Tycks vara svårt att hålla löften. Helvetestisdagen är egentligen till ända, men det hjälper inte. Har haft migrän hela dagen och velat spränga huvudet i småbitar. Stod ändå pall, som ni märker. Men nu när huvudvärken och illamåendet släppt så lockar inte sängen ett dugg. Jag vill sova – men är inte trött. Eller jo, det är väl det jag är. För trött men för osugen på fler timmar i sängen.

Istället sitter jag och pluggar. Boken på 800 sidor blir tyngre och tyngre men jag har i alla fall betat av en fjärdedel. Är dock lite oroad över hur jag ska hinna med allt. Känner att jag återigen har fastnat i stresskarusellen och blir irriterad på mig själv. Och då blir jag, så klart, ännu mer stressad.

I morgon har vi heldag med fotografering (kul!) men det jobbiga är att det knappast blir någon vila när jag kommer hem. Då måste jag fortsätta läsa tjockisboken och skriva klart min hemtenta innan deadline. Har räknat med att det kommer att ta 22 timmar. Vart finns den tiden? Tror att jag missat något väsentligt i min tidsplanering, faktiskt.

Ytterligare källa till ångest är övningen jag missade i dag samt föreläsningarna. Dessutom lär jag nu få sämsta tänkbara mötestid med mannen med utropstecken. Vill verkligen inte ha en tid redan nu i veckan eller början av nästa. För att få ut så mycket som möjligt av surret så vore det bra att få en tid efter i alla fall 20 oktober.

Och Dead Wings leder över Colorado. Skjut mig.