Gårdagen gick ju inte speciellt bra. Eller för att uttrycka det mer sanningesnligt så gick det åt helvete och det var bland det värsta jag sett på länge. Ingen skugga ska falla över debuterande Mike Morrison, men resten, vad gjorde de? Nej, besvikelsen var och är enorm. Hej och hå med I will always be your soldier, liksom. Kom igen nu MODO. Ni är mina krigare alla dagar i veckan, så visa det nu.

Som tröst behövde jag ett rosa litet lyckomoln och eftersom det inte kom något så fick jag lite ångest och kastade mig in i stilmallen och rosade till side i bloggen lite. Det rimmar ju illa med nuvarande designen, men rosa piggar upp och gör att jag känner mig glad och tuggummituggande och att hela min lilla värld lyser med ett bländande, härligt rosa skimmer över sig. Det är en oslagbar smärtlindring i jobbiga hockeytider.

Nu ska jag ner till stan. Handla mat, hämta ut biljetter till Oasis samt fönstershoppa (tortyr är bra!). Dessutom måste jag fundera över vad jag ska göra med mitt hår. Blondin? Brunett? Mellanting? Tona? Färga? Hemma? Frissan? Usch, det är mycket nu.