Vem av dem var din favorit? Jag var kär Raphael. Jag hittade det här på den officiella hemsidan och nu förstår man ju verkligen  varför han var min älskling.

What can I say that hasn´t been said billion times before? Not much. I´m the "dark" one. The Cynic. The Pessimist. The Crazy. The Angry Young Man. Or, for those of you ain´t Pollyannas, the Realist.

It´s a dog-eat-dog world and I´m a Big Dog... But I lie low unless somebody gets my back up. I don´t start´em, I finish 'em. I´m out of clichés... but those sum me up nicely.

I´m pretty anti-social and short-tempered, I admit. Most people just get on my nerves. I like to leave-alone and be left alone. If more people were like me, I think things would be better off. I´d be better off!

I guess I need to learn how to relax. To find my "center", as Splinter sez. I´m workin on it. Sometimes I envy Mikey his good-natured temperament. Sometimes I think I´d like to be that way. Sometimes...

The saying goes "Ignorance is bliss"... as I grow older, I´m trying to grow wiser... kind of contradiction, innit?

---

Nu, hockey. Jag hittade inget vettigt skäl till att sova. Krossa Vancouver, med sin formstarke keeper,  är det som står på tapeten. Men, skitdagen till ära så lär det väl knappast bli annat än en brakförlust och ytterligare en snygg fjäder i hatten för Roberto Luongo. Ni märker taktiken va? Pessimistsurret är tänkt att leda till seger, och förhoppningsvis också att kapten Sakic kan vara på is inom de närmaste dagarna. Allt Turtles-snack gjorde att jag blev akutsugen på pizza dessutom. Cowabunga!