Baby Babe - I'm moving real fast
DIG:
1. Hur lång är du? 156 cm, nymätt alldeles särskilt för detta. Så okej alla, jag är inte 162 som jag tidigare envist hävdat. Jag VET att jag var det sist jag mätte mig, men uppenbaligen inte nu längre. Jag vet inte om jag krympt eller om jag helt enkelt inte var vid mina sinnes fulla bruk sist jag mätte mig, men däremot vet jag att jag alltså är i samma liga som Dolly Parton och det hurrar jag för. Dessvärre är jag lika lång som Pernilla Wahlgren och det är ju ingen merit.
2. Vad vill du bli när du bli stor? Kung Forsbergs högra hand.
3. Vad pluggar du? Svåra saker som man tycks behöva vara hjärnkirurg för att klara av, eller åtminstone dataexpert. Jag är inget av det och därför går det också som det går med min dagsprssredigering. Journalistiken går sådär. Det skulle nog gått bättre om jag hann göra uppgifterna.
4. Har du långt hår? I relation till vad? Usch, såna här frågor får min hjärna att klia. Men jag svarar ja, efter lite betänketid.
5. Vilken hårfärg har du? Blont.
6. Sminkar du dig? Ja.
7. Har du haft sex senaste månaden? Ja.
8. Vad har du för färg på dina underkläder just nu? Mörkrosa.
9. Har du kysst någon idag? Nej.
FAMILJ:
1. Bor dina föräldrar ihop? Nej.
2. Vem är bäst, mamma eller pappa? Båda.
3. Hur många syskon har du? Ett.
4. Vad är det senaste du sa till din mamma? "Men du, nu måste jag ladda mobilen här du, vi hörs, hej".
5. Hur många ställen har du bott på? Tre. Arvika big city (inne i stan faktiskt!), Jössefors Big City och Sundsvall.
6. Vem i din familj stör du dig mest på? Just nu ingen. Min bror kommer inte åt mig med sina störande moment nu när jag bor 60 mil därifrån. Eller förresten... Jag stör mig på att han kom hem från Bulgarien utan present till mig. Och att han håller på Detroit.
7. Vilken familjemedlem är snällast? Ja, det är i alla fall inte jag. Det är nog också en av få punkter vi alla kan vara överrens om.
8. När hittade du senast på något tillsammans med ett syskon? Valborghelgen när jag grinade mig till söms när Detroit slog ut Colorado och min bror firade sig till extas av samma anledning. Han var en hjälte som ställde upp och skjutsade mig till stallet efteråt så jag slapp gå i sporegnet.
KOMPISAR:
1. När var du senast med nån kompis? Kompis och kompis. Klasskompisar var för några timmar sen, men riktig kompis var Fröken Bitter och det var väl... Ja, det minns jag inte. Vi åt i alla fall på MAX.
2. Vem sov du hos senast av dina kompisar? Stockholmsfjollan tror jag nog.
3. Har du kysst nån kompis? Som varit kompis hela tiden? Nej. Ja, jag är skittråkig, men det får mig att drömma mardrömmar.
4. Har du varit tillsammans med någon du nu är kompis med? Till och från får duga på den frågan.
5. Vem har du varit kompis med längst? Av dem som tillhör eliten så är det helt klart Murke.
6. Vem känner dig bäst? Samma som ovan. Hon känner mig betydligt bättre än vad jag själv gör.
7. Skulle du säga till en kompis att du hatade hans/hennes tröja om du gjorde det? Som de flesta antagligen svarar; helt beroende på vilken kompis det är. Någon i eliten, ja givet. Med Murke undantaget, för hon skulle bara tycka att jag tjatar. Vi vet att vi hatar varandras kläder redan.
8. Känner du dig tvingad till att umgås med vissa kompisar? Nej.
VÅGAR DU:
1. Skrika åt dina föräldrar? Ja.
2. Klä dig annorlunda? Ja i det jag själv gillar, men inte bara för sakens skull.
3. Vara dig själv? Ja... Jag har inget annat val. Tyvärr skulle väl någon fåntratt vilja tillägga här... Men se, nu gjorde jag det själv istället.
4. Visa dig i bikini/badbyxor? Ja.
5. Fisa inför din pojk/flickvän? Ja.
6. Pierca dig? Det är en fråga som skulle kunna få ett långt svar. Jag har aldrig tänkt tanken eftersom jag inte vill ha någon så jag vet inte. Jag är inte förtjust i den där typen av... nöje. Men om jag verkligen ville ha en typ avv piercing så skulle det nog gå strålande bra.
7. Ha sex på offentlig plats? Ja. Gud, man kanske inte behöver vara burdus och ta med sånt, men jag och Kung Forsberg på The Lane... Det är nog min allra våtaste dröm det.
8. Vara omogen? Jag lyckas inte med något annat, så...
9. Äta småkryp? Nej, nej, nej, nej, nej. Usch.
DIVERSE:
1. När tuggade du tuggummi senast? Mitten av februari-slutet av februari.
2. När var du på semester senast? I somras kanske...?
3. Vilken färg är det på din tandborste? Ingen aning. Vit och gissningsvis turkos.
4. Är ditt hår tråkigt? Nej, inte för fem öre.
5. Vem såg dig naken senast? Jag själv i spegeln. Hu vad roligt.
6. Hur ofta duschar du? Här måste man ju svara som Emma: "Sista söndagen varje månad. Och till midsommar och jul."
7. När ska du gå och lägga dig Ikväll? Förhoppningsvis i tid för att slippa se Red Wings ta sin tredje seger.
Och eftersom det är en sådan fin dag i och med att det är onsdag/torsdag så kommer här en idolbild.
Egenhändigt fotad av mig innan en giljotindag förra veckan.
Hej då stuprör, hej mjukisar
I alla fall, Detroit-Pittsburgh. Trots att mina lag saknas och att istället det lag jag ogillar allra mest finns med så går det inte att förneka att detta rent hockeymässigt lär bli en riktigt mäktig finalserie. Kanske i klass med när Avs vann Stanley Cup 2001. Det var en finalserie som
Detta var början på något jag skrev för ett tag sedan, men bloggen bråkade och det blev bara detta som sparades. Nu är det ganska oaktuellt med tanke på att Detroit redan börjat sin segerbana. Men, jag ville ändå lyfta fram detta för att visa hur trött jag är på det laget. Jag är så trött på dem att jag till och med ägnar inlägg efter inlägg åt att skriva om dem. Herregud.
Nyss hemkommen från universitetet och ändå är jag inte på långa vägar klar. Det känns ju... bra. Imorgon ska två uppgifter vara klara och jag har inte ens fått den ena färdig, trots heldag. Men som vanligt kom inte jag och datorn (datorerna, jag satt vid tre olika) överrens och jag börjar mer och mer tro på Den Blonda Häxans idé om att jag har en negativ aura som påverkar datorerna och gör dem katastrofalt ohjälpsamma och bråkiga.
Jag tyckte i alla fall att jag var värd en liten present, så eftersom Nelly hade fri frakt idag skickade jag efter ett par Hanky Panky-trosor och ett Too Faced Diamond Gloss . HP är mina absoluta favorittrosor, och trots det alldeles vansinnigt höga priset för ett par trosor så kunde jag inte hålla mig från att utöka min lilla samling. Jag kan inte påstå att kvalitén är bättre än andra, men man känner sig grymt snygg i dem och det får det vara värt. Too Faceds läppglans har jag hört mycket gott om och eftersom jag var på jakt efter ett läppglans så var det ju svårt att låta bli.
Nu blir det återigen jag och Dr. Karev. Äntligen! Vad vi längtat! Och som pricken över i: Världens snyggaste Addison är tillbaka.
Glassens oslagbara lyckorus
I alla fall, jag skrev världens inlägg imorse som jag kallade Årets utvik och som handlade om hur miserabelt mitt liv är. Sedan, som pricken över i, så strulade bloggen och allt låste sig vilket innebär att det inte blev något inlägg.
Optimist som jag är så tog jag det som att man ska skita i misären och rycka upp sig istället. Det gjorde jag också. Jag klickade ner reportaget jag satt och strulade med och knallade iväg och köpte glass istället. Och efter det mådde jag fasen så mycket bättre.
Nina Hemmingsson.
I övrigt så undrar jag när det ska fixas så man kan söka i bloggen igen? Men det kanske inte är en funktion som högprioriteras? Det kanske bara är jag som är egenkär nog för att söka i min egen blogg och glädjas över hur bra skrivet det ena och det andra var?
Imorgon är det 08-21 dag på uni igen, liksom torsdag. Sedan måste jag ordna med journalistikkursen också. Men, men, men! I helgen ska jag oavsett vad ta ledigt. Och äta glass.
Om man hade mer tid...
Skulle jag plugga mer?
Skulle jag träna mer?
Skulle jag ägna mer tid åt att vara snäll mot folk?
Och så den stora frågan: Skulle Stockholmsfjollan prata långsammare?
Nu ska jag ner och hämta upp min tvätt. Det tog bara 60 dagar innan jag lärde mig hur man gör med torkskåpet. Halleluja!
Jag har inte alltid rätt...
Okej, jag erkänner. Murke har alttid påstått att jag har den smalaste och tråkigaste musiksmak som världen någonsin skådat. Jag har envist hävdat att hon har fel och att jag tvärtom har en bred musiksmak. Men efter att ha uppdaterat min lista här på bloggen över musik jag tycker om, så insåg jag att min smak kanske inte är så bred ändå.
U2, R.E.M, Bruce Springsteen, Rolling Stones, John Denver, Gyllene Tider, Roxette, Queen, The Verve, Status Que, The Eagles, The Boppers, Johnny Cash, The Beach Boys, Free, The Beatles, Bonnie Tyler, Dolly Parton, Twisted Sisters, Thin Lizzy, The Animals, The Who, Iron Maiden, Metallica, Chuck Berry, Jimi Hendrix, Jerry Lee Lewis, Little Richard, Bob Dylan, Tom Robinson Band, The Jam, Kiss, Bon Jovi, Simon & Garfunkel, Cher, Aerosmith, Mötley Crüe, Deep Purple, The Police, 4 Non Blondes, Cyndi Lauper, Belinda Carlisle, Dire Straits, David Bowie, Bryan Adams, Meat Loaf, The Connells, Elvis, The Kinks, Fletwood Mac, Alanis Morissette, Roy Orbison och Oasis.
Men, även om den är smal så är den i alla fall jäkligt bra.
---
Detroits frammarsch kommer ta död på mig. Ja, såvida inte studierna hinner göra det först, vill säga.
Att fira födelsedagar är sunt
Så, GRATTIS på 21-årsdagen Murke!
Eftersom det är sunt att fira kan du passa på att fira osunt, så går det plusminusnoll och allt blir alltså precis som vanligt. Inte vare sig bättre eller sämre och det tycker jag är alldeles lagom för dig. Plusfirar gör vi i Uppsala.
...Och när vi ändå är inne på födelsedagar: Nu är det bara 131 dagar kvar tills jag fyller år. Jag önskar mig en sådan här: Presenttips.
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv
Du är målmedveten. Du vet vad du vill ha och det är troligt att du på ett eller annat sätt får det. Du har taktkänsla och en förmåga att styra människor. Detta gör att du ofta är en ledare, oavsett vilka kretsar du rör dig i. Du är en listig och farlig fiende, skarpsinnig och säker på dig själv, och du har en förmåga att genom opportunism skaffa dig det du vill.
Under alla omständigheter är du en person att räkna med. Du är sällskaplig och har en förmåga att styra ditt eget liv, dina vänner och förmodligen ännu fler människor, vilket är till en fördel både för din tillfredsställelse och deras välmåga. Du kan vara mycket dominerande, men också snäll och vänlig.
Oavsett hur du är på ytan vet de som känner dig att man inte framgångsrikt sätter sig upp mot dig. Du har en enorm självrespekt, gränsande till narcissism, men troligtvis kan du dölja detta mycket. Du tycker om att vara populär och försöker hela tiden ge andra anledning att visa att de uppskattar ditt fulla värde. Människor i denna position är mycket olika och du kan vara arrogant och framfusig eller diplomatisk och älskvärd. Men oavsett vilket är det underliggande motivet det samma: Du vill bli väl sedd av dina vänner och använder alla medel som krävs för att bli det. Du är opportunist och kan utnyttja detta till stor framgång för dig själv.
Du har en stark drivfjäder och en känsla för andra människors känslor och åsikter, vilket är en oerhört värdefull tillgång. Du bryr dig om människorna i din närhet, men du intresserar dig inte för allmänna samhällsfrågor och det är knappast troligt att man finner dig i en hjälporganisation. Livet är påtagligt och verkligt för dig, men också högst personligt och detta gör att du är en aning självcentrerad. Men du är så lyhörd för andra människors känslor och ditt eget behov av att bli omtyckt att du ser till att vinna deras tillgivenhet.
---
Horoskopsidan Aha är mest inriktad på enklare horoskop gällande soltecknet, men den här kombinationen av sol- och måntecken, vågen/stenbocken, stämmer riktigt bra på mig. En rolig sida även för den som inte har något astrologiintresse!
Snygg bloggdesign
Emma har alltid snygga designer och är riktigt duktig på det. Det är också hon som gjort min header och bakgrund. 
Nu har hon ny design igen och denna är nog den snyggaste hittils.
Stilrent och lagom, snyggt. Dessutom är jag ett fan av nedtoningen (eller vad det nu heter) av Svartvadet, och som Emma själv sa så kan det ju inte bli fel med den mannen. Sant, sant.
Hockey-VM ur Morr-ögon
Om vi börjar med det väsentliga; finalmatchen, så har jag ju redan hasplat ur mig hur besviken jag var över att inte få se Canada ta hem guldet. Men inte ens jag kan bortse från det att Ryssland var värda guldet efter den vändningen och att det är mäkta imponerande att slå kanadensarna på deras hemmaplan. Extra stort att det var just på Canadas sätt som man gjorde det (vändningen).
För övrigt har jag ännu inte hittat en enda bitter person. Samtliga i min omgivning är glada över att det blev rysk seger. Så långt är jag med. Jag är också på det klara med att många tycker kanadensarna ofta saknar ödmjukhet och att de är kaxiga och arroganta. Men vad jag inte förstår är det "hatet" som tycks finnas gentemot både spelare och publik. Det är ju inte så att Canada har skyllt förlusten på något annat än sig själva, och ryssarna blev också hyllade efteråt av publiken. Den bild många vill måla upp av Canada är att de inte skulle kunna ge credit till ryssarna och att de skulle skylla förlusten på helt andra saker än sig själva. Men så är det faktiskt inte.
Tre Kronor då. Jag har skrivit en del tidigare om vilken insats man gjorde mot Canada och vilket snöpligt slut det blev i och med förlusten mot Finland. Egentligen var det förstås ett lika snöpligt slut i och med förlusten över Canada, men det var ju faktiskt mer väntat.
Mot Canada får man förstås lyfta fram framförallt Mattias Weinhandl och Johan Andersson , men även Fredrik Warg, Jonas Frögren och Anton Strålman. Eller vad fan, de flesta var riktigt bra.
Själva sändningarna då? Helt okej, nu känns det faktiskt mer hockey istället för mer "vinna-bil-turnering". Åke Unger är bra för att han är tydlig och lättsam att lyssna på, dessutom har han koll på det han ska, nämligen statistik och vad spelarna heter. I övrigt blir jag inte särskilt exalterad. Men tja, vi har väl blivit bortskämda med kommentatorer som Niklas Holmgren och Lasse Granqvist bland annat, så då har man kanske lite väl höga krav. Andreas Johansson är rolig och en riktigt bra exertkommentator som det är lätt att förstå. Stort plus för engagemang, stort minus för finalmatchen. Det var ett jäkla gnäll där. Bäst av alla: Leif Boork. Mannen som kan. Han pratar lugnt och metodiskt och kan plocka fram positiva saker liksom negativa saker oavsett situation och lyckas därför ge en bra bild som inte känns alltför objektiv och partisk. Tack för det.
Sedan som avslutning. Rick Nash gjorde VM:s snyggaste mål får man väl faktiskt lov att säga. I alla fall i mina kanske aningen partiska ögon. Men att få till det avslutet (4-3 målet på Tre Kronor) är ruggigt mästerligt.
---
Nu ska jag avsluta min smitning från pluggandet med att sätta fart igen. Dessutom ska jag testa hur mycket vatten man behöver dricka för att slippa vara hungrig. Det finns ingen mat eftersom jag glömt att köpa det. Ibland blir jag rädd för mig själv.
Snyggbikinin hittad
Men i år tycker jag hela världen svämmar över av dem. Jag har hittat hur många som helst som jag vill ha. Men den allra snyggaste hittade jag på Cubus. Jag blev lite kär efter att ha sett den och trots att pengarna egentligen skulle gå till mat så fick den följa med hem. Förutom bikinin blev det också en klänning från Gina Tricot, solglasögon från Ur&Penn samt lite underkläder från Cubus.
I Torsdags fick jag dessutom hem armbanden från KyssJohanna. Riktigt snabbt! Inte blev det sämre av att armbanden dessutom var ännu snyggare än de var på bild. Att säga att jag älskar dem är inte att ta i.
Efter att ha suttit på MAX och käkat hamburgare och jag surrat på om mitt så Fröken Bitter inte fick en syl i vädret så var vi iväg och hämtade ut mitt paket från Ellos. Passade skorna? Nej. Jag ligger mellan tre storlekar och att beställa utan att prova är inte det bästa. De var alldeles för stora såvida jag inte har lust att ränna omkring med raggsockor mitt i sommaren. Nåja, jag får väl försöka mig på att orka skicka tillbaka dem och byta storlek.
Jag spyr
Timrå slår ut MODO. Detroit slår ut Colorado. Ryssland vinner VM-guld. Pittsburgh slår ut Philadelphia. Detroit-jävlarna slår ut Dallas.
Jag skiter i att det kommer bli en helt makalöst mäktig och hockeyextaserande Stanley cup-final. Jag tycker inte om bra och härliga hockeymatcher annat än när det är mina lag som står för det hela. Och nu blir det ju inte så.
Tack som fan för att det är sommar! Nu ska jag köra rehab hela sommaren lång och rehabilitera den här bitterheten så det blir nya friska tag i höst. Då blir det kalas.
Nu ska jag fortsätta med pluggandet, städningen och läsa senaste SOLO. Vilken fin dag. TV-kväll sedan också. Det är ett ganska okej plåster på hockeysåren trots allt.
Säg nej så ses vi imorgon
Nu är det dock så att jag i normala fall är duktig på att säga nej, men det hindrar ju inte att jag lik förbaskat ibland sitter och funderar över varför den konsten tycks vara så svår.
Nina Hemmingsson lyckades visst fånga just ett sådant ögonblick. Den Blonda Häxan har i alla fall positiva ord att komma med, och det får man ju tacka för.
När vi ändå pratar om konsten att säga nej, så är här ett exempel på varför det ibland är så svårt. Många gånger är det ju som bekant ingen idé.
- Ligger du på första dejten?
- Nej
- Vi ses imorgon, då!
Ja... Nåja, nu ska jag säga "nej tack" till mer skolarbete för ikväll och istället rikta in mig på att se Sunes jul. Om DVD:en behagar fungera, vill säga. Tekniska prylar har en tendens att skrika NEJ till mig.
"Jag gör som Paris Hilton, jag"
Så sa Fröken Bitter och sedan tog hon med katten Doris på trav.
Igår var jag iväg på ponnytrav för första gången i mitt liv. Lite konstigt ändå med tanke på att jag hållit på med hästar (och då särskilt ponnyer) så länge jag kunnat prata och dessutom ägt ett russto med bra travstam.
Nåväl, jag och Fröken Bitter hade kul trots ovädret och att det inte blev några framskjutna placeringar för Bitters syster och hennes två ponnyer. Mest intressant är dock att en katt är det som drar mest uppmärksamhet bland en massa folk.
Hur snygg får man vara? Den här beautyn blev min favorit.
För övrigt har jag just kommit hem från universitetet. Långa dagar, men imorgon är jag ledig från redigeringen. Då vankas det journalistikpluggande och en sväng in och fika tror jag.
Nu ska jag... Jo då. Fortsätta plugga.
Bara tråkiga människor briljerar på morgonen
Så var vi där igen då. Klockan 08.00 skulle jag sätta min fot på universitetet för att plugga. Nu är klockan 10.00 och jag har ännu inte kommit iväg. Inte ser det ljust ut för att jag ska kunna komma dit före 10.30 heller...
Lite idiotiskt att sätta sig och blogga när man borde stressa, men det där är ju som bekant ett signum för mig.
Gårdagen var tung. Canada förlorade guldmatchen och Philly åkte ur Stanley Cup. Bittrast av allt; Kovalchuck får bli matchhjälte medan Rick Nash får sitta på botbänken. Ironiskt va att jag strax innan matchen skrev "Och Rick Nash får gärna avgöra, det är han värd." i senaste inlägget. Tack Anna för att du var snabb att påpeka det. Jag hade hoppats det skulle gå obemärkt förbi. (Nej jag är inte bitter).
Usch. Hockey är det värsta jag vet.
Nåja, jag får rappa på nu. Ett långt och bittert ältande om hockey-VM och Stanley Cup kommer senare.
Adios.
Att tacka nej till landslaget
Att spela i Tre Kronor är hedersamt och något samtliga svenska spelare bör vilja göra. Det är jag den första att skriva under på. Jag ställer mig frågande till hur man inte kan vilja representera sitt land och få iklä sig Tre Kronors matchdräkt, såvida man är skadefri, är i bra form och inte har någon privat angelägenhet (nybliven förälder/väntande eller annat familjärt eller liknande). Men, oavsett anledning (eller icke anledning) så ska varje spelares beslut accepteras.
Aftonbladet hade nu en artikel om att det är MODO som sätts i fokus när denna "Nej tack"diskussion är på tapeten igen. Anledningen är att MODO är det lag med flest spelare som tackat nej. Bengt-Åke Gustafsson menar att det nog är någon sjukdom som går där uppe.
Vissa av spelarna, Peter Forsberg, Tobias Enström och Mattias Timander har ett givet skäl till att tacka nej i och med sina skadefyllda säsonger. I ett sådant läge tycker jag som sagt att det inte är något att diskutera. Är man skadad/har haft en tung säsong med skador och därför inte är hundra så bör man heller inte spela. Henrik och Daniel Sedin tackade nej på grund av att de nyligen blivit föräldrar och detsamma gäller Per Svartvadet. Niklas Sundström sa för ett bra tag sedan att han kommer tacka nej till landslagsspel. Varför har jag ingen större koll på.
Men, är man inte hundraprocentigt motiverad att spela så ska man heller inte göra det. Susse är gudomlig, men jag ser mycket hellre en mindre skicklig, men hungrigare, spelare ta hans plats i så fall. Nu vet jag som sagt inte varför Susse tackat nej och detsamma gäller många andra nej-sägare. Men min poäng är att det inte ska kastas någon mörk skugga på dessa nej-sägare. Jag förstår verkligen resonemanget om "payback-time" och håller med. Jag tycker spelarna ska betala tillbaka till Tre Kronor. Men är man inte motiverad så blir det ingen vettig återbetalning, och då kan det lika gärna vara. Man kan inte banka in motivation i någon genom att klanka ner på dem. Det hjälper liksom inte...
Därför tycker jag det är onödigt att fokusera på nej-sägarna som individer och varifrån de kommer (okej, jag vet att media arbetar för att få läsare och att den här typen av "attack-artiklar ger mer läsare) och huruvida de har skäl att tacka nej eller inte. Som jag skrev finns det vissa skäl jag förstår att man tackar nej på grund utav, men oavsett om man har skäl eller inte så känns det ganska ointressant.
Istället borde fokus ligga på att sträva efter att ytterligare höja statusen på landslagsspel och fortsätta sträva efter att få samtliga spelare att verkligen vilja representera Tre Kronor. Lägger man då fokus på det projektet så har man en del att göra, och jag själv har inga bra förslag till hur. Men att börja rikta missnöje mot nej-sägarna känns verkligen inte som rätt väg att gå. Inget blir bättre av det och det kommer knappast få spelarna mer intresserade av landslagsspel kommande säsonger.
---
Nyss hemkommen från ponnytrav. Vilken pärs! Snorkallt och blåsigt och jag har mest huvudvärk. Nu ska jag slänga i mig lite mat och sedan sticka till uni en sväng. Måste hinna hem till den magiska extasen Ryssland-Canada så det blir bråttom värre antar jag.
Och ja, tummarna hålls för Canada. Och Rick Nash får gärna avgöra, det är han värd.
Bitterhetens katharsis
Vad säger man? Vilket fullständigt vedervärdigt, bittert och tråkigt avslut på VM för Tre Kronors del. Matchen igår mot Canada var en fantastisk kämpainsats, men krafterna tog nog slut där. Ikväll var det inte mycket som stämde och inte en enda puck studsade rätt väg (förutom för finnarna förstås). Svårt att höja någon spelare ordentligt över godkänt-strecket.
Det här laget har gjort ett fantastiskt VM om man ser till förutsättningarna. Kämpaglöd räcker långt, men att tro att det skulle ha räckt mot Canada och Ryssland med lika stor vilja och därtill betydligt högre klass i spelet är inte att vara realistisk. En fjärdeplats är därför helt klart godkänt, men det känns ju helt förjävligt bittert att förlora bronset. Mot Finland, dessutom. Tre Kronor har växt under hela turneringen, men den här bronsmatchen var som sagt inte mycket att hurra för. 
Matchens lirare, Niklas Bäckström, till vänster. Bild: Aftonbladet
--
Glädjeämne i kvällens bitterhet: Dallas spöade ett uselt Detroit. Låt det fortsätta så, tack. Jag kan inte påstå att Stars tillhör mina favoriter, tvärtom, men ska man välja mellan pest eller kolera så tar jag Marty Turcos lag alla dagar i veckan.
--
Vi tar en summering av Tre Kronor-Canada samt finalmatchen och hela VM-faderullan imorgon. Jag ska först på ponnytrav med Fröken Bitter och då sa jag också göra ett reportage till en skoluppgift. I övrigt blir det plug, plugg, plugg imorgon och jag ska dessutom göra ett försök att blogga ikapp för all dålig bloggippdatering som varit senaste... eh..månaderna.
"Jag ville ha en brevvän..."
För att inte verka helt uppåt väggarna idag så kan jag passa på att gnälla på de så kallade "vännerna" som alltid hör av sig när jag som minst vill. De har en tendens att höra av sig när jag ska se Sanningens ögonblick (nä, jag vill inte ens diskutera programmet med er, jag vill se och höra nämligen) eller vid andra olämpliga tidpunkter.
Nu tar vi det pedagogiskt en gång för alla.
Hockeytime och TV-serier jag följer är tider det inte ska ringas på. Aldrig! Detsamma gäller tiderna för tidigt och för sent. För tidigt sover jag och det vet ni. Sluta ringa och väcka mig (såvida jag inte bett om det) och sluta ringa sent när jag försöker somna. Detsamma gäller sms och mms med bild på ert toabesök. Med särskilt betoning på det sista.
Vi kör dagens musiktips på det.
Little lies - Fleetwood Mac
Tja, inte första (eller sista) gången den låten varit med här i bloggen. Men så är det med bra låtar.
Go Philly! Herregud...
Okej, jag är vrålsexig, så när kommer du?
Jag läste en intressant artikel i Veckorevyn som avslöjade "vad killar egentligen tänder på". Och tänka sig, jag föll minsann in på samtliga punkter.
1. När du är smartare än han
2. När du är otrevlig (kommentar överflödig)
3. När du inte är helt naken (okej, kanske inte cowboyhatt men jag fryser utan strumpor)
4. När du klär dig som en luffare
5. När du festar
6. När du är svettig
7. När du har vita linjer efter bikinin (enligt min logik är det alltså extra hett om hela en själv är vit?)
8. När du har moderskänslor (jo, det har jag om det är ungar i MODO-tröja/sparkdräkt/små minimala skor)
9. När du är våldsam
10. När du idrottar
Ni får läsa förra numret för att läsa mer under punkterna, om det finns något intresse för det. Det räcker ju faktiskt kort och gott med rubriken på varje. Att läsa det finstilta är som vi alla vet överskattat.
Finns alltså både i blont och i mörkt.
Så... Kung Forsberg, hur länge ska jag behöva vänta egentligen? Jag har varit tålmodig länge nog nu... Och ikväll har jag övervägt att ta Weinis istället så nu får du agera snabbt.
Under tiden ska jag ta och göra ett ryck med redigeringen.
Nu kan man älska dig igen Weinis
Jag har bett om en påskrift för MODO så jag får älska dig igen, men detta räcker gott det. Jag är en kärleksfull person och det betyder allt för mig att få vända hatet till ren kärlek igen. Så om du bara gifte dig med mig här och nu så är jag säker på att vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar fram till säsongen 08/09 skiljer oss åt. Amen.
Bild: Aftonbladet
Fan vad härligt underbart!
Ordning och reda räcker långt och nu blir det drömsemie mot Canada. Okej, inte på det sättet att det lär bli jäkligt tufft (antagligen lite för tufft?) men Canada är Canada och det kommer blir en kanonhärlig match. Bara att hoppas Weinis sätter vinnarpucken även i den matchen. Eller ja, vem som helst. Bara det inte är Dany Heatley eller annan kanadensare.
---
Den Blonda Häxan är som vanligt bra med i hockeyhändelserna.
- Va? Är det VM? Nu igen? Men det är ju snart fotbolls-EM!
Jo, Häxan, VM är en turnering och tar inte slut efter en matchstart. Men jag ska inte klaga på henne. Att hon är dum kan hon inte rå för. Hon är i alla fall gullig nog att ringa och störa mig enbart för att fråga om jag lever. Det är sådant man säkert kommer sätta värde på när man blir gammal och sitter på hemmet och filosoferar.
Jag får aldrig nog
Jag och Murke diskuterade våra missnöjen förut. Ett tämligen vanligt inslag i våra samtal visserligen, men det intressanta var att jag faktiskt inte bara tyckte det var mina som var något att vara bitter över, utan också att hennes liv kändes ganska hårt. Det är sådant som piggar upp!
Nina Hemmingsson igen. Jo, jag vet att jag tjatar om henne. Men visst är det väl roligt att jag slagit till med något mer att beundras över? Variation är alltid bra som folk säger.
--
Tips: I senaste Cosmopolitan får man med mascaran Clinique High Impact. En stor favorit hos mig. Dessutom är den i miniformat vilket jag bara tycker är bra.
Mascaror och parfymer är idealiska att ha i små förpackningar. Det är sällan mascaror hinner ta slut innan man egentligen bör byta dem. Därför är det bara bra om de är små och tar mindre plats. Parfymer byter man ju visserligen inte ut lika ofta, men fördelen med en liten (tänk doftprovsstorleken) är ju att man enkelt kan ta dem med.
---
Jag hann hem till matchen. Eller nej, hann gjorde jag väl kanske inte eftersom jag inte är klar med allt ännu. Men huvudvärk i kombination med redigering är inte bra så jag gick tidigare. Får försöka hinna med resten imorgon.
Hockeytime!
Livets förjävliga misär
3-0 i matcher till Penguins nu. Det känns lite halvkört sådär, som en sann optimist skulle ha sagt. I alla fall, det är bara att beundra Pingvinerna. Evgeni Malkin har varit otrolig (speciellt de tidigare semifinalsmatcherna och förra matchen i synnerhet), Foppa-klass verkligen. På riktigt. Han gjorde det som The God Himself bemästrade på ett makalöst sätt, nämligen att göra precis allting magiskt. Han gjorde som han ville. Tack vare att skapa ytor kunde han sedan bemästra spelet ute på isen med samma genialitet som jag älskar att se Kung Forsberg göra. Kul att se Malkin, han är grym verkligen. Men mest tycker jag att det svider. Som sagt, vad händer om Peter Forsberg tar beslutet att hockeykarriären är över? Kommer jorden verkligen fortsätta snurra? Jag är rädd för svaret...
Inatt var Sidney Crosby en riktig gigant också i sedvanlig ordning. Det är han värd. Hur mycket jag än håller på Philly så är Pingvinerna väl värda en plats i finalen. Näst efter Avs och Philly är de det lag jag helst ser slå Red Wings.
Fast... Jag kanske borde ta och lägga lite krut på att redigera istället för att smita undan på alla möjliga sätt och vis. Jag ska trots allt luncha med Fröken Bitter lite senare så då går det bort en timme där också. Men sätter jag fart nu har jag kanske tur och hinner hem och se tredje perioden i alla fall.
Inga slag på fingrarna
Men som sagt, något slag på fingrarna blir det inte. Ballerinor får man aldrig för många av och jag är dessutom i behov av dem. Pumpsen var jättesnygga och lagom höga och toppen så billig att det inte var värt att låta bli. Armbanden är en historia i sig i och med att jag suktat efter dem i cirka tio månader nu. Så det var ett måste, faktiskt.
Nu väntar jag på att Philadelphia-Pittsburgh ska dra igång. Inget om om Malkin, men det skulle vara trevligt värre om han inte spelade bra idag. En lagom usel genomklappning av samtliga pingviner skulle sitta kalasfint.
Tomten tog mig
Tack vare paketet från Adlibris.
Jag är din flickvän nu är en sagolik bok. Bitter, cynisk och mörk humor är det bästa och den där boken bjuder på den sortens humor i absoluta världsklass. Skandal att jag inte läst den tidigare.
Wolwerine redo att klösa igen
Nu väntar bedömning och därmed avrättning (?). Därefter ska jag skynda in till stan och handla lite innan nästa pass med hårdplugg börjar. Gud vad skönt. Gud vad härligt. Gud vad jag njuter av att ha hela mitt liv helt fullsmockat med diverse skoluppgifter att göra.
Tre Kronor vann och Philly förlorade. Lite halvdant humör idag alltså, 50/50 liksom. Samma med vädret. Det är strålande sol men det blåser orkan så det är inte något att tjoa över.
Nu, giljotinen! Tjing.
En dag för självbedrägeri?
--
När jag startar datorn så kommer det upp x antal rutor om det ena och det andra. Jag klickar "Remind me later" på samtliga av dem och jag måste säga att just det känns ganska signifikativt för mitt liv just nu.
Jag har så mycket att komma ihåg att jag ska göra att mesta tiden går åt att försöka komma ihåg vart jag lagt alla dessa kom i håg-listor. Jag har till och med blivit tvungen att markera maten i kylskåpet med lappar som "STEKAS!" och "Innehåller krydda" för att jag inte ska missa något.
Men om jag bara satte igång och betade av det som ska göras istället för att smita undan med det ena och det andra, så skulle jag slippa stressa.
Så, någon som har receptet på lite självdisciplin? Gärna något som inte är ansträngande eller gör ont. Gör det ont bör det åtminstone vara på ett fint sätt.
--
Nu ska jag sticka iväg och fortsätta bråka med Quark.
En varning är en varning
Doug Murray. Jag har inte haft någon större koll på honom i NHL faktiskt, men till nästa säsong kommer det bli ändring på det. Det står helt klart.
Tack gode gud. Äntligen fick jag se en hel hockeymatch sedan Detroit slog ut Colorado (eller nåja, den såg jag ju knappt eftersom jag försökte sova bort all hemskhet det förde med sig...).
Och vilken match! Och vilken förjävla skitavslutningen. Jag har ett ont öga till Alexander Ovechkin sedan tidigare. Jo, han är grym, ja det är han, och ja det måste erkännas. Men så länge diverse tölpar sätter honom före exempelvis Sidney Crosby så kommer min hjärna per automatik se Ove som mindre bra än vad han egentligen är. Men i alla fall. Han har ju gjort betydligt bättre matcher än den här, så just därför känns det extra surt att han ska lyckas trassla in en puck och förstöra för Tre Kronor.
Men, trots förlusten så var det jäkligt bra av LAGET Tre Kronor. Riktigt härligt att se. Även om det alltid är oskönt med bra målvakter i motståndarlaget så får man ju tacka och bocka för målvaktsspelet ändå. Lunkan och Nabokov visade varför de är väl värda att nomineras till Vezina Trophy. En utmärkelse som jag för övrigt tycker ska gå till ryssen, trots att jag är både patriotisk och oftast partisk.
---
Introt till sändningarna är ju verkligen i min smak. Men något som verkligen skulle falla mig i smaken vore att TV6 börjar sända Macahan. Gärna dygnet runt direkt efter att hockey-VM är över. När sedan även Stanley Cup är klart har jag då ett utmärkt substitut hela sommaren lång. Det skulle göra att mitt liv blev tio resor mycket lättare.
---
Nu blir det sängen. Om fyra timmar ska jag upp och ägna hela söndagen åt skolarbete (no shit). Redigering och bråk med Quark Xpress står på schemat och det gäller att få det gjort innan det är dags för matchen mot Tjeckien.
Gonatt/gomorgon/whatever.
Vila i fred Kabben Berglund
Vila i fred Kabben Berglund.
Den viktigaste personen i MODOs historia har avlidit. Läs mer här om hans betydelse för föreningen.
Sounds like a bet to me
Men ska vi slå vad? Klockren!
Tyvärr är det ju någon som varit smart innan jag fick chansen. Ni hittar den smarte på humorsidan Arga lappen. Väl värd några besök!
Nu sitter jag och laddar inför Philadelphia-Pittsburgh. Shit... Men som vanligt blir det datorn som gäller, men det får duga.
Hur man får sitt restaurangbesök betalt
Fröken Bitter:
Kom och ät chili con carne med mig!
Morran:
Nej, jag har tvättid.
Fröken Bitter:
Men du kan göra det imorgon.
Morran:
Nej, i det här huset får man minsann anpassa sig efter tvättiderna.
Fröken Bitter:
Jag skulle förstås kunna komma till dig då... Så kan vi gå på Stekhuset.
Morran:
Åh! Ja, gud vad gott! Gör det!
Fröken Bitter:
Vad bra, jag kommer direkt då, så sticker vi när du tvättat klart.
Morran:
Ja, kanon! Fan vad gott, nu blev jag supersugen!
Fröken Bitter:
Men du, jag är nästan pank. Du får bjuda mig.
Ja, förstås. Hon kan konsten att snika den damen. Nåja, nu blev det att hon betalade för sig själv ändå när hon fick se min sköna uppenbarelse.
Nä, nu ska jag fortsätta se på hockeyn. Bitterdamen gjorde en kanal sökning, och vips fanns kanal 6. Lycka! Jag hade tur och hann hem och fick se slutet av andra och nu är det dags för tredje. Kalas verkligen.
Nya bloggplattformen
Hittills har jag tyckt nya bloggplattformen var jättebra. Allt ser mycket tydligare och skarpare ut (eller om det är mina nya linser?) och jag förstod inte alla klagomål jag läst.
Men, nu har jag själv kommit på hur illa det är.
Man kan ju inte söka längre. Man får upp resultat efter sin sökning, men klickar man på en länk så finns den inte. Tusen tack. Verkligen. Man blir ju dödligt less.
För övrigt. Bra match igår, verkligen. Herregud, vad hände? Jag är glad att jag inte fick se det.
Nä, nu ska jag plugga. Mitt liv. Jag gör inte mycket annat.
Sluta med kvinnohatet!
Jag och min trogna vapendragare Den Blonda Häxan har diskuterat seriens katastrofalt usla lilla tid som läggs på att ha med Tom i handlingen. Alla andra är med i tid och otid, men Tom är man sparsam med att visa upp. Dyker han upp i en scen får man vara nöjd. Övriga verkar däremot dyka upp minst en gång i varje scen.
Varför visas inte Tom mer? Vill de inte att vi kvinnor ska få vara nöjda, glada och tillfredställda? Vad är det för hat som ligger bakom denna oönskan?
Nä, sluta med kvinnohatet nu och ge oss vad vi vill ha. Mer Tom - mindre andra. Tack.
Mer Tom - mindre stringkalsonger. Tack.
Kan man blogga med tvångströjan på?
Jag menar inget ålderdomshem, men jag behöver bli satt på någon typ av hem där man helst bär tvångströja och inte får befatta sig med något annat än sig själv.
Det kommer ju knappast som en överraskning att jag inte är någon motsvarighet i köket till vad The God är på isen, men nu har det trappats upp ordentligt.
Precis som nästan alla andra dagar så blev det tacos idag. Efter mycket om och men gick det att äta, men det var nära att det istället blev sjukhuset för mig inatt. Vilket kanske hade varit lika bra.
Micron fick anfall och tallriken sprängdes. Hurra. Min mat förstörd, tallriken i bitar. Det är ju så man skuttar av upphetsning. När jag väl fått ut allt, ja då vill det sig inte bättre än att jag råkar sätta foten på en glasbit. Det gjorde ondare än häromdagen då jag brände mig på ugnen.
Köket gör mig illa till mods. Klämmer jag inte fingrarna, bränner mig på något eller tappar maten på golvet så får jag en glasbit i foten. Mina fötter är ett kapitel för sig. Det är alltid de som får lida och även om jag eftersträvar att vara lik Kung Forsberg i det mest så hör fotproblem till samma kategori som skägget; något jag helst slipper.
Men jaja. Henrik Lundqvist ska spela VM i alla fall. Det gör att jag gnäller aningen mindre, faktiskt. Dessutom blev håret bra, och snart vankas toppmatcher i Stanley Cup. Så ja, jag borde inte gnälla.
Årets bedrift
Nu ska jag stick iväg till universitetet. Idag börjar nya kursen Grafisk Design så jag tänkte göra ett seriöst försök att komma dit i tid. Det vill säga utan att komma för sent och med andan i halsen.
Philly och VM och sol. Det är skapligt nu faktiskt.
Tjing!
Jag, Fröken Bitter?
Ja, det är nog så.
Värmland är underbart. Men det känns sjukt tungt med Colorados utgång ur Stanley Cup. Matchen natten till fredag var milt sagt något att sätta på listan över hemska hockeyhändelser. Jag ville bara lägga mig ner och dö, men jag har lärt mig att i sådana stunder behöver man inte ens lägga sig. Man kan falla som man står, utan kruseduller.
Kung Forsberg. Jag lider med honom. Att sitta på läktaren och se sitt lag spela en match med kniven på strupen och värsta tänkbara förutsättningar kan inte vara lätt alls. Att sedan få se dem förlora hemma i Pepsi Center är förstås värre än värst. Nej, det finns ingen rättvisa här i världen.
Hur det blir nu... Ja. Emma skrev ett riktigt bra inlägg, och jag kan bara instämma. Mer om detta vid ett senare tillfälle.
---
Nu står hoppet till Philadelphia Flyers. Inatt kan de ta sig vidare och jag ska sitta bänkad när matchen drar igång klockan ett. Jag har redan hunnit med ett antal ritualer och ska fortsätta med det så att vi förhoppningsvis får se Biron göra den här gesten efter matchen. 
Fröken Bitter har gjort hårförlängning. Jag är bitter. Det ville ju jag, men det har jag inte råd med. Murke sa: "Det var säkert billigt att göra nere i Turkiet". Jag säger: "Hoppas det syns".
Förlåt. Jag är en hemsk vän. Jag kan inte unna någon något. Inte att få se sin favoritspelare gå vidare till semifinal (i alla fall inte på bekostnad av mitt lag!) och inte heller kan jag unna dem att få ha längre hår än mig.
Nåja. På måndag ska jag till frisören och då ska jag åtminstone färga det snyggt.
Over and out.
