Dag 1: Presentera dig själv

Kärt barn har många namn. Morran, Översten och Morr är vardagsmat. Själv har jag länge jobbat på att förankra Maja Gräddnos som smeknamn på mig själv, men har istället fått nöja mig med att kallas för Elaka Måns. Anledningen till att jag nöjt mig är att jag genom åren lärt mig att välja mina strider. Annat var det förr... Men nu är det Morran 2.0 som gäller. Jag har lärt av mina misstag. I dag reser jag bara ragg över folk som tar sista chokladbiten.

Jag tycker om hockey och människor i allmänhet, mig själv och Peter Forsberg i synnerhet. Vi är så tajta jag och han att jag omnämner honom som Kung Forsberg eller God Himself. Vi (snälla, märk inte ord nu! Låt mig leva på "vi" så jag mår bra) föll för varandra 1992 och två år senare blev det riktigt allvar. Sedan dess har det bara fortsatt. Oj vad många gånger jag missat skolan på grund av den mannen. Antingen för att jag firat, sovit efter en lång hockeynatt eller sörjt en skada.

Innan han kom in i bilden hade jag förutom min kära far Mäster också flertalet andra manliga förebilder. Främst var det Zeb Macahan, Joakim von Anka, Karlsson på taket och Emil i Lönneberga. När jag var sex år skaffade jag mig en egen griseknoen, precis som Emil. Min heter dock Murke. Vi är lite som hund och katt men än har vi inte haft ihjäl varandra. Som tur är så jobbar hon på att imitera Moder Teresa så förhoppningsvis ligger jag inte så illa till. I alla fall så är hon en del av eliten som jag kallar mitt livsheroin.

Sport är min grej. Hockey är solklar etta och sedan har vi förstås ridsport. Hästar. Ridning. Ett saknat kapitel för mig just nu, men jag hoppas att jag snart kommer upp på mina höga hästar igen. Jag behöver det. När det gäller hockey så älskar jag den sporten och allra mest älskar jag mina lag MODO, Colorado Avalanche och Philadelphia Flyers. Och förstås Tre Kronor.

Jag skulle aldrig någonsin se en hockeymatch utan turtrosorna på. För mig är dem, liksom en massa ritualer, heliga. Men numera riskerar jag inte livet för en seriematch. Ritualerna håller jag till en sund nivå. Turtrosorna är ett kärt ämne. Jag har så klart många och det är en evig jakt för att utöka samlingen. De är sorterade efter vilken kaliber de har. Det finns de som duger i krig och det finns turtrosornas rolls royce. Inga man använder en simpel match alltså. De spar jag på till dess att det är liv eller död som gäller. För tyvärr slits det på dem. Numera är det mer hål än tyg i de luxe-modellen.

Bloggen är inget forum för någon presentation av vad som får det att rinna till i trosorna, men förutom God Himself på isen och Zeb Macahan så kan jag avslöja att Gunvald Larsson brukar vara bra på att åstadkomma just det. Jag är svag för svensk film inklusive Astrid Lindgrens berättelser samt gamla Disney-filmer.

Jag älskar westernfilmer och bra musik och tycker att Zeb Macahan och David Bowie är världens sexigaste män näst efter Kung Forsberg. Tror jag. Ibland lider jag av beslutsångest – och ibland inte. Jag har ofta olika strumpor på mig och jag kan låta som en brunstig säl på beställning.

Om jag fick bestämma skulle det inte finnas något väder och världen skulle vara lite mer linjär, men kanske också rutig, randig och rak. Helst inte svart och vit. Jag är ett fan av grått. Fast ibland är jag själv väldigt svart-vit. Då brukar jag få pisk av Murke och så rullar det på i en grå sörja till dess att hon ger upp och livet blir allmänt rosaskrimrande. Jag älskar när världen är skrimrande och jag får hoppa runt på mitt rosa moln!

Men ibland är det någon som spricker hål på den bubblan och då lyssnar jag på storheter som exempelvis U2 och Rolling Stones och så blir jag dölycklig direkt. Överlag så lyssnar jag på världens bästa musik och mitt motto är att allt var bättre förr.

Och vad gör jag om dagarna då, förutom att utföra ritualer inför hockeymatcher och leta turtrosor? Jag sysselsätter mig med att utbilda mig till världsförbättrare. Eller ja, i alla fall till att förändra världen och vara en del av demokratin. Det vackra yrket där man är med och skriver historia, gör människor glada (nåja...) och informerade och alltid träffar nya människor. Så är det. Jag pluggar, jobbar och ligger i. Beundransvärt!

Fast nu tog jag i lite. Inte bryr jag mig om att förändra världen! Det värsta jag vet är när folk kommer fram till mig på gatan och vill att jag ska rädda världen. Gör det själv, latmaskar! Och inte är jag intresserad av att vara en del av demokratin eller att göra någon annan än mig själv glad.

Det enda jag vill med mitt yrke är att synas och höras. Och att slå alla i TP och liknande spel där kunskapen sätts på prov. Jag är, precis som alla andra inom den här branschen, narcissist. Det som lockar mig är att få en legitim anledning till att ständigt och jämt lägga näsan i blöt. Jag går igång på tanken att få ringa till vem som helst, när som helst och fråga om vad som helst – och hänvisa till att VI vill veta.

Och just det: det är lätt att tycka om mig! Det säger alla och framförallt jag. Som ett resultat av detta är jag övertygad om att alla som inte gör det är den sortens människor som man inte vill vara ensamma med i en mörk gränd.

Framförallt så är jag dessutom en enkel person. Det enda jag vill ha är någon som sätter sig ner med mig, får mig att hålla tyst och sedan berättar tio saker om världen som jag inte redan vet. Zeb Macahan är en sådan person. Honom tycker jag om. Och jag gillar fiskbullar.

Du då?

Kommentarer
Postat av: Modoprospects.com

Roligt med en tjej som bloggar om hockey! Kontakta oss på [email protected] är du snäll!



Vi har lite förslag och ideèr!



Mvh

2010-11-30 @ 20:49:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...