Zlog över till Kanal 5 i stället för att se magin på FriendZ arena

Hade en mysig kväll. Först pluggade jag körkortsteori, sedan såg jag på ett avsnitt av Grey´s Anatomy som jag redan har sett och sedan fortsatte jag med pluggandet. Allt under tiden som jag höll ett vaksamt öga på matchen med extrem noggrannhet på minuterna mellan varje ögonkast.
 
Och sedan kollade jag på Zlatans magi i efterhand i stället. Hans tacktal för Guldbollen som han sparat till i dag och nu levererade i deluxe-form.
 
Inget live-tittande för mig alltså. Jag kan hålla med om att detta kan låta som samma typ av tabbe som när jag sist valde bort andra halvlek. Men jag är inte dum. Jag har faktiskt räknat ut det.
 
Zlatan och Zverige levererar när jag och Narren inte tittar. Då är valet enkelt. Låta bli att titta, använda turtrosor som borde ha slängts för i alla fall sju år sedan, bygga sugrörsmonument, medvetet bränna mig på stekpannan och så vidare. Inga problem! Den typen av uppoffringar gör jag så gärna för att få sådan här utdelning.
 
Ännu en uppoffring jag tänkte prova mig på nu är att gå och lägga mig. Det är ju en dag i morgon också. Så: gonatt!

Vi som missade bragdjublet i Berlin

Jag var bänkad framför teven med både godis och turtrosor. Mäkta förberedd inför att se en viktig kvalmatch och landslagskamp mellan Sverige och i princip det enda lag (utöver England) som faktiskt får det att rycka till på allvar i min fotbollstarm så här i icke EM- eller VM-sammanhang. Allt var så perfekt det bara kunde bli.
 
Och så drar matchen i gång. Och så håller inte Sverige tätt ens i tio minuter innan Tyskland har gjort 1-0. Och så har tyskarna lekt sig fram till 3-0 innan första halvlek är slut. 
 
Och det är då det kommer. Det är då vi känner här i soffan att "Näe! Vad ska vi se den här misären för?!" och helt enkelt byter till en film i stället. Lika bra det, liksom. 
 
Jag har alltid stört mig på galningar som ger upp i förtid. Ni vet de där gnälliga jävlarna som absolut inte vågar tro på ett mirakel utan ger upp i förtid och går från arenan eller byter kanal/stänger av teven för att deras lag ligger ohjälpligt efter. Jag jämställer det lite med westerntidens smaklösa och vansinnigt fega styggelse att skjuta någon i ryggen.
  
Och nu gjorde jag så själv. Och då såg vi ju hur det gick! Eller ja, NI såg. Ni såg svenska fotbollslandslagets sanslösa, makalösa och magiska vändning i Berlin i går. Ni såg den där bragden. Men jag... Nej inte jag, inte.
 
Jag satt i stället och såg en kille ramla ner i en köttkvarn med blod, skelett och övriga människorester. Och till detta åt jag Polly. Mums, mums. Men jag gick alltså miste om det som var riktigt mums, mums. Riktig fotbollsporr. Riktigt sportgodis.
 
Helt underbart av Sverige! Men fy fan vilken jävla bedrövlig insats av mig. Så orutinerat. Så dåligt. Så fegt. Och så klart: Så vansinnigt bittert att missa hela den här magin. 
 
Detta var verkligen en f a n t a s t i s k prestation! Men ska det räcka till Bragdguldet? Nä, lite måste vi att ändå försöka ta det för vad det var, tycker jag.
 
Som sagt, detta var en sanslös bedrift en och en bragd kan man absolut kalla det (bragd tycks ju dock vara ett oerhört svårdefinierat ord utan direkta direktiv för vad som egentligen krävs..).
 
Men det var trots allt bara en kvalmatch – inte en EM- eller VM-match och det vanns faktiskt inget. Och är det verkligen mer värt att stå för en sanslös vändning efter att man klantat till det rejält och framstått som ett gäng unga pojkspelare med stukat självförtroende, än om man spelar magiskt i hela 90 minuter?
 
Och framför allt: Ge Bragdguldet till någon person/något lag som jag faktiskt såg utföra bragden. Annars blir jag ju snuvad på konfekten igen.  

Kung Forsberg är bakom allt

Alla har väl någon typ av fetish. Själv har jag trott att jag inte hade någon konstig sådan, men nu har jag insett att jag nog har det ändå. Fötter är ju vanligt att gå igång på och jag har inte riktigt förstått den grejen eftersom jag tycker alla andra utom mina egna är rätt så äckliga. Fast nu har jag blivit omvänd.

Min fetish är fötter. Dock bara trasiga fötter. Tejpade, skadebenägna och känsliga fötter som skriker av smärta. Det känns ju inte riktigt normalt och framförallt så känns det en aning omständligt. Men grejen är ju den att man inte styr över sånt här. Det är som det är, helt enkelt. Och jag har en teori om att Kung Forsbergs fotbekymmer kan ligga bakom detta...

---

En stor jobbarhelg är till ändå och jag känner att jag bara blir mer och mer intresserad av friidrott. Och framförallt blir jag imponerad över Sveriges stora framtidslöfte i längdhopp. När han säger att han vill slå världsrekord så känns det inte som för stora ord sagda av en kaxig tonåring. Istället känns det som väl valda ord som har en stor dos planering bakom sig.

Det är inga ord för att få rubriker - utan ord som är uttalade som ett seriöst mål. För det är inte bara Simons prestationer som är imponerande utan också hans stora viljestyrka och ödmjukhet. Det finns ingen kaxighet bakom det han säger. Bara en seriös målsättning.

Hm... Vart känner vi igen det här i från? Ja just det. Från någon vars hockeyhjärta aldrig slutar slå och som har den största viljan jag vet. Så klart.

---

I dag fyller älskade Blonda Häxan 24 år. Jag har förstås redan grattat henne, men här kommer det igen: Grattis älskade snoris!

Svidande tårar gör ont

Olyckor, oflyt och otur står mig upp i halsen. Björn Ferrys bragd i går var så härlig att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, men sedan kom ju all skit på en gång med Anja Pärson i spetsen med sin olyckliga krasch. Anja är en av mina absoluta favoriter och att hon satsar allt - ger allt - är så underbart beundransvärt. Kraschen var riktigt obehaglig och läskig och är det värre än vad första undersökningen visade så kommer mina svidande tårar att explodera. Hon är värd framgång nu, inte uteblivna medaljer på grund av knäskador.
 
Att Per-Åge Skröder dessutom missar resten av säsongen känns orimligt surt som pricken över i. Usch. Nu hoppas jag bara att skadorna och missödena håller sig undan och att det här blir en bra hockeynatt!


Jag gillar också pelargoner

Nu är jag visserligen inget större fan av blommor överhuvudtaget, men pelargoner är söta. Förutom den åsikten så delar vi också tidig karriärväg i och med att vi båda inledde (inleder, för min del) sin yrkesbana på Arvika big citys tidning. Håret skiljer sig ganska mycket, men vi har ytterligare en sak gemensamt. Vi delar många åsikter och då framförallt att det inte alls var en skam för Sverige det Ara Abrahamian gjorde. Lasse Anrell kunde inte ha mer rätt i det han skriver här och här.

---

Simon Aspelin och Thomas Johanssons bedrift att ta sig till final var makalöst underbar att beskåda. Som litet glin var tennis min absoluta favoritsport redan innan jag upptäckte hockey och ridsport. Jag låg i vaggan och glodde och jag har ingen aning men jag tror jag gillade det nästan lika mycket som jag gjorde igår när det var klart att herrarna tog sig till final.

Men silver is the first loser, så nu räcker det med allsmäktigt hurrande ett tag. Vi får se hur det går först.  

---

För övrigt är jag sjuk de luxe (ingen skräll), stressar som en snigel mellan tennisen och att göra färdigt ett blogginlägg a´la skoluppgift samtidgt som jag ska lyssna på Roy Orbison och dessutom hinna föra en monolog med mig själv om vilken scen som är bäst i The Searchers.


Mannen med pilotglasögonen

Lite snabba reflektioner mitt i kvällens pluggpass:

Tord Asle Gjerdalen , vilken skön lirare! Från Björn Lind, nu är min nye favorit i skidsammanhang den sköne norsken istället. Trots att han är norsk. Illa men sant.

---

Tottenham ligamästare! Den satt som den skulle.

---

Det här var det värsta jag sett på länge. Jag missade själva händelsen och kom just lagom för att se honom få syrgas och se spelarnas miner. Usch, man ryser verkligen av de bilderna.

image238


Wissman, FINAL!

NU!

Jag dör av spänning!

---

Update:

Vilket lopp av Johan Wissman! Han gjorde ett kanonlopp och visade hur stark han är som kan ladda om direkt efter en sådan urladdning han gjorde i semifinalen. Han klarade med råge sitt mål, och gjorde det desustom med bravur.

En åttondeplats i 400 meter på VM, det är riktigt, riktigt imponerande. Hopp, hopp upp på piedestalen.

---

Kung Forsberg ska enligt Philadelphia Inqurier ha opererats för bråck under tisdagen i Montreal, skriver Aftonbladet idag.

Ibland har jag funderat lite på vilken sjukligt bra läkarstudent jag skulle bli, om jag bara kom in på utbildningen. För det första finns det få som har sådan kunskap om diverse olika sjukdomar och skador en människa (läs: Peter Forsberg) kan drabbas av, och för det andra skulle jag med glädje kasta mig över all typ av kurslitteratur för att läsa mer och lära mig exakt hur hans opererade mjälte påverkar honom nu för tiden, och liknande.

Som läkare har man dessutom en skapligt bra lön. Vad fasen,. det kanske vore något för mig det?

Förhoppningsvis börjar läkarutbildningen snarast möjligt med antagningsprov där de struntar i de sökandes betyg och istället går efter förkunskaper och intresse. Jag skulle komma in som nummer ett.

Säkerligen.

image1
 


Bittert, bittert, glädjeämne, bittert...

Friidrotts-VMs femte dag bjöd inledningsvis på mycket svenska guldhopp. Efter att grenarna avklarats en efter en får man också sammanfatta det hela med bittert, lite bittert, glädjeämne och ofattbart bittert.

Linus Törnblad rev ut sig tidigt, vilket var en stod besvikelse. Stefan Holm däremot visade god form och lekte sig över höjderna. Under tiden Holm hoppade för att ta medalj var det dags för Susanne Kallurs första VM-final, och jag trodde faktiskt på ett guld till henne. Hjärnan var kanske inte helt med på det, Perry kändes som en för svår nöt att knäcka, men någonstans kändes det som att Sanna skulle kunna ta hem guldet, trots allt. Ni vet den där berömda magkänslan, som det alltid sägs att man ska lita på.

Hon gjorde också ett kanonlopp. En bra start och ett fint avancemang under loppets gång och hon hade också guldet nästan runt halsen vid åttonde häcken då hon var först. men sedan tappade hon på löpningen efter sista häcken, och Perry kunde visa upp sitt adelsmärke - löpfinishen, och ta hem guldet. Det var inte bara guldet Kallur tappade på löpningen efter sista häcken, utan också övriga medaljer. Hon slutade fyra, endast en ynka liten minimal hundradel från medalj. Bittert värre, med andra ord. Det positiva är dock att hon gjorde sitt livs bästa lopp någonsin, och var alltså bäst när det gällde. En egenskap hon alltså tagit med från tidigare, och som vi alla vet är en egenskap guld värd. Att missa medalj är förstås oerhört tungt, men med tanke på att hon gjorde ett kanonlopp så får man ändå se det som en stor framgång. Som hon själv sa, så kommer hon i eftermiddag känna stor glädje över loppet, och det ska hon helt klart göra.

Höjdhoppsfinalen fortsatte, och nu började också Holm riva. Nervoristeten var på helspänn och det var dags för Johan Wissman att springa final på 400 meter. Igår tog han sig till semifinal genom att slå svenskt rekord, och spänningen var enorm inför semifinalen. Johan visade upp världsklass, och tog sig hastigt många pinnar upp på den piedestal där jag sätter upp människor som förtjänar det, när han sprang i mål som andre man och återigen sänkte det svenska rekordet! 44,56! Hujeda mig! Och nu är han klar för final också! Det är bara att lyfta på hatten för karln. Ett stort glädjeämne alltså.

Det bittra skulle dock fortsätta. Ett guld till Stefan hade jag både hoppats och trott på. Jag funderade inte på om han skulle åka från Osaka med en medalj av annan valör, utan guld var det enda som kändes rätt. Skulle han ha tagit hem bronsmedaljen skulle även det ha varit bra, specieltl med tanke på hur höjdhoppet har en tendens att kunna sluta hur som helst, men jag ville så gärna se honom ta det där guldet så inget annat alternativ fanns för mig. När han sedan rev ut sig, och helt missade medalj var besvikelsen oändligt stor och jag klarade inte av att sitta kvar och se mer av friidrotten.

---

Kung Forsberg spelar golf med Paul Holmgren. Det tycker jag låter som en alldeles utmärkt rehabilitering.

image1



Höjden av synd

Friidrotts-VM är i full gång. Vad hände igår? Jo, jag somnade. Somnade och sov när Carolina Klüft hoppade höjdhopp.

Det är höjden av synd det.

I övrigt ska jag ta ett krafttag med bloggen imorgon igen.

Friidrotts-VM

Då var det dags. Friidrotts-VM.

Jag tänker inte tippa hur många medaljer Sverige kommer ta, eftersom jag vet att det för otur med sig att tippa på det viset.

Mest intressant tycker jag Michelle Perrys uttalande är.
- Jag planerar att gå ut och springa mitt livs lopp här i Osaka. Så svenska folket, jag kommer göra er besvikna.

Jaha... Jag trodde det var det man alltid planerade att göra inför ett lopp/match/tävling. Men Perry kanske inte har den uppfattningen och inställningen.

Jag hoppas och tror att Sanna knäpper Perry på näsan. Inget tippande nu utan bara allmänna gissningar som inte kan ha någon som helst möjlighet att föra otur med sig, tack. Jag tror Sanna tar medalj, och min magkänsla (eller snarare hjärta?) säger guld, men kanske ska man tro silver? Nej, jag hoppas och tror på ett guld till Kallur. Det är hon värd, det ska hon ha. Carro tar guld, och jag hoppas och tror Holm gör likaså. Kajsa tar silver (guld till Vlasic).

---

Dagens lista:
Dagens frågetecken: Helt plötsligt gick det bra att övningsköra. Jag undrar om The God hade ett finger med i spelet och trollade? Easton heter väl den trollstaven, kan man anta.
Dagens fundering: Vad ska man ha vänner till när de inte kan svara på mina högst seriösa och viktiga sms nu när jag fått pengar på mobilen och kan skicka sms igen?
Dagens chock: 500 riksdaler på en utekväll, varje utekväll?! När det kostar 60 spänn att komma in och det heller inte är medräknat någon taxi?! Herregud. Jag känner mig genast duktig som klarar mig på den nätta summan 7000 i månaden, och inte det dubbla som pengaspridaren himself gör. Ja ta mig tusan, jag måste vara kopiöst bra på att hantera pengar! Det ska jag fira genom att köpa väskan jag vill ha.

Sova bör man, annars dör man. Eller jag vet inte hur det där ligger till. Jag skulle gissa att hjärnan helt enkelt "stänger av sig" efter ex antal vakna dygn. Hur många de dygnen är har jag ingen aning om. Jag fixar lätt två dygn, så en tio dygn måste man nog klara, kanske. Nåväl, intresset för att ta reda på det där är kanske inte så stort.

Så, god natt!

image1



RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...