Nu var det ju i torsdags som mitt så omtalade frisörbesök ägde rum, men eftersom jag dels är en miserabel bloggare vad gäller flitig uppdatering och dessutom lider av noll framförhållning vad gäller att införskaffa batterier till kameran, så har resultatuppvisningen dröjt till nu. (I fortsättningen ska jag nöja mig med att bara blogga och inte ägna rader åt att förklara mig).

Från och med den här friseringen så har jag fått ännu en favoritfrisör och en ny frisörsalong; Jess. Något annat än ett MVG är omöjligt att ge. För det första så blev resultatet rikitgt bra och precis som jag önskade. För det andra fick man massage i stolen (hur värt är inte det den summan jag fick lägga ut? Där ser du pappa, det är nyttigt att färga håret!) och förutom en mästerlig hantering vad gäller klippning och slingning så var de serviceinriktade till tusen där inne. Och alla underbara produkter till trots (äntligen en salong som säljer samtliga av mina favoritmärken) så var min frisör Cissi inte någon stridspilot vad gäller att försöka kränga på mig så mycket som möjligt av dessa. Jag menar, när till och med jag kan stå emot några flaskor och tubar med Kerastase-guld... Ja, då kan man inte beskylla frisören för att vara tjatig och påstridig.

Det som gjordes var att hon slingade håret i ljusblont och en mer naturlig och lite mörkare nyans åt det blonda och askiga hållet för att fräscha till håret och få bort mesta möjliga av mitt halmliknande hår samt att hon la i en kall toning. Resultatet blev en mer naturlig färg i en kallare nyans (askblond) istället för den gulblonda hjälmfärgen med orangeröda testar jag hade innan.

I övrigt så använde hon en hårspray som var något annat än vad jag tidigare tänkt på när jag sett en hårspray. I min värld är det bara något som används för att bygga upp ett gigantiskt hår a´la emo-stil och som sedan är äckligt klistrigt och fasansfullt stelt utan tillstymmelse till mjukhet. Men nej, det visade sig att jag kunde spräcka hål även på den fördomen. Den här hårsprayen gav bara lite lagom stadga. Lagom för att hålla min envisa lugg på plats, men inte mer än att håret fortfarande kändes mjukt och så lite stelt och klistrigt det bara kan bli. Den sprayen får fyra och en halv av fem toasters. En klar femma om det inte vore för att den doftade aningen för mycket för att falla min Kenzo Amor-suktande nos i smaken.
 

   
Före                                                 Efter                 


Efter

Bilderna är inte så jättebra på att visa resultatet, men lite skillnad tror jag ändå att man kan se. Om inte annat kan man fascineras över hur små kast vad gäller foto-posande jag kan mäkta med att göra om jag inte får göra en typisk Morran-min.