Som jag nämnde i förra inlägget så känns det inte bra alls nu. Humöret är minst sagt inte i topp och för att gnälla lite extra så känner jag mig lite sjuk. Men, ändå så är det nog inte tillräckligt illa. Lagen om all jäklighet, kanske?

Jag sitter och försöker skriva en golfartikel och ett fotbollsreportage, men jag kommer ingen vart just nu. Jag tror förklaringen ligger i att jag faktiskt skriver som bäst när det är som värst. När jag har fullt upp, stressen och pressen jagar en och man är rädd att marken ska lösas upp närhelst man tar ett enda steg till. Ni vet när allt verkligen känns förstört. När MODO förlorar, när popcornen är slut, alla har lämnat en och ingen vill jävlas med en genom att dra igång en hetsig diskussion.

Min logik har då styrt in mig på teorin att det är där skon klämmer. Det är ju inte så. Det är inte tillräckligt dåligt. Därför är inte min skrivkänsla på topp och därmed blir det inget gjort.

Det är inte lätt. Det är inte ens illa nog för att jag ska kunna skriva bra. Nej, jag tar rast nu och samlar lite energi och skriver texterna tidigt imorgon istället innan jag sticker in för att jobba.

Nu ska jag göra mitt för världsfreden. Jag ska gå och lägga mig. Gonatt.

Nu är vår favorit igång igen. Den här gången tycks det vara Fröken Bitters senaste krogrunda som avbildats.



Bild: Nina Hemmingsson - Allt om Stockholm

---

Idag är det ingen bra dag alls. Jag har jobbat, nu ska jag fortsätta jobba och imorgon är det återigen jobb som gäller. I vanliga fall skulle jag ha sett det som ngåot roligt, men inte den här helgen. Jag känner mig allmänt nere och ingenting känns bra. Allt blir fel och jag förstår inte vad det är med mig.

Hockeysug? Kung Forsberg-sug? Ovisshet om kommande säsong? Ångest? Jo, jag tror det.

Sötis-prinsen Ville är skadad. Nu står han med ett bandage som pryds av en grön linda och han är inte alltför nöjd. En misstänkt hovböld är ingen trevlig upplevelse och att han har riktigt ont är det inget tvivel om. Förhoppningsvis är det ändå just en hovböld och inget ännu värre.

Idag skulle jag egentligen till fantastiska Norge och hälsa på Murke och Jojjo, men eftersom Ville ska ombandageras en gång om dagen samt få medicin så väntar jag med att åka dit. Den preliminära planen är nu att sticka dit efter festivalen istället. Det känns som allt skjuts upp hela tiden, men det prositiva är att jag får mer tid här hemma.

Strax kommer Em så vi ska åka in till stan och ta en ordentlig fika med massor av surrande innan jag ska upp till stallet igen och lägga ett nytt förband och ge honom en dos medicin. Förhoppningsvis blir han lite gladare av att få ett blått eller silverfärgat bandage istället för grönt.

---

Grattis till Linda som fyller 22 idag!

Inte nog med att 50 kronor ska räcka till hela sommarens utgifter. Nu blev det dessutom ett läge där det hade varit mer befogat än någonsin att vinna någon eller några miljoner. Eller ja, det skulle också räcka med x antal 10 000 kronor.

Finaste, bästa, underbaraste, mest magiska ponnyn någonsin.

Jag vill ha dig tillbaka!

Nu blir det stallet. Tjipp!

Ofavorit i repris.

Uppsala, Muppsala, Tuppsala, Nuppsala... Kärt barn har många namn brukar man säga, men jag tror det gäller ett okärt barn också. Hej och hå vad Uppsala är i en klass för sig. En skapligt dålig sådan. Men, men, det är väl mest jag som gnäller på väder och diverse annat. Eller det faktum att alla här envisas med att spela musik som skär som en kniv i magen, går till gemensam attack på Kung Forsberg och hans skägg (hockeymässigt har de ju ingen koll) och dessutom tror att jag ska öppna mig som en bok bara man lite fint frågar vad jag tänker på. Näää. Det är ändå ingen av som förstår mina tankar om vad han i Smurfarna heter (ni vet han som jagar dem, och som har en katt?) och allt annat jag tänker på.

Men, det är kul ändå. Murke och Lurke är i en hög klass, och trots de andras dumhet så är de ganska roliga ändå. På ett lite speciellt sätt.

Och just nu, så gick den femte krukan sönder för helgen. Det är verkligen ett signum för Uppsalabor, att ha ner krukor i tid och otid. Jag får väl ta och hjälpa till kanske, så det blir bakispizza och film någon gång.

---

Återigen kunde jag inte få publicera när jag väl lyckats få ihop en liten uppdatering, så det blir i efterhand igen. Uppsala var i helgen och nu är jag i Stockholm med Stockholmsfjollan och den Blonda Häxan. Igår var det Grönan (hej och hå!) och idag blir det shopping. Imorgon åker jag hem till Arvika (fotboll!) och blogguppdateringar igen.

---
Per Ledin till Colorado? Ja, herregud. Här har man varit hundraprocent social och helt missat det. Stockholmsfjollan berättade det igår och jag satte colan i halsen och trodde inte på henne, men jo det var visst så. Mer om det när jag kommit hem igen.

Tjipp.

(eller så fick Murke och Lurke sina namn)

För att uthärda pluggandet roar jag mig med lite skön nostalgi.




Helt oslagbart underbart tokroligt. Tänk om alla barn fick samma uppväxt som mig. Astrid Lindgren, Disney (gamla), Familjen Macahan, hockey och tennistittande och från 6-årsålder Peter Forsberg. Tänk bara, då skulle det finnas hopp om den här världen!

Okej. Nu har jag smällt det.

Grattis Detroit!

Det var ni väl... värda faktiskt. Inte ens världens mest missunsamma person kan sitta och sura över att MODO först inte gick hela vägen och sedan att Colorado och Philadelphia inte heller lyckades utan det istället blev hatlaget som tog hem Lord Stanleys buckla.

Nä, för även om jag inte tycker om Detroit, så kan jag ju inte tycka annat än att de spelar en härlig hockey och har gjort en säsong som förtjänar den här triumfen. Detsamma gäller Henrik Zetterberg. Jag lider ofantligt mycket över att se hans framfart när Kung Forsberg inte spelar, och så kommer det alltid att vara. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte älskade hans spelstil. Så okej, jag kan väl erkänna att jag är "avsundsjuk" då.

Och ja, jag är avundsjuk på Emma Andersson. Och på alla Detroit-fans. Och på Nicklas Lidström som är så ofattbart gudomlig. Och på Niklas Kronwall som nu vunnit allt.

Så, nu vill jag inte ha fler hånande sms eller telefonsamtal om detta. Nu är hockeyn slut för den här säsongen, och vi vet ju alla att man inte kan leva på gamla meriter. Idag är en ny dag och således satsar vi på nästa säong istället.

Till Ingela: Jag hoppas du ser till att färga håret, eller tvångsraka det inför nästa säsong! Alla människor vet att det hänger på håret, och så här kan det ju inte få vara. Väck med det, tack.

Jag vet inte jag, hur bra det egentligen är att studera och lära sig mer inom ett område. Dels är det ju som bekant sant det som den gode Oscar Wilde sa: "Flit är orsaken till allt elände" och dessutom gör mer kunskap att jag blir än mer bitter.

Här har jag slitit och pluggat dagspressredigering och lärt mig både det ena och det andra om hur rubriker ska skrivas, hur de inte ska skrivas, hur text och bilder ska placeras och hur viktigt det är med LSD (luft, struktur, detaljer). Utöver detta har jag också fått lära mig hur vanligt det är med otrohet i mediabranschen och hur "förjävla usla" de flesta tidningar är redigeringsmässigt samt hur "förjävla präktigt Sverige är" och att man ska sluta gå och lägga sig med gott samvete utan istället rikta in sig på att somna med dåligt samvete... Jag tackar min lärare som varit en av de allra bästa jag någonsin haft. En lärare med inställningen att man ska somna med dåligt samvete och att Sverige är präktigt kan inte misslyckas med att vinna min respekt. När karln sedan dessutom lär ut på ett mästerligt sätt, ja då är det bara att tacka och ta emot.

Men, nu var det inte det jag skulle monologera över. Nej, snarare hur jobbigt det är med ny kunskap. Som sagt har jag nu fått lärt mig en del om hur tidningar ska redigeras och detta är inte bara en fördel. Det ställer också till problem på det viset att jag ideligen hittar alla dessa redigeringsfel som finns i tidningar och andra texter. Bitterheten ökar alltså, och karusellen är igång...

Detta är inte från en tidning, men det ryser i mig ändå över hur man valt att skriva rubriken.



Detta ser inte bra ut. Okej, låt gå för rubrikvalet i sig. Men hur har tänkte man när man lämnade ett tomrum efter "match" och istället fyllde ut hela övre raden? Det där är katastrof på hög nivå, eller "förjävla dåligt alltså" som en viss herre skulle ha uttryckt det.

Bättre:
Pittsburgh reducerade
efter otrolig match

Bäst:
Pittsburg reducerade
efter en otrolig match

En radbrytning hade räckt för att minska utrymmet efter match. Att lägga till "en" hade gjort att det inte blev någon luft mellan första rubrikraden och sista ordet i andra rubrikraden. En rubrik ska fylla ut på samtliga rader, alternativt att underraden/raderna går längre ut till höger än den övre. Nedanstående hade varit bättre än det första alternativet:

Pittsburgh reducerade
efter otrolig maratonmatch

Nåja, nu ska jag nog sätta igång fliten och göra det jag borde göra. Det vill säga analysera NWT. Det är en fin uppvärmning inför nattens drabbning. Ritualer avklarade? Självklart. Turbringande vindruvor till matchen? Taget.

Jag brukar få höra ibland, ganska ofta (kanske lite skrämmande ofta), att jag befinner mig på ett rosa drömmoln/sjävförtroende moln. Jag vill bara informera om att jag idag kommit ner därifrån.

Jag studsade glatt in på en frisörsalong för att köpa den rosa serien från Kérastase som jag skrev om här. Det var för slingat hår, och det tyckte jag verkade passa mitt hår. Jag sa till frisören att jag funderade på just den serien eftersom jag gått från mörkbrun till blond genom otaliga antal slingomgångar. Mina fingrar var nära mina fina rosa och efterlängtade hårvårdsflaskor och jag kunde knappt bärga mig.

Det var då molnet helt gick itu.
- Nja. Nej, det där är för slingat och färgat hår. Ditt hår skulle nog må bra av att återuppbyggas, sa frisören.

Poff, liksom.

Istället för de fina rosa flaskorna tog hon fram en grön serie schampo och balsam istället. Eftersom jag sedan barnsben haft en enorm respekt och böjelse för alla typer av auktoriteter (oavsett om det sedan gäller frisörer, ridlärare, poliser eller Calle Johansson som expertkommentator) så hände ju inget annat än att jag sken upp som en sol och bedyrade vad bra det skulle bli och sedan betalade de gröna flaskorna.

Så nu blev det så. Dels sprack min tankebubbla om att mitt hår är fint (det är visst slitet och behöver återuppbyggas...) och dels sprack min tanke om hur fina de rosa flaskorna skulle bli i mitt badrum. Men tja, grönt är ju skönt, så det blir nog bra ändå detta.




För övrigt kom min beställning från Nelly idag. Läppglanset var en riktig universalprodukt. Kanon både på läpparna och som något att sniffa på. Riktigt bra.

Nu, pluggdags. Igen. Ingen idé att smita undan mer nu. Jag har ju helt tappat stinget och kan inte ens skjuta det år sidan längre. I alla fall inte utan att få dåligt samvete och tänka på det hela tiden.

Som de flesta säkert visste, och som jag just lärt mig efter 20 levnadsår, så är Durracell de bästa batterierna man kan få tag på. All reklam är alltså inte överdriven. Durracellreklamen är minst sagt sanningsenlig.

I alla fall, som en Stanley Cup-titel rakt ner från himlen kom beskedet om att MODO lär kunna gå kommande säsong till mötes med riktigt fräscha och starka batterier. Mikael Petterssson, han som vi alla blir så kära i när han tar ett skär, är tillbaka i MODO. Hej och hå och vad värt att fira! Okej, inte som spelare, men väl som säljare på marknassidan. Se vidare här.

Det här tycker jag är fenomenalt. Durracell är för alltid älskad och att vara säljare på marknadssidan är nog bättre än att sälja korv, tror jag.

Det som är mest fenomenalt med den här historien är nämligen att jag och Herr Trötter hade just en diskussion om Micke P för några dagar sedan. Jag kom då med idén att om han inte skulle spela, så kunde han ju göra annat inom MODO, som att sälja korv exeempelvis.

Så nu undrar jag... Vad av mina yttanden kommer härnäst att infrias?

- Pittsburgh vinner Stanley Cup mitt framför näsan på Detroit.
- Kung Forsberg berättar: "Det känns bra nu, det verkar som att vi fått ordning på allt och jag ska spela hockey i höst.
- Kung Forsberg berättar: "Men innan dess ska jag och Morran hinna gifta oss också."
- Fröken Bitter berättar: "Usch, jag vill ha tillbaka mitt hår... Vad jobbigt."
- MODO vinner SM-Guld kommande säsong. Och året därpå, då med Kung Forsberg och Markus Näslund.
- Colorado vinner Stanley Cup med Kung Forsberg som gigant.
- Min mixer blir snäll och börjar fungera så jag får milkshake.
- Min hemtenta görs av sig själv, på ett oklanderligt sätt.
- Tio miljader kommer in på mitt bankkonto imorgon. Kung Forsberg är avsändaren. "Ja, jag vill ju inte skämma bort dig, men lite ska du väl ha redan nu".
- Murke berättar: "Morran, jag tror ta mig tusan att du har rätt. Om allt alltså."

Hu. Jag kan knappt bärga mig inför morgondagen, när jag ska få se hur mycket som går i uppfyllelse.

Nu har jag fått ont i magen dessutom, på grund av denna hockeyn. Och då är det inte ens mina lag. Gud, vad jobbigt livet är!

Kérastase Noctogenist Voile Nuit
Natten, skönhetens källa... 8 timmar av intensiv vård som framhäver hårets skönhet. Kérastase har utvecklat Noctogenist, den första skräddarsydda vårdande nattbehandlingen från Recherche Avancée L´oréal. Denna vårdande nattbehandling återupplivar torrt, trött och fintrådigt hår. Appliceras på kvällen och sovs med. 


Vilken tur att köpstoppet inte gäller förrän på onsdag. Jag beställde just denna från Baresso och jag hoppas den hinner komma innan jag sticker till Arvika. Baresso brukar vara snabba så det ska förhoppningsvis inte vara någon fara. Jag har velat testa denna länge nu och med tanke på att priset (199 kronor) är mer än hundra gånger billigare än ute i butikerna samt att frakten alltid är gratis så tänkte jag att den kunde få komma hem till mig.


Jag vill också ha detta schampo, balsam och leave-in-balsam som ska vara för slingat hår. Men det får nog vänta ett bra tag. Som sagt, köpstopp bör införas.

Kérastase Chroma Riche Bain  *  Kerastase Chroma Reflect Milk  *  Kérastase Chroma Riche Essence

---

Det börjar bli allt färre timmar kvar till natten (dagens konstaterande?). Matchen alltså. Tänk om det var Colorado eller Philadelphia som var i Red Wings sits nu. Då hade jag inte suttit här och surat över att mixern gick i sönder så det inte blev någon milkshake. Då hade jag hoppat på ett ben av glädje och längtan istället för paniskt panikhoppande. Livet hade rätt och slätt varit så mycket enklare.

Men, nu är det ju som det är. Och jag kan bara hålla alla jävla tummar som går för att Detroit går miste om att vinna sin tredje SC-titel inom en tioårsperiod...

Vi kör lite mer hockey sen... När det närmat sig. Jag ska göra ett nytt försök med min milkshake.

Jag skulle gå in på Ellos för att fylla i retursedeln och skicka tillbaka mina skor för att byta storlek, men det slutade med att jag beställde lite istället. Jag blev galen av retursedeln och systemet så nu slutar det med att jag helt enkelt får ha för stora pumps. Ballerinorna köpte jag ett par nya i vad jag tror blir rätt storlek, samt i ytterligare två färger.

Detta beställde jag hem, och prislappen landade på strax under tusen spänn. Sjysst tycker jag.




Egentligen handlar jag för mycket, så från och med onsdag ska det bli köpstopp är det tänkt. Jag satte onsdag som stopp, så jag hinner in till stan nu en sväng...

Gällande något vettigare än vad jag gör köper och inte köper. Sidney Crosby. I förrförra matchen, när Pittsburgh spöade Detroit. Jag älskar honom och önskar honom all lycka och framgång i framtiden. Speciellt nu i slutspelet. Det vill säga inatt. Nu måste Sid The Kid agera kung igen, och det ordentligt. Jag ska köra lite ritualer för att det ska gå vägen.

Ritual ett blir nu då jag ska hoppa på ett ben härifrån och till cykelaffären. Det är inte särskilt långt, men som motvikt så är det jobbigt. Men det får man ta. Allt som håller Detroit borta från Stanley Cup är bra.

Nu svamlar jag igen. Hej så länge.

Men imorgon, eller ikväll,  ska jag börja blogga igen.

För övrigt så måste jag gnälla över hur värdelöst det är att man inte längre kan söka i bloggen. Eller söka går ju alldeles förträffligt, men man får ju bara upp att sidan inte finns. Jag hatar sådant. (Ni ser, nu har jag gnällt om detta x antal gånger, så det märks ju hur jobbigt jag tycker att det är). Och en sak till; varför har vissa "knappar" blivit kryss? Stockholmsfjollan, VARFÖR?!

Nu väntar jag på Fröken Bitter och hennes hår. Håret ska väck, och jag får den stora äran att slava för henne. Tackar!