Ska vi resa oss upp?

Det känns som att det kvittar nu. Vi behöver inte resa på oss för att falla. Vi kan ligga gärna falla när vi är liggande.


Hjärtat skriker "We try harder!" och "Det går att vända detta!" och givetvis är det så. Det finns inte det minsta omöjliga i att MODO ska kunna ta hem fyra raka matcher och gå vidare från den här kvartsfinalsserien. Men, det känns inte alls lovande nu. Det gör ju verkligen inte det. MODOs "spel" (ja, vilket spel? Finns det något?) stämmer inte för fem öre, skadebekymmer och sjukdomar härjar friskt och oturen grinar oss ständigt i ansiktet. Samtidigt som Timrå fått riktigt fin ordning på sitt spel, fått tillbaka sina skadade spelare (de flesta) och har en rejäl medvind. Nej, en vinst kanske... Två om det vill sig väl. Men sedan då? Fyra raka, jag tror inte det. Men älskade, kära MODO Hockey, överbevisa mig gärna. Jag har aldrig i hela mitt liv velat ha fel så mycket som just nu.
 
Hur fan kan detta hända? Det får inte hända. Det går inte. Jag har aldrig skämts över att vara MODO-supporter, tvärtom. Röd, vit och grön i hjärta och själ och det med stolthet. Men, nu skäms jag faktiskt. Tårar, ilska, illamående...  Det är slutspel! Slutspel! Och på isen skrinnar Timrå fram med ett självförtroende som skulle kunna ta dem till SM-guld. På isen befinner sig ett MODO som ser... platta ut. Division 2 nästa? Vart är det där vi MODO:iter älskar hos våra spelare? Den där glöden, viljan, kämpaandan och den gigantiska lagmoralen där man spelar för varandra? Där man står upp för varandra, vägrar ta stryk och istället är en enad front. Det som gör att The Heart of Hockey passar bättre på MODO än något annat lag. Vart är allt detta? Nu är saknaden efter spelare som Mikael Pettersson, Robert Döme och Kristian Kuusela extra stor. Spelet från ifjol, den lagkänslan.

Så nu på måndag då. Spelar det någon roll om man avslutar fint eller inte? Nej, egentligen inte. Åker man ut så åker man ut. Punkt. Det kvittar om det var en, två eller tre fina avslutningsmatcher. Går man inte vidare så är allt förgäves. Så, någon som kan spå? Ska vi resa oss upp och ta hem den här kvartsfinalsserien? Eller kan vi lika gärna ligga kvar på marken som vi gör nu? Ligga där som de stora förlorarna. Känna på hur Timrå hade det ifjol. Kanske kan det komma något gott ur det? Nej, jag betvivlar skarpt det. Men å andra sidan så trodde jag inte heller på något villkors vis att denna kvartsfinalsserie skulle sluta med något annat än att det bästa laget MODO gick segrande ut ur striden. Och vad ser ut att hända? Ja just det. Man vet aldrig.

Jag har i alla fall lärt mig något. Jag är helt obetydelsefull. Jag är inte någon gud eller helig ande. Nix, vad jag gör, inte gör och hur jag klär mig, sitter, andas, lever har ingen betydelse alls för hur det går i den här matchserien.

Det positiva för er andra är att jag efter denna erfarenhet nu slängt mina gamla turstrumpor och de klassiska turtrosorna. Ni slipper se mig i två olika strumpor med fler hål än tyg, och ni slipper höra hur mitt liv i slutspelstid mest handlar om huruvida mina trosor hinner bli torra till matchstart eller ej. Grattis.


Och den som säger "Men så farligt är det inte. MODO kommer igen nästa säsong ska du se!" ska veta att det sker på egen risk.


Ovanstående skrevs igår, men det gick ju förstås inte att blogga. Nu har det gått flera timmar sedan förllusten, så nu kan jag avsluta med detta: Men ska vi ta detta som en sann MODO:it istället nu? Ja det gör vi. Vi bryter ihop och kommer igen. I fyra raka matcher.

image238


Kommentarer
Postat av: Emma

Har även jag insett att skrock inte funkar. Har testat precis allt! Matchtröja på, matchtröja av, MODO-armband på och av, kissa i paus, inte kissa i paus, ha SM-GULD-sidan framme på datorn under match, använt flaggan, matchtröja med SM-GULDs-autografer på, sitta upp i soffan, ligga ner, tänka att vi kan vända, tänka att vi inte kan vända.

Inget funkar. Så nu skiter jag i alla tvångsgrejer och bara följer med strömmen.

Det är rejält tungt, och men detta spelet lär vi itne ta 4 raka. Det om något vore mirakel.

Btw, jag vill inte märka ord, men Kuusela...
Kristian. ;) Hihi!

ÄLSKA MODO HOCKEY! :D

2008-03-16 @ 14:15:29
URL: http://courageo.blogg.se
Postat av: Linda

Vi bryter ihop och kommer igen! Vi MODOiter ger aldrig upp. Det känns surt och bittert eftersom vi vet att MODO kan så mycket mera. Imorgon gäller det att bevisa det, snygga till siffrorna eller allra helst, vinna fyra matcher i rad! Ingenting är omöjligt, allt går bara man vill. KOM IGEN MODO!

2008-03-16 @ 14:34:01
URL: http://persson86.blogg.se
Postat av: Morran

Emma: Ja precis. Man försöker allt, men det GÅR INTE!!! Nu är det bara att hoppas på mirakel!
Kuusela! HAHAHA! Jag satt och läste lite om Fredrik Modin, så jag gjorde nog en snygg ihopblandning av namn där. Tur du rättade mig, annars hade jag säkert missat det!
Imorgon gäller det. Herregud!
Linda: Precis! Hoppas på mirakel nu, fyra raka är lika stort som att vinna guld. Nu jäklar!

2008-03-16 @ 14:59:22
URL: http://www.mrsforsberg.blogg.se
Postat av: Emma

ingenting är omöjligt , som gunde svan skulle ha sagt. klart dom vänder på det här !

en sak funkade för mig iallafall. jag vill tro det iallafall : ) när jag gick från soffan och satte mig på en stol vid ett bord så gjorde modo mål. två gånger. så jag vet iallafall vart jag ska sitta imorgon ! man kan ju iallafall hoppas på att det funkar en gång till : ) heja modo !

2008-03-16 @ 15:27:17
URL: http://emmaeliz.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...