En strippig torsdag

Idag har jag strippat. Plagg efter plagg åkte av, men istället för ökad upphetsning var det den morbida känslan som kom allt mer. Ångest, panik och överkördhet. Detta gjordes inte heller till musik som Whole Lotta Love* eller liknande utan till ljudet/synen av Frölundamål.

Det har varit mycket Fröken Bitter senaste tiden, och nu figurerar hon återigen som sidospår. Idag när jag hade genomgång av dagens hockey och hur MODO var tvungna att ta tre poäng och hur mycket jag skulle hata Timrå om de inte spöade skiten ur Brynäs och att Djurgården var tvungna att bli utan poäng ignorerade hon inte min monolog utan lät det rulla på. Turtrosorna kom förstås upp som samtalsämne, och det var då ljushuvudet Fröken Bitter knäckte idén. "Men du kan ju köra med dubbla par?" Jag tyckte förstås att idén var lysande. Att jag aldrig ens tänkt på det tidigare? Ja, men så klart, jag bestämde mig för att köra på det. Desperat som jag alltid är innan en hockeymatch, och särskilt i ett sådant här läge, drog jag på mig tre stycken. Inte tre random turtrosor, utan tre av bästa turkvalité.

När Fredrik Warg gav MODO ledningen med 1-0 var det förstås eufori på Dalgatan, men sedan blev det panikångest när Frölunda först kvitterade. Så då åkte första paret av.  Johan Anderssons mål gjorde att nästa for av, och när Nicklas Lasu satte sitt andra så var besvikelsen så stor och fötroendet för de där trosorna så slut att även det sista paret, guldisarna, åkte av. Inte särskilt upphetsande men det var däremot Per Hållbergs mål, men det kändes ändå kört och räckte ju inte.

Och jag som trodde att jag kunde lita på de där trosorna. Det var tre säkra kort, så att säga. Men antagligen var det just att jag använde alla tre, det blev väl en krock liksom. Jag borde väl ha vetat bättre.

För nej. Jag kan inte sansa mig. Jag kan inte ta in och acceptera det faktum att MODO missar slutspel. Jag vågar inte. Att skriva några raders rappakalja om trosor blir som ett slags substitut. Kanske inget bra substitut (men det finns det väl knappast när hockeysäsongen är över på det här sättet?) men klart bättre än att hoppa ut genom fönstret eller karva i handlederna i alla fall. Allt känns förjävligt.

Men jag ska inte gräva ner mig. Jag får väl ändå vara glad över att det inte blir en skräckfylld resa i kvalserien, och som Mäster så snällt påpekade (avdelning: att ta priset i tröst, alternativt så strör du så mycket salt  som möjligt i såret); "det kommer ju en ny säsong". Men ja, det gör ju faktiskt det. We try harder, we shall overcome.

Men i alla fall, tack MODO för den här säsongen. Ni är ändå hjältar i min bok, och oavsett vad kommer jag aldrig någonsin gå till biblioteket och byta ut den. Kärlek. Avsluta snyggt på lördag nu!

Over and out.

*Inget ont om Led Zeppelin, men Tina Turner gör den så mycket bättre. Fantastiskt bra!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...