En narcissistisk dröm

På torsdag ska jag hem till Arvika Big City igen och det innebär en lång tågresa. Som narcissist så finns det väl knappast något mer tillfredsställande än att åka tåg i åtta timmar? Nästan ett halvt dygn som man sitter och konstant ser på sig själv genom fönsterrutan. Ingen som avbryter en från den trevligaste sysslan man vet. Ja, jag bokar alltid fönsterplats.

Både jag och Fröken Bitter kvalar in på listan över Sveriges största linslusar, så av alla de bilderna vi tog i Turkiet var merparten förstås på oss själva. Några andra lyckades också fastna på bild, men det var förstås ett undantag. Här kommer sista bilduppdateringen:





        





              

              

      



                  







Kan också rapportera om att hela jag är ett enda stort blåmärke efter den där resan. Tycker min kropp är klen och elak.

---

Varför, varför, varför? Du hade älskat att få höra om Alanya och James Dean. Jag saknar dig så mycket! ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...