Hemma i Arvika och en sjunde match, hurra!
Ja, härligt, härligt. Men vi börjar med bitterheten, förstås. Sedan tar vi oss i kronologisk ordning fram till lyckan.
På grund av Mästers omästerlighet så gick det inte att se matchen i tisdags, och inte blev det bättre av att jag och Majk inte lyckades se den på nätet. Resultatet: min hemkomst till Arvika kändes som århundratets största misär och under några timmars tid kändes det som att mitt liv var slut. Mormor, som uppenbarligen dragit på sig en hjärnskada eller bara ren och skär idioti, sa: "Men man kan inte hänga upp hela sitt liv på en hockeymatch!" Nähä. Och det kommer ju från rätt person, som hängde efter Ulf Sterner och compani som en blodigel när det begav sig. I alla fall, beskedet om att det inte gick att se matchen kändes som en käftsmäll. En hård, ungefär som om den vore från mig själv.
Istället fick jag nöja mig med att bara lyssna på webbradion. Nervositeten var påfrestande, men är det något som är positivt med att inte få se matchen på TV så är det att man i alla fall slipper ha synen påkopplad. Det ger hjärnan lite mer syre och lugn och ro, vilket därmed gör mig en aning lugnare och mer harmonisk och nervositeten blir lite mer lätthanterlig. När ögonen vilar från att se Herr Zetterberg plocka bort Herr Crosby kan det istället läggas mer energi på andning och tankeverksamhet för att låta bli att bita sig själv och annat som behövs för att man inte ska gå upp i atomer och dö av nervositet. Jag vet inte, jag har ingen större koll på de fysiologiska aspekterna av hockeynerver, men detta är åtminstone en kvalificerad gissning om hur min kropp fungerar.
Men, radions fördel till trots, att få se är förstås mer värt och inatt får det blir hundraprocentig nervositet igen. Jag gillar ju trots allt den där känslan. Inatt ska jag se matchen, för pingvinerna förvandlade ju min bitterhet i tisdags till ren och skär lycka.
Hockeyerotik på hög nivå, ja tack! Hur det går? Nej, jag tänker förstås inte sia och ge några gissningar. Sedan tidigare har vi ju kunnat konstatera att jag gör det bäst genom att helt enkelt låta bli. Det enda viktiga är vilka jag hoppas på, och det är väl ganska glasklart.
---
Någon utförlig rapport om resan blir det inte, men lätt uppställt ser ekvationen ut så här:
Familjevagn + ingen sömn = arg Morran / bra läsning i Filip och Fredriks bok = inte lika arg Morran + träffade Den blonda Häxan i Stockholm --> jätteglad Morran - äcklig smoothie - dyr fika - ingen bärhjälp från Häx = +-0.
Och sedan, ja då möttes jag ju direkt jag kom av tåget av beskedet att jag inte skulle kunna se matchen. Tur för världen att bedrövelsen övergick till lycka i och med penguins vinst och att jag får se matchen inatt istället.
---
I helgen blir det lite jobb och utgång med delar av eliten. Ems propsar på att bada, men vad fan, det är ju bara juni. Lite tid får ni väl ge mig?
Tweet
På grund av Mästers omästerlighet så gick det inte att se matchen i tisdags, och inte blev det bättre av att jag och Majk inte lyckades se den på nätet. Resultatet: min hemkomst till Arvika kändes som århundratets största misär och under några timmars tid kändes det som att mitt liv var slut. Mormor, som uppenbarligen dragit på sig en hjärnskada eller bara ren och skär idioti, sa: "Men man kan inte hänga upp hela sitt liv på en hockeymatch!" Nähä. Och det kommer ju från rätt person, som hängde efter Ulf Sterner och compani som en blodigel när det begav sig. I alla fall, beskedet om att det inte gick att se matchen kändes som en käftsmäll. En hård, ungefär som om den vore från mig själv.
Istället fick jag nöja mig med att bara lyssna på webbradion. Nervositeten var påfrestande, men är det något som är positivt med att inte få se matchen på TV så är det att man i alla fall slipper ha synen påkopplad. Det ger hjärnan lite mer syre och lugn och ro, vilket därmed gör mig en aning lugnare och mer harmonisk och nervositeten blir lite mer lätthanterlig. När ögonen vilar från att se Herr Zetterberg plocka bort Herr Crosby kan det istället läggas mer energi på andning och tankeverksamhet för att låta bli att bita sig själv och annat som behövs för att man inte ska gå upp i atomer och dö av nervositet. Jag vet inte, jag har ingen större koll på de fysiologiska aspekterna av hockeynerver, men detta är åtminstone en kvalificerad gissning om hur min kropp fungerar.
Men, radions fördel till trots, att få se är förstås mer värt och inatt får det blir hundraprocentig nervositet igen. Jag gillar ju trots allt den där känslan. Inatt ska jag se matchen, för pingvinerna förvandlade ju min bitterhet i tisdags till ren och skär lycka.
Hockeyerotik på hög nivå, ja tack! Hur det går? Nej, jag tänker förstås inte sia och ge några gissningar. Sedan tidigare har vi ju kunnat konstatera att jag gör det bäst genom att helt enkelt låta bli. Det enda viktiga är vilka jag hoppas på, och det är väl ganska glasklart.
---
Någon utförlig rapport om resan blir det inte, men lätt uppställt ser ekvationen ut så här:
Familjevagn + ingen sömn = arg Morran / bra läsning i Filip och Fredriks bok = inte lika arg Morran + träffade Den blonda Häxan i Stockholm --> jätteglad Morran - äcklig smoothie - dyr fika - ingen bärhjälp från Häx = +-0.
Och sedan, ja då möttes jag ju direkt jag kom av tåget av beskedet att jag inte skulle kunna se matchen. Tur för världen att bedrövelsen övergick till lycka i och med penguins vinst och att jag får se matchen inatt istället.
---
I helgen blir det lite jobb och utgång med delar av eliten. Ems propsar på att bada, men vad fan, det är ju bara juni. Lite tid får ni väl ge mig?
Kommentarer
Postat av: Mamma...
Nu måste din mamma försvara sin mamma; Mormor har aldrig varken sett eller jagat Sterner...det var min käre far som var kamrat med honom...och spelade bandy tillsammans. Men det spelar väl ingen roll...
Trackback
