Nu var det länge sedan jag såg på Scrubs. Jag saknar det. Och Emelia. Det känns som en bra trippel när jag kommer till Arvika. Jag, Em och Scrubs. Jag hoppas du är på Em, annars faller liksom hela trippeln.

Nu blir det lite guldfiskprat. Egentligen föredrar jag när Murke är bitter och cynisk, men ibland är det roligt när hon försöker se det positiva i gamla Ivar som saknar värme och har isiga rutor. Dödligt hysteriskt roligt att fåntratten häromdagen missade att bilen saknar värme och därmed fick panikstressa iväg till jobbet i en snorkall bil och med isiga rutor under tiden som jag satt här i lägenheten och tuggade på choklad från Lagerhaus med texten "Choklad är också mat". Ja, visst är det det.

Nog monologerat om guldfisken, hennes söta raring till bil och mat. En sak jag har funderat på en hel del på nu senaste tiden är om man växer när man ligger i en säng. Om jag förstått det rätt så är en normal säng 190 cm lång. Varför det? Jag är cirka 158 centimeter (allt mellan 156 till 162 beroende på dagsform och vem som frågar) men jag upplever alltid sängar som ganska korta. Hur är det då inte för en person på 190 cm? Blir man längre när man ligger i sängen, eller varför upplever jag mig så lång när jag ligger där? Jag känner mig som i alla fall 170. Mina fötter hamnar oftast utanför sängen och det känns som att jag inte har mycket säng kvar ovanför huvudet heller.  Jag skulle gärna vilja att sängen var i alla fall 20 cm längre, men sett till matematik och sådant så borde ju det snarare förhålla sig så att jag skulle ha en säng som var 20 cm kortare. Knepigt!

Nåja, som lite hjärnersättning för att orka fortsätta greppa mysteriet ska jag göra milkshake och ösa i mig som ren protest mot kylan och snön som infinnit sig. Fast nu kom jag på en sak som värmer i kylan. Murkes syrliga kommentar "Skoj hörre". Det får mig att värmas upp även om termometern skulle visa på - 40 grader.