något att plita ner i dagboken. Hur de såg ut? Gråa. Helt vanligt gråa. Samma gråa nyans dessutom. Jag är inte så lite stolt över mig själv.

image136



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...