Jag gav det ett försök. Jag försökte släppa bedrövelsen ett tag, men nej det gick inte. Såret svider något så in i helvete och jag fixar inte att få mer salt i det nu. Jag missade småkronornas magi mot ryssarna igår, men att de nu är klara för semi känns underbart. Likaså att både Philadelphia Flyers och Colorado Avalanche befinner sig på rätt sida av strecket. Gårdagen bjöd på mycket trevligt och bla bla bla. Ja, ni fattar. Visst är detta saker som normalt sett skulle göra att man både vaknade, rännde runt och slutligen somnade med ett stort leende på läpparna, men nu är det inte så.

Såret är för stort. Just nu känns det väldigt svårläkt och det svider mer än vad hockeyvärlden ska behöva tåla. Det känns som ett krigssår av värsta kalibern där det är sprängt inifrån och ut och sedan tillbaka igen samtidigt som det har vänt ut och in på sig så all hud runtikring har slagits med och fräts bort. Ni vet sådär äckligt så man inte kan låta bli att titta på det hela tiden, som för att verkligen se om det är sant liksom. Sen nyper man sig i armen för att se om man drömmer, men det gör man inte. Och så hugger det till i hjärtat så man inte ens behöver vika ner sig och lägga sig för att dö, utan man dör knall och fall på plats. Nästan så känns det, samtidigt som såret bränner och man bara vill ut ur bubblan och spräcka varenda bubbla i hela världen.

Jumboplats. Sist. Sämst. Nej snälla, ge mig ett sockerberg att sprida över det här såret nu! Det är ett absolut måste med vinst på lördag mot kaffevargarna, och sedan fortsatta vinster. Pepp, pepp, det är många matcher kvar och detta fixar världens bästa hjältar. MODO Hockey mot SM-guld 2009! Det är fortfarande så och det kommer fortsätta gälla. Jag har ristat in det i ketchupflaskan så det är nästan som ristat i sten. Då blir det så.

---

Vandalisera Swedbank Arena? Vad står det i MODOismens heliga skrift om sådana tilltag? Man rör inte ett hockeytempel. Avrättning på sådant.

---

Nu ska jag lyssna på Heroes med David Bowie. Det är som ett litet sockerkorn i det här eländet. Karlstad imorgon med Murke och Ems och reashopping för mig. Sedan är det slut med handlande för nu är det minsann köpstopp som gäller efter att ha satt upp det på listan över nyårslöften. Dit hör förstås också att fortsätta vara ego och hellre låta Murke trasa sönder sina fötter i mina skor när mina söta små fossingar är trötta på höga klackar, samt så klart: Aldrig någonsin sluta toktända och få ett redigt och hederligt vansinnesutbrott. Världens bästa partytrick, världens bästa humörhöjare! I alla fall för mig. Och det är ju det enda jag bryr mig om.