Så var det då slut. MODO inleder med tre raka förluster och sedvanlig jäkla otur, tar sedan en heroisk seger och är nära att också ta (minst) en andra. Men Färjestad vinner den här matchserien rättvist, även om det är så ofattbart tungt när det avgörs. Dels att det avgörs, dels hur det avgörs. Fast visst är det signifikativt att en trasig klubba blir det konkreta avgörandet som fäller MODO? Lite spiken i kistan som inte är stor nog att få plats med all otur.

 

Jag är så himla glad och stolt över kungarna i MODO! Laget gick in i en kvartsfinal mot ett lag man hade en vansinnigt tung förlustsvit mot – och visade jävlar anamma på så vis att The heart of hockey fortfarande lever. Det där säget är inte skamfilat, det är en slogan värd namnet. Och det sitter i våra väggar. Precis som FBK:s seger-natur gör hos dem.

 

Innan allt var klart hann jag må sämre än sämst, sväva på rosa moln, påminnas om hur fysiskt och psykiskt utmattande och farligt hockey är, samt tjoa om att kungalaget ska ta SM-guld. Och sen kommer det. FBK avgör – och allt är slut. Säsongen, Sundströms karriär (?), Samuelssons tid i MODO (fast kanske inte för alltid?)... Och livet...

 

Eller?

 

Nej, det är det som är så skönt. Innan måndagens match var livet inte längre värt att leva om det skulle bli fyra raka till vargarna. Men efter den underbara insatsen i fjärde matchen – och så också i går – så kan jag inte vara knäckt. Vansinnigt ledsen, absolut. Sorgen är vidrig, men vi repar oss. MODO är krigare och kungar.

 

Det är mycket nu. På det där sättet att det görs sig bäst utan att uppdateras om, egentligen. På jobbfronten går det på i en väldig fart och sedan jag skrev sist har min bekymmersrynka i pannan hunnit bli djupare, jag har (typ) växt fast i bilen och jag har hunnit flytta. Eller flytta ut, ska jag kanske säga. Tyvärr, på sitt sätt. Tjohooo, på sitt sätt.

 

Men just nu är jag mest sugen på att sova efter en arbetsdag med mest skidor på schemat. Behöver vara fit for fight i morgon när det rullar på igen.

 

Veckan som kommer består av jobb och sedan fira Han som petar ner Kung Forsberg. Sedan är det mer jobb och så måste jag få tag i en egen bil. 

 

Innan mars är slut har jag ytterligare ett födelsedagsfirande som jag ser fram emot, och dessutom har jag som högt uppsatta mål att gå till biblioteket och låna Berättelsen om Pi samt fika med Murke. Plus: Ems ska hjälpa mig att inventera (läs: slänga) min garderob!

 

Och så livets mening då: Slutspelet är bara tre dagar bort och jag har faktiskt en riktigt bra magkänsla. Kör nu MODO! Bara köööööör!

 

---

 

Men ni undrar väl kanske mest vad jag ger för betyg på David Bowies nya album The Next Day? Jag twittrade om det för några dagar sedan. Eller var det kanske minst en vecka? Minns ej, dagarna går så ofantligt snabbt att jag inte har förstått än att det snart är vår år 2013 – inte vår år 2012. Hur som helst: 3 av 5 Morr!

 

---

 

Fick just panikångest. Tänk om Ems skulle roffa åt sig mina MODO-tröjor och hiva ner dem i någon av påsarna där det ska ligga skräp eller sånt som ska skänkas bort? Kanske bäst att stryka den där inventeringen trots allt...