Okej. Den lilla rara fotbollskillen tittar på min mage och undrar om jag ska ha någon bebis. "Nej", säger jag ettrigt. Vad antyder ungen? Att jag är tjock?! Sedan kommer det: "För det är allt en liten fet mage du har där" säger han och pekar.

 

Okej. Men inte har väl jag gått upp bara för att jag intagit en chips-kakor-pizza-pommes frites-och glass-diet? Jag ville förstås få svart på vitt att så inte är fallet. Jag skakade om vågen lite, tog ett djupt andetag och ställde mig på den. Då visar skrället fem kilo MER än vad jag trodde!

 

Okej. Så, fem kilo upp alltså. Och då trillar poletten ner. Jag kan faktiskt se att det är en muffins-uttöjd kula på mitten av mig, och i andras ögon kan muffinsgömman tydligen lätt bli tagen för en bebisgömma. Även i andra än 3-åringars ögon, tror jag.

 

Så därför. Nu ska GOTT bytas ut mot LCHF light. Och Morran ska jogga betydligt mer än mellan soffan och köket i periodpauserna.

 

Jag har ju LCHF:at light-stil tidigare och tycker väldigt bra om det sättet att äta. Light-version jag kört är en mer liberal form med lite mer kolhydrater i form av grönsaker och rotfrukter, samt inget hysteriskt nej till till exempel pasta och potatis. Däremot äter jag inte så stora mängder kolhydrater (a´la pasta och potatis eller skräpmat) som inom "vanlig" kosthållning.

 

Men när jag flyttade från Sundsvall blev det mer och mer att jag övergav det till förmån för kolhydratfrossa. Varför? För att jag var dum och lat. Och lite sugen.

 

Det är helt enkelt en vanemässig enkelhet i att göra makaroner i stället för blomkålsmos. Och pasta ÄR gott. Men faktum är att om jag bara kommer över bekvämlighetströskeln, så är LCHF-mat minst lika god i mitt tycke. Och jag vet att jag mår bättre av en bra balans mellan protein och bra fett – och mindre mängd kolhydrater än "normalt".

 

Jag kommer att göra precis som sist, nämligen köra den här liberala stilen. En enligt mig vettig version för någon som jag som vill bli av med lite "trivselvikt". Det blir kanske inte LCHF i direkt mening, utan snarare precis som jag alltid har ätit, men bara minus den där värsta skiten:

Men innan vi börjar blir det lite popcorn till hockeyn. Eller ja, jag kommer ju inte att ha något totalstopp för  det där med att unna sig. Bara det görs med måtta.