Dä sa ja å rä när pappa var daddy DJ

Tagit itu med min sjukhusrädsla - check
Hållit mig i skinnet och inte retat Fröken Bitter för vinsten över Timråtattarna - check.

Så här i sjukdomstider så blir ritualandet en ganska stor smula begränsat. Som tur är så har jag förstås olika ritualscheman beroende på typ av match, vilken form MODO/laget visat senaste tiden, dag på veckan/månaden/året det är, klockslag, närvarande personer (ibland kan man inte få dem man vill, ibland blir man inte av med dem man vill), samt förstås min egen dagsform. Är jag sjuk och därmed inte i form för att springa, hoppa och liknande aktiviteter så sköter jag ritualandet på mindre fysiskt ansträngande vis. Då blir det mer hjärna, fingrar, kläder och liknande som får jobba.

I måndags var det bara en enda sak som återstod för att göra mina ritualer klara inför match. Ett sms. Ett reprissms från i lördags om egentligen ingenting väsentligt alls. Men i och med att det lyckades ta sig in på rituallistan blev det så mycket mer än ett ynka litet sms. Tyvärr finns det en hel del människor som inte förstår sig på ritualer utan tycker det är, om inte anskrämligt, så i alla fall korkat, töntigt och bortkastad tid. Givetvis har det fallit på min lott här i världen att få dras med en del människor av den här typen. Därför kom den inget sms, och jag satt och höll på att gå upp i atomer av nervositet. En miss i schemat är i regel ett totalt haveri och katstrof och om det inte vore för att mina tårkanaler var för stolta så hade jag börjat grina av panikångest.

Men så drog matchen igång, och helt plötsligt kom den där underbara mjukiskänslan av rosa små pudriga och sockervarma lyckomoln som en hink med vatten över mig och jag behövde inte oroa mig. När den känslan dyker upp så vet man innerst inne att det kommer gå vägen. Man kan sitta där och vara nervös, för det är svårt att våga lita på känslan, men ändå så vet man liksom. Ingenting kan hindra MODO/Tre Kronor/Colorado/Philadelphia från att vinna. Och det finns ingenting som är bättre. Det är det bästa avslappningstricket som finns och överlägset allt annat.

MODO vann alltså utan hundraprocentigt fullföljda ritualer och trots att jag blev sviken. Sånt gör att man får hopp för den här världen.


Kommentarer
Postat av: Andreas

Haha jag har precis samma problem :P Håller dock på timrå....Men gör nog mer är 15 ritualer innan match och man blir skit nervös, vid en miss!

2009-01-14 @ 18:03:25
Postat av: Morran

Andreas: Ja men precis! :) Det värsta är när ritualerna tar över ens liv och man tvingas göra diverse uppoffringar eller säga upp bekantskapen med de stackare som råkar föra otur med sig. Haha!

2009-01-18 @ 18:44:12
URL: http://mrsforsberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...