Nej, det tror och hoppas jag verkligen inte. Men det går inte att bortse från det faktum att Magnus Wernblom har det tungt och inte får det att fungera. Hela säsongen har känts så här. I torsdags, efter slakteriet av Timrå, var jag för euforisk för att dela med mig av några negativa och pessimistiska tankar, men efter stort trassel med jävlande skolarbete så känns det mer befogat att släppa fram dem.

Jag vet inte varför, men Mr MODO ser inte ut som Mr MODO utan som en frustrerad spelare som troligtvis undrar lika mycket som alla supportrar varför det inte lossnar. Det går tungt och man ser inte mycket av den forne giganten. Tyvärr. Han har, och kommer alltid att vara, en stor kärlek för mig och just därför är det extra jobbigt att se att det inte går som han vill ute på isen.

Detsamma gäller en annan spelare jag har ett kärt öga till. Det fanns en tid då Jonathan Hedström, Timråtattare till trots, faktiskt inte bara sågs som en skön hockeylirare i mina ögon utan jag tror till och med att jag var lite småkär i honom. Men även han tycktes ha svårt i torsdags. Länsderby. Rivalerna om Västernorrland. Storebror MODO mot lillebror Timrå. En match då Werner och Jonte förväntas vara på sitt vassaste humör och vara inblandade i det mesta. Så var dock inte fallet. 

Jag hoppas att detta är en svacka som de båda kommer ta sig ur tämligen snart. Gärna nu direkt. 

 
 — Ja och jag vill också gärna få komma, så var snäll och fixa detta nu!


---

MODO-Djurgården och Colorado-Chicago idag. Det blir en sådan där dålig kväll där jag tvingas kapitulera och göra skolarbete samtidigt som hockeyn pågår. Där gick min gräns faktiskt. Aldrig skolarbete när det var hockey! Men, de där gränserna har snabbt fått flytta sig. Studier på Mittuniversitetet tar inte hänsyn till vare sig hockey, skönhetssömn eller "jag är sjuk om jag bara känner efter".