Jaha, Timrå vann. Matchen slutade 4-2 och Fröken Bitter och Timråtattaren betedde sig som yra höns och tycktes fira som om det var ett SM-guld de vunnit. Själv tog jag förlusten med ro. Som jag sagt tidigare har jag inget emot förluster på försäsongen. Då ska det ju inte gå så bra.

Men däremot får intensiteten gärna höjas några snäpp hos MODO. Det ser stundtals lite segt och även rörigt ut. Sett till hela matchen så hade Timrå det mesta av spelet (och farten!) och såg vassast ut. MODO hade några stunder under matchen som de hade mesta av spelet i offensiv zon och pressade Timrå hårt. Då kom också chanserna på löpande band, men som sagt var det också många gånger det såg segt ut. 

Matchens behållning var (förutom sällskapet förstås! Trots att de är Timråtattare så gillar jag dem massor) de snygga målen. Mycket kryssträffar och delikatesser. I övrigt var det ganska bra tempo i början, men sedan mattades det av och tredje perioden var ett sömnpiller. Bäst? Att man kanske inte ska behöva ligga sömnlös på grund av målvaktsproblem. Nicklas Dahlberg såg riktigt bra ut. Visst, fyra insläppta mål skvallrar kanske om annat, men han var skymd och ska inte lastas för dem. Han agerade säkert i kassen och ingav förtroende och hopp.

Nu ska jag läsa massmediebibeln och sedan sova. Föreläsning om Västbanken i morgon!