Det är svårt att undvika den rubriken nu.

Kung Peter Forsberg! Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om gårdagen, och det ska jag också (ni känner väl mig), men först av allt: Tack. Tack för att han finns. Tack för att han redan direkt visar magi. Tack för att det allra bästa jag vet återigen går att skåda på isen.

Gårdagen var grym, hela dagen. Först total uppladdning och nervositet i mängder. En sådan där härlig känsla som man alltid får när han ska spela igen och som är i stil med den känslan som infinner sig inför stora matcher. Finaler, och comebackmatcer för världens bästa. Planen var att se matchen hemma och allt var planerat när Fröken Bitter plötsligt tjatade sig till att jag skulle se matchen hos henne. Det kan man ju förstå. Hon vill ju utåt sett ge sken av att tycka mannen med guldhandlederna och världens mäktigaste vargögon och split vision är en gammal föredetting, och att ta dit mig som den som ska se matchen och vara i extas var förstås ett smart drag för att själv slippa framstå som skenhelig. "Jag tror Foppa skulle må bra av att du kommer hit och ser matchen och äter marängsviss" sa hon. "Jag också" sa jag och så var det bestämt. Marängsvissen blev agörande. Klart att han skulle må bra av det.

Det hade varit guld värt och sagolikt att vara i Swedbank igår, men att sitta/skutta/hoppa i soffan hos Fröken Bitter fungerade alldeles utmärkt det också för att uppleva extasen. Den infann sig redan långt innan lineupen när det berättades att det var journalister från Denver Post på plats. En liten detalj i det hela, men som kändes så skönt och så underbart roligt. Extasen kulminerade så klart när hela arenan lyfte sig helt hänförda när han kom ut på isen. Sedan exploderade det när han gjorde målet. Liksom, så typiskt honom. Gå in och backhand-trolla redan i första perioden. Hockeyporr är ju det minsta man kan säga.

Nervositeten visade sig de första bytena och första bytet fick inte pucken känna på något trolleri och magi alls från Easton-trollstaven, men sedan kom det. Det blev flera lysande passningar under matchens gång och det var inte bara det som gjorde att man knappt står ut med att vänta tills imorgon. Flera gånger visade han prov på att han fortfarande har kvar styrkan och balansen när han håller undan spelare på ett mästerligt sätt. Han har inte spelat en spelmatch sedan i våras, men trots det var han så kå klart den som överskuggade alla andra på de små ytorna.

När målet kom... Ja, hur förklarar man den känslan utan att låta alltför burdus? Glädjen visste inga gränser. Jag skrämde nästan livet av stackars katten Daisy och kastade mig över Fröken Bitter och kysste henne. Ja, ni läste rätt. Eller ja, jag pussade hennes hår snarare. Allt gick bra och förutom brandlarmsskriket och glädjepussen så hanterade jag det bra. Fröken Bitter frågade om jag grät. Nej, sa jag. Och det gjorde jag faktiskt inte. Bara inombords, och det kommer få räcka tills vidare. Jag har ju som tidigare nämnts slut i tårkanalerna och jag vill kunna ha något kvar till i april.

Han ser så glad ut. Ler och skrattar samtidigt som ögonen visar allt man kan önska sig här i världen och ja, han är helt enkelt tillbaka.

---

I övrigt då? För ja, det var ju hela laget MODO och vinsten som helhet som var en lika stor lycka igår. Rätt och slätt var det en riktigt bra laginsats där alla gjorde sitt. Spelglädjen fanns igen och alla lyfte sig till tusen. Beröm till alla och för att nämna något så hoppas jag Sami Torkki och Marco Tuokko fortsätter i samma stil som igår.

Niklas Sundströms drömpass till Mats Zuccarello Aasen var ren magi även det, precis som Kung Forsbergs återinträdande till hans ensamma högst stående division, och då ska man komma ihåg att The God gör det där i sömnen. Betänk då att jag med detta absolut inte på något vis menar att förringa Susse. Tvärtom.

---

Tack till gulliga sms och liknande, samt tidigare bloggkommentarer. Jag vet att jag är usel på att visa uppskattning, men jag blir mäkta glad över att ni bryr er. Det kanske inte är världens största händelse för alla, men för mig är det det och jag tackar för att ni bryr er och tar det på allvar och låter mig hållas.

---

Kung Forsberg, the God Himself spelar. Min värld snurrar igen! Felfritt, och snabbt. Och jag älskar det!

Den enda som inte älskar detta är Fröken Bitter. Den stackaren kommer hädanefter tvingas fixa marängsviss till mig varje matchdag. Som sagt, jag älskar detta!