Slut på Karol-eran

Beskedet att Karol Krizan sparkas kom inte som någon chock direkt. Trots det känns det ju en hel del. Det är ändå en guldhjälte vi talar om och det är jäkligt synd att det skulle bli så här.

Alla som känner mig vet att jag inte är vare sig velig eller obeslutsam när det verkligen gäller, och att jag alltid är säker på vart jag står. Det vill säga, när jag väl tagit mitt beslut i frågan. När jag har analyserat och vridit och vänt på vartenda liten beståndsdel i frågan. När jag har vägt de olika åsikterna fram och tillbaka och balanserat upp det jag tycker är den rätta. När jag har sorterat upp allt som jag anser spela roll.

Den här gången gick den proceduren ändå ganska fort. Åsikten om det hela kändes relativt säker redan från början. Jag har just kommit ur den där processen där jag vägde Karols idioti och hans gågna säsong mot hans magi och vad han tidigare gjort för klubben samt vad som är rätt och fel, och nu är jag som sagt klar. Det känns tråkigt, och det svider, men det är ändå helt rätt. Det fanns inget annat att göra än att sparka honom.

Sportsligt sett har han inte gjort bra ifrån sig senaste tiden (i det stora hela), och på sidan om isen har han betett sig riktigt förjävla dåligt. Att gå ut i media med utspel om att han vill bort från MODO är något jag tycker är befängt. Hade han fått sparken redan då hade jag inte blivit särskilt förvånad. Man gör inte så, helt enkelt.

Men, han är ju vår guldhjälte så det är klart det känns tråkigt att det blir ett sådant här slut. Hans insats i MODO kommer aldrig, aldrig någonsin att glömmas och det är bara att gå ner på knä och tacka för det resten av våra liv. Krizans spel i finalserien är så mäktigt att det är svårt att toppa. Dessutom är MODOs bedrövelse under den här säsongen inte något som bara kan lastas på honom. Definitivt inte, och det kan nog samtliga i hockey-Sverige vara med och enas om. Men, att behålla en spelare som dels vill bort från klubben och dels visat mer och mer sviktande form är ju faktiskt bara idioti. Hur mycket guldhjälte han än var och hur jobbigt det än känns att han försvinner. Sedan kan man fortsätta i oändlighet att diskutera kring hur lite hjälp han har fått och hur lite man stått upp för honom. Man kan fråga sig varför och surret om att han stört laget och brett ut sina divalater är förstås en möjlig anledning till varför.

Men nu är det ganska oväsentligt. För oavsett vilket, så kommer han bli ihågkommen för guldmagin han var med och skapade och jag tycker det här uttalandet till Aftonbladet var väldigt värmande i det här blåsvädret: "Jag hoppas att Modo spelar bättre utan mig och att de når toppen igen. Det här laget kommer alltid att vara kvar i mitt hjärta. Jag har haft en fantastisk tid här, med bland annat ett SM-guld. Det är inget skitsnack, det kommer från botten av mitt hjärta. "

Tack Karol!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...