Tack pappa

Det bästa med att vara pappas flicka är inte bara att jag alltid haft en aldrig sinande brunn av hockeysurrande i min närhet ända sedan jag föddes, utan också att han så gärna ville ge mig en tidig födelsedagspresent.


Bild: Chique


Nu är den här sötnosen på väg hem till mig, äntligen. Jag har suktat efter den länge och väl utan att få lägga vantarna på den (jag hatar min obefintliga ekonomi nu), men nu blir den min. Hurra, och tack pappa!



Kom hem från din båttur och läs om hur mycket jag tycker om dig

Jag älskar mitt jobb och mina arbetstider. "Du kan komma när du vill". Dessutom får jag gå när jag vill och nästintill göra vad jag vill. Det är ett jobb för mig. Helt klart en annan division än den gången jag jobbade på dagis (HAHA!) eller när jag rensade rabatter/målade/snickrade/klippte gräs på min gamla skola från klockan sju på morgonen till tre på eftermiddagen. Jag kan inte alls förstå hur det gick till, att jag lyckades börja jobba så tidigt varje dag. Nu gjorde jag ju visserligen inte det, men jag tror jag var i tid någon gång i veckan i alla fall. Det är mer än vad man kan kan tro idag.

Nu försöker jag få tag på kille som jag ska göra ett reportage om. Men tyvärr går det inte vidare bra med telefonringandet idag heller utan jag får snällt vänta ett tag. Känns sådär. Annars har det inte blivit så mycket gjort idag. Jag har dubbelkollat lite namn inför helgens friidrott, tagit reda på tider inför fotbollscupen och sedan förberett mig lite helgjobbet. Friidrott är det som står på schemat.

---

Mormor och jag diskuterade Kung Forsberg igår. Jag tror hon har saknat mina monologer när jag varit i Norrland. Det verkade så, för hon frågade och verkade riktigt intresserad av vad han ska göra under kommande säsong och hur jag känner för det. Sedan fick jag popcorn och riesen. Ingen vet så väl som hon vad jag vill prata om och vad jag vill äta.

---

Nu ska jag försöka ringa igen. Sedan blir det Murke-time ikväll och Ems och Murke imorgon. Shoppingtur i Arvika och Challa står på schemat under morgondagen. Kul det när man inga pengar har. Men vad gör man inte för att få vara lite social och träfaf sina kära vänner?

Kanske kan kära, underbara, älskade, mest omtyckta av alla i hela världen-pappan låna ut sitt kontokort till sin älskade lilla dotter? Hoppas du hade en trevlig båttur också.

En snabbis

Då var det dags igen. De här obloggiga perioderna tycks komma alltför ofta numera. Men det ahndlar helt enkelt om att jag inte haft tid alls senaste tiden. Men nu ska jag försöka skärpa till mig igen. Majk vill ha något att läsa på jobbet så det är väl bäst för mig att avsätta lite av min arbetstid till att blogga.

Jag sitter och slappar just nu. Fotbollen är färdigskriven och just nu väntar jag på att kunna ringa upp de andra som finns på to do-listan för dagen.

---

Kung Forsbergs födelsedag firade jag med att äta chokladbollar. Jag hoppas han fick något mer glamouröst.

---

Varför designen ser ut som den gör, helt svart, har jag ingen aning om. Men det matchar min hjärna just nu i alla fall. Alltid något.

Over and out.

NHL-premiär Pittsburgh-Ottawa

Om 80 dagar är det NHL-premiär och om 80 dagar ska jag se den första NHL-matchen i hela mitt liv på plats. Tyvärr inte i Scotiabank Place eller Mellon Arena, men väl i Globen.

Kruxet är att detta inte bara ses som en händelse jag går och suktar över, utan jag har drabbats av en rejäl paranoid ångest över att något kommer ställa till det så det inte blir något. Utöver en egen död så ser jag scenarion som att hela landet sprängs, bombhot av Globen (kan matchen spelas vid annan tidpunkt då?) och även att jorden tas över av marsianer och liknande som förbjuder NHL-hockey.

Men, man ska ju tänka positivt. Jag har dessutom drömt om lejon flera gånger den senaste tiden och då kanske lejonet är symbol för Kung Forsberg? Om det nu blir spel, om det nu inte blir i ett av "mina" lag, så kanske det betyder att det blir Ottawa? Lagom till premiären? Men; nu räcker det med funderingar vad gäller det ämnet. Jag har bestämt mig för att hålla hjärnan, hjärtat och hela kroppens atomer fria från den typen av tankar. Det är bättre att vänta tills man vet hur det blir, helt enkelt.

---

För övrigt har jag just kommit till Arvika. Det tog sin lilla tid eftersom SJ är som de är. Ingen skräll att resan tog längre tid och att man fick sig en liten extra rundtur i Laxå och Svartå och vart vi nu var. Men, jag hann hem lagom till dubbelavsnittet av Satc i alla fall så humöret är ändå inte i bott.

Men som sagt, hemhemma nu i en månad. Jojjo och Em, bryggan på lördag?



Alltid denna feminismens fel

Murke, den sanna feministen, har visst vaknat på rätt sida idag och sprider lite glädje omkring sig från Tjuvlyssnat.


Sann serviceanda

Statoil, Arvikafestivalen

Det är lördagsnatt och festivalfolk trängs i den något urplockade Statoilbutiken. Längst fram i kön står en kille ~25 som till slut får hjälp av ett butiksbiträde, en pigg och glad kille ~20.

Killen: Har ni några kondomer eller?

Statoilkillen (glatt): Nej, de är helt slut.

Killen (försök till lite skämtsam ton): Jaha, då får man väl ta och hålla sig då.

Statoilkillen (lika glatt, serviceinriktat och skämtsamt): Ja, eller så får du väl ta och spruta utanför!

Killen tittar förvånat på butiksbiträdet och lämnar butiken utan att säga något.


Dubbelmoral är bättre än ingen moral alls

Utestället Sigges, Gislaved

Tjej 1 ~20 (ledsen): Alltså jag fattar inte! Jag gjorde allt som jag brukar; tog honom mellan benen och allting! Och ändå ville han inte...

Tjej 2 ~20: Strunt i det nu, de jävlarna är ändå bara ute efter sex!


Fi vad äckligt!
Buss 702, Falun
Tjej ~18 och kille ~20 sitter bredvid varandra på bussen och killen läser en tidning.

Killen: Haha, det finns ett handbollslag som heter Flensburg.

Tjejen: Jaha?

Killen: Men... flens

Tjejen: Vad är det?

Killen: Det är sånt där äckligt killar får på snoppen när de inte tvättar sig...

Tjejen: Men usch.

Killen: Vad kallas det när tjejer inte tvättar sig ordentligt där nere?

Tjejen: Vet inte... feminism kanske.


Och här har vi en fin förhandstitt på hur jag kommer bli när jag är gammal:


Första gången Pressbyrån bjöd på 17 paket halstabletter
Pressbyrå vid Centralen, Stockholm

En kvinna ~65 ska handla av killen ~20 som står i kassan.
Tanten: Ursäkta att jag är lite hes...
Killen: Nej men det gör ingenting!
Tanten (surt): NÄ! Men det är ju jobbigt för mig, FATTAR DU VÄL?!

Sådär, nu ska jag packa det sista och sedan skynda till tåget. Adjö.


Ny design

Duktiga och snälla Emma har återigen fixat till en ny design åt mig och jag är grymt nöjd. Jag ville ha något enkelt som innehöll MODOs färger och Kung Forsberg, och det var de enda direktiven jag gav. Sedan fick jag en färdig design som var minst lika bra som jag hade hoppats på. Tack!

Nu ska jag, med hjälp av henens hjälp, fixa till så allt blir rätt. Länkar med mera ska få rätt färger och side är tänkt att gå ända ner på sidan. När det är fixat blir det dubbelavsnitt av Satc (tack TV3!) och därefter ska jag packa inför att resa hem till Arvika  imorgon.





"Är det inte bättre du går till frissan?"

Just det brukar jag vara duktig med att säga så fort någon planerar att färga håret hemma. "Det kan ju blir så fel..." och så vidare i pessimistens sanna andra.

Men den här gången beslutade jag mig för att färga hemma. Dels för att jag inte har råd att gå till frisören nu och för att mitt tålamod är alldeles för dåligt för att kunna vänta tills ekonomin tillåter något sådant, men också av ren snålhet. Färgen på förpackningen var ju så snygg, och då borde det vara värt 115 kronor för att se om man lite billigt och enkelt kan komma åt den utan att behöva lägga en tusenlapp på frisörbesök.

Hur gick det då?

Efter att jag sköljt håret och såg den blöta frissen så var det riktigt nära att jag sa till mig själv: "Vad var det jag sa? Du skulle ha gått och fixat detta hos frisören". Det såg rött ut, blandat med lite brunt.

Efter att det torkat blev det så här:


      



Det vill säga ingen större skillnad alls. Kanske lite ljusare än innan.

Men, med tanke på paniken jag fick innan det torkat så är jag ändå nöjd med resultatet. Hellre att det inte hände mycket alls, än att jag skulle få den rödbruna tonen. Nu blev det bara 115 kronor i sjön. Hade det blivit rödbrunt hade jag varit tvungen fixa ny färg.




Hårfärgningsbekymmer och grubblerier

Jag kan inte bestämma mig.  Jag funderar på att knalla iväg imorgon när Åhlens öppnar och inhandla den här härfärgen och färga min guldiga lejonman.

Loreal 10,21 Stockholm - extraljus pärlemorblond


 


Bild: Modeakuten



Det är den färgen jag är ute efter att min kalufs ska ha, men jag vet inte om mitt hår fortfarande är lite för mörkt/lite för mycket gula toner för att färgen ska fungera?

Så här ser mitt hår ut nu:





I mina ögon har jag fått för mig att den färgen skulle passa mig riktigt bra, men man vet ju aldrig. En del tycker jag ska satsa på varma toner... Så, tja, beslutsångest om håret idag igen. Mitt hår och jag är lite som Murke och jag. Vi kommer sannerligen inte överrens i fråga om något (i princip) men ändå är vi jäkligt tighta.



Spelare med hjärta är alltid bra spelare

Det här tycker jag var riktigt roligt att höra.

Vincent Lecavalier är en typisk sådan där spelare som jag hyser en liten kärlek för även om han inte spelar i ett lag som mitt hjärta normalt klappar för. Men den här gången är det kanske just därför som jag är lite svag för honom.

En spelare som visar hjärta är alltid en bra spelare, och det är extra roligt att se honom skriva ett avtal med klubben han spelat i från start. Först den då yngste lagkaptenen någonsin (innan Sidney Crosby dök upp), sedan Stanley Cup, Maurice Richard Trophy. och även King Clancy Trophy,  allt i samma klubb. Undrar vad det kan bli härnäst?

För övrigt tror jag Tampa kan bli riktigt intressanta den här säsongen. På forwardsidan ser det riktigt bra ut.

Ja, fan, det börjar närma sig nu. Hockeytime, mmm!

---

Nu blir det stan. Köpstopp gäller, men titta får man ju.



Nyförvärvet på Hövesåsen

Ja, om man nu kan kalla det nyfärvärv när han spelat i Hövesligan i lite dryga ett halvår... Nåja, det är i alla fall första gången jag lyckats få till några bilder av visningsbart skick på det lilla monstret.


        

  


Det ä konstigt med ponnyer. Fast att de är envisa (värre än mig) och har en förkärlek till att bita en, så saknar jag dem nu när jag är i Norrland.




1, 2, 24, 28...

I torsdags, lagom till dess att jag kom till Sundsvall, så fick jag också mitt antagningsbesked. Jag kom in på mitt andrahandsval, Grafisk design och står som reserv till Journalistprogramet.

I nuläget har jag inte bestämt mig för om jag ska tacka ja till att stå kvar som reserv till Journalistprogrammet, eller om jag ska bestämma mig för andrahansdsvalet direkt istället. Jag är 24:e reserv vilket innebär att chansen/risken att komma in på Journalistprogrammet ändå  inte är särskilt stor.

Men, vi får se. Jag har fram till 28:e på mig att fundera och jag brukar ju vara duktig på att vänta till sista sekunden.

Nu blir det sängen, gonatt!




Sundsvall är sig likt

Tänka sig. Här kommer man tillbaka till Sundsvall efter en månad i Värmland, och det har inte hänt något nytt. Skylten om "Vägarbete pågår" står kvar på samma ställe som sist, och trottoaren har ännu inte förvandlats från grus till asfalt. Dessutom, mina kära grannar har inte lyckats med bedriften att skaffa sig någorlunda bättre musiksmak utan fortsätter på det inslagna spåret med Drängarna och Takida.

Eller jo, en sak är nytt. Det har visst börjat en ny kille på Hydro! Jag gissar att det är en sommarjobbare.

Nåja, nu ska jag se Tjenare Kungen. Tokbra film!



Två dagar kvar nu

Det börjar dra ihop sig nu. På torsdag hoppas jag antagningsbeskedet för höstens studier kommer. Jag är galet spänd inför hur det ska bli i höst. Jag har ingen aning alls om jag kommer komma in på något av det jag sökt. Dessutom har jag mer eller mindre ändrat mig i valet av vad jag helst vill komma in på...

Efter det här bryderiet så beslutade jag mig för att välja en blandning mellan hjärna och hjärta och sökte så här:

1. Journalistprogrammet, 180 poäng, Mittuniversitetet
2. Grafisk design, inriktning tryckta och elektroniska medier, 60 poäng, Mittuniversitetet
3. Programmet för medieproduktion och journalistik , 180 poäng, Högskolan i Kalmar

Journalistprogrammet är det jag velat gå hela tiden, men som jag antagligen inte har betyg nog för att komma in på. Men, chansen finns där åtminstone. Den utbildningen ger en bra journalistutbildning och har hela tiden känts som ett givet val.

Men, nu har jag börjat fundera på om inte andra handsvalet skulle vara bättre ändå. Det är en ettårig utbildning vad gäller redigering och grafisk design och helt klart något som vidgar vyerna en bit. Går jag det i ett år så har jag en examen sedan och kan söka en påbyggnadsutbildning i journalistik (ettårig) som jag tror skulle kunna ge mig i princip lika mycket som journalistprogrammet i och med att jag redan läst en hel del. Tar jag andrahandsvalet (och sedan påbyggnadsutbildningen) så blir det istället två år jämfört med journalistprogrammet som är på tre år...

Men. Det är förstås ett stort men. Även om jag skulle bestämma mig för alternativ två, så kanske inte det går eftersom jag prioriterat det som alternativ två. Skulle jag mot all förmodan komma in på Journalistprogrammet så stryks de andra alternativen. Med tanke på min otur så skulle man ju inte bli förvånad om jag faktiskt kommer in där, trots att chansen (risken?) är oerhört liten...

Två dagar kvar nu.



Jag vill ha större bröst nu, genast

Det är ju inte konstigt att det råder sådan bröstfixering. Nu har till och med jag drabbats och önskar att det fanns ett mirakelpiller som gjorde att man på fem minuter kunde gå upp två-tre kupstorlekar (och gärna ett som gör att de förminskas igen lagom till det att man kommer hem från stranden).

Efter mycket om och men fick jag tag på bikinin jag letat efter på Gina Tricot i diverse städer. Till slut fanns den där, ett exemplar kvar och den blev min. Jag skuttade nästan lika mycket som jag gör efter en bra hockeymatch i division II. Stor glädje. Tyvärr fanns den bara i L, men när jag vill ha något så handlar jag oavsett om storleken inte råkar vara min.

Så nu får jag strutta runt på stranden med en bikiniöverdel som hade passat aningen bättre på Pamela Anderson än på mig. Det syns väldigt väl, dessutom. Jag har fått flera förfrågningar om inte jag överskattade storleken på mina älsklingar Polarn och Pyret litegrann. Men som sagt, jag har inte överskattat storleken, men när det bara fanns en enda bikiniöverdel kvar efter allt letande så fick den bli min ändå.

Det fina är ju att om jag någon gång skulle lägga 50 000 kronor på en bröstförstoring, så slipper jag i alla fall att lägga till ytterligare 79 kronor för en ny bikiniöverdel. Det är ju positivt och därmed känns inköpet alldeles föträffligt bra trots att det inte ser klokt ut.

---

Det blev förstås lite mer shopping när jag var iväg till Stockholm (samt Uppsala). Det fina var att jag endast köpte vettiga saker till låga priser. Riktiga fynd alltså i stil med bikinin. Dessutom, vilket gjorde Den Blonda Häxan nästill rörd av tårar, så lyckades jag trixa mig igenom hela Åhlens Citys kosmetikavdelning utan att köpa en endaste liten attiralj (förutom en highlighter från Isadora för reapriset 49 kronor, men det räknas inte).

Om jag hade haft pengar så hade jag dock kommit hem med hur mycket som helst, för det var inte direkt brist på Morriga ting. Särskilt Souk-gallerian var sprängfylld med diverse jag ville ha med mig hem. Häxan fanns hela tiden där som en stöttepelare för att trösta mig över allt fint jag tvingades ta farväl av. Det är jag djupt tacksam över.

Utöver den blev det en klocka från Ur & Penn som passande nog hade 50 procents rea på i princip allt. Jag och Stockholmsfjollan glodde oss tårögda innan vi till slut kunde bestämma vilka klockor vi skulle välja. Hon, "Pappa betalar"-damen, köpte förstås två klockor och jag, "Jag betalar själv men har egentligen inga pengar alls", nöjde mig alltså med en.

Sedan köpte jag tre shorts för vrålbilliga 49 kronor styck på H&M, lite hårtjafs, linne och en svartvit topp. Skönare shorts har jag inte haft för länge (förutom fotbollsshortsen och alla mina diverse sovshorts) och därför var det inte mer än rätt att köpa i både svart, brunt och mörkgrönt.

Tack vare mitt frenetiska handlande så har jag inte en krona kvar att spendera sommaren på. Ändå så har jag diverse utgifter. Det känns lite lagom signifikativt för mig och just därför känns det inte så illa faktiskt. Det är en sorts trygghet jag har, jag vet att det alltid blir värre och därför är det ingen idé att oroa sig över att jag råkar ligga x antal tusen kronor back.



Äntligen carried away

Efter förra veckans tunga arbetshelg som kändes som tio bedrövelser och ångest från tår till tänder så ville mina kära vänner äntligen följa med på bio.

Med andra ord, äntligen fick även jag se Sex and The City-filmen (ja.. I måndags alltså. Men det är ju först nu jag orkat med att blogga igen).

Visserligen utan ljud de första tio minuterna, men vad hade man egentligen kunnat vänta sig av Arvika big city? Det kändes ganska mycket Smala Sussie över det hela... Men nåja, Murke hällde förstås ut colan över tjejen som satt bakom, så helt ljudlöst blev det inte.

Efter alla hyllningar av filmen var jag rädd att bli besviken, men det blev jag verkligen inte. Inget kunde ha varit bättre. Jag är helt fascinerad. Filmen var till och med bättre än väntat, och slutet var tiptop.


Världens snyggaste Charlotte?


Nu blir det sängen. Imorgon blir det golf och att skriva om skytte och segling. Det lär behövas några timmars skönhetssömn innan dess.



Månstrålen protesterar

Jag vet inte om det beror på att jag råkar vara född med en stor portion bitterhet (och som utvecklats under åren) eller det faktum att jag älskar när det är regnar och är allmänt så kallat dåligt väder i form av regn, rusk, åska och moln. Men av någon av dessa anledningar, eller någon annan, så har jag alltid blivit kallad "Min lilla månstråle" istället för det kanske lite mer komplimierande "Min lilla solstråle".

Men nu har månstrålen ansträngt sig. Jag har försökt. Jag har glatt mig åt solen, jag har hållit inne med mina klagomål och jag har smörjt in mig för att slippa vara knallröd och tycka synd om mig själv av den anledningen. Men nu orkar jag inte längre. Det är för varmt.

Kan man få ha den åsikten i fred?



Bild: Nina Hemmingsson

Nu har det ju trots allt varit sol, länge. Då kan man väl få lida utan att behöva vara tacksam för det ack så fina vädret?



Independence day

So say goodbye it´s Independence Day
It´s Independence Day
All down the line
Just say goodbye it´s Independence Day
It´s Independence Day this time


Ja, grattis USA och Eva Marie Saint på födelsedagen!

Och grattis alla som ska se The Boss på Ullevi. Jag lider enormt med mig själv som inte har någon biljett. Men, men, jag ska ägna fredagskvällen åt att lyssna på Springsteen på datorn och jobba lite. Det är ju inte fy skam det heller, antar jag.



Silly season

New York Rangers. Jaha.

Markus Näslund väljer alltså att gå till Flyers derbyrival för att kunna vara med och slåss om världens mest åtråvärda hockeybuckla. Jag kan förstå hans beslut. Rangers har ett kanonlag på gång och Mackes signatur gör förstås laget än mer intressant.

Jag unnar verkligen Näslund att få vinna Stanley Cup, men just i Rangers? Nä, det känns si sådär. Liksom Detroit är det ett lag som inte står högt på listan över lag som får Morr-hjärtat att klappa på lite snabbare, lite hårdare och lite mer extasistiskt. Snarare tvärtom.

Men, chansen/risken att Rangers ska ta hem Lord Stanleys buckla under kommande säsong känns inte alltför stor. Inte när (exempelvis) Detroit finns.

Jag vill påpeka att det tar emot att skriva så, men man kan ju inte frångå det faktum att de lär ha värsta lyxuppgiften i att sätta ihop sina kedjor genom att välja och vraka bland hockeygiganterna som finns i klubben. Liksom... Vad ska man säga? Red Wings är sedan tidigare ett kanonlag, och inför kommande säsong lär de bli ännu vassare. Usch. Nog surrat om dem, jag mår illa.

---

Jag har aldrig varit något större fan av Jaromir Jagr, men jag måste erkänna att det känns lite vemodigt att han nu lämnar NHL. Det hade varit lite kul att få se honom göra en sista säsong i Penguins, om man fick önska fritt liksom.

---

Hockeyvärldens bästa, men värsta, retsticka Sean Avery till Dallas. Ja, förstås. Vem hade kunnat tro annat? Givetvis ska han finnas där för att göra livet surt för Kung Forsberg om han skulle välja att spela NHL-hockey igen och då fortsätta i Colorado. (För att inte ta upp allt utrymme som finns på Internet så har jag tagit beslutet att inte gå in på några detaljer om mina tankar kring Kung Forsberg. Vi får se hur det blir, helt enkelt).

På grund av bloggtorkan och tidsbristen har jag ju inte uttryckt hur glad jag är över att John-Michael Liles och Adam Foote förlängt med Avs, men nu gör jag det. Kort och koncist - jag är störtglad. Nu är det bara att hoppas Daniel Tjärnqvist kan få en fin säsong i Colorado och slipper skadebekymmer. Får han vara hel blir han en finfin förstärkning.

---

Och till sist: Grattis Jonas Frögren till NHL-kontraktet!

Nu är det slut med bloggtorkan. Hädanefter ska det bloggas regelbundet, så jag får lite mer struktur i mitt liv. Jobb nu, adjö.



RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...