Alla pratar om dopade Robin Rahm. Jag vet inte hur många frågor jag fått om vad jag tycker om det här. FBK:arna hänger i klasar och vill veta (okej, nu överdrev jag lite. Vet inte om fem stycken är att räkna som klasar, men ändå). Ja, vad tycker jag? Jag är nog lite delad.

Nu först ska jag vara kontroversiell och berätta att jag - för en gångs skull - håller med majoriteten. Doping är inte okej. Robin tog anabola för att kunna träna ordentligt efter skadan och hur gärna man än vill så är det inte okej att fuska. I alla fall inte när det gäller större grejer än Monopol, TP, kubb, minigolf, kortspel eller vad det nu kan tänkas vara. I sånt som betyder mer än liv och död, hockey till exempel, där fuskar man inte. Jag vill se magik på isen som kommer sig utav ett stort hockeyhjärta, talang, stenhårt arbete, vilja och glöd. Inte från otillåtna preparat.

Doping måste motarbetas. Kontroller ska inte vara något fuskarna förväntar sig klara sig igenom. De ska vara så vanliga att alla som ens tänker tanken på att fuska ska inse att även om de inte stoppas av sin moral så kommer det i alla fall att bli stopp vid nästa kontroll. Tanken på att kunna klara sig fri ska inte finnas.

Man kan prata om förmildrande omständigheter, kalla det att han "bara" genade lite och att det inte är lika illa för att det var i rehabsyfte. Och det kanske det inte är. Men det hjälps inte. Hur man än ser på det så var det inget simpelt litet misstag - det var en handling för att fuska och sådant är aldrig okej. Då får man ta konsekvenserna.

Men det är när jag läser Sportexpressens intervju, och Robin antyder att han kanske kan spela på utomhusrinkarna i Torsby, som jag börjar undra. Inte över om doping är fel eller inte - där ändrar jag inte åsikt. Men jag börjar undra över vilka konsekvenser det är man ska ta? Givetvis en avstänging, så klart. Men sedan då? Jag tänker på hatet som flockas kring honom. Jag undrar om man ibland faktiskt borde kunna förlåta? Är det verkligen så att en fuskare är och förblir en fuskare? Har pöbeln rätt när de basunerar ut att Robin aldrig mer borde få spela hockey? Att bristande moral är värre än något annat och att han därför ska hatas i all evighet?

Nej, jag tycker inte det. För när reportern Henrik Sjöberg frågar vad Robin tror om sina träningsmöjligheter efter domen så ger Robin ett svar som får mig att tänka till. Han säger "Jag vet faktiskt inte. men det finns ganska många uterinkar i Torsby, där kan jag ju inte bli avstängd i alla fall." Jag vet inte om Robin är seriös med den tanken, men för mig klingar det fint. Trots att han just spottat på vår älskade hockey så tycker jag att citatet visar vilja och kärlek till sporten. En sådan attityd som jag sedan barnsben beundrat. 

Dessutom är det respektfullt att inte kliva in i ett moln av lögner och bortförklaringar. Är Robin beredd att träna på uterinkar för att ha chansen att komma tillbaka till hockeyn så är jag den första att önska honom lycka till.

Men, jag vet inte riktigt. Det känns svårt det här. Jag kanske bara är naiv och blåögd som tycker Robin Rahm ska kunna förlåtas. Sveriges mest lättköpta? Det tåls att tänkas på.