Jag trodde att det var ett Sundsvallsfenomen, men det visade sig vara lika vanligt förekommande även i Karlstad. Jag pratar om självmordscyklisterna. De där som inte fattat att det är vinter, snö och is och att man därmed ställer undan cykeln till förmån för exemeplvis sina ben istället.

Behöver jag säga att jag genomlidit hela kalla Sundsvalls vinter genom att gå och hoppas att någon cyklist ska köra omkull så jag får lite utlopp för min skadeglädje? Detta har dock aldrig hänt. Den enda som halkat är förstås jag.

Men idag hände det. Karlstad kan man lita på! Kära Värmland. Jag kom gåendes med andan i halsen och i typisk pingvin-stil eftersom det var sjukligt kallt när jag blev omkörd av en cyklist. Jag hann förstås dra en liten klagosång om alla dumma cyklister som inte förstår hur farligt det är att cykla den här årstiden, men tänkte att han säkert skulle klara sig helskinnad han också precis som alla andra cyklister. Men, så halkade han. Och min skadeglädje visste inga gränser. Jag vet att det är fult gjort, speciellt eftersom det var en liten kille som säkert knappt var född när Kung Forsberg vann Stanley Cup för andra gången, men det var fysiskt omöjligt att låta bli att nästintill vika mig av skratt.

Sedan vänder sig killen om, och plötsligt så fylls mitt hjärta av empati och medkänsla och skadeglädjen försvann lika fort som den kom. Mitt i Karlstad, mitt bland alla FBK-fanatiker, så visade det sig att jag mött en själsfrände mitt i den här varghålan (som för övrigt är svinkall). Killen hade en MODO-mössa! Mina moderskänslor tog förstås snabbt överhanden och jag skyndade fram för att hjälpa honom. Han såg glad ut och tackade men cyklade iväg innan jag hann börja diskutera hockey med honom.

Kanske lika bra det. Jag är inte riktigt i form för att adoptera en liten MODO:it just nu.

---

Trots kylan är Arvika och Karlstad riktigt bra och det känns underbart att vara här fast att allt jag hör är surret om Färjestad hit och Färjestad dit. Det känns som att det går bra nu (ja, även för FBK även om det förstås var mig själv jag syftade på just nu) och bara jag hunnit betat av ett och annat så kan jag äntligen andas ut för en tid. Det ska bli ofattbart skönt.

Nu blir det lite plugg och till sist lite avslutning och nedtrappning med världens bästa sötfilm Jersey Girl med Majk och Rövardotter. Läggdags i tid nu, klockan fem ska jag upp.