Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus och Ronald McDonalds hem är guld värda. Personal, allt från läkare och sjuksköterskor till de på lekterapin och personal/volontärer på Ronald, gör ett fantistiskt jobb.

 

Vår lilla fighters kamp har till stor del varit på just Drottning Silvias barnsjukhus och där blir det snabbt tydligt hur många unga hjältar det finns. En viktig del för de här barnen är att få vara barn. Inte bara vara sin sjukdom, utan få leka och ha roligt precis som friska barn.

 

Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus har gjort en väldigt gripande film om just det här.

 

• Kom igen och kvittera nu, MODO!
• Har haft körkortsteori i dag. På engelska.
• Skulle så innerligt jättegärna ägna resten av kvällen (efter hockeyn) till att plugga teori, men tyvärr går det inte. Överstrykningspennan är nämligen slut och att plugga utan att kunna överstryka går faktiskt inte. Tyvärr.
• Fem minusgrader i kväll. Jag spyr.
• Måste städa.
• Jag har blivit överkänslig av parfym. Nu inte bara får jag ont i huvudet av stora parfymmängder, utan nu mår jag dåligt bara av att hålla i en flaska. Är väldigt oroad över detta. 
• Riskettan i morgon. Det är bara steg ett, men väl ett steg framåt.

Upp som en sol, ner som en pannkaka. Yes, jag pratar förstås om MODO. Den här jojo-effekten är ju inget ovanligt utan tvärtom något jag tycker mig ha blivit van de senaste säsongerna.

 

Men nej, så illa som det låter tycker jag faktiskt inte att läget är. Inte på något vis. Efter tio raka matcher med poäng har trenden nu vänt, men jag är inte särskilt orolig. Hockey är hockey och att vägen mot slutspel ska kantas av bara rosor utan taggar är för naivt tänkande till och med för mig.

 

Två saker jag dock vill se en klar förbättring av är dels effektiviteten, den där lilla detaljen att faktiskt sätta chanserna, dels målvaktsspelet. Efter att Oscar Alsenfelt vinglat har nu Bernhard Starkbaum varit väl svag nu senast. Men är han snabbt tillbaka så som han ska vara ruskar jag lätt av mig all eventuell oro. 

 

Nåja, Färjestad i morgon. Hoppas på tre poäng den här gången.

 

Jag är ingen James Bond-nörd på något vis, men är ändå ganska förtjust i filmerna även om intresset går lite i perioder. Goldfinger har varit favoriten och i helgen såg jag den näst bästa – eller kanske den allra bästa? Nya filmen Skyfall är grym! 

 

Senaste Bond-filmen jag såg var Casino Royale, Daniel Craigs första. Jag tyckte att den var mer eller mindre usel. Därför har jag inte sett den näst senaste och min dom om Craig som Bond var inte nådig. Men med Skyfall kan man säga att Bond är tillbaka – och att jag får lov att säga att Craig är perfekt i den här rollen.

 

Filmen var lång, men det insåg jag först efter att jag kom ut från bion. För när filmen väl var i gång tänkte jag inte en sekund på att den skulle vara så lång. Tempot var bra hela tiden och jag blev aldrig uttråkad. Och då ska det ändå nämnas att Glufs-Morran på eget bevåg hade tryckt i sig alla popcorn redan innan filmen började.

 

Jag tycker att den här filmen, nu när Bond firar 50 år, var exakt det som jag hade hoppats på. Nämligen den perfekta blandningen mellan det klassiska och gamla (som exempelvis ett visst återseende av en viss bil...) och det lite nya, fräscha. Jag tror det är det som till stor del gör filmen så bra. 

 

Tre andra saker jag ser som filmens storheter är att Bond kändes lite mer sårbar här, man fick komma in-på honom mycket mer och även se mer av hans historia, att M fick extra utrymme samt skurken (karaktär och skådespelare) som var perfekt.

 

Jag tycker att Skyfall var djupare än vad jag jag tyckt om övriga i serien. Det gick verkligen hem hos mig.

 

Betyg: 5 av 5 Morr!

Jag har köpstopp på "det-allra-mesta"-fronten. Men med en del undantag, får jag väl säga. Att något är "såååå fiiint" är inte per automatik ett giltigt undantag. Att det däremot ser ut att vara fint, faktiskt är lite behövligt i min garderob och har ett grymt bra pris – det kan vara okej.

 

 

Nu när jag har kommit i gång med övingskörningen igen (yes, inget B-körkort för Morran än trots ålderdomens påbörjan) har min personlighetsförvandling hittat ytterligare ett område att dyka upp på.

 

Det finns nämligen två sitiationer där jag nu gång på gång* har beskrivits som lugn, sansad, säker och stresstålig. Dessa är:

• I jobbet. Som journalist (reporter och redigerare) är det ett måste att vara lugn, kunna hantera stress och vara cool – samtidigt som man är snabb och fokuserad.
• Som körskoleelev. I trafiken är det förstås också bra att vara lugn och sansad.

Men detta är mycket roligt och oförståeligt för både mig själv och mina närmaste. Hetsiga, neurotiska och temperamentsfulla argbiggan Morran beskrivs som lugn och stresstålig? Hahahahaha!

 

Jag som annars, alltså utanför arbetstid eller när jag inte sitter bakom ratten, kan gå i taket över att någon snor sista chokladbiten, att det bara är fem minuter kvar tills jag måste lämna hemmet, eller att jag har det och det och det kvar att göra eller när MODO ligger under och klockan tickar i väg.

 

Men jag kan alltså bara jag vill. Eller snarare: Jag är som två olika personer, kanske.

 

*Ja nu har jag ju inte övningskört fler gånger än att det här förstås kan komma att ändras. Morran lär nog få utspel för sin hetsighet när bilen väl börjat sluta vara "nybörjarsnäll".

 

Ungefär ett år efter alla andra såg jag filmen Bridesmaids. Jag tänkte att det kunde väl vara en film värdig en vardagskväll när man är trött och vill slötitta lite.

 

Men! Detta var inte en ytlig tramsfilm som jag trodde! Jag föll som en fura, direkt. Bridesmaids går raka vägen in på listan över mina favoritfilmer, faktiskt. Absolut topp-fem i komedigenren.

 

Filmen är så underbart härligt rolig och fyndig att jag grät av skratt (eller till och med för att jag blev rörd någon gång?!) och försökte kväva mina skratt med hjälp av skämskudden när igenkänningsfaktorn (hehehe...) blev för allvarlig eller när empatin flödade över på grund av karaktärernas sköna pinsamhetsfaktor.

 

Men det är inte bara alla roliga och fyndiga scener som jag vill hylla, utan även det faktum att det finns en hel del eftertänksamhet också. Det är ingen vanlig, platt och stel romantisk komedi utan här bjuds det på överraskande mycket drama och kanske vad man kan kalla för nyskapande.

 

Jag tokgillar huvudrollen Annie som är alldeles för mycket, men ändå är totalt älskvärd och går lätt att sympatisera med trots att hon går för långt gång på gång. Och jag älskar rollbesättningen. Varenda karaktär och skådespelarinsats är perfekt.

 

Bridesmaids har allt en komedi ska ha och framför allt har den charm och träffsäkerhet till tusen och ger mig betydligt mer att tänka över än vad jag hade föväntat mig. Älskar!

Betyg: 5 av 5 Morr!

Är så trött att jag nog fick skriva in lösenordet på bloggen 23 gånger innan jag lyckades hitta rätt. Har ingen aning om vad jag skulle in här och göra, men tydligen kände jag ett ansvar att uppdatera.

 

Ibland kommer ju de bästa inläggen när jag har börjat gå in i sömnstadiet. Trötthet kan göra mycket för kreativiteten. Men främst är det kanske oförmågan att tänka som gör att det kan bli så mycket bättre. Tyvärr blir inte detta ett av de inläggen.

 

Hur som helst. Jag lever och frodas och i morgon ska jag på körlektion igen efter det oh så långa uppehållet. Vill därför tipsa er från att hålla er undan från Värmland så att jag kan få köra i fred.

 

Gonatt!

Jag var bänkad framför teven med både godis och turtrosor. Mäkta förberedd inför att se en viktig kvalmatch och landslagskamp mellan Sverige och i princip det enda lag (utöver England) som faktiskt får det att rycka till på allvar i min fotbollstarm så här i icke EM- eller VM-sammanhang. Allt var så perfekt det bara kunde bli.

 

Och så drar matchen i gång. Och så håller inte Sverige tätt ens i tio minuter innan Tyskland har gjort 1-0. Och så har tyskarna lekt sig fram till 3-0 innan första halvlek är slut. 

 

Och det är då det kommer. Det är då vi känner här i soffan att "Näe! Vad ska vi se den här misären för?!" och helt enkelt byter till en film i stället. Lika bra det, liksom. 

 

Jag har alltid stört mig på galningar som ger upp i förtid. Ni vet de där gnälliga jävlarna som absolut inte vågar tro på ett mirakel utan ger upp i förtid och går från arenan eller byter kanal/stänger av teven för att deras lag ligger ohjälpligt efter. Jag jämställer det lite med westerntidens smaklösa och vansinnigt fega styggelse att skjuta någon i ryggen.

  

Och nu gjorde jag så själv. Och då såg vi ju hur det gick! Eller ja, NI såg. Ni såg svenska fotbollslandslagets sanslösa, makalösa och magiska vändning i Berlin i går. Ni såg den där bragden. Men jag... Nej inte jag, inte.

 

Jag satt i stället och såg en kille ramla ner i en köttkvarn med blod, skelett och övriga människorester. Och till detta åt jag Polly. Mums, mums. Men jag gick alltså miste om det som var riktigt mums, mums. Riktig fotbollsporr. Riktigt sportgodis.

 

Helt underbart av Sverige! Men fy fan vilken jävla bedrövlig insats av mig. Så orutinerat. Så dåligt. Så fegt. Och så klart: Så vansinnigt bittert att missa hela den här magin. 

 

Detta var verkligen en f a n t a s t i s k prestation! Men ska det räcka till Bragdguldet? Nä, lite måste vi att ändå försöka ta det för vad det var, tycker jag.

 

Som sagt, detta var en sanslös bedrift en och en bragd kan man absolut kalla det (bragd tycks ju dock vara ett oerhört svårdefinierat ord utan direkta direktiv för vad som egentligen krävs..).

 

Men det var trots allt bara en kvalmatch – inte en EM- eller VM-match och det vanns faktiskt inget. Och är det verkligen mer värt att stå för en sanslös vändning efter att man klantat till det rejält och framstått som ett gäng unga pojkspelare med stukat självförtroende, än om man spelar magiskt i hela 90 minuter?

 

Och framför allt: Ge Bragdguldet till någon person/något lag som jag faktiskt såg utföra bragden. Annars blir jag ju snuvad på konfekten igen.  

Vad: Matis Delicate Peeling Cream

Pris: 479 kronor/50 ml (hos Skincity)

Om produkten: Mild enzympeeling utan korn för en känslig hud. Ska avlägsna döda hudceller med milda växtenzymer. Så mild att den kan användas runt ögonen och på läpparna.

 

Ohhh, jag älskar den här! Med känslig och aknebenägen hy är det väldigt viktigt för mig att använda en peeling som är skonsam och absolut inte på något vis rivig. Jag föredrar alltså syra- eller enzympeelingar, en peeling utan skrubbkorn som i stället innehåller versamma ämnen som löser upp de döda hudcellerna utan att man skrubbar. Matis Delicate Peeling Cream är en sådan och är anpassad för den mest känsliga huden. Och det märks!

 

Med den här blir min hy aldrig irriterad (snarare känns den lugnad), samtidigt som jag tycker att den gör sitt jobb. Hyn blir fri från döda hudceller och/eller eventuellt fnas och får glöd. Den är dessutom så skonsam att den kan användas runt ögonpartiet och på läpparna. Ett stort plus!

 

Jag använder den en till två gånger i veckan efter rengöring. Eftersom det är en enzympeeling behöver den sitta på ett tag, som en ansiktsmask. Jag applicerar den genom att lägga ett ett lager i ansiktet (inte masserar, utan bara lägger på) och låter den verka i fem minuter innan jag sedan sköljer av den med vatten. Efteråt följer jag upp med ansiktsvatten och dagkräm/nattkräm eller en fuktgivande ansiktsmask.

 

Matis har snygga förpackningar (hej ytligheten!) och till skillnad mot deras dag- och nattkrämer kommer den här i en mer hygienisk tub i stället för en burk.

 

Finns det något minus då? Ja, faktiskt. Jag upplever inte den här peelingen som världens drygaste direkt. Och priset i Sverige på cirka 479 kronor, för ynka 50 ml, är mycket pengar. Väl värda dem, absolut. Men tillräckligt mycket för att det ska svida rejält i plånboken ändå i och med att den inte räcker så enormt länge.

 

Detta har gjort att jag har blivit nyfiken på att vilja testa hyllade MD Formulations Face & Body Scrub (som har ett milliliter-pris på 1,796 kronor, jämfört med Matis 9,58 kronor...). Kanske inte jättejuste att jämföra de två, men ni vet klassikern: Gräset kan ju vara grönare på andra sidan. Skulle ju vara fint i det här fallet eftersom det är stor skillnad kostnadsmässigt. Dessutom är Matis, tyvärr, inte ett helt lättillgängligt märke.

 

Men priset och tillgängligheten till trots: Jag tycker så mycket om den här att jag ändå har svårt att tro att jag kommer att byta bort den. Det ska väldigt mycket till för det.

 

Betyg: 4 ½ av 5 Morr! (Hade varit full pott här om det inte varit för priset som tyvärr drar ner betyget lite).

Ja, så ser det ut att bli i februari. Fast bara i fem veckor, så det är inget långvarigt projekt. Men ändå! Jag som inte har pluggat på två år känner att det kan bli ett ganska tufft projekt. Att hoppa rakt in från noll plugg till att läsa C-kurs är nog inte som en promenad i parken, tänker jag.

 

Men är det något jag är duktig på så är det att klara av saker. Så det ska nog gå bra det här. Jag tänker ta mina pluggande vänner i hand och försöka att lägga ner mig i det. Bry mig.

 

Ja, faktiskt så ser jag nästan fram emot att sitta där i universitetsbiblioteket och läsa en fet bok och sedan sitta på föreläsning innan jag till slut får lämna stället för att komma hem och gräva ner mig i studierna non stop hemma också. Helt ärligt. Jag gör det.

 

Dagens hiss: Kung Forsberg gästar Hellenius hörna i kväll, direkt efter Solsidan. Bästa tv-timmen sedan The God Himself stod på isen. Jag är självklart mycket förväntansfull inför detta.

Dagens miss: Sjuk, sjuk, sjuk. Trött på detta nu.

Suck. Nu är jag sjuk. Febrig och allmänt sjuklig. Febern släppte tidigare i dag och jag trodde, som alltid, att jag lyckats lura förkylningen. Men inte då! Givetvis ska jag åka på skiten jag också, precis som alla andra.

 

Nu sitter jag här och är makabert trött. Vill inget hellre än att komma i säng, men är för trött för att sminka av mig. Att jag aldrig lär mig läxan? Varför inte tvätta mig och göra mig klar för sängen direkt jag kommer hem från roligheterna innan jag hinner bli så trött att jag inte orkar?

 

Ja, detta kan ha varit mitt mest onödiga inlägg någonsin alla kategorier sedan jag började blogga 2006 (i alla fall topp-fem), men vad gör man annars mitt i natten när alla redan somnat och Gary Bettman inte styrde upp så NHL kunde dra i gång säsongen?

 

Nåja. Dags att ta itu med själv. Gonatt!

• Dagens avsnitt av Grey´s Anatomy var grymt. Tyckte faktiskt inte att säsongsöppningen var så där vansinnigt bra som den här underbara serien ska vara. Därför var det här ett skönt uppstamp.
• Matt Duchene ville till MODO! Han ringde Kung Forsberg och hade hoppats få spela i sin idols klubb. Grymt roligt! Nu blev det ju inget, men jag tycker ändå att det är kul att han hade MODO som förstahandsval.
• Kollade igenom hela utbudet av H&M:s rea. Bestämde mig för att köpa... inget. Känner mig duktig och oerhört stolt.
• Längtar vansinnigt mycket efter att det ska bli helg så att Jojjon kommer hem på besök från England!
• Är sugen på att spela Monopol.
• Är nog ännu mer sugen på att shoppa loss på Ikea.
• Ger inte full pott till Solsidan-premiären. 3 av 5 Morr, tror jag.
• Det klassiska "jag vill ha brunt hår"-suget har infunnit sig. Livet är sig likt.

Skönt med tre nya poäng! Hockey är enormt roligt nu! Väldigt trevligt att slippa sitta och oroa sig över varje poäng och nästan med en liten klump i magen inför matcherna.

 

I dagsläget känns det som att MODO har en stabil och hög lägstanivå som gör att vi slipper de där obehagliga bottennappen och den ständiga känslan av att oturen konstant grinar oss i ansiktet.

 

Men något jag hakade upp mig på lite statistiken. Nu vare sig såg eller lyssnade jag på matchen, men stämmer det alltså att Alexander Steen gick poänglös ur den här 4-0-segern? Är det verkligen möjligt? Jag ser det som mindre troligt än att sifferdyslektikern och blindstyret Morran ska ha sett rätt i statistiken?

 

Ja, jag är inne i min rosa fluffvärld nu där MODO alltid vinner och Herr Steen gör typ 10 poäng varje match. Ganska trevligt, faktiskt.

 

---

 

Otäckt med Oscar Sundh. Läste att han har vaknat upp nu och är vid medvetande. Hoppas verkligen att det går bra med honom. 

 

 

Vad: Pureology Pure Volume Blow Dry Amplifier

Pris: Cirka 289 kronor/250 ml

Om produkten: Ska ge volym, fyllighet och flexibilitet i samband med föning. Består av en alkoholfri formula med värmeskydd för fint till normalt färgbehandlat hår. Ska lämnar håret friskt och flexibelt och ge lätthanterligt hår som är enkelt att borsta.

 

En hårprodukt som jag länge har letat efter är en som ger volym, fyllighet och mer liv och "stuns" till håret utan att göra håret det minsta stelt, kladdigt och allmänt otrevligt – samtidigt som produkten också är värmeskyddande. Omöjligt?

 

Jag tänkte att Pureology Pure Volume Blow Dry Amplifier kanske kunde vara det jag letat efter. Men så var förstås inte fallet. I alla fall inte efter de gånger jag hittills vågat mig på att testa den.

 

Pure Volume Blow Dry Amplifier ger volym och fyllighet, absolut. Men inte utan att håret kännas kladdigt och rent av obehagligt. I stället kändes det som att jag hade lim i håret och det där om att det skulle bli lätthanterligt och enkelt att borsta – det märkte jag då verkligen inte av. Jag har testat med en minimal mängd då jag tänkte att jag kanske tog för mycket av produkten, men inte heller det hjälpte.

 

Nu är det så att jag upplever att den här klistriga limkänslan dyker upp varje gång jag provar en volymgivande produkt, och delvis är det väl tyvärr så att det rent krasst är något som faktiskt till viss del krävs för att få upp volymen. Struktur ---> volym, det är ju så ekvationen ser ut.

 

Har man som jag rakt och fint hår kan man kanske inte förvänta sig volym och fyllighet OCH ett glansigt hår med full bevarad mjukhet och känsla av noll stylingprodukter... Men sååå mycket ska det väl inte behöva till?

 

Jag tror inte att Pure Volume Blow Dry Amplifier är en hopplös produkt OM man har lite mer realistiska förväntningar än vad rabiata jag har. Alltså: vill du ha volym och fyllighet (för det ger den!) och står ut med att håret får ordentlig struktur, och känns lite klistrigt, ja då kan den vara en guldklimp.

 

Men jag kan bara utvärdera utifrån mig själv. Den ger ordentlig volym och ska ha bra betyg för just den delen, men eftersom jag upplever mitt hår som v e d e r v ä r d i g t med produkten i blir det ändå ganska ointressant. Att det heller inte är en budgetprodukt utan en i dyrare prisklassen förstärker förstås missnöjet.

 

Som sagt hade jag önskat att den här skulle falla mig i smaken. Jag har gjort som man ska och applicerat den i fuktigt, rengjort hår från rot till topp och därefter fönat det.Men nä. Ändå klister.

 

Någon som fallit pladask för den här och har något tips? Kanske något i appliceringen/föningen jag gör fel? Fönar jag inte tällräckligt torrt? Ja, ni märker. Här rycks det fan efter halmstrå för chansen att få ändra uppfattning. Vill ju så gärna bli nöjd!

 

Vi gör så här: Jag provar den lite till, kanske efter något hjälpsamt tips, och får se om jag sedan kan ändra uppfattning. Omvärderar och uppdaterar efter lite mer tids användning och sätter ett betyg då.

Vilken bra match i lördags! Ja föutom den "lilla" detaljen att vi förlorade två poäng. Grymt tråkigt att återigen förlora på straffar och bara få med oss en poäng, när det kändes som att vi borde ha avgjort efter full tid och fått med oss tre.

 

Men ändå. En poäng är bättre än ingen och jag är inte fullt så bitter som jag låter. Kanske var 2-2 rättvist ändå, med tanke på hur matchen utvecklade sig i tredje perioden?

 

Hur som helst. Matchen hade ett bra tempo och var grymt underhållande – riktig gladhockey! Det var länge sedan som det var så här kul att se MODO spela. Alexander Steen imponerade i vanlig underbar ordning, och Dave Spina var livsfarlig framåt. Tyckte att han ställde till det för Färjestad non stop när han var på isen och jag älskar att han alltid bidrar med skön fart och intensitet. Skönt att Oscar Alsenfelt gjorde en helt okej match. Många oroväckande returer dock.

 

MODO spelade riktigt bra de två första perioderna och kändes verkligen som ett komplett lag. Problemet var främst att vi är ineffektiva och det är ju inget nytt problem, snarare har det blivit bättre. I tredje tog FBK över och när det sedan gick till straffar la jag redan på förhand ner tanken om att ta hem tre poäng.

 

Väldigt tråkigt att den här strafförbannelsen ska sitta i och att jag alltid ska vara så inställd på att vi aaaldrig vinner på straffar. Men det är ju faktiskt en sanning, verkar det som. Hoppas på att bli motbevisad på denna punkt snarast (efter att vi fått en ny trepoängs-svit, förstås).

 

---

 

Ska vissa FBK:are ta och komma över detta att MODO plockat in en NHL-spelare och har flera utländska spelare i laget, eller ska det gnällas över det i hundra år? Har inte stött på värre långsinthet annat än i mig själv som 25 år gammal fortfarande är bitter över att Majk tog dinousarien jag siktat in mig på när vi spelade Memory cirka fem år gamla.

 

Det blir liksom så tramsigt när supportrar till en klubb som FBK går till "attack" mot MODO som tidigare faktiskt har fått fram mängder av storspelare. Jag tycker också att det är vansinnigt synd att vi i dag inte har en lika blomstrande juniorverksamhet. Men att gnälla om "köpelag" och "svikare" – eller till och med att MODO fuskar för att man tagit in en NHL-spelare är verkligen att ta i och att göra bort sig ordentligt.

 

*Tifo Syd hade en banderoll med den underbara formuleringen "Steen i kaffet – svårsmält för vissa" och jag gapskrattade i cirka två perioder över det. Jätteroligt! Men hade förstås varit ännu roligare om vi hade vunnit.

Nu bär det av till Löfbergs Lila för att (förhoppningsvis...) se MODO ta sin femte raka! Tar vi tre nya poäng i kväll så kommer jag med största sannolikhet att svimma. Om vi förlorar kommer jag att gratta Narren – och faktiskt försöka att mena det. I alla fall lite.

 

Kan det vara så att jag faktiskt blir en.. ska vi säga... en god förlorare... nu när oturen inte ständigt grinar MODO i ansiktet? Det var så länge sedan detta flytet fanns så jag minns faktiskt inte.

Äntligen! Jag tror att jag kanske kan sluta att nynna på I still haven't found what I'm looking for. Stövlarna får nog godkänt!

 

Första reaktionen var att kartongen (ja, ytligheten i Morran-landet har inga gränser) de kom i var värdig en prinsessa. Perfekt för mig.

 

Andra reaktionen var att de såg riktigt fina ut i skinn och modell och absolut kändes värda priset. Riktigt välgjorda och exakt som på produktbilderna.

 

Och så sätter jag i foten och ska prova. Och så passar de! Lyckan?!

 

Enda kruxet är kanske att de är lite för formade ("kurviga") vid ankeln och påminner lite väl om ridstövlar. Kan ju dock ha en del att göra med att jag valde att prova dem med ett par vinröda manchesterjeans. Kändes aningen ridbyxe-aktiga...

 

 Vad tycker ni? Blir det godkänt? Eller ser de bara ut som ridstövlar?

Fjärde raka för MODO nu efter en grymt skön uddamålsseger mot Luleå. Och så här ser tabellen ut efter tre nya viktiga poäng:

 

Okej. Matt Duchene klar för Frölunda. Helt makalöst enormt! Jag satte storglaset med pepsi i halsen direkt. Blev så där småfnittrigt jätteglad som Kung Forsberg kunde göra mig. Trots att Avs:aren inte ens ska till MODO – utan till en konkurrent!

 

Jag skulle kunna rabbla en hel del saker jag hade gjort för att få se honom i MODO-tröjan. Men tänker bespara er och mig den tiden. Så nöjer mig med att säga grattis till Frölunda, helt enkelt.

 

Nu har ju Duchene haft problem med skador och är kanske inte riktigt på den nivån han skulle kunna vara, men oavsett vilket är det en grym värvning. Jag tror att han kommer att finna sig väl till rätta på stor rink och detta om något (ja förutom Henrik Lundqvist då förstås...) borde väl locka publik till Scandinavium?

 

En sak som jag dock tycker är tramsigt är hur Frölunda tycks känna att de måste förklara sitt tillskott. "Vi tvingas", jaha? Frölunda, det är okej. Mesa inte. Att man vill ta in en grym spelare för att råda bot på skadebekymmer och få ett vassare lag är inget att skämmas för. Tvärtom.

 

Dagens hiss: MODO tog tredje raka i kväll. Och hallå, såg jag fel eller ligger vi fyra nu?! Nä, det är faktiskt helt korrekt. Det faktumet får även det mig att bli lite så där småfnitttrigt jätteglad som Kung Forsberg kunde göra mig.

Dagens hiss 2: Och lika glad blir jag av hur Alexander Steen levererar!

Dagens hiss 3: Kul att AIK tog hem första trepoängaren.

Dagens diss: Att sträckan Filipstad-Karlstad innehåller cirka sju jäkligt långa sträckor där Spotify vägrar fungera.

 

Största frågan just nu: när har Frölunda en för mig passande match så att jag kan få se Herr Duchene spela? Förutom att han är en underbar spelare i mitt lag (ja nu menar jag ju förstås NHL och inte Frölunda...) så har jag ju ytterligare en speciell anledning att vilja se honom live. Vi är ju båda aspiranter till att vara herre på täppan över Kung Forsbergs fanclub.

Så! Då har jag varit hejdundrande gammal i en dag. Det känns bra, hittills. Min födelsedag var jättebra på alla sätt och vis och jag är väldigt tacksam.

 

Eftersom att jag just nu sitter och funderar över hur jag a) ska kunna laga rullgardinen som jag förstört och b) om jag ska äta tårta till frukost eller hoppa in i duschen, så tänkte jag att jag kör en sammanfattning i punktform om hur dagen såg ut:

• Började dagen med att se nya säsongens första avsnitt av Grey´s Anatomy.
  Ä N T L I G E N!
• Fick världens bästa tavla av Narren! En gammal filmposter för The Pony Soldier – min älskade favoritfilm alla kategorier. Efter att ha tiggt till mig cirka 3756 ledtrådar och för varje gång bara blivit än mer förvirrad över vad presenten skulle kunna tänkas vara föll det på plats när jag väl slitit upp paketet.
• Okej. Nu kan presenten, som sig bör, ha utdelats redan på lördagen efter hot från en ej tillräckligt tålmodig Morran i upplösningstillstånd. Vuxenlivet börjar väl tidigast när man fyller 30?
• Promenad i fint väder värdigt en stor dag som denna. Hösten när den är som bäst.
• ... Och glass som fick avsluta spatserandet. En förrätt till tårtan, helt enkelt.
• God mat!!! Muuums!
• Snälla grattis-hälsningar! TACK!
• Kung Forsberg med på ett hörn, så klart. Lite hyllningsvideor på youtube för att få den viktiga dosen av The God Himself.
• ... Och lite westernfilm (alltid rätt!)
• ... Och lite Sex and the city
• Tårta förstås!!! Hade grundat med mat och glass. Tårtan var en maffig chockladtårta som jag toppade med hallon och mängder av smarties. 25-årskalas? Eller var det femårskalas?
• Dr Strangelove fick avsluta dagen.