Jag svek MODO idag. Efter första perioden bytte jag till Gossip Girl. Nåja, Ingen hockey inatt (men imorgon möter Avs Detroit!), men jag har ändå inte orkat lägga mig. Jag har hutlöst tråkigt, men nu är det ingen idé att försöka sova eftersom det är ännu tråkigare. Vad har jag gjort i min tråkighet? Sorterat tomkartonger, sett gamla hockeyklipp, sorterat strumpor och underkläder i turordning, skrivit in mitt schema i almanackan, skrivit en inköpslista, räknat ut hur länge min linsvätska kommer att räcka, räknat förbrukade batterier (26 stycken), gjort tre stycken "att göra listor" där jag sorterat upp dem i ordningen "skola", "städning" och "övrigt liv" samt att jag har sett ett avsnitt Macahan förstås. Det känns verkligen som att jag utnyttjar de här timmarna som jag inte sover.

Men, jag kom på något som kanske är lite roligare. Ungefär samma humornivå och jag ska försöka ta detta så ingående och noggrant som möjligt så ni får känsla för min totalt uttråkade känsla just nu.

Du är ute och går med en mänsklig individ i valfri skepnad. Det skulle kunna vara ett djur av valfri sort också, men själva poängen med det hela går förlorad då och därför är det av ganska stor vikt att det är en människa du spatserar med. Dessutom bör personen inte vara döv eller stum, i övrigt finns inga krav. Exempelvis kan han eller hon vara både en manlig eller kvinnlig person, smart eller korkad, lång eller kort, snäll eller elak, en vän eller ovän. Skostorlek, skoval, färg på strumporna, om strumporna ens matchar eller existerar, och övriga kläder är av absolut ointresse liksom hårfärg (om det finns hår, vilket inte är ett måste) och om personen i fråga bär något eller inte. Det spelar ingen roll, men är det så att hon eller han har något med sig så är det möjligen en fördel men inget att lägga vikt vid. Det beror på hur man ser det. En fördel eftersom man kan tycka det är kul att ha något med sig, eftersom man har nytta av det (annars skulle man ju inte bära på det?) men likväl en nackdel eftersom personen kanske kommer försöka få dig att bära detta så småningom.

Ni går där, på en grusväg, skogsväg, motorväg eller vad det nu kan vara. Lämpligast kan det ju vara med en asfalterad väg utan att det för den sakens skull är en motorväg eftersom det ju enligt svensk lag faktiskt är förbjudet att gå på sådana och den här historien är inte ute efter att bryta någon typ av lagar. Oavsett hur vägen ni går på ser ut, om det ens är en väg? Det går lika bra med en stig eller ett outforksat område där ingen annan någonsin satt sin fot. Det har noll betydelse. Om ni möter någon annan eller inte saknar också betydelse.

Det enda som har betydelse är att du uppriktigt seriöst säger: "Du tappade något!" med en ordentlig bestämdhet i rösten. Här är det av fulla vikt att personen inte tvivlar på ditt ord utan respekterar dina ord som en uppmaning om att stanna upp. Personen kommer förstås (eller jag menar förstås förhoppningsvis. Man vet ju aldrig med andra människor) att fråga: "Vadå?" och det är då du kommer till slutklämmen i den här historien. "Farten!" säger du, med valfritt tonläge. Sedan är det slut.

Jag hoppas att jag har lyckats förmedla detta våldsamt roliga skämt så noga och detaljerat som möjligt så ni också får ta del av hur hysteriskt roligt man kan ha det när man egentligen borde plugga eller sova.

Om inte annat tog väl historien mig tillbaka till drottningposition av att göra en hel hönsgård  av en fjäder och att brodera ut och aldrig komma till saken. Över och ut.