Äntligen tre poäng!

Om Markus Näslund har problem med fötter och/eller ljumskar som det ryktats om så syntes inte det i dag. Hannu Pikkarainen borde genast få en staty uppställd i lyan och ett presentkort från mig om att jag ska älska honom hela livet kan han få närhelst han vill ha det. Dan Hinote, Josh Green och Marco Tuokko är välkomna hem till mig och bjuda på lite av deras hårdhet och intensitet när de vill.

En grymt viktig seger som jag faktiskt inte hade några stora förhoppningar om innan matchen drog igång. Kan heller inte påstå att det såg bra ut i början, men sedan klev laget fram och visade arbetsvilja, glöd och disciplin. Tack!

Riktigt härligt med mål av The God Himself. Att Peter Forsberg inte haft samma styrka och fart i benen sedan han gjorde comeback senast har märkts. Förklaringen ligger väl i just det faktum att träningen inte alls varit densamma som vid förra comebacken då han kunde träna på is. I och med att speeden i åkningen inte funnits där har han heller inte haft tillgång till sitt kungligt breda register med balansen och de perfekt avvägda tempoväxlingarna som hela tiden gör att han kan hålla undan för alla motståndare som försöker komma åt pucken. Men nu börjar det röra sig framåt. Han har haft mer fart ju längre varje match pågått och framförallt har farten och styrkan i benen tagit stora steg framåt ju fler matcher det blivit. Nu hoppas jag att det här håller i sig – och fortsätter framåt – och att OS blir ett enda stort lyckorus innan han sedan kommer tillbaka i kanonform till upptakten av kampen om en biljett till slutspelet. Han är ju så värd det.

Frölunda förstör förstås glädjen en del i och med sin seger. Suck och stön. När elitserien drar igång igen efter OS kommer det bli dygnet-runt-mani med så mycket ritualer att jag antagligen lär storkna. Alla ser dock inte så nervöst och paniskt på det hela. Leif Boork tycker att fighten kring slutspelsstrecket ska bli härlig. Kanske tråkigt och fegt att inte hålla med, men jag kan inte med att se det som särskilt härligt att se MODO slåss över den där ormgropen. Spänning är inget för mig. Bra, jämna och täta matcher är det värsta jag vet. 10-0 till hjältarna varje match, det tycker jag skulle vara det optimala. Lugn och ro, frid och fröjd.

---

Blev salig av Arnes intervju med Kung Forsberg. Spelar ingen roll att jag blir äldre, plockar vuxenpoäng och egentligen kanske borde ha tappat lite av den där glorifieringen och beundran jag hyser för hockeyguden. Det känns inte mindre i dag än vad det gjorde för fem, tio eller femton år sedan. Glorian har inte fått en enda skråma, kronan har inte fallit på sned och piedestalen står lika högt som alltid. Jag avgudar honom. Vilken människa – och gud – han är.

---

Gud vad tråkigt att blogg.se konstant krånglar.