Paris Hilton och jag
Jag gör mig bra som tomte och ser väl dessutom ganska tillfreds ut med att bli lite slickad av en tjej? Dessutom har väl Gisele aldrig varit snyggare än så här?
Ni som också står högt i kurs hos Paris, Victoria och Gisele eller vill få pryda en graffitimålad vägg kan kolla in jätteroliga sidan Photofunia som jag hittade hos Kelly. Absolut perfekt underhållning i väntan på andra halvlek.
Även jag har medkänsla och moderskänslor
Jag trodde att det var ett Sundsvallsfenomen, men det visade sig vara lika vanligt förekommande även i Karlstad. Jag pratar om självmordscyklisterna. De där som inte fattat att det är vinter, snö och is och att man därmed ställer undan cykeln till förmån för exemeplvis sina ben istället.
Behöver jag säga att jag genomlidit hela kalla Sundsvalls vinter genom att gå och hoppas att någon cyklist ska köra omkull så jag får lite utlopp för min skadeglädje? Detta har dock aldrig hänt. Den enda som halkat är förstås jag.
Men idag hände det. Karlstad kan man lita på! Kära Värmland. Jag kom gåendes med andan i halsen och i typisk pingvin-stil eftersom det var sjukligt kallt när jag blev omkörd av en cyklist. Jag hann förstås dra en liten klagosång om alla dumma cyklister som inte förstår hur farligt det är att cykla den här årstiden, men tänkte att han säkert skulle klara sig helskinnad han också precis som alla andra cyklister. Men, så halkade han. Och min skadeglädje visste inga gränser. Jag vet att det är fult gjort, speciellt eftersom det var en liten kille som säkert knappt var född när Kung Forsberg vann Stanley Cup för andra gången, men det var fysiskt omöjligt att låta bli att nästintill vika mig av skratt.
Sedan vänder sig killen om, och plötsligt så fylls mitt hjärta av empati och medkänsla och skadeglädjen försvann lika fort som den kom. Mitt i Karlstad, mitt bland alla FBK-fanatiker, så visade det sig att jag mött en själsfrände mitt i den här varghålan (som för övrigt är svinkall). Killen hade en MODO-mössa! Mina moderskänslor tog förstås snabbt överhanden och jag skyndade fram för att hjälpa honom. Han såg glad ut och tackade men cyklade iväg innan jag hann börja diskutera hockey med honom.
Kanske lika bra det. Jag är inte riktigt i form för att adoptera en liten MODO:it just nu.
---
Trots kylan är Arvika och Karlstad riktigt bra och det känns underbart att vara här fast att allt jag hör är surret om Färjestad hit och Färjestad dit. Det känns som att det går bra nu (ja, även för FBK även om det förstås var mig själv jag syftade på just nu) och bara jag hunnit betat av ett och annat så kan jag äntligen andas ut för en tid. Det ska bli ofattbart skönt.
Nu blir det lite plugg och till sist lite avslutning och nedtrappning med världens bästa sötfilm Jersey Girl med Majk och Rövardotter. Läggdags i tid nu, klockan fem ska jag upp.
Sympathy for the devil
Nu är frågan om jag ska ge den ett fjärde försök. Skam den som ger sig, liksom. Jag är trött, men ska snart upp så att sova är en smula onödigt. Men film kanske är bra? Ett mellanting så att säga. Problemet är ju då bara om jag somnar igen. Ja, vilket dilemma. Nu vill jag inte leverera själva kontentan av i-landsproblemet eftersom jag jobbar på att inte skriva folk på näsan i tid och otid, men den som inte har slutledningsförmåga ska få en ledtråd: Det handlar om sömn eller inte sömn, och så ett frågetecken på det.
Förresten så finns mitt namn med på listan över rika och kända svenskar i Sverige. Lite roligt och framförallt fascinerande. Jag undrar vad det är för tillgångar som gör mig rik som listmakaren har vetskap om, men som jag själv inte märkt av? Det skulle jag bra gärna vilja veta. Helst igår när jag stod och försökte övertala tjejen i kassan att jag visst hade råd med tre par trosor. Det slutade med ett "kunden har inte alls alltid rätt-moment" och jag fick lite grinigt men under behärskning och utan argsinthet nöja mig med ett par. Nåja, jag är inte bitter. De jag köpte har hög turtrosepotential, tro mig.
1. Potential att bli matchvinnare
2. Potential att gå från snö och slask till perfekt vårväder lagom till dess att jag anländer till Norrland igen
3. Potential att bli kallad Bobcat igen istället för "jävla helvetesmobil!!!" Nytt batteri verkar ha gjort susen. Jag behöver inte ladda på flera dagar, fantastiskt! Jag och Bobcat är vänner igen.
Nu ska jag packa färdigt. Väskan är proppfull och då har jag inte ens börjat med världsliga ting från badrummet. Imorgon ska vi äta tacos när jag kommer hem (festligt värre att äta min standardmat) och sedan är tanken att ja ska fira hemkomsten till Värmland med att tvinga Mäster att fixa VHS:en och därefter njuta av The Pony Soldier och annat lugn och ro-beteende. Söndagen består av plugg, hockey och ett besök hos min kära vapendragare mormor. Utan tvekan lär det ju bli en hel del surrande om storheter som Kung Forsberg, Robert Wells, James Dean och Ulf Sterner och så klart mig.
Em: Universitetet på måndag? Vi hörs i helgen!
Murke: När dina PMS-fasoner gett med sig kan vi väl gå och se En shopaholics bekännelser? Eller ska vi göra en egen bekännelse kanske? Jag röstar på det sistnämnda. Svik Norge nu och bli svensk igen. Puss, och förlåt för a) "mitt jävla tönteri" b) "svartochvitt-tänkande" och c) "övrigt beteende som gör dig mörkrädd". Nu har jag bett om ursäkt. Det sved, du kan få se såret. Bjud mig på kladdkaka och vi är kvitt.
Right on time
Okej, det blev förstås inte perfekt på långa vägar eller ens särskilt bra. Min kära bok saknar baksida och bilderna är inte behandlade eller något, men det är i alla fall inlämnat och man kunde för en stund få slappna av lite. Dessutom lyckades jag med konststycket att stilla min klåfingrighet och vi kunde därmed dessutom lämna in den andra uppgiften i tid utan något som var vare sig trasigt, tilltrasslat eller allmänt "Jag råkade bara"-aktigt. Tummen upp för det! Högsta betyg också till Terror som är ett exemplariskt moraliskt stöd i alla situationer som jag vill klösa ut ögonen på Indesign/Illustrator/Photoshop/datorn i allmänhet och ge honom en käftsmäll. Då finns hon alltid där och ser till att jag slipper bli betalningsskyldig. Sådant är alltid tacksamt i min värld. Till den kategorin hör också hur mycket jag uppskattar att inte bli utskrattad när jag dyker upp i sömnen och i träningsbyxor storlek alldeles för små som slutade en bra bit ovanför ankeln och ackompanjerades av två olika strumpor som förstås syntes i all sin prakt. Då är det skönt att Malla lugnar och peppar med orden "Haha, men se mig då, jag är lika ful jag". Sådant värmer.
Imorgon är jag mer eller mindre i princip ledig. Vi ska förbedera inför våra presentationer på fredag, men tiden är helt upp till oss själva så det är som att vara ledig. Jag tänker ta tillvara på tiden och helt enkelt rå om mig själv. Inga måsten, bara nöjen. Det jag hittills tänkt ut är att äta glass, lyssna på Stones och försöka lära mig att blinka med bara högerögat utan att tungan lägger sig i. Känns som att det lär bli lite sovmorgon också
Fredag - heldag med redovisning och därefter stan. Lördag - Värmland. Nu blir det En ung Jane Austen (den får en halvtimme på sig. Är det för illa byter jag till Macahan) och lite hockey.
Dagens hjälte: Fröken Bitter
I övrigt ville jag bara inflika vilken mästerlig talang jag har inom mig. Jag och Guitar Hero. Behöver jag säga att jag är kunglig på detta? Ja, det här också.
Plugghelg de luxe. Men bara en helg till, sedan blir det en hel månads fri-helger i Arvika. Det ska jag utnyttja med mina favorittroll.
Historiedags på lördag i Bell Centre?
Men just nu är det mest intressanta inte vare sig Colorado eller Philadelphia. Ej heller briljanterna i bland annat Pittsburgh och Washington (ja, jag har ju faktiskt flertalet gånger erkänt att Alexander Ovechkin är gudomlig), utan en annan magiker. För ovanlighetens skull, ja sedan Patrick Roys dagar, så är det en målvakt som har mitt största intresse just nu.
På lördag kan Martin Brodeur, om nattens match vill sig väl, ta steget upp till St. Patricks piedestal och klass. I tisdags blev det seger mot Flames och tar New Jersey Devils ytterligare en seger inatt (ledning med 2-1 nu över Coyotes) så blir det en måstematch att se/lyssna på när Herr Brodeur åker till Montreal på lördag för att ha chansen att vinna sin 551:e match och därmed tangera Patrick Roys rekord.
551 vinster är stort. Riktigt stort. Som gammal Roy-älskare känns det lite synd att hans rekord är på väg att delas men det är som vanligt min bitterhet som gör sig hörd. Nej, ärligt talat så är steget mot ett nytt rekord något som gynnar hockeyn och jag ser fram emot att få se Brodeur ta en plats bredvid 33:ans tron.
Tisdag: Calgary Flames - 549 vunna matcher CHECK
Torsdag: Phoenix Coyotes
Lördag: Montreal Canadiens
Det bästa är att jag genom gigantens matcher den här veckan får lite mer hockey än annars, eftersom att jag ju inte har något slutspel att ägna mig helhjärtat åt... Men nu skippar jag en lång klagosång över det och avslutar istället med att jag är glad över att jag inte behöver iväg till universitetet förrän klockan elva imorgon samt att jag är aningen nedstämd över det faktum att Nicklas Bäckström tyvärr inte är MODO:it (avdelning: nedstämdhet som sitter i).
Typisk! Nu tog Washington ledningen med 1-0 över Flyers. Nu ska jag ta upp tvätten istället. för att avreagera mig.
Vi som inte sa Uncle
Jag är urtypen av en person som inte säger uncle. Grey´s anatomy-fantaster vet förstås vad jag menar. Ett beteende i stil med Cristina Yangs och Preston Burkes. En klassiker. Ni vet, "Jag har aldrig fel och jag tänker minsann aldrig ge med mig." Den som ger med sig först, säger förlåt eller ens säger något är den som säger uncle. Det är den som är förloraren.
Att vara förloraren är ju inget fint och upplyftande direkt. Men jag har omvärderat lite och insett att det ibland kan vara bättre att vara den som säger det där ordet. Nu ska jag inte sträcka mig så långt som att jag ska sluta tillhöra kategorin som inte säger uncle, men däremot ska jag testa på det ibland. Jag ska välja mina strider.
Men först ska jag skissa typsnitt, läsa om typsnitt, drömma om typsnitt, filosofera om typsnitt och diverse övrigt nördande av typsnitt samt sörja Luleås uttåg ur slutspelet och hurra över att HV är kvar och fortfarande har chansen att knäppa Timrå på näsan.
---
Förresten, för er som inte vet. Om drygt en vecka åker jag till lite varmare breddgrader. Det vill säga Värmland. Gött. Jag har massor på schemat men prioritet ett är att diskutera Kung Forsberg vs Ulf Sterner samt den förstnämndes favoritmat med min kära mormor samt inventera hennes väsksamling. Dessutom ska hon baka åt mig. Det blir roligt.
Sedan ska jag hälsa på min sötrulle.
Sötrullen Villsus!
Även den mest bittra föredrar Göteborg framför Thailand
Men nu slipper jag Thailand. Jag har hoppats och hoppats på att det skulle bli klart att U2 skulle komma till Sverige, och på vinst eller förlust förberedde jag mig för att locka den bittra damen till att skippa Thailand, Gran Canaria, Turkiet och hela faderullan och istället satsa på världens bästa band. Nog för att jag vet att hon länge velat se dem spela live, men av någon anledning trodde jag hon hellre skulle ta Thailand framför U2 på Ullevi. Till min stora glädje verkar jag dock ha underskattat henne. Även den mest bittra föredrar Göteborg framför Thailand! Nu håller vi bara tummar och tår för att vi lyckas få tag på biljetter.
Idag har jag, med stort missnöje, insett en hel del. Bland annat så spelar det ingen roll hur dryg en hårinpackning än är, en vacker dag tar den slut. Det hände idag och nu är det alltså panik i stor bemärkelse. Övriga insikter är att bussarna i Sundsvall går på de mest usla tiderna så jag inte kunde få en myskväll, att det inte spelar någon roll att man är liten, man är inte osynlig i alla fall samt slutligen att det kommer bli dyrt om jag ska köpa allt jag vill ha.
Sedan en fundering. Jag råkade spilla makrill mitt i skrevet och givetvis på mina favoritjeans alla kategprier. Går lukten bort i tvätten eller kommer jag få lukta fisk varenda gång jeansen används? Nu inser ju min positiva ådra att det är tusen gånger bättre med makrilldoft från området kring Lill-Morran än att det skulle lukta torsk... Men ändå, går det bort? Jag är orolig.
Nu ska jag se fortsätta se Den rätte för Rosing (humor!) innan det är bänkning framför Desperate Housewives. Inatt blir det hockey och pluggande. Philadelphia möter Buffalo och dessutom är det ett måste att hålla ett öga på hur det går för Martin Brodeur och Devils mot Calgary Flames.
Storstädning av mitt liv
In:
- Erkänna att jag gråter när jag ser på exempelvis Grey´s anatomy, Macahan och Räddningspatrullen (speciellt avsnittet med katterna ni vet? Det är rörande)
- Tanken om att allt inte är svart och vitt
- Sluta döma folk för att de inte vet skillnaden mellan pistol och revolver
- Bli snäll, rar och inte knuffas för att komma fram först
- Komma i tid (går före ovanstående punkt och har därmed klausulen; till varje pris)
Ut:
- "Jag gråter aldrig/jag fiser aldrig/jag glömmer aldrig" och övrigt utropande av "Det var inte jag!"
- Tankar i stil med "Jag hoppas fan att jag får cancer så de får se att jag minsann hade rätt!"
- Tankar i stil med "Och vilken ful fåtölj! NÄ, det kommer aldrig att funka!" och övrig ytlighet och nolltolerans för att se något bortom min egen svartvita-värld.
- All typ av egensinnighet, "Fröken Perfekt"-beteende och shoppingbegär.
Idag har jag ägnat stora delar av kvällen till att storstäda mitt liv och skapa lite struktur och ordning i röran. Det där med att ordning är för idioter och att genier behärskar kaos har jag lagt ner. Det är sant att det faktiskt bara gäller när man är ung och dum.
Jag har inte slängt något än, men det kommer. Det är slut på hamstrandet, bitterhet, missdepp och hängläpp nu. Eller ja, det ska bli slut på det när jag tragglat mig igenom min kväll som skulle kunna illustreras som ett stort becksvart mörker. Eller så kan den illustreras som en stor och hemsk bokhög som ska läsas färdigt tills imorgon. Hujeda mig.
"Jag vill inte. Jag vill. Jag."
Två citat av Sveriges bästa grafiker och formgivare; HC Ericson.
Ja, varför inte? Men för egen del går det alldeles åt helvete med att säga det jag egentligen menar. Jag är expert på att låta bli att använda just de där orden som borde bli sagda.
Så istället ska jag redovisa vad jag har på schemat resten utav dagen:
- göra klart skoluppgift 1
- påbörja skoluppgift 2
- påbörja skoluppgift A
- komma på lite kreativa idéer till en affisch (skoluppgift 3)
- diska
Sedan har jag två roliga saker också: Se på Grey´s anatomy och äta popcorn.
Oh, the guilt
Nu håller jag istället tummarna för att guldet går till Färjestad, HV71 eller Luleå. I andra hand så är jag skapligt nöjd bara det inte blir Timrå som får lyfta Le Mat.
---
Trist att Per-Åge Skröder inte fick göra poäng i lördags. Att han inte fick spräcka poängnollan i säsongens sista match kändes lite väl signifikativt med MODOs säsong för att man ska kunna orka med att bete sig civiliserat och inte vara galet bitter. Vad som däremot är ett finfint plåster på såret är Mats Zuccarello Aasens påskrift. Att Zuccon ska sprida glädje i ytterligare tre år ger lite ljus i begravningsstämningen som råder nu. Det gör inte att missen av slutspel känns särskilt mycket lättare att bemästra, men det ger i alla fall hopp om att såren ska kunna slickas och därefter läkas och inte bara förbli vidöppna och variga.
---
I övrigt så tycker jag det var mäkta bedårande jättefint av publiken i Läkerol Arena i lördags att hylla Färjestad för serieseegern. Bra gjort av Brynäs-supportrarna. Det var betydligt mer än vad jag själv mäktat med, så jag gör det nu istället. Grattis FBK till seriesegern!
Hur jag skulle se ut som svartrockare
Se, det är visst inte bara Nina Hemmingsson som gör seriestrippar av mitt liv. Här är ju jag personifierad av Lise Myhre. Har Murke färgat håret blått kanske?
Nu ska jag lyssna på Thin Lizzy och The Kinks för att piggna till lite, sen blir det stan, skolarbete ett, skolarbete två och mitt i allt detta ska jag försöka lista ut hur jag ska hantera slutspelet utan MODO på bästa sättet utan att helt trilla nedför kanten. Kladdkaka är ett alternativ. Ett hett sådant. NHL är ett annat. Tack, tack, tack!
Blonda Häxan, hur går det med min kycklingvän? Lever han? Jag håller tummarna.
