Jag frågade er om ni tyckte att jag skulle vara blondin eller bli brunett. Några dagar senare kan jag konstatera följande resultat:

- Ynka 2 skriftliga röster kom in
- Av dessa var det 1 som röstade på brunt hår ...
- ... Och 1 som trots sitt höga intellekt och intelligens inte förstod frågan utan tyckte dilemmat skulle lösas genom att färga håret rosa
- Muntliga rösterna visade sig också missförstå frågan. Svaren bestod av tre kategorier:
- 90 procent svarade "Jag bryr mig INTE!"
- 5 procent svarade "Du är fin som du är"
- 5 procent svarade "Det har jag ju redan svarat på förra året" (???)

Detta gjorde att BRUNT vann. Och eftersom att jag är själva definitionen av av vild och vågad gick jag förstås inte till frisören för att göra det här. Jag gjorde det hemma. Nu igen.

Jag köpte en intensivtoning (ni vet en sån som inte alls är en toning utan en färg, men som marknadsförs som toning för att) och peppade mig själv med att först se Idol, sen formel 1-träningen och Finnkampen och lite 1,2,3 på det fjärde ska det ske-peppande. Sedan hade jag i toningen färgen. Väntade en halvtimme. Sköljde ur. Panikade. Hade i efterbehandling. Sköljde ur. Torkade.

Och så här blev det:





Helt okej i botten, men med grågrön-dassiga längder där toningen inte ville ta. Ska fixas i morgon. Nu åker jag och gör stan. Adios!