Vad säger man? Vilket fullständigt vedervärdigt, bittert och tråkigt avslut på VM för Tre Kronors del. Matchen igår mot Canada var en fantastisk kämpainsats, men krafterna tog nog slut där. Ikväll var det inte mycket som stämde och inte en enda puck studsade rätt väg (förutom för finnarna förstås). Svårt att höja någon spelare ordentligt över godkänt-strecket.

Det här laget har gjort ett fantastiskt VM om man ser till förutsättningarna. Kämpaglöd räcker långt, men att tro att det skulle ha räckt mot Canada och Ryssland med lika stor vilja och därtill betydligt högre klass i spelet är inte att vara realistisk. En fjärdeplats är därför helt klart godkänt, men det känns ju helt förjävligt bittert att förlora bronset. Mot Finland, dessutom. Tre Kronor har växt under hela turneringen, men den här bronsmatchen var som sagt inte mycket att hurra för.



Matchens lirare, Niklas Bäckström, till vänster. Bild: Aftonbladet

--

Glädjeämne i kvällens bitterhet: Dallas spöade ett uselt Detroit. Låt det fortsätta så, tack. Jag kan inte påstå att Stars tillhör mina favoriter, tvärtom, men ska man välja mellan pest eller kolera så tar jag Marty Turcos lag alla dagar i veckan.

--

Vi tar en summering av Tre Kronor-Canada samt finalmatchen och hela VM-faderullan imorgon. Jag ska först på ponnytrav med Fröken Bitter och då sa jag också göra ett reportage till en skoluppgift. I övrigt blir det plug, plugg, plugg imorgon och jag ska dessutom göra ett försök att blogga ikapp för all dålig bloggippdatering som varit senaste... eh..månaderna.