Datorn har blivit galen och segar mer än vad Nobelpristagaren i tålamod skulle mäkta med. Därav mitt ytterst glesa bloggande. För är det något pris jag inte skulle vinna så är det ju just ett i tålamods-konsten.

Jag ville bara inflika att jag lever, nätt och jämnt, och att jag alltså inte gått under på grund av sorg, sjukdom och bitterhet. Sedan ett litet tack till världens bästa mamma som alltid är en ängel trots att jag inte alltid förtjänar det (observera mitt försök till självinsikt) och att hon tröstar på bästa sätt i hockeysorgen.

Och Jojjo. Vad fan? Jag som trodde vi var lika, men uppenbarligen så är vi inte det. Du är ju världens snällaste! Först får jag Satc-boxen i julklapp av dig och Murke och sedan  önskar du MODO all lycka och till och med att de skulle få vinna över FBK. That´s my kind of girl!

Ja, detta tog nästintill en timme att få ihop, så nu ger jag upp. Å andra sidan hade jag inte så mycket mer att raljera över. Hade väl kunnat gnälla lite över övrigt teknikkrångel och liknande av intresseklubben antecknar-stuk, men jag väljer att bryta här till förmån för lite Grey´s anatomy innan det är sovdags. Imorgon ska jag se till att datorn skärper till sig så det blir lite uppstyrt här. Gonatt!