Jag har vaknat ur idet nu. Peter Forsberg spelar och livet känns... alldeles förträffligt just nu. Förra veckans misär har börjat få sig en snygg sårskorpa och det är nästan så det känns okej att blotta ärret.

Som sagt, han spelar. Det firar han med en slashing. Jag firar med att må kalas, inte över hans vistelse på botbänken förstås, men över att han finns med på isen. Tyvärr får jag inte njuta av att se magikern men radion duger. Periodpaus och lite plockande så länge. Egentligen borde jag sova eftersom det är tidig uppstigning som gäller. Men, nu går det definitivt inte. Comebackmatcher får under inga omständigheter missas, så är det. Dessutom så spar jag tack vare The God nu in en kostnad för vad ett lakan kostar. Att lyssna på matchen gör att jag inte kan sova och förstöra lakanet ännu mer genom att riva hål i det redan alltför stora hålet. Det är liksom mer ett hål med lakan än det är lakan med hål.

Nämnas bör att jag är trött faktiskt. Därav den där lilla utsvävningen. Men det får stå kvar, så kanske någon snäll person kan förbarma sig över mig och fixa ett nytt lakan.

Adjö.