Dag 1: Presentera dig själv
Kärt barn har många namn. Morran, Översten och Morr är vardagsmat. Själv har jag länge jobbat på att förankra Maja Gräddnos som smeknamn på mig själv, men har istället fått nöja mig med att kallas för Elaka Måns. Anledningen till att jag nöjt mig är att jag genom åren lärt mig att välja mina strider. Annat var det förr... Men nu är det Morran 2.0 som gäller. Jag har lärt av mina misstag. I dag reser jag bara ragg över folk som tar sista chokladbiten.
Jag tycker om hockey och människor i allmänhet, mig själv och Peter Forsberg i synnerhet. Vi är så tajta jag och han att jag omnämner honom som Kung Forsberg eller God Himself. Vi (snälla, märk inte ord nu! Låt mig leva på "vi" så jag mår bra) föll för varandra 1992 och två år senare blev det riktigt allvar. Sedan dess har det bara fortsatt. Oj vad många gånger jag missat skolan på grund av den mannen. Antingen för att jag firat, sovit efter en lång hockeynatt eller sörjt en skada.
Innan han kom in i bilden hade jag förutom min kära far Mäster också flertalet andra manliga förebilder. Främst var det Zeb Macahan, Joakim von Anka, Karlsson på taket och Emil i Lönneberga. När jag var sex år skaffade jag mig en egen griseknoen, precis som Emil. Min heter dock Murke. Vi är lite som hund och katt men än har vi inte haft ihjäl varandra. Som tur är så jobbar hon på att imitera Moder Teresa så förhoppningsvis ligger jag inte så illa till. I alla fall så är hon en del av eliten som jag kallar mitt livsheroin.
Sport är min grej. Hockey är solklar etta och sedan har vi förstås ridsport. Hästar. Ridning. Ett saknat kapitel för mig just nu, men jag hoppas att jag snart kommer upp på mina höga hästar igen. Jag behöver det. När det gäller hockey så älskar jag den sporten och allra mest älskar jag mina lag MODO, Colorado Avalanche och Philadelphia Flyers. Och förstås Tre Kronor.
Jag skulle aldrig någonsin se en hockeymatch utan turtrosorna på. För mig är dem, liksom en massa ritualer, heliga. Men numera riskerar jag inte livet för en seriematch. Ritualerna håller jag till en sund nivå. Turtrosorna är ett kärt ämne. Jag har så klart många och det är en evig jakt för att utöka samlingen. De är sorterade efter vilken kaliber de har. Det finns de som duger i krig och det finns turtrosornas rolls royce. Inga man använder en simpel match alltså. De spar jag på till dess att det är liv eller död som gäller. För tyvärr slits det på dem. Numera är det mer hål än tyg i de luxe-modellen.
Bloggen är inget forum för någon presentation av vad som får det att rinna till i trosorna, men förutom God Himself på isen och Zeb Macahan så kan jag avslöja att Gunvald Larsson brukar vara bra på att åstadkomma just det. Jag är svag för svensk film inklusive Astrid Lindgrens berättelser samt gamla Disney-filmer.
Jag älskar westernfilmer och bra musik och tycker att Zeb Macahan och David Bowie är världens sexigaste män näst efter Kung Forsberg. Tror jag. Ibland lider jag av beslutsångest – och ibland inte. Jag har ofta olika strumpor på mig och jag kan låta som en brunstig säl på beställning.
Om jag fick bestämma skulle det inte finnas något väder och världen skulle vara lite mer linjär, men kanske också rutig, randig och rak. Helst inte svart och vit. Jag är ett fan av grått. Fast ibland är jag själv väldigt svart-vit. Då brukar jag få pisk av Murke och så rullar det på i en grå sörja till dess att hon ger upp och livet blir allmänt rosaskrimrande. Jag älskar när världen är skrimrande och jag får hoppa runt på mitt rosa moln!
Men ibland är det någon som spricker hål på den bubblan och då lyssnar jag på storheter som exempelvis U2 och Rolling Stones och så blir jag dölycklig direkt. Överlag så lyssnar jag på världens bästa musik och mitt motto är att allt var bättre förr.
Och vad gör jag om dagarna då, förutom att utföra ritualer inför hockeymatcher och leta turtrosor? Jag sysselsätter mig med att utbilda mig till världsförbättrare. Eller ja, i alla fall till att förändra världen och vara en del av demokratin. Det vackra yrket där man är med och skriver historia, gör människor glada (nåja...) och informerade och alltid träffar nya människor. Så är det. Jag pluggar, jobbar och ligger i. Beundransvärt!
Fast nu tog jag i lite. Inte bryr jag mig om att förändra världen! Det värsta jag vet är när folk kommer fram till mig på gatan och vill att jag ska rädda världen. Gör det själv, latmaskar! Och inte är jag intresserad av att vara en del av demokratin eller att göra någon annan än mig själv glad.
Det enda jag vill med mitt yrke är att synas och höras. Och att slå alla i TP och liknande spel där kunskapen sätts på prov. Jag är, precis som alla andra inom den här branschen, narcissist. Det som lockar mig är att få en legitim anledning till att ständigt och jämt lägga näsan i blöt. Jag går igång på tanken att få ringa till vem som helst, när som helst och fråga om vad som helst – och hänvisa till att VI vill veta.
Och just det: det är lätt att tycka om mig! Det säger alla och framförallt jag. Som ett resultat av detta är jag övertygad om att alla som inte gör det är den sortens människor som man inte vill vara ensamma med i en mörk gränd.
Framförallt så är jag dessutom en enkel person. Det enda jag vill ha är någon som sätter sig ner med mig, får mig att hålla tyst och sedan berättar tio saker om världen som jag inte redan vet. Zeb Macahan är en sådan person. Honom tycker jag om. Och jag gillar fiskbullar.
Du då?
Jag tycker om hockey och människor i allmänhet, mig själv och Peter Forsberg i synnerhet. Vi är så tajta jag och han att jag omnämner honom som Kung Forsberg eller God Himself. Vi (snälla, märk inte ord nu! Låt mig leva på "vi" så jag mår bra) föll för varandra 1992 och två år senare blev det riktigt allvar. Sedan dess har det bara fortsatt. Oj vad många gånger jag missat skolan på grund av den mannen. Antingen för att jag firat, sovit efter en lång hockeynatt eller sörjt en skada.
Innan han kom in i bilden hade jag förutom min kära far Mäster också flertalet andra manliga förebilder. Främst var det Zeb Macahan, Joakim von Anka, Karlsson på taket och Emil i Lönneberga. När jag var sex år skaffade jag mig en egen griseknoen, precis som Emil. Min heter dock Murke. Vi är lite som hund och katt men än har vi inte haft ihjäl varandra. Som tur är så jobbar hon på att imitera Moder Teresa så förhoppningsvis ligger jag inte så illa till. I alla fall så är hon en del av eliten som jag kallar mitt livsheroin.
Sport är min grej. Hockey är solklar etta och sedan har vi förstås ridsport. Hästar. Ridning. Ett saknat kapitel för mig just nu, men jag hoppas att jag snart kommer upp på mina höga hästar igen. Jag behöver det. När det gäller hockey så älskar jag den sporten och allra mest älskar jag mina lag MODO, Colorado Avalanche och Philadelphia Flyers. Och förstås Tre Kronor.
Jag skulle aldrig någonsin se en hockeymatch utan turtrosorna på. För mig är dem, liksom en massa ritualer, heliga. Men numera riskerar jag inte livet för en seriematch. Ritualerna håller jag till en sund nivå. Turtrosorna är ett kärt ämne. Jag har så klart många och det är en evig jakt för att utöka samlingen. De är sorterade efter vilken kaliber de har. Det finns de som duger i krig och det finns turtrosornas rolls royce. Inga man använder en simpel match alltså. De spar jag på till dess att det är liv eller död som gäller. För tyvärr slits det på dem. Numera är det mer hål än tyg i de luxe-modellen.
Bloggen är inget forum för någon presentation av vad som får det att rinna till i trosorna, men förutom God Himself på isen och Zeb Macahan så kan jag avslöja att Gunvald Larsson brukar vara bra på att åstadkomma just det. Jag är svag för svensk film inklusive Astrid Lindgrens berättelser samt gamla Disney-filmer.
Jag älskar westernfilmer och bra musik och tycker att Zeb Macahan och David Bowie är världens sexigaste män näst efter Kung Forsberg. Tror jag. Ibland lider jag av beslutsångest – och ibland inte. Jag har ofta olika strumpor på mig och jag kan låta som en brunstig säl på beställning.
Om jag fick bestämma skulle det inte finnas något väder och världen skulle vara lite mer linjär, men kanske också rutig, randig och rak. Helst inte svart och vit. Jag är ett fan av grått. Fast ibland är jag själv väldigt svart-vit. Då brukar jag få pisk av Murke och så rullar det på i en grå sörja till dess att hon ger upp och livet blir allmänt rosaskrimrande. Jag älskar när världen är skrimrande och jag får hoppa runt på mitt rosa moln!
Men ibland är det någon som spricker hål på den bubblan och då lyssnar jag på storheter som exempelvis U2 och Rolling Stones och så blir jag dölycklig direkt. Överlag så lyssnar jag på världens bästa musik och mitt motto är att allt var bättre förr.
Och vad gör jag om dagarna då, förutom att utföra ritualer inför hockeymatcher och leta turtrosor? Jag sysselsätter mig med att utbilda mig till världsförbättrare. Eller ja, i alla fall till att förändra världen och vara en del av demokratin. Det vackra yrket där man är med och skriver historia, gör människor glada (nåja...) och informerade och alltid träffar nya människor. Så är det. Jag pluggar, jobbar och ligger i. Beundransvärt!
Fast nu tog jag i lite. Inte bryr jag mig om att förändra världen! Det värsta jag vet är när folk kommer fram till mig på gatan och vill att jag ska rädda världen. Gör det själv, latmaskar! Och inte är jag intresserad av att vara en del av demokratin eller att göra någon annan än mig själv glad.
Det enda jag vill med mitt yrke är att synas och höras. Och att slå alla i TP och liknande spel där kunskapen sätts på prov. Jag är, precis som alla andra inom den här branschen, narcissist. Det som lockar mig är att få en legitim anledning till att ständigt och jämt lägga näsan i blöt. Jag går igång på tanken att få ringa till vem som helst, när som helst och fråga om vad som helst – och hänvisa till att VI vill veta.
Och just det: det är lätt att tycka om mig! Det säger alla och framförallt jag. Som ett resultat av detta är jag övertygad om att alla som inte gör det är den sortens människor som man inte vill vara ensamma med i en mörk gränd.
Framförallt så är jag dessutom en enkel person. Det enda jag vill ha är någon som sätter sig ner med mig, får mig att hålla tyst och sedan berättar tio saker om världen som jag inte redan vet. Zeb Macahan är en sådan person. Honom tycker jag om. Och jag gillar fiskbullar.
Du då?
Hurra, tjohoooo, äntligen morgon!
Vilken underbar morgon. Jag börjar dagen med att konstatera att ju mer man sover, desto tröttare blir man. Typiskt. Men som tur är har jag ett bra sätt att vakna till på. Jag lyssnar på Buffy Sainte-Maries underbara Soldier Blue:
Sedan i lördags har jag väntat på MODO:s match mot Skellefteå och efter lång väntan så är det i dag äntligen dags. Men ska jag vara ärlig så vet jag inte om jag längtar så mycket. Tvärtom. Jag är mest rädd och nervös. Det är en sådan dag i dag.
Nu, frukost.
Sedan i lördags har jag väntat på MODO:s match mot Skellefteå och efter lång väntan så är det i dag äntligen dags. Men ska jag vara ärlig så vet jag inte om jag längtar så mycket. Tvärtom. Jag är mest rädd och nervös. Det är en sådan dag i dag.
Nu, frukost.
Det kallas att julpynta
Ja, jag tyckte att bloggen förtjänade en förändring. Ungefär som när Murke färgar håret. Det blir sällan en förbättring, men det blir i alla fall något nytt. Den tanken fick inspirera mig.
Och visst andas väl bloggen lite jul (och instängdhet...) nu?
Egentligen hade jag tänkt göra om designen helt och hållet men det får vänta till dess att jag inte är fullsmockad med allt som ska göras. Till dess, ska vi nöja oss så här?
Och visst andas väl bloggen lite jul (och instängdhet...) nu?
Egentligen hade jag tänkt göra om designen helt och hållet men det får vänta till dess att jag inte är fullsmockad med allt som ska göras. Till dess, ska vi nöja oss så här?
Med Foppa i Timråklacken blev de lite snyggare
Timrå IK. Detta gäng av tattare som ideligen gör att jag starkt funderar på att ge vika för nyfikenheten och låta en stavmixer gå hårt åt mot hjärtat så man till slut slipper känna sorgen över ytterligare en hockeyförlust och därmed totalt beckmörker. Nu ligger vi faktiskt sist. Längst ner i tabellen. Jumboplats. Sämst.
Förra veckan försökte jag skrapa hem lite pluspoäng hos cry-babyn genom att berätta hur mycket mitt Timråhat sjunkit. Jag gick så långt att jag sa att jag faktiskt börjat få lite varma känslor för det där laget. Ja, jag vet ju hur det låter... Men faktum är att det var sant. Cry-babyn hånade mig och sa "Det där tror jag inte på för en sekund! Jag lovar att det går över nästa gång Timrå vinner över MODO!"
Hej och hå vad rätt hon fick. För nu är hatet tillbaka. Även om det känns som att man frisknat till eller blivit klar i skallen efter en rejäl minneslucka så tar det ändå emot. För det här innebar trots allt noll poäng, noll positivt och istället vinst för lillasyster. Hemskt.
För så är det. Det hjälper inte att MODO tidvis dominerar och borde vara det laget som gör mål och tar hem segern. Förlorar man sådana matcher så finns det inget positivt med det. Tyvärr.
Som pricken över i så var detta sista matchen jag såg på TV tillsammans med Fröken Bitter. Empiriska undersökningar har visat att hockey med henne är som en massaker. Efteråt är man död - eller åtminstone så vill man dö. När man har henne med som olyckskorp hjälper det inte med turtrosor de luxe och ritualer. Timrå vinner alltid.
Och just det. Jag sa för x antal dagars sedan att jag skulle påbörja utmaningen om att skriva om 30 olika ämnen dagligen. Som ni ser har jag inte kommit igång än, men det kommer. Ska bara göra annat först.
Förra veckan försökte jag skrapa hem lite pluspoäng hos cry-babyn genom att berätta hur mycket mitt Timråhat sjunkit. Jag gick så långt att jag sa att jag faktiskt börjat få lite varma känslor för det där laget. Ja, jag vet ju hur det låter... Men faktum är att det var sant. Cry-babyn hånade mig och sa "Det där tror jag inte på för en sekund! Jag lovar att det går över nästa gång Timrå vinner över MODO!"
Hej och hå vad rätt hon fick. För nu är hatet tillbaka. Även om det känns som att man frisknat till eller blivit klar i skallen efter en rejäl minneslucka så tar det ändå emot. För det här innebar trots allt noll poäng, noll positivt och istället vinst för lillasyster. Hemskt.
För så är det. Det hjälper inte att MODO tidvis dominerar och borde vara det laget som gör mål och tar hem segern. Förlorar man sådana matcher så finns det inget positivt med det. Tyvärr.
Som pricken över i så var detta sista matchen jag såg på TV tillsammans med Fröken Bitter. Empiriska undersökningar har visat att hockey med henne är som en massaker. Efteråt är man död - eller åtminstone så vill man dö. När man har henne med som olyckskorp hjälper det inte med turtrosor de luxe och ritualer. Timrå vinner alltid.
Och just det. Jag sa för x antal dagars sedan att jag skulle påbörja utmaningen om att skriva om 30 olika ämnen dagligen. Som ni ser har jag inte kommit igång än, men det kommer. Ska bara göra annat först.
Det gäller att prioritera...
I morgon är det dags för tenta. Nu igen. Så därför har jag tänkt dagen enligt följande prioriteringsordning:
1. Se matchen mellan MODO och Timrå
2. Ränna på Birsta (på förhand bestämda stopp: Ikea, Gina Tricot, Hööks och H&M)
3. Äta kladdkaka
4. Känna lugnet av att vara snorrik igen (och köpa något onödigt bara för att)
5. Känna lite lagom med besvikelse över min oförmåga att hålla mig till min budget
6. Tentaplugga
Känns riktigt bra! Nu ska jag gå ut så min vapendragare slipper sura över att jag omöjligt kan lära mig att komma i tid.
Och ja just det: Kung Forsberg på is. Ja, i dag var det minsann värt att gå upp!
1. Se matchen mellan MODO och Timrå
2. Ränna på Birsta (på förhand bestämda stopp: Ikea, Gina Tricot, Hööks och H&M)
3. Äta kladdkaka
4. Känna lugnet av att vara snorrik igen (och köpa något onödigt bara för att)
5. Känna lite lagom med besvikelse över min oförmåga att hålla mig till min budget
6. Tentaplugga
Känns riktigt bra! Nu ska jag gå ut så min vapendragare slipper sura över att jag omöjligt kan lära mig att komma i tid.
Och ja just det: Kung Forsberg på is. Ja, i dag var det minsann värt att gå upp!
Yes! Det blev kladdkaka. Jag gillar bieffe...
Yes! Det blev kladdkaka. Jag gillar bieffekterna med att umgås med min bittra fröken.
Detta blir roligt!
Ni har säkert sett den. Utmaningen som cirkulerar runt i bloggvärlden och som går ut på att man ska skriva om ett specifikt ämne varje dag? Till exempel om sig själv (bästa ämnet!), sin första kärlek, vad man har i handväskan eller vad man tror på och så vidare.
Eller så har ni inte sett den? Jag har fått för mig att min blogg är den enda bloggen ni läser? Känns som att man fått allt man vill ha genom ett besök här. Så fungerar i alla fall min värld. En dos av Kung Forsberg och en dos av Morran, ja det borde väl räcka för de flesta.
I alla fall så hittade jag utmaningen här. Och det är alltså tänkt att jag ska haka på den och skriva om detta:
Day 1: Introduce yourself
Day 2: Your first love
Day 3: Your parents
Day 4: What you ate today
Day 5: Your definition of love
Day 6: Your day
Day 7: Your best friends
Day 8: A moment
Day 9: Your beliefs
Day 10: What you wore today
Day 11: Your siblings
Day 12: What´s in your bag
Day 13: This week
Day 14: What you wore today
Day 15: Your dreams
Day 16: Your first kiss
Day 17: Your favorite memory
Day 18: Your favorite birthday
Day 19: Something you regret
Day 20: This month
Day 21: Another moment
Day 22: Somthing that upsets you
Day 23: Something that makes you feel better
Day 24: Something that makes you cry
Day 25: A first
Day 26: Your fears
Day 27: Your favorite place
Day 28: Something that you miss
Day 29: Your aspirations
Day 30: One last moment
Men jag kommer förstås ta det på svenska. Så ni hänger med!
Nu är jag inte särskilt bra på att följa regler, så jag kanske gör lite som jag vill. Ibland skriver jag, och ibland inte. Men vi gör ett försök. Och så väljer jag bort de ämnen som känns för privata. Typ mina rädslor och vad som får mig att gråta. Sådant är väl knappast av allmänintresse? Det ligger i alla fall inte i mitt intresse att sprida information om det.
Nu ska jag alltså presentera mig själv. Men jag börjar nog i morgon. För nu är det tentaplugg och hockey som gäller.
Eller så har ni inte sett den? Jag har fått för mig att min blogg är den enda bloggen ni läser? Känns som att man fått allt man vill ha genom ett besök här. Så fungerar i alla fall min värld. En dos av Kung Forsberg och en dos av Morran, ja det borde väl räcka för de flesta.
I alla fall så hittade jag utmaningen här. Och det är alltså tänkt att jag ska haka på den och skriva om detta:
Day 1: Introduce yourself
Day 2: Your first love
Day 3: Your parents
Day 4: What you ate today
Day 5: Your definition of love
Day 6: Your day
Day 7: Your best friends
Day 8: A moment
Day 9: Your beliefs
Day 10: What you wore today
Day 11: Your siblings
Day 12: What´s in your bag
Day 13: This week
Day 14: What you wore today
Day 15: Your dreams
Day 16: Your first kiss
Day 17: Your favorite memory
Day 18: Your favorite birthday
Day 19: Something you regret
Day 20: This month
Day 21: Another moment
Day 22: Somthing that upsets you
Day 23: Something that makes you feel better
Day 24: Something that makes you cry
Day 25: A first
Day 26: Your fears
Day 27: Your favorite place
Day 28: Something that you miss
Day 29: Your aspirations
Day 30: One last moment
Nu är jag inte särskilt bra på att följa regler, så jag kanske gör lite som jag vill. Ibland skriver jag, och ibland inte. Men vi gör ett försök. Och så väljer jag bort de ämnen som känns för privata. Typ mina rädslor och vad som får mig att gråta. Sådant är väl knappast av allmänintresse? Det ligger i alla fall inte i mitt intresse att sprida information om det.
Nu ska jag alltså presentera mig själv. Men jag börjar nog i morgon. För nu är det tentaplugg och hockey som gäller.
Att leva farligt och vara spontan
I dag var jag så fattig att jag inte kunde åka till Härnösand. Och det sved. Då är det illa. Så därför ska jag göra en stenhård budget för kommande månaden. Den här gången ska inte pengarna brännas första dagen de trillar in.
Att göra en budget är förstås lite av min grej. Som ett stort fan av att skriva diverse listor så är det självklart att jag gillar att planera hur jag ska spendera mina pengar. Dock är det inte lika kul när budgeten är gjord. För det är då jag börjar tycka att det är en omänskligt tråkig fördelning mellan pengar som ska gå till att betala lägenhetshyran och pengar som ska gå till att roa mig.
Och då slutar allt med att jag sparkar bakut och vägrar följa budgeten. Jag skiter i dess trygghet och lever på bristningsgränsen. Spontatinet ni vet! Vill jag köpa en Lanvin-klänning i morgon, ja då ska jag minsann få göra det! Nu vill jag i och för sig inte det. Men en concealer för 49,50 kronor – det vill jag ha. Så i morgon går jag och köper en sådan. Så farligt lever jag!
Att göra en budget är förstås lite av min grej. Som ett stort fan av att skriva diverse listor så är det självklart att jag gillar att planera hur jag ska spendera mina pengar. Dock är det inte lika kul när budgeten är gjord. För det är då jag börjar tycka att det är en omänskligt tråkig fördelning mellan pengar som ska gå till att betala lägenhetshyran och pengar som ska gå till att roa mig.
Och då slutar allt med att jag sparkar bakut och vägrar följa budgeten. Jag skiter i dess trygghet och lever på bristningsgränsen. Spontatinet ni vet! Vill jag köpa en Lanvin-klänning i morgon, ja då ska jag minsann få göra det! Nu vill jag i och för sig inte det. Men en concealer för 49,50 kronor – det vill jag ha. Så i morgon går jag och köper en sådan. Så farligt lever jag!
"Nä, kissa på du. Jag roar mig med mig själv!"
Jag gick igenom en mängd gamla bilder i går och hittade en del intressant. Kolla den här bildserien. Bilderna är tagna av Fröken Bitter för exakt ett år sedan och i en följd.
Jag vet inte vad de visar mest. Att jag tar lång tid jag på mig när jag kissar eller att den bittra damen är världsmästare på att hinna ta flest egobilder på snabbaste möjliga tid? Fascinerande!
Jag vet inte vad de visar mest. Att jag tar lång tid jag på mig när jag kissar eller att den bittra damen är världsmästare på att hinna ta flest egobilder på snabbaste möjliga tid? Fascinerande!
Kvällens outfit. Vita tofflor med hjärtan....
Kvällens outfit. Vita tofflor med hjärtan. Mina gamla slitna tiokronors-tofflar har vintervila. Istället kör mina förkylda fötter med lyxtofflorna istället. Och mina förkylda ögon ser på Beck, japp jag och min förkylning har det rätt bra. Sa jag att jag är sjuk?
Jag är bara bra
Jodå. Det blev ett B på senaste tentan också. B som i bra och B som i inte A. Men det börjar gå in i min hjärna nu att allt inte måste bli perfekt. Ibland räcker det med att det blir bra. Och framförallt blir av.
Och vet ni vad jag ska ägna mig åt i helgen? Jag ska:
- Kurera mig
- Vila upp mig
- Unna mig (allt som går, bara för att jag är så duktig)
Och ja just det: TENTAPLUGGA! Men nästa helg. Då ni! Då är jag ledig!
Skäl till att oroa sig
Nog för att jag är sjuk och att till och med Fröken Bitter tycker synd om mig, men nu börjar det bli riktigt allvarligt. Nyss kom jag på mig själv med att glädjas över att Timrå gör mål och återigen tar ledningen uppe i Luleå. Vad händer?! Obehagliga känslor!
Nej, de senaste veckornas tidnings- och webbproducerande har inte bara varit nyttig. När jag börjar intressera mig för Timrå har det gått för långt.
Nu gäller det att rikta in mig helhjärtat på MODO. Bara dem. Kom igen nu!
Nej, de senaste veckornas tidnings- och webbproducerande har inte bara varit nyttig. När jag börjar intressera mig för Timrå har det gått för långt.
Nu gäller det att rikta in mig helhjärtat på MODO. Bara dem. Kom igen nu!
Tre Kronor på dvd
Inte hockeylaget utan den gamla TV-serien. Äntligen! Det börjar hända grejer i världen nu. Först kom Familjen Macahan ut och nu släpper de Tre Kronor.
Okej, det känns lite fel att jämföra TV-världens bästa serie med en egentligen kass svensk serie, men ändå. Tre Kronor var ändå helt underbart bra - på sin tid. Och jag älskar ju nostalgi.
Nu ska jag skriva en hockeyartikel och sedan ska jag unna mig lugn och ro. Läsa senaste Cosmo och se senaste avsnittet av Desperate Housewives blir min avslappningsmetod.
Okej, det känns lite fel att jämföra TV-världens bästa serie med en egentligen kass svensk serie, men ändå. Tre Kronor var ändå helt underbart bra - på sin tid. Och jag älskar ju nostalgi.
Nu ska jag skriva en hockeyartikel och sedan ska jag unna mig lugn och ro. Läsa senaste Cosmo och se senaste avsnittet av Desperate Housewives blir min avslappningsmetod.
"Jag har många bra sidor. Men att fota är inte en av dem"
Nej, just det. Fast jag vill tillägga att jag och kameran inte alls kom överens på grund av kamerans idoti. Givetvis så var ingenting mitt fel. Men det kanske ni förstod?
Tråkigt att det är så mycket hockey som jag missar att blogga om nu, men stressen hänger fortfarande över mig så jag nöjer mig med detta så länge.
Tråkigt att det är så mycket hockey som jag missar att blogga om nu, men stressen hänger fortfarande över mig så jag nöjer mig med detta så länge.
Varför i all världen ...
... har (före detta) favoritrestaurangen valt att ta bort mina älskade minimorötter till min favoriträtt?
... tog jag torrt och tråkigt vitlöksbröd som förrätt när jag kunde valt något mycket roligare?
... ska det behöva ta sjukt lång tid innan maten kommer?
... var fläskfilén seg?
Och framförallt: Varför gnäller jag när jag inte ens behövde betala maten själv?
I övrigt så har jag sett småkronorna spela mot Finland i dag. Tyvärr blev det förlust och mina bilder blev inte något att hänga i granen (eller ha som dragarbilder). Men ny chans i morgon mot USA!
Nu: Grey´s Anatomy och Desperate Housewive. Sedan sova. Hockeysöndag i morgon och skriva, skriva, skriva artiklar.
Klockren redigering, typ ...
Dala-Demokraten har tagit fasta på det det här med att sidorna ska locka till läsning. Ett skolboksxempel på å-fanismen. Eller så inte.
Och DN vill inte vara sämre. Kolla, nu har vi äntligen fått rätt beteckning på Lars Ohly.
Humor på hög nivå! Och kredd till Skalle-Per (nej inte min katt utan klasskompisen) som hittade bilderna.
Rolling Stones har aldrig bangat på att hjälpa mig skriva
Vad jag sysslar med? Här kan du se vårt arbete. Svallet är bäst! Dessutom gör vi en tidning och den ska vara klar i morgon. Så ni kan nog gissa att det är ganska hög stressnivå just nu.
Jag har egentligen inte tid att blogga men känner att jag måste flika in något. Nämligen att jag var på småkronornas träning förut och fick höra en (med största sannolikhet) framtida NHL-spelare säga att om det inte vore för hans mamma så skulle han inte spela hockey.
En sådan son vill jag också ha. Men jag ska inte skaffa någon nu. Först måste jag skriva tusen artiklar.
Jag har egentligen inte tid att blogga men känner att jag måste flika in något. Nämligen att jag var på småkronornas träning förut och fick höra en (med största sannolikhet) framtida NHL-spelare säga att om det inte vore för hans mamma så skulle han inte spela hockey.
En sådan son vill jag också ha. Men jag ska inte skaffa någon nu. Först måste jag skriva tusen artiklar.
Varför jag gillar hockeyspelare?
Antagligen finns det ingen kategori människor som duschar snabbare än de som spelar världens bästa sport. Och helt klart så finns det ingen som tar längre tid på sig i duschen än vad jag gör. Sedan är det ju faktiskt en sanning att man dras till sin egen motsats.
Så, då har jag rätat ut ett frågetecken. Och kommer än en gång att bli sen till kvällens aktiviteter. Härligt, tillbaka på banan igen!
(Jag har massor av hockey att blogga om, men inläggen kommer nog att lysa med sin frånvaro den närmaste tiden. Stressen är min bästa vän just nu. Jag återkommer när vi gjort slut).
Fröken bitter bjöd hit sig själv för att v...
Fröken bitter bjöd hit sig själv för att vi skulle vara sociala och umgås. Ja, just det. Social my ass.
När studierna handlar om att se matchen...
När studierna handlar om att se matchen mellan MODO och Timrå så är jag en sann plugghäst. Utan att skryta alltför mycket så är jag en exemplarisk student. Eller som mannen med utropstecken hade sagt: förjävla bra!
Har hittat julklappen med stort J ...
... och den är inte TILL MIG den här gången!
Jag bakar, lagar mat, sätter skola framför hockey och letar julklappar till mina vänner istället för till mig själv. Häromdagen blev jag till och med kallad för snäll. Ni ser ju! Vuxenpoängen bara haglar in och jag är på väg att bli Morran 2.0. En uppdaterad och bättre version, helt enkelt.
Och nu ska jag till polisen. Som tur är har jag inte gjort något. Jag och resten av klassen ska dit och lära oss om blåljusjournalistik och sedan ska vi leta nyheter och skriva en artikel. Fin uppladdning inför kvällens derbymatch och maniska tentapluggande.
Jag bakar, lagar mat, sätter skola framför hockey och letar julklappar till mina vänner istället för till mig själv. Häromdagen blev jag till och med kallad för snäll. Ni ser ju! Vuxenpoängen bara haglar in och jag är på väg att bli Morran 2.0. En uppdaterad och bättre version, helt enkelt.
Och nu ska jag till polisen. Som tur är har jag inte gjort något. Jag och resten av klassen ska dit och lära oss om blåljusjournalistik och sedan ska vi leta nyheter och skriva en artikel. Fin uppladdning inför kvällens derbymatch och maniska tentapluggande.
Dags för tentaplugg. Älskar att det kommer...
Dags för tentaplugg. Älskar att det kommer och besudlar redaktionsarbetet med hockeyförberedelserna. Men detta ska gå bra.
Killar, det är så här ni ska göra
Berättat av Bylund på Sveriges bästa hästforum:
"Jag ligger i sängen och läser en god bok, sambon står i duschen efter en hård kväll i garaget. Duschen är vägg i vägg med sovrummet så man hör när vattnet stängs av osv.
Ikväll hörde jag aldrig att han stängde av vattnet. Däremot kom helt plötsligt en naken man, med kalsongerna på huvudet och min gamla rosa ponny-handduk som cape runt halsen. På bröstet har han skrivit Flygande Faran med mina kajalpennor i div. färger.
Han gör ett magplask ner i sängen och lika fort som han kom är han försvunnen. En stund senare kommer sambon in i sovrummet, med kalsongerna där man ska ha dom, som om ingenting hänt.
Jag: -Eh?
Sambon: -Är du kåt nu? För det är jag.
Jag kan liksom inte låta bli att älska den där galningen till man jag lever tillsammans med. Han gick i alla fall inte sexlös den kvällen.
"
Jag tycker att detta är helt hysteriskt roligt. Utan tvekan blir det 5 av 5 Morr till den mannen!
"Jag ligger i sängen och läser en god bok, sambon står i duschen efter en hård kväll i garaget. Duschen är vägg i vägg med sovrummet så man hör när vattnet stängs av osv.
Ikväll hörde jag aldrig att han stängde av vattnet. Däremot kom helt plötsligt en naken man, med kalsongerna på huvudet och min gamla rosa ponny-handduk som cape runt halsen. På bröstet har han skrivit Flygande Faran med mina kajalpennor i div. färger.
Han gör ett magplask ner i sängen och lika fort som han kom är han försvunnen. En stund senare kommer sambon in i sovrummet, med kalsongerna där man ska ha dom, som om ingenting hänt.
Jag: -Eh?
Sambon: -Är du kåt nu? För det är jag.
Jag kan liksom inte låta bli att älska den där galningen till man jag lever tillsammans med. Han gick i alla fall inte sexlös den kvällen.
"Jag tycker att detta är helt hysteriskt roligt. Utan tvekan blir det 5 av 5 Morr till den mannen!
Som ett enda stort frågetecken
Så många frågor, så lite svar. Hjärnan kan inte reda ut någonting just nu för allt bara snurrar. Små frågor, stora frågor, viktiga frågor, döviktiga frågor, inte alls viktiga frågor... Men alla blir lika besvärande.
Just för stunden skulle det hjälpa mycket om jag förstod varför man sträcker ut handen och ber om hjälp men sedan inte tar emot den. Varför gör man så? Hur löser man problemet? Och hur vet man vad man vill när man inte kan hitta svaret genom den där klassiska "känna efter"-lösningen? Sjukt överskattad metod som faktiskt inte fungerar. Tror jag? Man kanske måste öva? Men när ska man ha tid med det?
Jag gillar ju inte frågetecken. Herregud, jag är ju journalist. Mitt liv går ut på att reda ut alla frågetecken och göra fina och raka utropstecken av dem istället.
Eller? Jag vet inte ens det längre.
Just för stunden skulle det hjälpa mycket om jag förstod varför man sträcker ut handen och ber om hjälp men sedan inte tar emot den. Varför gör man så? Hur löser man problemet? Och hur vet man vad man vill när man inte kan hitta svaret genom den där klassiska "känna efter"-lösningen? Sjukt överskattad metod som faktiskt inte fungerar. Tror jag? Man kanske måste öva? Men när ska man ha tid med det?
Jag gillar ju inte frågetecken. Herregud, jag är ju journalist. Mitt liv går ut på att reda ut alla frågetecken och göra fina och raka utropstecken av dem istället.
Eller? Jag vet inte ens det längre.
Dagens filmtips: Broken Arrow
Youtube levererar! Här sitter jag och slösurfar runt och så dyker jag på pärlan Broken Arrow. Ja, ibland undrar man ju varför det fortfarande görs film? Alla bra har ju redan gjorts. Och givetvis är det inte filmen med John Travolta jag pratar om. Som vanligt håller min klass lite högre nivå än så. Titta och njut:
Det bästa av allt? Hela filmen finns upplagd! Så nu har ni dagen räddad. Själv räddar jag dagen genom att strutta iväg till skolan. Föreläsning nu på förmiddagen och sedan är det grupparbete i eftermiddagen. Ska hinna ringa dröser med hockeysamtal också.
