En månad kvar nu
Jag nämnde ju att jag redan förälskat mig lite i Tomas Mojzis, som jag ser som en riktigt bra värvning (trots att han inte är rightare), och kanske är det ett tecken på barnslighet när hjärtat bultar lite extra när man läser att nyförvärven rök ihop. Men som Freddan säger så är det ett friskhetstecken helt enkelt och jag är bara glad över att de verkar taggade. Sedan vet vi ju alla att en liten fight rensar luften och höjer stämningen. Tack, tack säger jag.
Nu i veckan ska det blir intressant att se hur det går i turneringen i Schweiz, och om det kan tänkas dyka upp något om Kung Forsberg. Något mer som ska bli intressant är hur jag ska få min dator att sluta vara så ohjälpligt seg och dryg att det inte skrivs någon text när man skriver. Istället får man skriva och vänta innan bokstäverna faller på plats. Suck.
---
NHL är det ju lite längre till, men att hetsa upp sig är det redan dags för. I söndags när Fröken Bitter hade skakat liv i mig genom att lura mig att Kung Forsberg var skadad hittade jag istället en Expressen-artikel om The Hockey News lista över de bästa NHL-spelarna 2009/2010. Alexander Ovechkin, etta. Jag kan inte för mitt liv förstå vad han har lyckats uträtta under sommaren som gör honom till en bättre spelare än den vi såg i Sidney Crosby och Evgeni Malkin när Lord Stanleys buckla plockades hem. Och då ska ni veta att är det något jag gillar så är det att tänka, vrida och vända, analysera och filosofera. Så det har jag gjort. Men inte hjälper det.
Jag kan fortfarande inte ranka Herr Ove som den bättre utav de tre. Man borde väl egentligen sätta dem på samma ranking och som jag nämnt tidigare så kanske man inte ens ska jämföra, men sånt gör man ju. Ska man skilja dem åt och sätta en av dem över de andra så är det i min bok mer rätt med att toppa listan med antingen Malkin eller Crosby. Deras prestationer tidigt i somras, när det gällde som mest, väger in där och deras helhetsregister är den största anledningen till att jag hellre håller dem före den stora åttan.
Phu. Nu har jag avreagerat mig lite. Sedan när säsongen drar igång blir det intressant att se om min bok håller, som säger att Crosby och Malkin nog är lite bättre, eller om det är dags att traska till biblioteket och låna en ny. Vi får se.
Fram till dess så hoppas jag att det blir ett slut på lågkonjunkturen så det inte blir verklighet med reklam på matchtröjorna i NHL. Dags att häva mitt köpstopp nu tror jag, så jag kan dra mitt strå till stacken för världsekonomins skull.
---
Dagens musiktips: A Horse With No Name - America
Ovechkin är, i mina ögon, etta på den listan för sitt hjärta. Det är något vackert i att en sådan storstjärna -hemkommen till Ryssland och på besök hos lagkamraten Alexander Semin 400 mil ut i obyggden- blir uppriktigt rörd av att bli igenkänd och få beröm av en tant i den lokala lanthandeln.
Det är vad som kännetecknar de riktigt stora - grym på isen, ödmjuk utanför och stolt över hemlandet/bygden...mycket likt din käre Foppa.
Därför förtjänar Ovie att rankas etta.
För övrigt är din blogg en ny och kul bekantskap som jag halkade in på av ren slump, gillar din stil. :)
Tomas:
Här kommer ett mer än lovligt sent svar om Ovechkin. Håller med dig om att det är sådant som betecknar en stor spelare (ödmjukheten utanför isen och stoltheten till hembygden). Blev positivt överraskad av att läsa om Ovechkins ödmjukhet hemma i Ryssland. Jag tycker fortfarande Crosby är den bättre spelaren, men förstår vad du menar med hjärtat och har lättare att nu förstå de som väljer att ranka ryssen som den bättre. Bra skrivet!
Slutligen: Tusen tack för berömmet! Även för tyckandet av typsnitt, jag har nu bytt tillbaka till Helvetica. Det kändes bättre att vara lite kaxig. :)
