"Skjut så får vi se vad det är"
Jaget före laget byttes ut mot det där fina citatet. Nytt motto lagom till det nya året. Skjut så får vi se vad det är. Vackert, och så jag.
Nu ska jag fixa mig och sedan blir det nyårsfirande. Jag missar hockeyn, katastrof, men jag ska försöka vara på tip-top-humör trots den ofagra incidenten. Det här ska jag ha på mig: Svart klänning, guldig bolero, svarta strumbyxor och svarta pumps. Accessoarer: Mitt älskade jordgubbehalsband och till detta kalassnyggt hår och som pricken över i en legendarisk Morran-min. Hela natten lång!
GOTT NYTT ÅR!
Nu ska jag fixa mig och sedan blir det nyårsfirande. Jag missar hockeyn, katastrof, men jag ska försöka vara på tip-top-humör trots den ofagra incidenten. Det här ska jag ha på mig: Svart klänning, guldig bolero, svarta strumbyxor och svarta pumps. Accessoarer: Mitt älskade jordgubbehalsband och till detta kalassnyggt hår och som pricken över i en legendarisk Morran-min. Hela natten lång!
GOTT NYTT ÅR!
Morgonstund utan guld i mund
Jag har suttit uppe sedan klockan sju. Utan anledning. Så här har det varit flera dagar nu och jag kan inte hålla med om att det är särskilt trevligt med att gå upp onödigt tidigt. Ingen annan är vaken och ringer man någon så får man antingen inget svar eftersom de sover, eller så får man en utskällning för att de, just det, sover. Alla andra har liksom tagit över min roll här i livet.
Idiotiskt att de inte har Disney Channel här hemma. Det hade varit en fröjd nu när jag väntar på att andra ska vakna till liv. Nåja, jag ska nog hoppa in i en snorkall dusch och fixa mig så jag är klar att åka in till Arvika Big City så snart de andra orkat masa sig upp. Murke står på tapeten idag tror jag.
---
Claude Lemiux gör comeback också. Här hade det kunnat bli tusen olika ord för att visa min stora glädje, men nu blir det bara ett: Kul. För så där jättekul att han ska spela i Sharks tycker jag faktiskt inte att det är. Hade han skrivit på för ett visst annat lag så hade det som sagt varit en annan sak.
---
Småkronorna fick det lett igår, och jag kan bara hålla med Anna om att det inte skulle vara helt fel om man kunde klicka hem Erik Karlsson. Fast efter finalen då, förstås.
Idiotiskt att de inte har Disney Channel här hemma. Det hade varit en fröjd nu när jag väntar på att andra ska vakna till liv. Nåja, jag ska nog hoppa in i en snorkall dusch och fixa mig så jag är klar att åka in till Arvika Big City så snart de andra orkat masa sig upp. Murke står på tapeten idag tror jag.
---
Claude Lemiux gör comeback också. Här hade det kunnat bli tusen olika ord för att visa min stora glädje, men nu blir det bara ett: Kul. För så där jättekul att han ska spela i Sharks tycker jag faktiskt inte att det är. Hade han skrivit på för ett visst annat lag så hade det som sagt varit en annan sak.
---
Småkronorna fick det lett igår, och jag kan bara hålla med Anna om att det inte skulle vara helt fel om man kunde klicka hem Erik Karlsson. Fast efter finalen då, förstås.
Jaget före laget
Pelle Mårts säger mycket man blir imponerad och glad över. "Jaget före laget" var ett exemplariskt uttalande och jag håller med om det till hundra procent., både vad gäller hockey och som mitt nya livsmotto gällande allt i det övriga livet. Man måste se till sig själv och varje enskild person måste se till att sköta sig och få ordning på sitt innan man kan räkna med att få ett fungerande (och vinnande) lag. Det är i den änden man måste börja för att kunna bygga något större. Individen före kompaniet som sagt. Jaget före laget. Mmm, fint. Jag får lite gåshud av sådant. Men framförallt får jag gåshud av att se småkronorna vinna ytterligare en match. Okej att spelet blev som det blev, men jag älskar verkligen Junior-VM. Fint, fint, fint!
Murke: Jag ska ha en längre utläggning om det där med jaget före laget för dig på nyårsafton. Det blir roligt. Jag lovar!
---
Tillbaka i Arvika är lika med tillbaka till att inte få se MODO spela eftersom Färjestad alltid går före i alla lägen. Så är livet här, och till och med jag tvingas rätta mig. En skam, men så är det. Den ihållande förlustsviten är minst sagt frustrerande, pissjobbig och bedrövelseväckande på alla sätt och vis. För första gången så sliter sig Mästers tjat om att det blir kvalserien för MODO i år faktiskt tag i mig. På riktigt, med näbbar och klor. Istället för att jag hånskrattar mig harmynt så är det lätt att det knyter sig i magen, blir svart i skallen och att hjärtat känns som om det blivit massakerat av en stavmixer.
Men, och det är ett positivt men, spelmässigt finns det absolut hopp och fortsätter man spela bra så kommer poängen snart att rulla in igen. Hade det inte varit för att hockey är hockey, och därmed ett vansinnigt jävelsskap till spel, så hade världens bästa hjältar tagit hem segern idag mot Frölunda. Nu gäller det bara att börja kunna göra mål. Ett bara som inte bara är ett bara, men ni förstår grejen. Det här kommer att ordna sig.
I övrigt har jag ångest över turtrosorna som ligger kvar i Sundsvall. Hur tänkte jag där? Inte alls uppenbarligen. Förhoppningsvis kan MODO-spelarna börja leverera utan inblandning av mina trosor. Det är ett måste nu. Och ja, Herr Trötter. Jag missar inte den passningen, givetvis är de våta. Jag såg på Beck igår. Två filmer. Niagarafallen milt sagt. Det är något för dig att bita i.
---
Ja just det. Lite dålig uppdatering senaste tiden nu igen. Det har ju varit jul och en liten summering av det kunde ju vara på sin plats. Vi tar det imorgon.
End of preach.
Murke: Jag ska ha en längre utläggning om det där med jaget före laget för dig på nyårsafton. Det blir roligt. Jag lovar!
---
Tillbaka i Arvika är lika med tillbaka till att inte få se MODO spela eftersom Färjestad alltid går före i alla lägen. Så är livet här, och till och med jag tvingas rätta mig. En skam, men så är det. Den ihållande förlustsviten är minst sagt frustrerande, pissjobbig och bedrövelseväckande på alla sätt och vis. För första gången så sliter sig Mästers tjat om att det blir kvalserien för MODO i år faktiskt tag i mig. På riktigt, med näbbar och klor. Istället för att jag hånskrattar mig harmynt så är det lätt att det knyter sig i magen, blir svart i skallen och att hjärtat känns som om det blivit massakerat av en stavmixer.
Men, och det är ett positivt men, spelmässigt finns det absolut hopp och fortsätter man spela bra så kommer poängen snart att rulla in igen. Hade det inte varit för att hockey är hockey, och därmed ett vansinnigt jävelsskap till spel, så hade världens bästa hjältar tagit hem segern idag mot Frölunda. Nu gäller det bara att börja kunna göra mål. Ett bara som inte bara är ett bara, men ni förstår grejen. Det här kommer att ordna sig.
I övrigt har jag ångest över turtrosorna som ligger kvar i Sundsvall. Hur tänkte jag där? Inte alls uppenbarligen. Förhoppningsvis kan MODO-spelarna börja leverera utan inblandning av mina trosor. Det är ett måste nu. Och ja, Herr Trötter. Jag missar inte den passningen, givetvis är de våta. Jag såg på Beck igår. Två filmer. Niagarafallen milt sagt. Det är något för dig att bita i.
---
Ja just det. Lite dålig uppdatering senaste tiden nu igen. Det har ju varit jul och en liten summering av det kunde ju vara på sin plats. Vi tar det imorgon.
End of preach.
Dagen då snurr gick före surr
Årets största tabbe har ägt rum. Dock inte av mig, så klart. Den Blonda Häxan satte skridskoåkning framför en träff med mig. Därmed går hon miste om mitt monologerande om a) mig själv, b) Kung Forsberg, c) jag och Kung Forsberg samt övrig hockey, några minuters klagomur och ett och annat gnäll över diverse av dagens uppsnappning av idioti som svenska folket gör sig skyldig till. Jag förstår inte hur hon tänkte när hon gjorde det valet, men det är jävligt illa. Illojala svikare.
Och nej, jag tänker inte följa med och åka skridskor. Jag har en självbevarelsedrift som hindrar mig från att agera självmordsbenägen skridskosnurrare i metropolen Säffle. Sist jag åkte så resulterade det i att mina fötter var skinnflådda i ett år efteråt. Jag har fortfarande kvar ärr efter den traumatiska händelsen (mitt lag förlorade) och även om jag hyser en liten förkärlek för att ha skador i liknande stil som Kung Forsberg så gillar jag inte hur de stackars fötterna mådde efteråt. Men för intressanta spekulanter finns ärren kvar att beskåda. Nåja, det var en liten avstickare. Ämnet är fortfarande Häxans svek. Ingen sätter något före mig, och speciellt inte att byta mitt fantastiska surr mot något så simpelt och ospännande som skridskosnurr i Säffle.
Lek med mig istället! Jag bjuder på valfri Morran-min i valfritt antal minuter!
Tur att jag då har lite fighting spirit att ta till. Jag tar för givet att mitt snyggt ihopklistrade kollage i älskade gamla hederliga paint kan få dig att skippa skridskosnurrandet. Min legendariska Morran-min kan väl knappast få dig på andra tankar än att du självklart ska vilja spendera några långa timmar med mig och mitt surr? Mycket kan man säga om Häxan, men dummare än att inte lockas av det erbjudandet är hon knappast. Upp till bevis nu, Häxraring.
Och en uppmaning till Stockholmsfjollan: Eliten klingar fortfarande vackrare än Häxmorrfjoll. Jag kan inte rå för det. Gör något åt det.
God jul
God jul på er alla! (I efterskott)
Jag bytte ett snötäckt Sundsvall mot ett snötorrt Arvika och lugn och ro mot väsen. Gött! Julafton var jättebra och hittills har allt varit tiptop med att vara tillbaka i mitt Land.
---
Rangers-Washington igår. Vilken bra och rolig match! Det var länge sedan jag såg Capitals men jag blev väldigt imponerad. Vilken spelglädje de uppvisar och vilken fröjd att se deras segerfirande efteråt. Jag rös. Mer sånt vill man se! Gärna i MODO, resten av säsongen.
---
Nu blir det mer film. Nyss avverkat Hundtricket med Mäster, Majk och Rövardotter. I förrgår var det Sunes sommar, en av de bästa filmerna som någonsin gjorts och igår skrattade vi oss harmynta åt Jalla, Jalla. Nu ska jag fortsätta på de bra filmernas spår. Macahan!
Ni får inga julklappar
Traditionen fortsätter. Istället för att köpa julklappar till er andra så har jag köpt åt mig själv istället. Jag får inte ens särskilt mycket ångest över det utan det passerar relativt smärtfritt. Jag tar den där ramsan om att jag är en självisk egoist och sedan ler jag utan att bry mig. Man kan alltså lägga till en lång radda med personlighetsbeskrivningar till helgens rad med egoist, självisk, obstinat och tokliberal.
Men, den här klockan från Cocoo blev min julklapp nu. Guld som i seger. Så jag tar det som en förhandsvisning på vad 2009 kommer att bjuda på.
Ytterligare en klocka. Det är verkligen min grej. Jag hade en period som jag inte använde klocka och jag vet inte hur det kom sig att det blev så men i efterhand så vet jag att det inte var särskilt lyckat. Med klockan på armen känns allt bra och världen blir betydligt mer strukturerad och så där härligt lättsam som jag vill ha den.
Nåja, tillbaka till min oförmåga att låta bli att klicka hem saker. Inte nog med att jag är självisk, jag är verkligen shoppingberoende. Men, jag önskar mig ingen rehabbehandling i julklapp. Jag är inte redo för att dra ner på shoppingen ännu.
---
Colorado-Florida nu snart! Sedan blir det att packa och fixa det sista för imorgon åker jag hem till Arvika. Jag förväntar mig en välkomstbanderoll av Murke, inklusive en stor påse Riesen och cola. Kanske något mer. Surrkväll? Eller förresten, vi är tysta och ser på Macahan och den enda kommentaren är när jag i varje scen säger "Det här är en jävligt stark scen". Det blir roligt.
Bild: Cocoo
Men, den här klockan från Cocoo blev min julklapp nu. Guld som i seger. Så jag tar det som en förhandsvisning på vad 2009 kommer att bjuda på.
Ytterligare en klocka. Det är verkligen min grej. Jag hade en period som jag inte använde klocka och jag vet inte hur det kom sig att det blev så men i efterhand så vet jag att det inte var särskilt lyckat. Med klockan på armen känns allt bra och världen blir betydligt mer strukturerad och så där härligt lättsam som jag vill ha den.
Nåja, tillbaka till min oförmåga att låta bli att klicka hem saker. Inte nog med att jag är självisk, jag är verkligen shoppingberoende. Men, jag önskar mig ingen rehabbehandling i julklapp. Jag är inte redo för att dra ner på shoppingen ännu.
---
Colorado-Florida nu snart! Sedan blir det att packa och fixa det sista för imorgon åker jag hem till Arvika. Jag förväntar mig en välkomstbanderoll av Murke, inklusive en stor påse Riesen och cola. Kanske något mer. Surrkväll? Eller förresten, vi är tysta och ser på Macahan och den enda kommentaren är när jag i varje scen säger "Det här är en jävligt stark scen". Det blir roligt.
Slut på Karol-eran
Beskedet att Karol Krizan sparkas kom inte som någon chock direkt. Trots det känns det ju en hel del. Det är ändå en guldhjälte vi talar om och det är jäkligt synd att det skulle bli så här.
Alla som känner mig vet att jag inte är vare sig velig eller obeslutsam när det verkligen gäller, och att jag alltid är säker på vart jag står. Det vill säga, när jag väl tagit mitt beslut i frågan. När jag har analyserat och vridit och vänt på vartenda liten beståndsdel i frågan. När jag har vägt de olika åsikterna fram och tillbaka och balanserat upp det jag tycker är den rätta. När jag har sorterat upp allt som jag anser spela roll.
Den här gången gick den proceduren ändå ganska fort. Åsikten om det hela kändes relativt säker redan från början. Jag har just kommit ur den där processen där jag vägde Karols idioti och hans gågna säsong mot hans magi och vad han tidigare gjort för klubben samt vad som är rätt och fel, och nu är jag som sagt klar. Det känns tråkigt, och det svider, men det är ändå helt rätt. Det fanns inget annat att göra än att sparka honom.
Sportsligt sett har han inte gjort bra ifrån sig senaste tiden (i det stora hela), och på sidan om isen har han betett sig riktigt förjävla dåligt. Att gå ut i media med utspel om att han vill bort från MODO är något jag tycker är befängt. Hade han fått sparken redan då hade jag inte blivit särskilt förvånad. Man gör inte så, helt enkelt.
Men, han är ju vår guldhjälte så det är klart det känns tråkigt att det blir ett sådant här slut. Hans insats i MODO kommer aldrig, aldrig någonsin att glömmas och det är bara att gå ner på knä och tacka för det resten av våra liv. Krizans spel i finalserien är så mäktigt att det är svårt att toppa. Dessutom är MODOs bedrövelse under den här säsongen inte något som bara kan lastas på honom. Definitivt inte, och det kan nog samtliga i hockey-Sverige vara med och enas om. Men, att behålla en spelare som dels vill bort från klubben och dels visat mer och mer sviktande form är ju faktiskt bara idioti. Hur mycket guldhjälte han än var och hur jobbigt det än känns att han försvinner. Sedan kan man fortsätta i oändlighet att diskutera kring hur lite hjälp han har fått och hur lite man stått upp för honom. Man kan fråga sig varför och surret om att han stört laget och brett ut sina divalater är förstås en möjlig anledning till varför.
Men nu är det ganska oväsentligt. För oavsett vilket, så kommer han bli ihågkommen för guldmagin han var med och skapade och jag tycker det här uttalandet till Aftonbladet var väldigt värmande i det här blåsvädret: "Jag hoppas att Modo spelar bättre utan mig och att de når toppen igen. Det här laget kommer alltid att vara kvar i mitt hjärta. Jag har haft en fantastisk tid här, med bland annat ett SM-guld. Det är inget skitsnack, det kommer från botten av mitt hjärta. "
Alla som känner mig vet att jag inte är vare sig velig eller obeslutsam när det verkligen gäller, och att jag alltid är säker på vart jag står. Det vill säga, när jag väl tagit mitt beslut i frågan. När jag har analyserat och vridit och vänt på vartenda liten beståndsdel i frågan. När jag har vägt de olika åsikterna fram och tillbaka och balanserat upp det jag tycker är den rätta. När jag har sorterat upp allt som jag anser spela roll.
Den här gången gick den proceduren ändå ganska fort. Åsikten om det hela kändes relativt säker redan från början. Jag har just kommit ur den där processen där jag vägde Karols idioti och hans gågna säsong mot hans magi och vad han tidigare gjort för klubben samt vad som är rätt och fel, och nu är jag som sagt klar. Det känns tråkigt, och det svider, men det är ändå helt rätt. Det fanns inget annat att göra än att sparka honom.
Sportsligt sett har han inte gjort bra ifrån sig senaste tiden (i det stora hela), och på sidan om isen har han betett sig riktigt förjävla dåligt. Att gå ut i media med utspel om att han vill bort från MODO är något jag tycker är befängt. Hade han fått sparken redan då hade jag inte blivit särskilt förvånad. Man gör inte så, helt enkelt.
Men, han är ju vår guldhjälte så det är klart det känns tråkigt att det blir ett sådant här slut. Hans insats i MODO kommer aldrig, aldrig någonsin att glömmas och det är bara att gå ner på knä och tacka för det resten av våra liv. Krizans spel i finalserien är så mäktigt att det är svårt att toppa. Dessutom är MODOs bedrövelse under den här säsongen inte något som bara kan lastas på honom. Definitivt inte, och det kan nog samtliga i hockey-Sverige vara med och enas om. Men, att behålla en spelare som dels vill bort från klubben och dels visat mer och mer sviktande form är ju faktiskt bara idioti. Hur mycket guldhjälte han än var och hur jobbigt det än känns att han försvinner. Sedan kan man fortsätta i oändlighet att diskutera kring hur lite hjälp han har fått och hur lite man stått upp för honom. Man kan fråga sig varför och surret om att han stört laget och brett ut sina divalater är förstås en möjlig anledning till varför.
Men nu är det ganska oväsentligt. För oavsett vilket, så kommer han bli ihågkommen för guldmagin han var med och skapade och jag tycker det här uttalandet till Aftonbladet var väldigt värmande i det här blåsvädret: "Jag hoppas att Modo spelar bättre utan mig och att de når toppen igen. Det här laget kommer alltid att vara kvar i mitt hjärta. Jag har haft en fantastisk tid här, med bland annat ett SM-guld. Det är inget skitsnack, det kommer från botten av mitt hjärta. "
Tack Karol!
Den saftigaste skinka man kan tänka sig o till de lägsta priset
Gud vad jag saknar Rederiet!
Klicka på bilderna för att se Uno i mästartagen.
Klicka på bilderna för att se Uno i mästartagen.
---
Jag hade hoppats att Canal plus skulle visa Colorado-Dead Wings inatt, men nej då. Å andra sidan borde jag sova så det kanske är lika bra att sluta vara bitter över det.
Imorgon har vi grupparbete igen och det blir en heldag med föreläsning och idéskissande till en reklakampanj. Synd att jag känner mig allt annat än slugt kreativ. Men det kanske hinner ändra sig under natten.
70 000 kronor för att mörda?
Galet.
Okej, jag ska först göra klart att jag inte skulle mörda för någon summa i världen (förvånande va? Särskilt från någon så pengakåt som jag) men just den summan fick mig att reagera. 70 000 kronor. Säljer sig folk så billigt? Jag trodde nog att det skulle handla om ett betydligt större belopp än så. Det är ju ändå en före detta NHL-spelare (om än högst medioker sådan) och inte en vanlig Sven Svensson. Ej heller en maffiagangster som säkert gladeligen skulle betala samma summa för att ha ihjäl någon med hammare och skruvmejsel. Man kan ju tycka att torpeden borde kräva mer pengar med tanke på vem som ville ha dådet utfört. Eller ja, nu har jag ju ingen koll på Mike Dantons ekonomi och kan inte påstå mig ha minsta lilla insyn i hur det egentligen ligger till, men jag utgår från min starka sida, det vill säga vanlig hederlig simpel logik.
Nåja, nu handlade det ju inte om den historien utan snarare deras blogg. Vad gör man inte för att locka läsare? Det är ju ganska fascinerande att man kan gräva ner stridsyxan så där. Själv borde jag nog lära mig ett och annat om det. Gällande bloggen så blir den nog populär, men jag avstår helst. Detsamma gäller om Sean Avery skulle få för sig att börja blogga.
På tal om torpeder fick jag ett rejält sug efter revolvermän nu. Jag skulle göra mycket nu för att mysa ner mig i sängen med Frank Grasyon och Luke Macahan. Men, jag får nog skippa den tanken och försöka plugga lite istället.
Okej, jag ska först göra klart att jag inte skulle mörda för någon summa i världen (förvånande va? Särskilt från någon så pengakåt som jag) men just den summan fick mig att reagera. 70 000 kronor. Säljer sig folk så billigt? Jag trodde nog att det skulle handla om ett betydligt större belopp än så. Det är ju ändå en före detta NHL-spelare (om än högst medioker sådan) och inte en vanlig Sven Svensson. Ej heller en maffiagangster som säkert gladeligen skulle betala samma summa för att ha ihjäl någon med hammare och skruvmejsel. Man kan ju tycka att torpeden borde kräva mer pengar med tanke på vem som ville ha dådet utfört. Eller ja, nu har jag ju ingen koll på Mike Dantons ekonomi och kan inte påstå mig ha minsta lilla insyn i hur det egentligen ligger till, men jag utgår från min starka sida, det vill säga vanlig hederlig simpel logik.
Nåja, nu handlade det ju inte om den historien utan snarare deras blogg. Vad gör man inte för att locka läsare? Det är ju ganska fascinerande att man kan gräva ner stridsyxan så där. Själv borde jag nog lära mig ett och annat om det. Gällande bloggen så blir den nog populär, men jag avstår helst. Detsamma gäller om Sean Avery skulle få för sig att börja blogga.
På tal om torpeder fick jag ett rejält sug efter revolvermän nu. Jag skulle göra mycket nu för att mysa ner mig i sängen med Frank Grasyon och Luke Macahan. Men, jag får nog skippa den tanken och försöka plugga lite istället.
Framsteg mot en konvertering
Bland Fröken Bitters negativa sidor finns, förutom ett ego större än mitt eget, en förkärlek till kinesmat och förmågan att aldrig skämmas, också den största nackdelen att vara en timråtattare inifrån och ut och utifrån och in. Jag har länge försökt omvända henne och försökt få den bittra damen att konvertera till MODO-ismen och några framsteg har gjorts. Men mestadels står det stilla och hon hävdar att hon hellre skulle dö än att bli MODO-it.
Men, nu har hon sträckt sig så långt att hon gått och köpt en häst med ett så bra namn som Moro. Alla som inte är stumma kan själva lägga märke till hur okristligt illa detta namn ligger på tungan och hur givet det blir att hästen kallas för Modo. För att vara en bitter fröken så är det ett ganska stort steg att ens ta i den här hästen med tång.
Jag var ut och tittade på mästerverket i fredags och visst är han fin? Jag, som knappt klappat på en större häst än Emil och Villsus på dryga ett år, var sjukt glad över lite skön hästlukt och att få klappa lite. Modo verkar dock inte riktigt lika förtjust i mig som jag är i han, men vi ska nog bli bra vänner till slut. Han är väl bara nere i en svacka han också, precis som övriga MODO-hjältar.
Avslutningsvis vill jag avsluta med en rolig historia. Denna tyckte jag var hutlöst rolig när jag läste den klockan 6 på morgonen när jag satt i skolan och råpluggade. Städerskan tyckte inte den var lika rolig utan trodde att jag hade satt i halsen och höll på att kvävas. Nåja, det var bättre än den gången hon fick väcka mig i alla fall.
Nils, 91 år gammal, låg för döden.
Han var och hade alltid varit en otroligt stor MODO-supporter. En dag så fick han för sig att bli meddlem i Timrå IKs supporterklubb och ringde sin gode vän Gösta efter det han betalat in klubbavgiften för att berätta.
- Du Gösta! Jag har precis blivit meddlem i Timrås supporterklubb.
- Vad säger du, du som alltid har sagt att detta var det sista du skulle göra i ditt liv. Du har ju levt för MODO Hockey, varför?
Nils säger då följande:
- Det är bättre att en Timråit dör än att en Modoit gör det.
Hahaha! Åh vad roligt!
Nu blir det nog sängen ändå. Jag ska filosofera lite om Murke har rätt när hon säger att män, och allt annat här i världen, är som bäst när de är lite bittra och cyniska med mörk humor och att enda undantaget är choklad. Jag tror hon har rätt för en gångs skull.
Men, nu har hon sträckt sig så långt att hon gått och köpt en häst med ett så bra namn som Moro. Alla som inte är stumma kan själva lägga märke till hur okristligt illa detta namn ligger på tungan och hur givet det blir att hästen kallas för Modo. För att vara en bitter fröken så är det ett ganska stort steg att ens ta i den här hästen med tång.
Jag var ut och tittade på mästerverket i fredags och visst är han fin? Jag, som knappt klappat på en större häst än Emil och Villsus på dryga ett år, var sjukt glad över lite skön hästlukt och att få klappa lite. Modo verkar dock inte riktigt lika förtjust i mig som jag är i han, men vi ska nog bli bra vänner till slut. Han är väl bara nere i en svacka han också, precis som övriga MODO-hjältar.
Avslutningsvis vill jag avsluta med en rolig historia. Denna tyckte jag var hutlöst rolig när jag läste den klockan 6 på morgonen när jag satt i skolan och råpluggade. Städerskan tyckte inte den var lika rolig utan trodde att jag hade satt i halsen och höll på att kvävas. Nåja, det var bättre än den gången hon fick väcka mig i alla fall.
Nils, 91 år gammal, låg för döden.
Han var och hade alltid varit en otroligt stor MODO-supporter. En dag så fick han för sig att bli meddlem i Timrå IKs supporterklubb och ringde sin gode vän Gösta efter det han betalat in klubbavgiften för att berätta.
- Du Gösta! Jag har precis blivit meddlem i Timrås supporterklubb.
- Vad säger du, du som alltid har sagt att detta var det sista du skulle göra i ditt liv. Du har ju levt för MODO Hockey, varför?
Nils säger då följande:
- Det är bättre att en Timråit dör än att en Modoit gör det.
Hahaha! Åh vad roligt!
Nu blir det nog sängen ändå. Jag ska filosofera lite om Murke har rätt när hon säger att män, och allt annat här i världen, är som bäst när de är lite bittra och cyniska med mörk humor och att enda undantaget är choklad. Jag tror hon har rätt för en gångs skull.
Roliga timmen och fördröjd utlösning
Jag svek MODO idag. Efter första perioden bytte jag till Gossip Girl. Nåja, Ingen hockey inatt (men imorgon möter Avs Detroit!), men jag har ändå inte orkat lägga mig. Jag har hutlöst tråkigt, men nu är det ingen idé att försöka sova eftersom det är ännu tråkigare. Vad har jag gjort i min tråkighet? Sorterat tomkartonger, sett gamla hockeyklipp, sorterat strumpor och underkläder i turordning, skrivit in mitt schema i almanackan, skrivit en inköpslista, räknat ut hur länge min linsvätska kommer att räcka, räknat förbrukade batterier (26 stycken), gjort tre stycken "att göra listor" där jag sorterat upp dem i ordningen "skola", "städning" och "övrigt liv" samt att jag har sett ett avsnitt Macahan förstås. Det känns verkligen som att jag utnyttjar de här timmarna som jag inte sover.
Men, jag kom på något som kanske är lite roligare. Ungefär samma humornivå och jag ska försöka ta detta så ingående och noggrant som möjligt så ni får känsla för min totalt uttråkade känsla just nu.
Du är ute och går med en mänsklig individ i valfri skepnad. Det skulle kunna vara ett djur av valfri sort också, men själva poängen med det hela går förlorad då och därför är det av ganska stor vikt att det är en människa du spatserar med. Dessutom bör personen inte vara döv eller stum, i övrigt finns inga krav. Exempelvis kan han eller hon vara både en manlig eller kvinnlig person, smart eller korkad, lång eller kort, snäll eller elak, en vän eller ovän. Skostorlek, skoval, färg på strumporna, om strumporna ens matchar eller existerar, och övriga kläder är av absolut ointresse liksom hårfärg (om det finns hår, vilket inte är ett måste) och om personen i fråga bär något eller inte. Det spelar ingen roll, men är det så att hon eller han har något med sig så är det möjligen en fördel men inget att lägga vikt vid. Det beror på hur man ser det. En fördel eftersom man kan tycka det är kul att ha något med sig, eftersom man har nytta av det (annars skulle man ju inte bära på det?) men likväl en nackdel eftersom personen kanske kommer försöka få dig att bära detta så småningom.
Ni går där, på en grusväg, skogsväg, motorväg eller vad det nu kan vara. Lämpligast kan det ju vara med en asfalterad väg utan att det för den sakens skull är en motorväg eftersom det ju enligt svensk lag faktiskt är förbjudet att gå på sådana och den här historien är inte ute efter att bryta någon typ av lagar. Oavsett hur vägen ni går på ser ut, om det ens är en väg? Det går lika bra med en stig eller ett outforksat område där ingen annan någonsin satt sin fot. Det har noll betydelse. Om ni möter någon annan eller inte saknar också betydelse.
Det enda som har betydelse är att du uppriktigt seriöst säger: "Du tappade något!" med en ordentlig bestämdhet i rösten. Här är det av fulla vikt att personen inte tvivlar på ditt ord utan respekterar dina ord som en uppmaning om att stanna upp. Personen kommer förstås (eller jag menar förstås förhoppningsvis. Man vet ju aldrig med andra människor) att fråga: "Vadå?" och det är då du kommer till slutklämmen i den här historien. "Farten!" säger du, med valfritt tonläge. Sedan är det slut.
Jag hoppas att jag har lyckats förmedla detta våldsamt roliga skämt så noga och detaljerat som möjligt så ni också får ta del av hur hysteriskt roligt man kan ha det när man egentligen borde plugga eller sova.
Om inte annat tog väl historien mig tillbaka till drottningposition av att göra en hel hönsgård av en fjäder och att brodera ut och aldrig komma till saken. Över och ut.
Men, jag kom på något som kanske är lite roligare. Ungefär samma humornivå och jag ska försöka ta detta så ingående och noggrant som möjligt så ni får känsla för min totalt uttråkade känsla just nu.
Du är ute och går med en mänsklig individ i valfri skepnad. Det skulle kunna vara ett djur av valfri sort också, men själva poängen med det hela går förlorad då och därför är det av ganska stor vikt att det är en människa du spatserar med. Dessutom bör personen inte vara döv eller stum, i övrigt finns inga krav. Exempelvis kan han eller hon vara både en manlig eller kvinnlig person, smart eller korkad, lång eller kort, snäll eller elak, en vän eller ovän. Skostorlek, skoval, färg på strumporna, om strumporna ens matchar eller existerar, och övriga kläder är av absolut ointresse liksom hårfärg (om det finns hår, vilket inte är ett måste) och om personen i fråga bär något eller inte. Det spelar ingen roll, men är det så att hon eller han har något med sig så är det möjligen en fördel men inget att lägga vikt vid. Det beror på hur man ser det. En fördel eftersom man kan tycka det är kul att ha något med sig, eftersom man har nytta av det (annars skulle man ju inte bära på det?) men likväl en nackdel eftersom personen kanske kommer försöka få dig att bära detta så småningom.
Ni går där, på en grusväg, skogsväg, motorväg eller vad det nu kan vara. Lämpligast kan det ju vara med en asfalterad väg utan att det för den sakens skull är en motorväg eftersom det ju enligt svensk lag faktiskt är förbjudet att gå på sådana och den här historien är inte ute efter att bryta någon typ av lagar. Oavsett hur vägen ni går på ser ut, om det ens är en väg? Det går lika bra med en stig eller ett outforksat område där ingen annan någonsin satt sin fot. Det har noll betydelse. Om ni möter någon annan eller inte saknar också betydelse.
Det enda som har betydelse är att du uppriktigt seriöst säger: "Du tappade något!" med en ordentlig bestämdhet i rösten. Här är det av fulla vikt att personen inte tvivlar på ditt ord utan respekterar dina ord som en uppmaning om att stanna upp. Personen kommer förstås (eller jag menar förstås förhoppningsvis. Man vet ju aldrig med andra människor) att fråga: "Vadå?" och det är då du kommer till slutklämmen i den här historien. "Farten!" säger du, med valfritt tonläge. Sedan är det slut.
Jag hoppas att jag har lyckats förmedla detta våldsamt roliga skämt så noga och detaljerat som möjligt så ni också får ta del av hur hysteriskt roligt man kan ha det när man egentligen borde plugga eller sova.
Om inte annat tog väl historien mig tillbaka till drottningposition av att göra en hel hönsgård av en fjäder och att brodera ut och aldrig komma till saken. Över och ut.
Parfymfavoriter
Från vänster till höger:
Emporio Armani Diamonds
Lancome Hypnose
Versace Women
Kenzo Amour
Cacharel Amor Amor
Kolla bara in mästerverket jag knåpade ihop i Photoshop. Okej, mästerverk är att ta i. Skitgrej är kanske också att ta i, men det går ju faktiskt framåt.
Jag har de tre i mitten, så nu saknas Emporio Armani Diamonds som jag önskar mig i julklapp samt Cacharel Amor Amor som jag får inhandla så småningom.
Samtliga hittas billigt här: <-- Julklappstips!
Klart att Susse toppar
Jaja, nästan en vecka sent, jag vet. Men så är det ju med mig numera. I alla fall, Aftonbladet rankar elitseriens bästa spelare och sätter Niklas Sundström högst upp på prispallen. Minst sagt ett bra val! Susse är ju, tillsammans med Timmy, min absoluta favorit i elitserien och det är ju inte så konstigt. Ingen i elitserien är en bättre framspelare och strateg än den här mannen och det defensiva jobbet är ju även det magnifikt. Fina ögon och fina händer och stark i skridskoåkningen. Han har ju liksom inga svagheter och gör alltid en stark insats. Det går inte en match utan att hans magi och vackra passningar får en att gråta sig vindögd i ren hockeyeufori och skön extas.
Aftonbladets lista i sin helhet (10 i top):
Bild: Hockeyligan
Aftonbladets lista i sin helhet (10 i top):
1. Niklas Sundström, Modo
2. Kenny Jönsson, Rögle3. Johan Holmqvist, Frölunda
4. Lubos Bartecko, Luleå
5. Johan Davidsson, HV71
6. Marcus Ragnarsson, Djurgården
7. Jaroslav Hlinka, Linköping
8. Jacob Markström, Brynäs
9. Mattias Timander, Modo
10. Niko Dimitrakos, Skellefteå
Jag håller till stor del med om listan, men hade jag precis som Anna fått sitta i juryn hade jag gjort några ändringar. Men fan, det är svårt. Dimitrakos borde kanske hissas upp en och annan placering men då är frågan på bekostnad av vem då? Det är lite som det här med om man ska bre rakt eller gräva i smöret liksom.
1. Niklas Sundström
2. Kenny Jönsson
3. Johan Holmqvist
4. Mattias Timander
5. Lubos Bartecko
6. Johan Davidsson
7. Marcus Ragnarsson
8. Jaroslav Hlinka
9. Niko Dimitrakos
10. Jacob Markström
---
Joe Sakics olycka är verkligen höjden av helvete. Fy fan. Och så jävla typiskt. En snöslunga liksom? Jag hatar snö.
---
I lördags var det ett litet inslag med Ulf Sterner på Canal plus. Han var min mormors stora favorit och jag kom på att det kanske är efter henne jag har ärvt min älska Kung Forsberg även efter att döden skiljer oss åt-gen? Ju mer jag tänker på det desto mer vill jag fixa en riktigt fin julklapp som tack.
Lite dubbelmoral är aldrig fel (nu heller)
Vilken fantastisk avslutning på helgen/början på ny vecka! MODO vinner, Philadelphia vinner och nu vann Colorado på straffar över Vancouver. Både Daniel Sedin och Daniel Tjärnqvist fick måla och det var den sistnämnde som fixade förlängning genom kvittering till 4-4. Då var det stort jubel på Dalgatan. Härlig match och snygga straffar. Jag är visserligen inte särskilt glad i att matcher går till straffar efter fem minuter, men så länge mitt lag vinner så sticker jag så klart inte under stol med dubbelmoralen.
Peter Budaj fick kapitulera för den första straffen men höll sedan tätt medan samtliga Avs-skyttar (Wojtek Wolski, Marek Svatos och Milan Hejduk) satte sina straffar. Svatos och Hejduk gjorde det riktigt snyggt dessutom och The Duke var isens bästa. Vi är tighta han och jag, det är något av en tradition att han är den bästa när matchen visas på TV. I alla fall den här säsongen. Förr var det ju en viss annan spelare som jag var än mer tight med.
Jag fick till några klassiska hårritualer och det kändes som att det stämde bra nu faktiskt. Mina ritualer har ju inte gett någon större framgång senaste tiden men förhoppningsvis är det här vändningen. Förresten, tack Majk för att du är världens bästa bror och ser till att jag inte missar något och för att du lyssnar på mitt tjat! Snart är det jul!
Nej, kanske dags att sticka till universitetet nu. Jag ska layota och redigera en sida om energi och behöver nog lite tid på mig innan jag ska möta upp Katten och Terror för fortsatt plugg. Kul måndag!
Peter Budaj fick kapitulera för den första straffen men höll sedan tätt medan samtliga Avs-skyttar (Wojtek Wolski, Marek Svatos och Milan Hejduk) satte sina straffar. Svatos och Hejduk gjorde det riktigt snyggt dessutom och The Duke var isens bästa. Vi är tighta han och jag, det är något av en tradition att han är den bästa när matchen visas på TV. I alla fall den här säsongen. Förr var det ju en viss annan spelare som jag var än mer tight med.
Jag fick till några klassiska hårritualer och det kändes som att det stämde bra nu faktiskt. Mina ritualer har ju inte gett någon större framgång senaste tiden men förhoppningsvis är det här vändningen. Förresten, tack Majk för att du är världens bästa bror och ser till att jag inte missar något och för att du lyssnar på mitt tjat! Snart är det jul!
Nej, kanske dags att sticka till universitetet nu. Jag ska layota och redigera en sida om energi och behöver nog lite tid på mig innan jag ska möta upp Katten och Terror för fortsatt plugg. Kul måndag!
Soldier Blue
Häromdagen såg jag westernfilmen Soldier Blue som handlar om massakern vid Sand Creek där cirka 400 Cheyenner och Arapaho torterades och mördades . En film som jag länge velat se men som det inte blivit av. Westernfilm betyder ju i sig att förväntningarna var höga och när filmen sedan drog igång med låten här nedan så blev de skyhöga. Helt galet skön låt!
Men. Filmen blev inte den där extasstunden jag hade räknat med. Kanske var det mina tokhöga förväntningar, kanske var det min mesighet över knivar och blod eller rollkaraktärer som kändes lite för hurtiga och att mittdelen av filmen kändes för humoristisk och att filmen serverades utan att man fick reflektera och tänka själv? Jag vet inte, antaglligen en kombination. Men massakerscenen var nog det som blev för mycket. Scenen i sig är ju filmens grej och klimax men det blev lite för starkt att se. Inte ens mitt stenhjärta höll sig i schack då.
Jag vill inte rekommendera den om du är ute efter en barnfilm, en romantisk komedi-och-tjejsnack-äta-godis-film eller en vi-ser-på-film-och-sedan-sexar-vi-film eller liknande. Däremot kan jag rekommendera den till någon som har tänkt mörda någon. Då har du mycket inspiration att hämta härifrån. Så hemsk är den. Jag kan också rekommendera den om du vill se en westernfilm som berättar vad du ska tänka istället för att låta dig fundera själv samt visar grymhet som den var, och inte bara den vackra romantiserade westernmoralen som skriker om stolthet, ära, vördnad, respekt och viskar Oscar Wildes visdomsord A true friend stabs you in the front.
Men oavsett vilket, lyssna på låten. Det blir inte så mycket bättre än så här.
En film jag däremot vill rekommendera, oavsett tillfälle, är Pippi Långstrump på de sju haven. Följ upp med valfritt Macahan-avsnitt för en de luxe trevlig filmstund.
Nu blir det Gossip Girl, plugga, Sanningens Ögonblick, Wallander, plugga, Colorado-Vancouver och plugga.
Men. Filmen blev inte den där extasstunden jag hade räknat med. Kanske var det mina tokhöga förväntningar, kanske var det min mesighet över knivar och blod eller rollkaraktärer som kändes lite för hurtiga och att mittdelen av filmen kändes för humoristisk och att filmen serverades utan att man fick reflektera och tänka själv? Jag vet inte, antaglligen en kombination. Men massakerscenen var nog det som blev för mycket. Scenen i sig är ju filmens grej och klimax men det blev lite för starkt att se. Inte ens mitt stenhjärta höll sig i schack då.
Jag vill inte rekommendera den om du är ute efter en barnfilm, en romantisk komedi-och-tjejsnack-äta-godis-film eller en vi-ser-på-film-och-sedan-sexar-vi-film eller liknande. Däremot kan jag rekommendera den till någon som har tänkt mörda någon. Då har du mycket inspiration att hämta härifrån. Så hemsk är den. Jag kan också rekommendera den om du vill se en westernfilm som berättar vad du ska tänka istället för att låta dig fundera själv samt visar grymhet som den var, och inte bara den vackra romantiserade westernmoralen som skriker om stolthet, ära, vördnad, respekt och viskar Oscar Wildes visdomsord A true friend stabs you in the front.
Men oavsett vilket, lyssna på låten. Det blir inte så mycket bättre än så här.
Soldier Blue - Buffy Saint-Marie
En film jag däremot vill rekommendera, oavsett tillfälle, är Pippi Långstrump på de sju haven. Följ upp med valfritt Macahan-avsnitt för en de luxe trevlig filmstund.
Nu blir det Gossip Girl, plugga, Sanningens Ögonblick, Wallander, plugga, Colorado-Vancouver och plugga.
Ulmerbart är rätta ordet
Bild: Aftonbladet
Jeff Ulmer visar inte bara att han är redo att visa upp stora doser energi, kanadensisk jävlar anamma och hur man vinner närkamper. Nä, han går dessutom in och gör hattrick. Skjutvillig (härlig bössa!) och dessutom snabb på att hjälpa till hemåt. Minst sagt underbart!
Att det inte blev en trepoängare är förstås synd, men med ett trevligt hattrick av den ulmerbara och Andreas Salomonssons skönspel (matchen igenom och framförallt framspelningen till avgörandet) och Per Svartvadets snygga balja så duger två poäng. Med tanke på hur det sett ut senaste tiden tycker jag det är bättre än kanon. En kämpaseger som helt klart bör höja självförtroendet både ett och tio steg.
Jag sitter och kämpar och sliter med lite illustrationer i Illustrator samtidigt som jag försöker hålla två ögon och koncentrationen på Philadelphia-Carolina. 1-1 nu. Typiskt. Mellan mig och Illustrator står det dock 10-0 till programmet och jag känner mest för att lämna WO, men det är en omöjlighet. Imorgon klockan 10.00 (en söndag!) är det bestämt att vi ska träffas i skolan och jobba ihop sidorna. Man behöver ju inte vara kärnfysiker för att räkna ut att detta inte var min idé... Nej, Terror och Katten tog det beslutet innan jag ens hann börja protestera. Men jag antar att även jag måste lära mig att kompromissa. Men fan, inte redan nu liksom. Den egenskapen börjar jag hellre med när jag ligger inför döden.
Höstdepp, misspepp, hängläpp?
Man kan använda en hel rad med ord och långa miserabla beskrivningar och utsvävningar för att beskriva hur det känns efter ytterligare en riktig pissförlust, men jag tänker låta bli för att slippa bespruta världen med ännu mer fulhet.
Jag nöjer mig med att konstatera att det känns förjävligt, pissigt och hutlöst tungt samt att en vändning behöver komma nu. Helst för flera veckor sedan.
I övrigt är det fullt med energi nu. Vi gör en bilaga om energi och trots en och annan kortslutning så jobbar vi tämligen energiskt. Jag ska göra en olje-illustrationen och på tio timmar så har jag nu hunnit med att så mycket som att skriva "OLJA" på en post it-lapp här på skrivbordet. Lappen var tänkt som en inspirationskälla, eller ja en spark i röven, för att komma igång men så har det tyvärr inte blivit. Först väntade jag till hockeyn för att jag hade tänkt att MODO-spelarna skulle inspirera mig och få mig laddad och sedan tvingades jag vänta till nu för att hockeydeppen skulle hinna lägga sig lite. Och nu kom jag på att jag skulle blogga istället. Med största sannolikhet kommer illustrationen lysa med sin frånvaro imorgon trots att det var jag som kraxade högst om att vi var tvungna sätta fart. Visst är det där lite signigikativt för mig? Fin egenskap.
---
Så här snygg var Fröken Bitter igår när hon förberedde för att slinga mitt hår. Hon är lika snäll som hon ser ut.
Slingningen blev i övrigt sisådär. Först syntes det inget resultat alls, men sedan kom jag på att det nog var lite skillnad trots allt. Om man kringgick den där tanken på att en hemmaslingning skulle bli minst lika bra som en helhetsrenovering liksom.
Jag nöjer mig med att konstatera att det känns förjävligt, pissigt och hutlöst tungt samt att en vändning behöver komma nu. Helst för flera veckor sedan.
I övrigt är det fullt med energi nu. Vi gör en bilaga om energi och trots en och annan kortslutning så jobbar vi tämligen energiskt. Jag ska göra en olje-illustrationen och på tio timmar så har jag nu hunnit med att så mycket som att skriva "OLJA" på en post it-lapp här på skrivbordet. Lappen var tänkt som en inspirationskälla, eller ja en spark i röven, för att komma igång men så har det tyvärr inte blivit. Först väntade jag till hockeyn för att jag hade tänkt att MODO-spelarna skulle inspirera mig och få mig laddad och sedan tvingades jag vänta till nu för att hockeydeppen skulle hinna lägga sig lite. Och nu kom jag på att jag skulle blogga istället. Med största sannolikhet kommer illustrationen lysa med sin frånvaro imorgon trots att det var jag som kraxade högst om att vi var tvungna sätta fart. Visst är det där lite signigikativt för mig? Fin egenskap.
---
Så här snygg var Fröken Bitter igår när hon förberedde för att slinga mitt hår. Hon är lika snäll som hon ser ut.
Slingningen blev i övrigt sisådär. Först syntes det inget resultat alls, men sedan kom jag på att det nog var lite skillnad trots allt. Om man kringgick den där tanken på att en hemmaslingning skulle bli minst lika bra som en helhetsrenovering liksom.
Tåg med miljoner vagnar och inte ork att gå igenom alla
Skönt, Flyers vann.
Det som är oskönt är att jag inte har gått och lagt mig trots att jag hade bestämt att det skulle bli tidig natt idag. Men som vanligt så föll den tanken. Varför ska det vara så svårt att lyckas med? Jag önskar mig lite mer självförakt och självhat just nu. Det gör att man tänker lite vettigare, det vill säga lite mindre, och helt enkelt går och lägger sig istället för att tro att man ska kunna nyttja natten till att få en massa vettigt gjort.
Återigen går bloggandet på sparlåga. Jag vet inte riktigt varför eftersom jag har hur mycket som helst jag vill skriva. Men tiden och energin räcker inte till och därför sållas det mesta bort och istället blir det mindre energikrävande inlägg när jag väl orkar få ner något. Jävligt onödigt. I alla fall så har jag gjort ett snyggt och välskött ryck med både det ena och det andra nu och därför känns det som att bloggandet kan få komma på tur härnäst.
Nu ska jag lägga mig och drömma om det här.
Det som är oskönt är att jag inte har gått och lagt mig trots att jag hade bestämt att det skulle bli tidig natt idag. Men som vanligt så föll den tanken. Varför ska det vara så svårt att lyckas med? Jag önskar mig lite mer självförakt och självhat just nu. Det gör att man tänker lite vettigare, det vill säga lite mindre, och helt enkelt går och lägger sig istället för att tro att man ska kunna nyttja natten till att få en massa vettigt gjort.
Återigen går bloggandet på sparlåga. Jag vet inte riktigt varför eftersom jag har hur mycket som helst jag vill skriva. Men tiden och energin räcker inte till och därför sållas det mesta bort och istället blir det mindre energikrävande inlägg när jag väl orkar få ner något. Jävligt onödigt. I alla fall så har jag gjort ett snyggt och välskött ryck med både det ena och det andra nu och därför känns det som att bloggandet kan få komma på tur härnäst.
Nu ska jag lägga mig och drömma om det här.
Önskelista
Många brukar ledsna lite på den här julklappshysterin när de blir äldre. I alla fall vad gäller sig själva och egna önsknningar. Istället lägger de fokus på vad de ska ge andra. Så är ju inte jag. Jag kan ärligt säga till er kära vänner att nej, jag har knappt bemödat mig en tanke på att fundera över vad ni ska få av mig i julklapp eller hur jag ska kunna finansiera era julklappar. Min hjärna har fullt upp med att fundera över vad jag ska ge mig själv och hur det ska betalas. Precis som vanligt alltså.
Nåväl, ni som ändå tycker om att ge andra julklappar ska få en tidig lista av mig så ni kan sätta igång julklappsletandet åt mig. Där ser ni. Nu tänker jag ju på andra än mig själv!
- Emporio Armani Diamonds. Observera antalet önskelistor denna parfym figurerat på nu. Det är det första jag skulle köpa om jag blev miljonär. Innan jag skänkte pengar till Kung Forsbergs fotforskning. Ni inser hur gärna jag vill ha den va?
- Ole Henriksen Walnut Complexion Scrub
- Ole Henriksen Vitamin Plus
- Redken All Soft Heavy Cream
- Presentkort på Personlig almanacka
- Sex and The City-box och film
- Grey´s Anatomy säsong 3 och 4
- Påslakan, satin eller andra snygga
- Magnus Wernbloms bok
- Hockeybiljetter. Presentkort.
- Ridlektioner. Presentkort eller liknande.
- Gymkort. Presentkort.
- Körlektioner. Presentkort. Jag menar förstås inte som i att sjunga utan som i att köra bil.
- Presentkort på exempelvis H&M, Åhlens, Gina Tricot, Kicks, Cubus...
- Pengar.
- USA-resa eller Mac-dator. För den som tycker att jag har varit riktigt, riktigt snäll i år.
- Post it-lappar i större eller mindre mängder. För er som tycker jag har varit mindre snäll i år.
Nåväl, ni som ändå tycker om att ge andra julklappar ska få en tidig lista av mig så ni kan sätta igång julklappsletandet åt mig. Där ser ni. Nu tänker jag ju på andra än mig själv!
- Emporio Armani Diamonds. Observera antalet önskelistor denna parfym figurerat på nu. Det är det första jag skulle köpa om jag blev miljonär. Innan jag skänkte pengar till Kung Forsbergs fotforskning. Ni inser hur gärna jag vill ha den va?
- Ole Henriksen Walnut Complexion Scrub
- Ole Henriksen Vitamin Plus
- Redken All Soft Heavy Cream
- Presentkort på Personlig almanacka
- Sex and The City-box och film
- Grey´s Anatomy säsong 3 och 4
- Påslakan, satin eller andra snygga
- Magnus Wernbloms bok
- Hockeybiljetter. Presentkort.
- Ridlektioner. Presentkort eller liknande.
- Gymkort. Presentkort.
- Körlektioner. Presentkort. Jag menar förstås inte som i att sjunga utan som i att köra bil.
- Presentkort på exempelvis H&M, Åhlens, Gina Tricot, Kicks, Cubus...
- Pengar.
- USA-resa eller Mac-dator. För den som tycker att jag har varit riktigt, riktigt snäll i år.
- Post it-lappar i större eller mindre mängder. För er som tycker jag har varit mindre snäll i år.
Och ett litet ps. Hud- och hårvårdprodukter finns mycket billigare på Lookfantastic.
