Oj, fick världens shoppingsug
Och med mitt kollage vill jag nog mest säga att jag är så glad över att ha Futura tillbaka bland mina typsnitt. Känns bra. Tryggt.
Mest spetstoppen och plånbocken. Jag vill ha en knytblus, men jag har andra i sikte. Bik Bok har nämligen den, enligt vad man kan se på bilden, perfekta blusen i budget-prisklassen. Till skillnad mot den på Gina har den både rätt material och rätt färg:
Perfekta (?) knytblusen från Bik Bok
Någon dag den här veckan måste jag försöka hinna åka ut till Birsta och kolla om den vill bli min. Får nog ringa i morgon och fråga om den finns inne. I så fall får jag ta mig tid att åka ut, helt enkelt.
Det blir en spännande liten ritual att hinna med innan hockeyn börjar. Jag har saknat det där lite. Det där att sätta upp nästintill omöjliga uppdrag att utföra för att MODO ska vinna. Jag kanske ska börja med det igen?
Trevliga ritualer
Med 40 procent på dyraste varan och med tillstymmelse till en knytblus så föll valet på Ellos. Det här blev det:
Har fortfarande inte bestämt mig för om jag hatar eller älskar kilklackar. Har tidigare tyckt att det är galet fult men tydligen har jag ändrat mig.
Och ja, det fungerade ju alldeles utmärkt. MODO vann! Shopping är en betydligt trevligare ritual än de där som man riskerar att förlora allt och alla på.
Nu ska jag se klart min TV-kväll och därefter blir det sängen efter Wallander. Gonatt!
Räck upp en hand!
Ni hade fel. Jag lever och bearbetar detta. Faktiskt så hanterar jag det riktigt bra (MODO:s segrar hjälper!), men vet ni vad? Är det någon som kan sörja så är det minsann jag. Och så länge jag drar fördelar av min sorg så kommer jag att utnyttja det.
Fortsätt skicka choklad, tack! Puss!
Och just det: Kreativ som jag är har jag fixat en ny grej till bloggen. Varje inlägg tipsar om andra inlägg som kan vara av intresse. Enligt widgeten ska det tydligen vara inlägg som relaterar till varandra, men jag vet inte jag. Hittills verkar det som att alla mina inlägg handlar om semlor och att jag har min SM-mössa på mig...
Och varför en del inlägg får en punktlista med inlägg, eller inga länkar alls, det vet jag inte. Det enda jag vet är att det är en fördel om jag i fortsättningen försöker ha med minst en bild i varje inlägg – och att vi testar den här funktionen ett tag.
Jag fortsätter övertyga i köket. I kväll b...
Jag fortsätter övertyga i köket. I kväll blev det hemmagjorda semlor. Vem hade trott att jag skulle kunna lägga till bakning och matlagning på listan över mina bra egenskaper? Listan sprängs snart.
Viktig läsning som jag bävar en aning för....
Viktig läsning som jag bävar en aning för. Kanske ska göra mig redo med papper för att torka tårarna. Förresten, var är expressens bilaga om gud? Kom den kanske redan i går?
Tack världens bästa!
Nu är det slut.
Så här med ett dygns distans och perspektiv på det hela, och efter att ha sett presskonferensen, så känns det faktiskt bättre. Jag är fortfarande jätteledsen, men jag är så glad över att han verkar känna sig säker nu.
Presskonferensen var oerhört jobbig att se, men jag tycker att han verkade lättad. En lättnad över att slippa besvikelsen och en lättnad över att kunna vara ärlig utan att behöva hålla tillbaka. Som han själv sa, han har försökt och försökt och försökt. Han har gett det en ärlig chans. Och nu känner han att han kan dra sig tillbaka.
Peter Forsberg är en legend och jag hittade en text skriven av Bad_Brett på Hockeysnack som jag tycker säger precis det jag vill säga. Det var oerhört bra formulerat så jag klistrar in det här:
"...Många menar att Peter har förstört alla positiva minnen genom sina misslyckade comebackförsök. Jag tycker precis tvärtom; Det är hans misslyckade comeback försök som har höjt honom från att bli en suverän ishockeyspelare, till att bli en stor förebild för oss alla.
Han har visat oss hur man kämpar för att uppnå en dröm. Han har visat att det inte spelar någon roll hur gammal man är, hur mycket pengar man har eller hur hånad man är. Det viktiga är att tro på sig själv och att tävla mot sig själv. Huruvida han lyckades eller misslyckades spelade egentligen ingen roll. Det viktigaste är att våga försöka - om och om igen. Att kunna svära en stund, sopa av sig skiten och sedan försöka ännu hårdare.
Det fungerade inte den här gången. Och nu är det säkerligen slut för gott. Tårarna faller längst med mina kinder ikväll. Men hans insatser på och utanför isen, i MoDo, Colorado och Tre Kronor, kommer inte bara att vara bilder i en historiebok för mig. Han kommer ständigt finnas med mig som en mental coach som pushar på mig i de situationer då jag bara vill ge upp och känner att allt är hopplöst.
Jag tror att fler känner som jag ikväll. Forsberg var inte bara en ishockeyspelare. Han var en ikon för hårt jobb, en ikon för hopp. Han gav alltid järnet, oavsett om laget låg under med fem noll. Han vägrade ge sig.
När vi alla en dag ligger där på dödsbädden och summerar våra liv, så undrar jag som egentligen kommer vara av betydelse. Kommer vi vara mest stolta över att vi slutade på topp, eller att vi faktiskt gav allt vi hade att ge? Jag tror på det sistnämnda. För sanningen är att livet är en kamp som vi inte kan vinna.
Vi kan kämpa för att hålla oss friska och pigga, men i slutändan är vi alla förlorare. Det enda vi verkligen kan göra är att kämpa in i det sista; Visa att vi inte ger oss utan en strid, visa att vi tänker göra det vi vill tills det sista organet i våra kroppar lägger av. Det är så en hjälte resonerar. Det är så jag vill resonera. Det är så Peter Forsberg resonerar."
/Bad_Brett
Något jag blev glad över är att Nicole fanns med bredvid. Ja, jag hade gärna suttit där istället för henne men nu ser inte världen alltid ut som man vill. Så jag tar det med ro och är glad att hon var vid hans sida. Det är synd att en del väljer att måla upp bilden av att hon skulle ha haft en negativ inverkan på honom och att det är hennes "fel" att han väljer att sluta. Jag tycker att den tanken känns väldigt främmande.
Jag förstår att känslan av att inte kunna försvara sig och stå upp för sig själv på isen blir alldeles för mycket. Det finns trots allt ett liv efter hockeyn (kan nästan inte tro att jag själv just skrev den meningen) och som flera tyckare varit inne på i flera år så borde han inte riskera att få men för livet.
I går tyckte jag det var förjävligt att få det här beskedet på Alla hjärtans dag. Men inte nu längre. Han har haft en stor del av mitt hjärta sedan jag var fem år. Klart att 14 februari passar bra då.
Alla bedrövelsers dag
Men du kommer alltid att vara störst. Och jag kommer alltid att vara på din sida.
Tack för allt! ♥
När till och med Bankomaten sitter uppe och ser en hockeymatch...
...Då är det ingen vanlig simpel liten match.
Jag kan inte minnas när det hände senast att Bankomaten frivilligt såg på hockey. Men jag förstår henne. Vem vill inte se Peter Forsberg spela?
Själv såg jag den hos Fröken Bitter eftersom min dator så vänligt drabbades av virus dagen till ära. Eftersom att jag skulle se Kung Forsberg hade jag ingen tanke på att ha en skämskudde tillgänglig, men det borde jag ha haft. Inte för hans skull, såklart, men för min egen. Jag har aldrig varit så trött som i går tror jag. Ögonen försökte packa ihop totalt gång på gång och jag slumrade till både en och tio gånger. Det är inte okej när världens största spelar match igen. Pinsamt! Jag skäms över mig själv.
Och lite skäms jag över Avs också. Jag har tyvärr inte haft särskilt stor koll på NHL den här säsongen (vilket nog också har märkts i bloggen) men även om mitt hjärta fortfarande bankar för Colorado Avalanche så fick det en hel del hjärtstillestånd i går. När hockeyguden är ute på isen slår hjärtat som en kolibri, men resten... Ja, då ville det bara ge upp. Tillkrånglade anfall, ett försvarsspel som var mer virrigt än bitterdamens hjärna och en avsaknad av Adam Foote som gjorde sig påmind nonstop. Till och med min älskling John-Michael Liles fick mig att vilja kväva mig själv med en skämskudde.
Så, då var jag klar med det dåliga. Det bra är han som är anledningen till att jorden snurrar på igen. För även om det blev förlust och att jag (faktiskt) inte ser chanserna till att gå till play off är särskilt goda för Colorado så är jag glad över det jag såg av hockeyguden. Han kommer in efter nästan tre års frånvaro och är bäst i laget. Okej, det kanske mest säger något om Avalanches problem just nu, men det visar också vilken sinnessjukt spelgeni han är.
Vinnarskallen visade sig direkt, balansen var tillbaka, styrkan att ta och behålla puck är intakt och blicken för spelet och passningsspelet var lika bra som vanligt. Tempot går inte att klaga på och det och närkampsspelet kommer bara att bli bättre allt eftersom. Balansen i åkningen var det viktiga som jag ville skulle fungera. Resten kommer av sig själv bara foten sköter sig.
Kemin med Matt Duchene och Milan Hejduk då? Ja, jag vet inte. Jag tror på dem tillsammans, absolut. Men jag tror också att det kan vara bra om Duchene och Hejduk inte vältrar sig i lyckorus (fast jag borde inte klandra Herr Duchene, jag förstår honom!) och nostalgi (fast jag borde inte klandra Herr Hejduk, jag förstår honom!) utan också jobbar på lite. Då tror jag det börjar ramla in mål snart. Och jag tror det gör det redan i natt. För de där två är så bra att de inte behöver mina mästerliga råd för att ta emot puckar på bladet från hockeyguden.
Gårdagens hiss: Fröken Bitter som körde 12 mil för att jag skulle få se Kung Forsbergs comeback.
Gårdagens diss: Att få virus i dator just när natten med stort N är på ingång.
Men nu är viruset borta så nu laddar vi inför matchen mot Nashville!
Hur hade ni gjort?
Snökaoset tycks inte ge med sig. Det är storm och vägarna är igensnöade. Jag är världens mest morgontrötta människa och orkar inte lyfta fötterna klockan 7.40 på morgonen. Alltså kommer jag att ramla det första som händer.
Jag funderar därför på att ta taxi till jobbet i morgon. Max hundra kronor lär det kosta. Fördelen är ju att jag slipper ett helvete. Men är det värt det? Hundra kronor är två linnen på H&M (eller nej, jag menar förstås mat). Och framförallt så kommer en taxiresa att ge mig en oförglömlig känsla av att vara världens lataste.
Fast det kanske inte gör något? Jag får fundera under tiden som jag ser hockeyn och sedan Landskampen. Pinsamhetsfaktor de luxe, men vad gör man när Kung Forsberg är med?
När till och med Fröken Bitter gör tummen upp...
Efter två månaders bloggfrånvaro tycker den bittra damen tydligen att det är dags att lufta sina tankar lite. Det visar sig att hon har tänkt på den där som hon kallat för gammal föredetting. Nu har hon tydligen tänkt om. Jag blir glad – och stolt.
Och full av hopp. När till och med gamla Timråtattare kan lära sig lite vett så är det ett bevis så gott som något på att världen är på rätt spår. Vi skålar på det!
Fröken Bitter ritar om världskartan.
När till och med Vancouver-fans gör tummen upp för en Avs-spelare...
Han är ju verkligen det. Peter Forsbergs comeback gör inte bara mig nipprig av lyckokänslor. Hela världen står och ler. Enligt min empiriska undersökning har världen blivit en trevligare plats sedan söndagens besked. Till och med kiosksnubben log som en solstråle i går. Det händer nog bara vid en sådan här händelse.
Nu kanske det skulle vara på sin plats att leva ut lite. Leverera lite text. Lite känslor. För jag har ju faktiskt det – i alla fall när det gäller världens bästa hockeyspelare. Och det hade jag gärna gjort. Men först vill jag ha lagstadgat att Kung Forsberg inte får nämnas i negativa ordalag. Framförallt inte något om den där foten.
Ja, nu lägger vi ner surrandet om foten. Visst, jag förstår de som vill vara realistiska och ännu inte vågar hoppas på succé, absolut. Det tankesättet är väl rent av sunt. Men de som direkt olyckskraxar om att foten kommer krångla och att det bara kommer bli misär av hela comebacken borde fylla på sitt tomma glas lite. Jag tänker i alla fall låta glaset vara fullt till dess att någon kan snärta mig på näsan för att jag vågade hoppas.
Och framförallt så hoppas jag att de där som konstant dömt ut och hånat hans försök att komma tillbaka, och som så ofta de bara kan gör allt för att blunda för vilket spelgeni han är, ser en match. Se ett byte bara, det räcker. Älskar ni hockey så lär ni ändra åsikt.
Hade jag barn skulle jag hellre sätta dem i händerna på en pedofil än att ge dem till någon som inte ser detta som positivt, inte älskar att se Kung Forsberg på isen och inte önskar honom all lycka. Det är sant det.
"Så är det om man tolkar Forsbergs svar..."
Vad är detta? Majk frågade om jag har sett diskussionen om Peter Forsberg i Late Night för ett tag sedan. Nej, det hade jag inte. Men nu har jag gjort det. Och jag förstår inte vart Peter Jihde och kompani vill komma med detta. Och han som muntligt översätter Kung Forsbergs citat till svenska, är han full? Eller döv? Eller har han bara noll tolkningsförmåga?
Ska man tolka så ska man vara försiktig med vad man läser in. Jag läser inte in att hockeyguden gått och blivit kaxig och säger att han är för bra för elitserien. För det gör han inte. Han säger att han gjorde flest poäng även om det inte kändes bra. Mer än så är det inte. Han berättar bara läget och ställer sig själv frågan hur mycket han kan prestera om allt känns bra.
Inget i det han säger tyder på kaxighet. I alla fall inte enligt mig som inte sätter likhetstecken mellan jävlar anamma och kaxighet... För mig har det sistnämnda en negativ klang som andas övertro och minimalt med självinsikt. Det är inte Kung Forsbergs stil.
Jag tror att Leif Boork är inne på rätt spår och sedan tycker jag att Jonas Fahlman formulerar det hela bra när han säger att Peter Forsberg inte är för bra för elitserien, men att han hade varit bra för elitserien. Precis så är det.
Men framförallt så tycker jag att frågan "Är Peter Forsberg för bra för elitserien?" är totalt ointressant. Dumma frågor ger dumma svar. Ingen är det. Vill Sidney Crosby spela i elitserien så är han välkommen. Vi har inga regler eller moraliska idiotier som säger att spelare som är över en viss nivå inte är välkomna, tvärtom. Däremot har alla full rätt att välja en annan liga, oavsett om det anses bättre eller sämre. Jag förstår verkligen inte vad som är poängen med frågan, ja förutom att skapa debatt då. Och det kanske är bra nog?
Jag håller med Petter Rönnqvist om att Kung Forsberg passar in och kan leverera vart som helst. Att hockeyguden skulle ha blivit kaxig och tycka att han är för bra för elitserien för att han eventuellt väljer NHL är vansinne.
Väljer han NHL är det för att det är där han vill spela. Hur svårt kan det vara? Skillnaden på ligorna är inte bara nivåmässig utan livet i övrigt skiljer sig också en del. Och jag gissar att det inte bara är att möta världens bästa lirare som fått hockeyguden att längta tillbaka. Jag tror han saknar NHL-livet även på sidan av isen. Pulsen, tempot, hockeykänslan. Allt är så mycket mer där.
Och kommer det ett besked i dag, eller i morgon eller när som helst om att det blir spel, ja då är jag världens lyckligaste här på jorden. I alla fall i några minuter till dess att känslan av vansinnighet svämmar över mig för att jag kommer att missa matcherna.
Spindelmannen blir spindelPERSONEN
Ja, lite sådant funderar jag på nu när jag har svårt att känna av känsloläget. Snart kan Kung Forsberg komma att presenteras för Colorado Avalanche och jag är därför (nästan?) mer förväntansfull än vad jag är inför en avgörande Stanley Cup-match.
Men samtidigt är jag inte säker på hur jag känner efter dagens match mot Färjestad. En poäng är bättre än inga, men seger efter full tid hade behövts. Så...? Nej, men vet ni vad. Som den sanna optimist jag är så är jag jätteglad.
I dag har jag och min snygga SM-mössa sett...
I dag har jag och min snygga SM-mössa sett på Marcus Hellner och Charlotte Kalla. Nu ska vi se derbymatchen. Kom igen nu MODO!
