I tid och otid blir jag beskylld för att vara kräsen vad gäller maträtter. Jag hävdar bestämt att så inte är fallet, men efter en liten stunds tankeverkstad och studering av vad det finns för maträtter så insåg jag att det faktiskt kanske är så det är.

Här är (de ensidiga) maträtterna jag kom på:

- Tacos (inte med salsa eller annat liknand)
- Fiskbullar (men inte med hummersås eller något knepigt)
- Spagetti och köttfärssås (utan tomat men med mycket lök)
- Makaroner och köttbullar (inte skruvade makaroner och absolut inte hjulformare eller avlånga snäckformade)
- Fläsk och potatis (endast med löksås)
- Hamburgare (inte med gurka)
- Fläskkotlett, strips/klyftpotatis (ingen brun sås såvida det inte är Stockholmsfjollans marinad)
- Rotmos och fläsklägg/värmlandskorv
- Ris och korvstroganoff (bara mammas)
- Pizza (men endast Kebab och från Arvika eller Norrland alternativt från Uppsala i krig. Från Karlstad, nej tack!)

(Ja, om alla levde som jag så skulle jorden ha gott under för länge sedan).

Nästa helg ska jag bo hos Den Blonda Häxan och jag får nästan lite dåligt samvete över hur bittert och suckande hon sa att "Ja, då får jag väl laga kyckling åt dig då. Igen." Det är i sådana situationer det skulle vara trevligt att tycka om något annat. En glad Häxa är alltid härligt att se. Eller nåja, det där var väl inte alls särskilt sant utan mest en uttalande för att försöka placera mig på den där Moder Teresa-listan jag aldrig kommer hamna på.

---

Dåligt med bloggande, jag vet. Trots att jag hade kunnat skriva om hockeyn och en massa annat. Men det får bli efter att the big shit är klart. Just nu är det skola dygnet runt, alla dagar i veckan (igen. Känner igen detta!) Men, men. Onsdag är det klart! Sedan blir det NHL-hockey i helgen och bus med lilla Häxan. Då ska vi fira parantesen det här nedan.

---

Som en parantes, men ändå absolut inte. Imorgon fyller jag år!

Jag har varit väldigt tyst om detta för ovanlighetens skull och hoppas innerligt att ingen människa som vill ha lite gott samvete att vila huvudet emot när ni ska sova den kvällen inte glömmer bort denna viktiga händelse!

Alltså: Jag fyller 21 år imorgon tisdag den 30:e september.
 
Jag vill inte på något vis vara tjatig, men se för fan till att ni inte glömmer. Det gäller framförallt Murke och Lurke (nej, lyxresa i Spanien med konstant fylla är ingen ursäkt)!

Det ryktas om att min kära vapendragare och lika jävliga sadistperson, Murke alltså,  också ska skaffa en blogg. "Shaggy must die" är det preliminära titeln på bloggen där hon ska spy ut allt tjafs hon annars skulle ha vräkt över mig. Ett annat tänkbart bloggnamn är "du är ju lite småelak också utan samvete så du kommer älska detta", som hon alltid säger till mig när hon ska berätta något av hög skadeglädje-kaliber.

Murke, eller guldfisken som hon också kan kallas, har många åsikter om det mesta. På det viset är vi väldigt lika. Olikheten kommer sedan i vad det är för åsikter vi har. Inget fascinerar mig så mycket som att vi då och då tycker samma sak. Då blir jag alltid rädd att jag är döende, eller allra minst att något är fel.

Förutom hennes starka åsikter nu i veckan om att samhället ska ansvara för individen (vår ständiga källa till långa diskussioner där vi vill ha ihjäl varandra på ett långsamt och tortyrliknande sätt, eller ja det är nog bara hon som vill ha ihjäl mig, jag tycker bara synd om henne), att alla borde sluta äta kött, att det borde göras mer porr för kvinnor och så vidare och så vidare så har det förstås avfärdats en och annan diskussion om hår, vaxning och rakning.

Även där har Murke sin åsikt klar. Förutom att hon häromdagen  tyckte att livet är skit i allmänhet och fruktansvärt i synnerhet, så var hon också trött på att folk lägger pengar på hårbortagning så som vaxning och rakning. Jaha, man kan ju undra vad det spelar för roll och vad som skulle vara bättre att lägga pengarna på? Rädda Barnen antog jag skulle vara svaret från PK-Murke.

Men nej då, här överraskade damen stort. "Bio, färska blommor, bakelser och tivoli" blev istället svaret.  

Ja, kära Murke. ♥

Så ni inte missar: Jag har trixat till en fin länk till dagens Lindström. Ni ser rutan direkt under U2-klippet (som garanterar 12 minuters öron-orgasm) här till vänster. En ny bild dag för dag. Vilken lycka!

---

Jag forstätter mitt tentaplugg. Det går inte alls särskilt bra och tyvärr tror jag inte att jag fått in mycket mer än hur tyskarna gör styckesindelning. Det är dessutom inget jag kommer ha nytta av helle när jag nu ska skriva tentan om cirka tre timmar. Något som hjälper är dock Anna. Underbara Anna som kan sin My Little Pony löste mysteriet med Catrina och fick mig att minnas. Nu ser jag hela filmen framför mig, nästan, och det känns oändligt skönt. Att få något på hjärnan så där är inte nyttigt. Hjärnkliande är det värsta som finns och speciellt när det infinner sig så här i tentatider.

För övrigt kom jag på att detta är första salstentan jag gör utan Stockholmsfjollan. Det känns makabert illa. Jag saknar panikpluggandet ute på Orrholmen, ackompanjerat med Johnny Cash respektive Lars Winnerbäck (beroende på vems tur det var att bestämma), charader, prat och tjat om allt annat än tenta, allvarliga diskussioner om rabies, vår barndom och ponnyåren. Allt i en härlig sockerdimma efter att ha tagit en timme av den panikartade knappa tiden för att gå över hela Karlstad och länsa kioskerna på godis. Åh, vad jag saknar det!

---

Helgen kan också sammanfattas med att jag kommit till insikt inom två ämnen. För det första så är jag shoppingberoende och för det andra så är jag dum i huvudet.

Tjipp!

Då var det dags igen att tippa utgången av Elitseriens grundserie säsongen 08/09. Som med allt annat jag gör så kommer även detta lite sent, men jaja. MODO börjar inte förrän på torsdag så jag är ju inte alldeles för sen. Två dagar kvar. Det närmar sig ju med stormsteg, men ändå med pygméfötter.

Förra årets tippande var väl inte mycket att hänga i granen och även om jag var tänkt att skriva att det väl knappast inte kan bli sämre den här gången, så låter jag bli det. För det kan det nog säkert. Att tippa är alldeles utsökt svårt och det är ett smärre pill att få ihop hjärna och hjärta till en kristallklar spåkula.

Men here we go:

1. Frölunda

2. MODO

3. HV71

4. Färjestad

5. Linköping

6. Södertälje

7. Timrå

8. Djurgården

------------------------------

9. Luleå

10. Rögle

-------------------------------

11. Brynäs

12. Skellefteå

Frölunda:

Johan Holmqvist är bästa målvakten, Riku Hahls fina spel har jag drömt om på nätterna trots att han spelat i Timrå och sedan lägger vi till en playmaker som Andreas Karlsson och hans händer samt poängsprutan Tomi Kallio och så är det inte svårt att imponeras. Backuppsättningen är väl det som ser svagast ut om man ska välja något i den här imponerande truppen, men å andra sidan har man Ulf Dahlén och Janne Karlsson samt Kent Norberg. Som alla andra så tror även jag att det här blir laget blir riktigt svårstoppat i det långa loppet, bara det visar sig att Dahlén även som tränare i Elitserien är det genidrag alla förväntar sig och att man får ihop laget. Jag tror det blir flipp och att man tar hem seriespelet.  

MODO:

Tillsammans med HV71 det lag som jag anser är bäst. Mattias Timander, Niklas Sundström, Per Svartvadet, Andreas Salomonsson, Fredrik Warg, Per Hållberg, Magnus Wernblom, Per-Åge Skröder, Karol Krizan, Hasse Jonsson, Oscar Steen... Sedan kan man fortsätta. Victor Hedman, han kommer att fortsätta gå framåt i sin utveckling. Mums säger jag. Inget annat lag har en suck när det gäller bästa backuppsättning och även de offensiva spelarna är superba. Har i mitt tycke även bäst forwardsuppsättning, men med stenhård konkurrens från HV och Frölunda. Karol Krizan är trots fjolårets slutspel en av de tre bästa målvakterna i Elitserien. Någon serieseger blir det nog ändå inte, utan hjältarna spar sig till slutspelets allvar. Jag tror Harri Rindell kommer få med sig samtliga spelare åt precis rätt håll, men eftersom han är ny är det förstås frågetecken kring det. Blir det återigen skadeproblem, att Krizan inte visar sin giganstiska sida och att Harri inte är det lyftet jag hoppas och tror på, är det stor risk att det blir en betydligt sämre placering. Men man ska lyssna på hjärtat säger ju folk, så därmed befinner sig MODO på den här platsen före HV. Sedan är det dags för slutspel och säga vad man vill om MODOs slutspel i fjol och orsaken till detta, men jag tror helt klart på ett nytt guldår. Nye norsken Mats Zuccarello Aasen får förhoppningsvis vara med om en riktig Zuccé under sitt första år i MODO. Var det för partiskt nu? Nåja, jag har aldrig varit den som fått beröm för min objektiva förmåga vad gäller mitt favoritlag.

HV71:

Förlusterna av bland annat Johan Åkerman och (ja faktiskt) Lance Ward, Per Ledin och Andreas Jämtin är hårda. Men laget är fortfarande riktigt, riktigt bra och i år slipper man det gigantiska favorittrycket samtidigt som man har kvar toppmålisen Stefan Liv som konkurrerar med Honken om förstaplatsen i målvaktsligan. Ulf Dahlén i all ära, men Kenta Johansson är snäppet vassare, i alla fall eftersom det ändå är Elitserien det handlar om och där Lill-Kenta ifjol visade att han är en guldtränare. Jag har sagt någon gång att Johan Davidsson är överskattad, men jag är inte sämre människa än att jag kan ändra mig. Det gjorde jag också i våras, efter att det legat och pockat på ett bra tag för att få komma ut. Så alltså, jag tror absolut att Davidsson kan föra HV mot ytterligare en framgångsrik säsong där man hamnar strax bakom Frölunda och MODO i grundserien.

Färjestad:

Perra Johansson är tillbaka. Jag skulle också hoppa av glädje om jag höll på laget. Det är inte bara för hans ytterst sköna dialekt som man älskar honom, utan också för hur han leder ett lag. Nu är det ju dock inte mitt lag han ska träna så min personliga glädje är inte allt för stor. Dock vet jag att Mikael Johanssons glädje över Perra är riktigt stor och gissningsvis kommer också det att synas på isen. Lill-Micke kommer att fortsätta sin utveckling och gå från att vara en nyckelspelare i laget till att bli en nyckelspelade de luxe. Laget har en stark uppsättning av forwards med en skön blandning mellan rutinerade rävar och hungriga spelare. Får gamlingarna en (mer eller mindre) skadefri säsong så tror jag de kniper fjärdeplatsen. Nyförvärvet Lee Goren, som följer med Perra, kan antagligen göra ett och annat mål nu när målgöraren Pelle Prestberg är borta.

Linköping:

Toppvärvningar i Jan Hlavac och Jaroslav Hlinka och en stabil samling backar men i övrigt har man inte så det räcker för att hota topptrion. Jag tror dessutom att FBK kommer före i seriespelet, av någon anledning. När det sedan är dags för slutspel kan laget mycket möjligt gå långt i år igen. Två raka år där man gått till final har gett laget mersmak. Det ska bli intressant att se om förre Predators- och Tampaspelaren Hlavac och förre Avsspelaren Hlinka kan ersätta Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl till den grad som LHC antagligen hoppas på. Jag tror inte det. Hlinka har fin spelförståelse som lägger fina pass och Hlavac är en riktigt duktig sniper samtidigt som han också är en bra playmaker. Men de har inte riktigt den skicklighet som Mårtensson och Weinhandl besitter.  Hoppas jag.

Södertälje:

Kul att Hannes Hyvönen är tillbaka i Elitserien. Han kommer att bli klubbens tongivande spelare tillsammans med målvakten Björn Bjurling, Petri Pakaslathi och förstås de båda Linusarna. Linus Klasen och Linus Videll kommer antagligen visa upp ännu mer teknisk magi tillsammans med Dragan Umicevic och slutspel blir det. Jag tror dessutom man får till det och slår in sig före både Timrå och Djurgården. Varför de skulle slå Timrå vet jag egentligen inte då jag egentligen rankar tattarna högre, men kanske är det någon typ av självbevarelsedrift? Ju sämre Timrå går, desto lättare bli mitt liv.

Timrå:

De där drömmarna jag drömt om Riku Hahl har jag också drömt om Jonathan Hedström. Som MODO:it ska man inte avslöja sådant här och det borde egentligen vara spöstraff på att avslöja att jag gillar dessa herrar. Men jag ursäktar mig och håller mitt ursprung från Värmland som försvar till att hatet inte är helt på topp så här tidigt. Nåväl, Timrå var ämnet nu och inte jag själv. Jonte är det som gör att förlusten av Hahl inte svider fullt så mycket som det annars skulle göra för Timråtattarna. Detsamma gäller nyförvärvet Mikko Lehtonen som får dra ett tungt lass när Sanny Lindström nu är borta. Man har en bra målvakt i Johan Backlund och en stabil forwardsuppsättning och okej backuppsättning och slutspel tar man sig till. Men mer än så räcker man inte till, trots de fina talangerna. I övrigt kommer Peter Regin saknas i Elitserien.

Djurgården:

Marcus Ragnarsson är den som får fixa slutspelsplatsen tillsammans med Fredrik Bremberg och Michael Holmqvist. Men att bli bättre än åtta känns ohyggligt svårt. Att man tappat Patric Hörnqvist är ett riktigt bakslag. Att man också tappat förra säsongens största och viktigaste spelare i form av Daniel Larsson och Ossi Väänänen är inte bara ett hårt bakslag utan snarare otroligt förödande. Det är helt klart Ragnarssons signatur som är det som gör att jag ändå tror slutspelsplatsen kan gå att plocka hem.

Luleå:

Missar tyvärr slutspel. Ja, jag säger tyvärr. En okej uppsättning av backar och forwards, men... okej räcker inte långt. Dessutom kommer det att bli stor press på Mattias Modig och Gusten Törnqvist.

Rögle:

Vill man, så kan man, så ska man. Jag tror det finns så mycket vilja att laget slår sig in på en tiondeplats och därmed ingenmansland. Hänförare stavas Kenny Jönsson och dessutom har man Mathias Tjärnqvist.  Okej, sedan är det inte mycket mer men slår Brynäs och Skellefteå gör man till slut efter mycket om och men.

Brynäs:

Jag gillar Brynäs, men vad hjälper det? Unga målvakten Jacob Markström klarar kanske pressen, men något bättre än en elfteplats tror jag blir svårt trots att man lyckats knyta an Lars Jonsson till truppen. Spelare som Andreas Dackell, Daniel Widing och Mikael Lind behöver vara de som drar laget framåt tillsammans med Jonsson. Får man önska så hoppas jag på en finfin säsong för Peter Nolander. Det är han värd.

Skellefteå:

Jag tror det blir Skellefteå som hamnar på jumboplatsen i år. Att man saknar Perra Johansson kommer att visa sig. Överskattar jag en tränares betydelse? Nej. Även bland spelarmaterialet har man en sämre säsong framför sig efter förluster som bland annat Mikael Renberg och Lee Goren som lämnar forwardssidan riktigt tunn.

Att jag har en manisk och fanatisk beslutsångest är nog inget som undgått någon. Det här ställer till bekymmer i alla situationer och min hjärna får ständigt utstå det här kliandet.

Egentligen handlar det inte om att jag är obeslutsam. För nej, det kan ingen påstå att jag är när jag väl bestämt mig. Men det tar ju tid att komma till ett beslut. Allt ska vägas in och jämföras för att jag utan tvivel ska ta rätt alternativ och inte riskera att välja fel.

Det spelar ingen roll om det handlar om val av strumpor, vilken tidning jag ska välja (jag tar alltid samtliga, därav har vi spinoffen min usla ekonomi, men det skippar vi nu), om jag ska utföra den eller den eller den ritualen för att Colorado ska göra mål eller om jag ska välja A, B, C, D eller E som alternativ på högskoleprovet. Hela mitt liv består av dessa svåra val, och att gå efter känsla är inte min grej. "Men vad känner du då? Följ din känsla" och "Följ hjärtat!" säger folk. Jaha, men om man inte känner något då? Då är det tankarna man får gå efter och därmed krävs det en lång stunds fundering och beslutsberäkning med tillhörande ångest innan jag äntligen kan komma fram till att jag ska välja de turkosa strumporna med en giraff på eller om jag ska våga byta soffplats för att hoppas Joe Sakic leker in en puck.

Men. Nu är detta löst.

Årets säsong kommer bli den skönaste någonsin. Aldrig mer kommer jag behöva stressa ihjäl mig i valet av hockeyritualer. Jag kommer inte behöva sitta och snurra runt tungan över framtänderna för att snabbast möjligt kunne bestämma om jag ska lita på att tomten i källaren  fungerar den här matchen eller inte. Inte heller kommer jag att dyka upp en halvtimme försent till universitetet eller jobbet varje dag på grund av att jag inte kunnat välja vilken mascara jag ska ha eller vilka underkläder det ska bli som får följa med ut.

Jag har nämligen hittat den bästa lösningen av dem alla. Boken som är svaret på mina ständiga problem:

Svarens bok - filmutgåvan
Har du frågor? Här finns svaren.

Man tänker ut sin fråga, slår upp boken och sedan läser man av filmcitatet som står på sidan. Detta är alltså svaret på frågan. Därefter är det inga tveksamheter. Med lite fantasi knåpar man enkelt ihop ett knepigt svar på frågan till ett vettigt svar.

Frågor jag fått svar på idag:
Ska jag ha håret uppsatt eller inte? "Det kommer förmodligen visa sig vara något obetydligt." 
Från:  En sensation.
- Ja, då var det bara att låta det vara då, inga problem.

Ska jag fråga om den där bildgrejen i In Design igen och vara jobbigt frågvis eller ska jag vara tyst och förbli ovetande? "Sitt här och håll tyst"
Från: Psycho.
- Inga tveksamheter alls.

Kommer Kung Forsberg kunna fortsätta sin karriär på den nivå han vill? (denna fråga brukar jag ställa mig 24 gånger per dag)
"Gör något, hjälp till"
Från: Night of the Living Dead.
- Okej, denna var lite tvetydig. Nu blev det riktig ångest eftersom att man ska tolka detta rätt. Men jag får komma på något, helt enkelt.

---

Nej, kanske dags att sätta fart med litteraturinläsningen nu. Det får nog bli en av mina andra favoritböcker: Effektiv visuell kommunikation. Eller förresten... Om jag skulle se om posten äntligen kommit kanske, och om det droppat ner en SOLO till mig? Det blir nog så. Plugga kan jag väl göra sedan. Eller imorgon. Kanske övermorgon...

Nu var det ju i torsdags som mitt så omtalade frisörbesök ägde rum, men eftersom jag dels är en miserabel bloggare vad gäller flitig uppdatering och dessutom lider av noll framförhållning vad gäller att införskaffa batterier till kameran, så har resultatuppvisningen dröjt till nu. (I fortsättningen ska jag nöja mig med att bara blogga och inte ägna rader åt att förklara mig).

Från och med den här friseringen så har jag fått ännu en favoritfrisör och en ny frisörsalong; Jess. Något annat än ett MVG är omöjligt att ge. För det första så blev resultatet rikitgt bra och precis som jag önskade. För det andra fick man massage i stolen (hur värt är inte det den summan jag fick lägga ut? Där ser du pappa, det är nyttigt att färga håret!) och förutom en mästerlig hantering vad gäller klippning och slingning så var de serviceinriktade till tusen där inne. Och alla underbara produkter till trots (äntligen en salong som säljer samtliga av mina favoritmärken) så var min frisör Cissi inte någon stridspilot vad gäller att försöka kränga på mig så mycket som möjligt av dessa. Jag menar, när till och med jag kan stå emot några flaskor och tubar med Kerastase-guld... Ja, då kan man inte beskylla frisören för att vara tjatig och påstridig.

Det som gjordes var att hon slingade håret i ljusblont och en mer naturlig och lite mörkare nyans åt det blonda och askiga hållet för att fräscha till håret och få bort mesta möjliga av mitt halmliknande hår samt att hon la i en kall toning. Resultatet blev en mer naturlig färg i en kallare nyans (askblond) istället för den gulblonda hjälmfärgen med orangeröda testar jag hade innan.

I övrigt så använde hon en hårspray som var något annat än vad jag tidigare tänkt på när jag sett en hårspray. I min värld är det bara något som används för att bygga upp ett gigantiskt hår a´la emo-stil och som sedan är äckligt klistrigt och fasansfullt stelt utan tillstymmelse till mjukhet. Men nej, det visade sig att jag kunde spräcka hål även på den fördomen. Den här hårsprayen gav bara lite lagom stadga. Lagom för att hålla min envisa lugg på plats, men inte mer än att håret fortfarande kändes mjukt och så lite stelt och klistrigt det bara kan bli. Den sprayen får fyra och en halv av fem toasters. En klar femma om det inte vore för att den doftade aningen för mycket för att falla min Kenzo Amor-suktande nos i smaken.
 

   
Före                                                 Efter                 


Efter

Bilderna är inte så jättebra på att visa resultatet, men lite skillnad tror jag ändå att man kan se. Om inte annat kan man fascineras över hur små kast vad gäller foto-posande jag kan mäkta med att göra om jag inte får göra en typisk Morran-min.