Här stressar man som en blåslagen snigel fram och tillbaka för att hinna hämta ut Com Hem-boxen för att ÄNTLIGEN få se hockey istället för att lyssna på radion. Länsderby idag ju, så det var värt hjärtinfarktsstressen för att hinna hem med boxen och koppla allt.

Men, nu blir det ingen hockey för mig. Bara för att Com Hem skickat en trasig fjärrkontroll. Tack för det!

Och nej, jag är kanske inte den som skulle vinna ett pris i någon teknisk tävling, men sätta i batterier, det kan jag faktiskt. Jag har dessutom provat andra batterier än de medskickade och suttit och provat mig fram och tillbaka. Trots detta fungerar det inte.

När jag sedan ringer Com Hem får jag först trycka in en massa val vilket säkert tog 5-10 minuter, varpå pengarna tickade iväg (eftersom det kostar pengar att få dem att hjälpa en med grejer man har genom dem). Till slut fick jag veta att jag stod som nummer 101 i kö och kunde räkna med 49 minuters väntetid. Nej tack.

Så, då var det jag, radion, ilskan och bitterheten igen. Känns ju familjärt, mysigt och traditionellt.

Nej, detta tänker jag inte glömma. SUCK.