Kaffe och en slät bulle

Jag har tänkt. Eller fått hjälp att tänka åt mig, kanske. Hur okej är det att högljutt basunera ut hur mycket bättre MODO är än alla andra lag (oavsett vad) när det är meningen att jag sedan ska vara objektiv kring hockeycirkusen?

Egentligen har jag inga problem med detta. Jag vet hur jag fungerar. Jag vet att jag kan blogga lite för hjärtligt om MODO och tjata hål i huvudet på vänner och familj om mina älsklingslag – för att sedan objektivt bedöma och granska samma lag.

Men det är jag. Och ibland måste man tänka på vad andra tycker, tror och tänker. För det är faktiskt så att det lätt kan missförstås i andras ögon. Jag kan inte rättfärdiga mina utspel om att Timrå IK är ett "tattargäng" med att jag bara säger så för att jag alltid överdriver en smula. Det funkar inte.

Hur man än vrider och vänder på det så finns det en fallgrop i hur det ser ut i andras ögon. Och kanske har de rätt. Jag kanske går i den där fallgropen till slut.

Hur gör man? Tackar man nej till erbjudandet om att åka med spelarna i deras buss när de säger "Men fan, vad då åka taxi, vi ska ju åt samma håll, åk med oss!" för att man värnar om sin journalistiska integritet och inte vill riskera att brista i etik när det gäller sin yrkesroll?

Eller tackar man ja så man får vara med i surret och få mängder av uppslag till idéer? Så man sedan slipper sitta där och sura över att man istället för att gå över den etiska gränsen snubblade in på området Noll Koll där man saknar alla de kontakter och flödande information man skulle behöva?

Det är svårt det där med etik och så kallad objektivitet när det kommer till sportjournalistik.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...