Ja, det är ju, som bekant, det värsta som finns. På topplistan huserar också getingar, och fotproblem förstås. Ja, knivar och blod också så klart. De här hatobjekten får slåss om andraplatsen medan puckarna tar hem förstapriset.

Överhuvudtaget blev jag en aning bitter över att Tre Kronor-Österrike och Philadelphia Flyers-Pittsburgh Penguins skulle visas samtidigt. Att segersötman från den fina vinsten inte fick sitta kvar längre än någon dryg  timme innan pingvinerna sköt ut Flyers från Stanley Cup, ja det fick det att brista. Jag hade verkligen trott och hoppats att Philly skulle kunna bli en fin outsider till att få lyfta skönheten. Men, nej. Bittert! Ännu mer bittert med Sidney Crosby som matchavgörare förstås. Att Sid The Kid gör bra ifrån sig är i de flesta fall ett välkommet inslag i min värld, men... Han kunde ju passa på i andra tillfällen än mot mina lag. Aldrig får man vara nöjd.

Jag har dock en fundering av annat slag. Är knallrosa/cerise den nya modefärgen och innetrenden? Det verkar så. Ingen kan ju ha undgått Challe Berglunds gå-genom-rutan-exemplariska-outfit med rosa slips och skjorta? Den färgen återfinns just nu överallt. På bussar och på glasskillens kallingar, samt mina trosor. Här tycker jag, kanske en smula självgod men ändå efter noga övervägande, att det endast är jag som får godkänt i trendkampen.

Igår hände två storartade saker. Inte som om jag skulle ha färgat håret knallrosa och piercat mig både här och där och tatuerat in dövingarnas klubbmärke, men tillräckligt storslaget för att Fröken Bitter var lyrisk och stolt som en tupp över mig. Själv tog jag det förstås tämnligen lugnt. Pokerfacet lever fortfarnde. Mer om de här två händelserna imorgon. Nu ska jag sörja hockeydöden genom att se x antal avsnitt Macahan och dricka milkshake. Det biter bättre än tequila det. Eller så är jag bara snål.