Klockan bara går och går, men jag kommer inte i säng. Lika bra det.

 

Hur som helst har jag ett viktigt tips till er i konsten självhjälp. I dag lyckades jag råda bot på ett ofattbart obehagligt lock för örat. När jag duschade fick jag – förutom att tvingas duscha halva tiden i iskallt vatten – också in cirka tre liter vatten i höger öra.

 

Givetvis höll sig vattnet kvar där hur mycket jag än kämpade för att få ut det. Jag provade till och med att använnda tops i örat. Ja, tänka sig! Jag lät en en tops passera örats ytligaste delar.

 

Eftersom det inte funkade med vare sig tops, papper, bommul, gallskrik, blåsa och andas med stängd mun och näsa eller att försöka skapa vakuum för örat tog jag till det tunga artilleriet.

 

Så jag började hoppa på ett ben, gapade så stort jag kunde (vilket råkar vara en av mina paradgrenar), lutade huvudet åt höger och hade ett vickande lillfinger i örat. Höll på så ett bra tag – och så vips! Så hade det släppt.

 

Nu är jag ju ingen läkare, men som självdiagnotiserad hypokondriker och självutnämnd allmänexpert vågar jag ändå fastslå att det här är den bästa medicinen vid lock för örat på grund av vatten.

 

---

 

Lite kan jag se det som ett nederlag att skriva om lock för örat efter en veckas bloggfrånvaro. Speciellt med tanke på stundande NHL-premiär, avklarade Idrottsgalan och den historiska händelsen som jag mäktade med förra veckan när jag såg Sagan om Ringen-trilogin och Hobbit: En oväntad resa.

 

Men ni vet, det är ju den där prestationsslipsen som jag lättar på.

 

Over and out!