Bäst, bäst, bäst
Nu ska jag duscha och mysa till det inför avsnitt två av Grey´s Anatomy. Följer troligtvis upp det med säsongspremiären av Desperate Housewives också innan jag vandrar vidare till sängen.
I morgon är det Ullared som gäller. Avgång 04.30. Ehhh... Skippar nog sömn förresten. Känns smartast så.
Nedräkningen har börjat
Denna bruttan är nervös att ni ska missa hennes födelsedag! Gör inte det för guds skull, då blir det ett jävla liv!
Men tydligen tycker inte alla att det är charmigt att vara snart 24 år och räkna ner till sin födelsedag. "Det är det väl ingen som gör. I alla fall inte när man är över 12", säger Bankomaten. Men jag och Mäster, vi gör det vi.
Ja, det var mest det jag ville få fram. För övrigt har jag förutom att jobba hunnit med att se Robert Gustafssons nya tv-serie, betala räkningar, funderat över om jag verkligen ska döpa om Skalle-Pär till Azrael eller inte samt speglat mig. Det jag inte hunnit med är att ta hand om tvätten och måla naglarna. Ser ut som att båda dessa betungande uppgifter skjuts fram till morgondagen.
Bästa med att ha en blogg? Ja, det måste v...
Bästa med att ha en blogg? Ja, det måste väl ändå vara att man kan skylla på att den måste uppdateras - så man får stanna upp under träningen och pusta ut.
Tack gode gud för musik ♥
Bra musik är och förblir bästa räddningen och kureringen mot allt.
Tom Petty – Free Fallin'
She's a good girl, loves her mama
Loves Jesus and America, too
She's a good girl, crazy 'bout Elvis
Loves horses and her boyfriend, too
It's a long day livin' in Reseda
There's a freeway runnin' through the yard
And I'm a bad boy, 'cause I don't even miss her
I'm a bad boy for breakin' her heart
And I'm free, I'm free fallin'
All the vampires walkin' through the valley
Move west down Ventura Blvd.
And all the bad boys are standing in the shadows
And the good girls are home with broken hearts
And I'm free, I'm free fallin'
I wanna glide down over Mulholland
I wanna write her name in the sky
I wanna free fall out into nothin'
Gonna leave this world for awhile
And I'm free, I'm free fallin'
♥
Äntligen EM-guld!
Oj, oj, oj vad Rolf-Göran Bengtsson är värd detta! Han är verkligen den perfekta förebilden för alla ryttare och jag tror inte det finns någon hästmänniska som jag unnar den här lyckan mer än honom.
Häst efter häst har han lyckats med och nu får han och fina, fina Ninja La Silla följa upp OS-silvret med ett EM-guld. Stort grattis!
Och i och med detta är det väl också dags att han får ta över armbindeln som bevis på att han är världsetta?
Äntligen går det att se ljuset
Men jag har lovat mig själv att ta det lugnt med det där i år. Både när det gäller att ta ut segern och förlusten i förskott. Hädanefter ska jag ha en sund inställning och inte gå i taket förrän det fått gå en tid.
Ändå kan jag inte låta bli att känna lite hopp. Jag tycker att den här bilden är väldigt, väldigt härlig:
Nu skiter vi i att det bara gått två matcher. Ta in det vackra: MODO ligger FEMMA. På rätt sida av strecket – och med det spel MODO visade i går vågar jag äntligen hoppas på att det är den sidan av strecket laget kommer att befinna sig på när serien är avklarad. Hur härligt är inte det? Nu kommer jobbdagen bara att svischa förbi på den här glädjevågen!
Water for elephants
Water for Elephants får godkänt, men inte mer. En trevlig film att se, men inget att minnas efteråt. Filmen är sjukt snygg (cirkusmiljön är ju dessutom tacksam) men historien känns för förutsägbar och lyfter aldrig.
Hal Holbrook tänder hoppet i början och jag är helt inne i filmen den första timmen. Då är storyn fortfarande intressant och jag kan inte se och höra mig mätt på hur allt bidrar till att verkligen kännas som 1930-talet.
Men det är efter det som det där lyftet från godkänt till riktigt bra aldrig kommer. Det bara maler på och maler på och jag börjar till och med kolla på klockan. Sen tickar det på och så blir allt precis som jag hade trott. Inga överraskningar och framför allt ingen extas filmen igen – och då räcker inte betyget till mer än godkänt.
Betyg: 3 av 5 Morr!
---
I morgon är det äntligen dags. Pirrigheten, nervositeten och längtan är på topp. Bara att hoppas att MODO också är det.
Resultatet av röstningen i mitt hårdilemma (och färgningen)
- Ynka 2 skriftliga röster kom in
- Av dessa var det 1 som röstade på brunt hår ...
- ... Och 1 som trots sitt höga intellekt och intelligens inte förstod frågan utan tyckte dilemmat skulle lösas genom att färga håret rosa
- Muntliga rösterna visade sig också missförstå frågan. Svaren bestod av tre kategorier:
- 90 procent svarade "Jag bryr mig INTE!"
- 5 procent svarade "Du är fin som du är"
- 5 procent svarade "Det har jag ju redan svarat på förra året" (???)
Detta gjorde att BRUNT vann. Och eftersom att jag är själva definitionen av av vild och vågad gick jag förstås inte till frisören för att göra det här. Jag gjorde det hemma. Nu igen.
Jag köpte en intensivtoning (ni vet en sån som inte alls är en toning utan en färg, men som marknadsförs som toning för att) och peppade mig själv med att först se Idol, sen formel 1-träningen och Finnkampen och lite 1,2,3 på det fjärde ska det ske-peppande. Sedan hade jag i toningen färgen. Väntade en halvtimme. Sköljde ur. Panikade. Hade i efterbehandling. Sköljde ur. Torkade.
Och så här blev det:
Helt okej i botten, men med grågrön-dassiga längder där toningen inte ville ta. Ska fixas i morgon. Nu åker jag och gör stan. Adios!
Tragedin i Ryssland
När jag läste att hela laget Lokomotiv Yaroslavl och besättningen (förutom eventuellt två stycken) omkommit kändes det ännu mer overkligt.
Stefan Liv var verkligen en spelare och människa som alla, oavsett klubbsympatier, verkade tyckte om. De flesta spelarna och ledarna i Lokomotiv Yaroslavl var okända för mig och likaså förstås personalen ombord – men vid såna här händelser känns det ändå.
Men främst är det Stefan Livs, liksom Karlis Skrastins, Pavol Demitras och Ruslan Saleis bortgång, som verkligen känns i mitt hjärta. Jag tycker att det är otroligt jobbigt att greppa att så många bra spelare numera inte finns. Det här är en grym förlust för hockeyn.
Och framför allt är det en vidrig och ännu mer grym förlust för samtliga spelares, ledares och besättningspersonals nära och kära. De som verkligen har stor sorg nu. De som nu har förlorat sina pappor, män, vänner, syskon, söner och så vidare. Jag lider med er.
Vila i frid.
Mitt årliga dilemma
Fördelarna med att vara blond är många. Nackdelarna är att det är dyrt och krångligt att underhålla- Låter man bli ser det ut som på bilderna ovan och jag får stark hårdepression.
Men brunett är inte så himla lätt det heller. Dels har vi ju svårigheterna med att gå tillbaka till ljust igen, dels svårigheten att hitta rätt nyans. Och kanske framför allt att det är lite, lite tråkigare. Eller är det verkligen så? Nääää?
Alltid den eviga frågan. Blondin eller brunett?
Det drar ihop sig!
September och därmed officiellt höst. Dagen vi alla går och väntar på kommer närmare och närmare. Och nej, jag menar inte vare sig elitseriestarten eller NHL-premiären. Jag menar förstås MIN stora dag. För att underlätta vardagen för er ger jag er förstås årets önskelista, utan inbördes ordning.
I år vill jag ha:
- Rönnskär badrumshylla från Ikea
- Påslakan Emelina Knopp och Emelina Ros från Ikea
- Tambur skohylla från Jotex
- Flygbiljetter till och från Newcastle
- Joggingskor
- Ridlektioner
- Extern hårddisk
- Hår-donut
- Kakfat från Åhlens
- "Guld"klocka från Guldfynd
- Presentkort hos frisören
- All typ av presentböcker (till exempel fyll-i-börker), förfestspel och annat roligt
- Prime Time Foundation Primer från I.d Bare Minerals
- Mineral Veil från I.d Bare Minerals
- Multi-Tasking Concealer från i.d Bare Minerals
- Knytblus från Ellos
- Presentkort på H&M, Kicks, Gina Tricot, Åhlens, Ikea...
- UPPDATERAT Privat makeup-kurs (495 kronor, inklusive produkter för den summan) på Make Up Store
Vill bara ha, och ha, och ha...
Men trots allt är det ju en del dagar kvar till den stora dagen. Chansen finns alltså att listan uppdateras. Men innan jag ens tänker tanken på att komma på fler saker jag vill ha ska jag ägna dagen åt jobb. Hej fotboll för hela slanten!
