Grattis till mig!
Mats Sundin lägger av. Väntat, men det hindrar inte att det känns enormt tråkigt.
Men en sådan här dag, 30 september, är ju inte bara jämmer och elände:
Present ett: Kung Forsberg finns med på plats när Colorado Avalanche inleder säsongen och hyllar Joe Sakic.
Present två: Jag lyckades undkomma Den blonda Häxans fagra stämma. Aldrig har jag väl varit så glad över att inte kunna svara i telefonen som då.
Dessutom är Suddens avtackande väl placerbart i kategorin "det gör ont men på ett fint sätt" och därmed får jag väl anse det passa ypperligt att beskedet kom just i dag.
Och i dag börjar Grey´s Anatomy. Äntligen!
Men en sådan här dag, 30 september, är ju inte bara jämmer och elände:
Present ett: Kung Forsberg finns med på plats när Colorado Avalanche inleder säsongen och hyllar Joe Sakic.
Present två: Jag lyckades undkomma Den blonda Häxans fagra stämma. Aldrig har jag väl varit så glad över att inte kunna svara i telefonen som då.
Dessutom är Suddens avtackande väl placerbart i kategorin "det gör ont men på ett fint sätt" och därmed får jag väl anse det passa ypperligt att beskedet kom just i dag.
Och i dag börjar Grey´s Anatomy. Äntligen!
Alltid vid Kung Forsbergs sida
Peter den store är ju som bekant tillbaka. Det märks. Åkningen och balansen fortsätter se underbar ut och tajmingen har börjat komma. Sedan har vi ju en annan av de det där delikatesserna som gör att han spelar i en helt annan liga än alla andra - passningarna som egentligen inte går att göra i den här världen. De sitter där, perfekta och lika kittlande underbara som alltid.
Det känns som att det inte är sant. Hela jag blir ett enda stort fånleende och vill nypa mig själv hela tiden för att se om det verkligen är sant. Och trevligast av allt, förutom det faktum att det man får uppleva igen faktiskt är sant, är att han visar upp den där enorma kärleken till hockeyn och den griniga sidan med vargögon som är sådär magiskt tacksam att se för då vet man att det kommer att hända stora grejer. Lite utvisningar på det tycker jag inte är hela världen. Så länge man nu fått njuta av det vackraste som finns så är utvisningsminuter det sista jag tänker på.
Alltså, i lördags var jag förstås lyrisk. Men i dag börjar jag mest känna av oron, både för Kung Forsbergs del och för MODO som lag utan God Himself. Vad som händer nu och allt det där, ni vet. Men ja, det bästa nu är väl helt enkelt att tagga ner och lugna sig till dess att världens största går ut med sitt beslut. I alla fall, om det blir spel då, NHL eller MODO? Ja, jag har ju hela tiden hoppats på NHL-spel, men jag måste ju säga att jag inte skulle gråta om han bestämde sig för att fortsätta i MODO hela säsongen.
Stockholmsresan var kanon, och som sagt var det svårt att vara annat än lyrisk med tanke på vattenpromenerarens underbara avslutning. Magiskt! Jag hade gärna snott åt mig lite mer textutrymme för att monologera kring den dagen, men känner att det är läge att tentaplugga i första hand nu. Men i alla fall så ska alla som var med på resan ha ett stort tack!
Det känns som att det inte är sant. Hela jag blir ett enda stort fånleende och vill nypa mig själv hela tiden för att se om det verkligen är sant. Och trevligast av allt, förutom det faktum att det man får uppleva igen faktiskt är sant, är att han visar upp den där enorma kärleken till hockeyn och den griniga sidan med vargögon som är sådär magiskt tacksam att se för då vet man att det kommer att hända stora grejer. Lite utvisningar på det tycker jag inte är hela världen. Så länge man nu fått njuta av det vackraste som finns så är utvisningsminuter det sista jag tänker på.
Alltså, i lördags var jag förstås lyrisk. Men i dag börjar jag mest känna av oron, både för Kung Forsbergs del och för MODO som lag utan God Himself. Vad som händer nu och allt det där, ni vet. Men ja, det bästa nu är väl helt enkelt att tagga ner och lugna sig till dess att världens största går ut med sitt beslut. I alla fall, om det blir spel då, NHL eller MODO? Ja, jag har ju hela tiden hoppats på NHL-spel, men jag måste ju säga att jag inte skulle gråta om han bestämde sig för att fortsätta i MODO hela säsongen.
Stockholmsresan var kanon, och som sagt var det svårt att vara annat än lyrisk med tanke på vattenpromenerarens underbara avslutning. Magiskt! Jag hade gärna snott åt mig lite mer textutrymme för att monologera kring den dagen, men känner att det är läge att tentaplugga i första hand nu. Men i alla fall så ska alla som var med på resan ha ett stort tack!
Nu är det dags igen...
I dag blir det en efterlängtad klippning och färgning. Ganska mycket ska kapas, inte bara topparna. Dessutom är jag fortfarande i valet och kvalet om jag ska färga kalufsen brun. Jag kan liksom se framför mig hur jag går helt crazy och ber min frisör att klippa 30 centimeter och göra mig till en smart brunett.
Men sen tänker jag... Nä.
För när jag väl sitter där så kommer det inte finnas mycket annat än feghet kvar, och så slutar det med att jag trippar därifrån nöjd och belåten, men med samma frisyr och färg som när jag kom dit. Bara lite fräschare.
Men ingenting är ju omöjligt. Vi får se.
Men sen tänker jag... Nä.
För när jag väl sitter där så kommer det inte finnas mycket annat än feghet kvar, och så slutar det med att jag trippar därifrån nöjd och belåten, men med samma frisyr och färg som när jag kom dit. Bara lite fräschare.
Men ingenting är ju omöjligt. Vi får se.
Då var det igång igen
Nja, några turtrosor blev det tyvärr inte av mina nya aspiranter. Men Kung Forsberg verkade ju gilla dem åtminstone, så vi får se om det kan hända att de får en ny chans under säsongen.
Om man ska börja med vad som var bra och positivt med dagens match så känner jag mig manad att börja med Magnus Häggström. Vilken debut! Bäst i dag? Ja, jag tror det, vilket inte bara säger något om hans fina spel utan också om övriga spelares insatser...
Till det positiva hör också Tomas Mojzis som jag tycker visade hög klass direkt (ett skönt besked!) och även lite plus till Josh Green som i alla fall till en början såg riktigt bra ut. Min förälskelse till dem har därmed inte lagt sig. Andreas Salomonsson gjorde en miss, men sådant händer i premiärer och därefter växlade han upp ordentligt och såg pigg ut, liksom Mats Zuccarello Aasen. Det tackar jag för. Och så The God himself då, förstås. Peter Forsberg gör ingen succé sett till vad han kan, givetvis inte. Men med tanke på förutsättningarna tycker jag ändå det är godkänt, minst sagt. Målet var förstås underbart, liksom backhandpasset med klinisk precision i slutet där han gav ett smakprov på sitt gigantiska register. Energin finns där och han verkar ha sitt självförtroende i behåll. Åkningen såg bra ut, fotproblemet såg inte ut att inkräkta (med tanke på vad som varit innan) och något enstaka missat skär tycker jag inte är något att bry sig om i nuläget.
Nu hoppas jag bara att han inte känner av foten i fortsättningen, för om det fungerar och han kan fortsätta spela så är jag säker på att alla bitar faller på plats snabbare än snabbast och att han och pucken som vanligt blir bästa vänner. För är det något Kung Forsberg är bra på (förutom allt annat) så är det ju att få allt att bli rätt direkt.
Roman Malek tycker jag gjorde en, på det stora hela, bra match. Han rörde sig bra, lämnade inte mycket returer och stod för bra räddningar. Men sedan får han ta på sig två av målen och det känns lite tråkigt att han inte kunde få en kanonstart, det känns som att det hade varit välbehövligt.
I övrigt då så finns det ju, som jag var inne på i inledningen, en hel del att oroa sig över. Men jag ska sluta vara pessimistisk, det var trots allt första matchen och förhoppningsvis är anfallsspelet, passningsspelet och effektiviteten några snäpp bättre redan på lördag och att virrigheten då är som bortblåst.
I övrigt: Vad hade Öviksborna för sig i kväll? Satt hemma och såg på idol? Publiksiffran var inte mycket att hänga i granen.
Nu blir det sängen, vilken skulle ha gästats för länge sedan. Men som vanligt så finns det så oändligt mycket intressant och spännande som bara måste göras innan man kan sova. Men i alla fall, gonatt!
Om man ska börja med vad som var bra och positivt med dagens match så känner jag mig manad att börja med Magnus Häggström. Vilken debut! Bäst i dag? Ja, jag tror det, vilket inte bara säger något om hans fina spel utan också om övriga spelares insatser...
Till det positiva hör också Tomas Mojzis som jag tycker visade hög klass direkt (ett skönt besked!) och även lite plus till Josh Green som i alla fall till en början såg riktigt bra ut. Min förälskelse till dem har därmed inte lagt sig. Andreas Salomonsson gjorde en miss, men sådant händer i premiärer och därefter växlade han upp ordentligt och såg pigg ut, liksom Mats Zuccarello Aasen. Det tackar jag för. Och så The God himself då, förstås. Peter Forsberg gör ingen succé sett till vad han kan, givetvis inte. Men med tanke på förutsättningarna tycker jag ändå det är godkänt, minst sagt. Målet var förstås underbart, liksom backhandpasset med klinisk precision i slutet där han gav ett smakprov på sitt gigantiska register. Energin finns där och han verkar ha sitt självförtroende i behåll. Åkningen såg bra ut, fotproblemet såg inte ut att inkräkta (med tanke på vad som varit innan) och något enstaka missat skär tycker jag inte är något att bry sig om i nuläget.
Nu hoppas jag bara att han inte känner av foten i fortsättningen, för om det fungerar och han kan fortsätta spela så är jag säker på att alla bitar faller på plats snabbare än snabbast och att han och pucken som vanligt blir bästa vänner. För är det något Kung Forsberg är bra på (förutom allt annat) så är det ju att få allt att bli rätt direkt.
Roman Malek tycker jag gjorde en, på det stora hela, bra match. Han rörde sig bra, lämnade inte mycket returer och stod för bra räddningar. Men sedan får han ta på sig två av målen och det känns lite tråkigt att han inte kunde få en kanonstart, det känns som att det hade varit välbehövligt.
I övrigt då så finns det ju, som jag var inne på i inledningen, en hel del att oroa sig över. Men jag ska sluta vara pessimistisk, det var trots allt första matchen och förhoppningsvis är anfallsspelet, passningsspelet och effektiviteten några snäpp bättre redan på lördag och att virrigheten då är som bortblåst.
I övrigt: Vad hade Öviksborna för sig i kväll? Satt hemma och såg på idol? Publiksiffran var inte mycket att hänga i granen.
Nu blir det sängen, vilken skulle ha gästats för länge sedan. Men som vanligt så finns det så oändligt mycket intressant och spännande som bara måste göras innan man kan sova. Men i alla fall, gonatt!
Ny säsong, nya turtrosor och ny kamera
Nedräkning. En timme kvar nu.
Jag har varit lite i valet och kvalet om jag ska våga chansa eller inte, men till slut bestämde jag mig för att låta ett par nya trosor agera lyckobringare den här matchen. MODO har röjt upp, och då ville jag också göra det. Dessutom är det alltid bra att ha lite fler turtrosor att välja medan, då det inte är alla som uppskattar att antalet är begränsat och därmed alltid används på matchdagar...
I alla fall, det blir ingen bild på dem. Dels för att min kamera lagt av och dels för att det känns som att trosbilderna redan gjort sitt i den här bloggen. I alla fall så är det ett par ljusgrönvit-rutiga med rosett och lite lätt skrynkliga (eller om det kanske finns ett finare ord för det?).
Nu återstår det bara att se om de tar sig hela vägen till att dela plats med de andra lyckotrosorna som varit med och vunnit matcher. Som sagt, en timme kvar nu!
---
Meningen med det här inlägget var egentligen att jag skulle beklaga mig över att kamerajäveln antagligen har dött. Filfel i var och varannan minut, omöjligt att föra över bilder till datorn och oönskade små "effekter" som kameran själv lägger till. Här är ett exempel:
Jättesnyggt!
Så, tips på snorbillig kompaktkamera för cirka tusen kronor men som i princip tar lika bra bilder som världens bästa systemkamera? Välkommen att ösa in dem, i så fall.
Nu ska jag fortsätta ladda! Håret måste fixas, allt ska vara bra i dag.
Jag har varit lite i valet och kvalet om jag ska våga chansa eller inte, men till slut bestämde jag mig för att låta ett par nya trosor agera lyckobringare den här matchen. MODO har röjt upp, och då ville jag också göra det. Dessutom är det alltid bra att ha lite fler turtrosor att välja medan, då det inte är alla som uppskattar att antalet är begränsat och därmed alltid används på matchdagar...
I alla fall, det blir ingen bild på dem. Dels för att min kamera lagt av och dels för att det känns som att trosbilderna redan gjort sitt i den här bloggen. I alla fall så är det ett par ljusgrönvit-rutiga med rosett och lite lätt skrynkliga (eller om det kanske finns ett finare ord för det?).
Nu återstår det bara att se om de tar sig hela vägen till att dela plats med de andra lyckotrosorna som varit med och vunnit matcher. Som sagt, en timme kvar nu!
---
Meningen med det här inlägget var egentligen att jag skulle beklaga mig över att kamerajäveln antagligen har dött. Filfel i var och varannan minut, omöjligt att föra över bilder till datorn och oönskade små "effekter" som kameran själv lägger till. Här är ett exempel:
Jättesnyggt!
Så, tips på snorbillig kompaktkamera för cirka tusen kronor men som i princip tar lika bra bilder som världens bästa systemkamera? Välkommen att ösa in dem, i så fall.
Nu ska jag fortsätta ladda! Håret måste fixas, allt ska vara bra i dag.
Elitserien 2009-2010
Så här tippar jag att grundserien i elitserien 09/10 slutar:
1. Frölunda
2. HV71
3. Linköping
4. MODO
5. Djurgården
6. Färjestad
7. Luleå
8. Timrå
---------------------
9. Brynäs
10. Skellefteå
---------------------
11. Södertälje
12. Rögle
Är det fy skam att inte hålla sitt eget lag som nummer ett i en blogg där jag faktiskt mer eller mindre har naivitet och egenkärhet som ledord? Ja, kanske, men att tippa MODO högre än så här vore väl dumdristigt - än så länge. Och som en extra brasklapp så kan jag nämna (återigen) att jag fyller år om en vecka. 22, som sagt, och då borde det väl vara färdiglekt med både den naiva och egenkära sidan och den där enögdheten.
Som vanligt tippar jag resultat i seriespelet och inte vilka som till slut står där som våra svenska mästare. Dessutom så har ju inte jag rönt några stora framgångar när det gäller den här typen av spådomar, så nu borde jag väl kunna få något litet rätt åtminstone.
Frölunda:
Ja, här finns ju lite som väcker avundsjuka. Vi kan ju börja med hemvändarna Per-Johan Axelsson och Joel Lundqvist, nog sagt kanske. Sedan handlar ju lagsport om att spela som ett lag, och det tror jag den här laguppställningen kan komma att bli ett skolboksexempel på. Jag tippar dem som seriesegrare i och med att det med största sannolikhet finns rejält med hjärta och att det finns en rejäl bredd men också de som verkligen kan avgöra matcher.
HV71:
Även jag, klagomålens urmoder, har svårt att hitta något att gnälla över här. Tappen man gjort har man fyllt upp på ett minst sagt imponerande sätt och fyllt upp med kvalité. Fast Herr Ledin kunde man ha skippat, tycker jag. Kanske kan gnälla på det då, så jag får utlopp för det. Nåja, det känns som att HV har allt. inklusive Stefan Liv. Men jag tror hemmahjärtat i Frölundaspelarna klappar tillräckligt hårt för att sno seriesegern från HV med ytterst liten marginal.
Linköping:
Niclas Hävelid... Mmm. Så kan jag sitta länge, men sedan slutar jag i bitter förtret över att han ju tillhör ett motståndarlag. Men det ska ändå bli kul att se honom i elitserien. I alla fall, LHC har ett högklassigt lag på alla positioner och med tip-topspelare som Magnus Johansson och Tony Mårtensson tillbaka samt Fredrik Norrena mellan stolparna igen så är det inga tvivel om att det kan bli guld nu. Men nja... Känslan säger nej, i år också och jag tror inte heller de tar hans om någon serieseger.
MODO:
Skulle ju vara skönt att skriva att jag inte ser minsta lilla osäkerhet med det här laget, men förnekelse är inget jag lider av åtminstone. Att "äldremännen" är slutkörda med brist på motivation tror jag inte ett dugg på, snarare tvärtom och det är det där tvärtomet som gör att jag tror det kan bli en placering högt upp i tabellen. Om de som hade en svag säsong nu senast lyfter sig, och målvakterna (som jag ännu ser som ett osäkert kort) så tror jag det blir en bra år. Förutsatt att det inte drar in en skadevåg och att... Ja, jag kanske kan lista många och. Men jag har en bra känsla, trots allt. För ett bra lag, det är det.
Djurgården:
Mitt "skrällag" som nog kommer bjuda på rolig hockey i år. Jag kan inte rå för det, men jag rågillar Marcus Nilsson, och jag tror att han (och förstås Marcus Ragnarsson) kommer vara en stor del i att de kan göra en bra säsong. Tillsammans med Hårda Harry, förstås, som med största sannolikhet styr upp så det blir ordning och reda.
Färjestad:
Mitten, det tycker jag känns rätt för FBK i år, men jag skulle inte bli förvånad om de som vanligt seglar uppåt allteftersom säsongen går. Men alla tunga toppspelare som saknas gör att att en mittenplacering känns mer trolig än något annat, även om det är en del vassa nyförvärv också.
Luleå:
Någon framskriden placering tror jag inte på, men slutspel känns ändå givet. Ett lag med bredd och en bra mix utan direkta svagheter. Å andra sidan finns inte de där topparna i klass med de som finns i lagen som jag tippar kommer gå bättre.
Timrå:
Tycker det är känns fel att tippa dem utanför slutspel, så det blir en åttondeplats. Inte på grund av några relationer till Timrå-tattarna, utan främst för att jag tror deras, på papperet inte så jättehäftiga, trupp kan bli ett starkt lag. Det finns, trots att det skär i hjärtat att säga det, ganska mycket spännande här och utöver talangerna så ska det bli kul att se Daniel Corso som jag tror kommer tillföra mycket.
Brynäs:
Bottenlagen är alltid svåra att tippa, och Brynäs sätter jag på en nionde plats av inte så himla många vettiga orsaker alls. Jag har vridit och vänt på det och är inte riktigt säker på vad som talar för att jag sätter dem före Skellefteå. Mer än kanske att jag alltid gillat det här laget (fy skäms på mig som MODO:it!) och att jag har en tendens att (för en gångs skull) blanda in hjärtat när det gäller sådana här saker. För övrigt så hoppas jag på att Peter Nolander gör sitt livs säsong.
Skellefteå:
Fredrik Warg hit, Fredrik Warg dit. Kanske är han den bittra anledningen som gör att jag håller Skellefteå under Brynäs. Nja, kanske inte. Kanske är det för att jag ser Brynäs som det bättre laget trots att jag inte kan pricka ut varför. Försvarsmässigt ser det bra ut, men framåt känns det tunnare.
Södertälje och Rögle: De två lag som får husera i absoluta botten av tabellen. Båda lagen tror jag kommer inleda starkt och offensivt med mycket vilja, men det håller nog inte alltför länge.
Sådär.
Antal timmar jag lagt ner på att vrida och vända och byta plats i tabellen: 23.
Antal gånger jag konstaterat att jag lider av grav beslutsångest: 73
Antal gånger jag konstaterat att det inte är en nyttig egenskap vid något tillfälle: 573.
För övrigt, det kommer bli en kanonsäsong. Det tror även Fröken Bitter som tippar MODO att komma sist. Ja, vi får se. Och i morgon drar det igång även för MODOs del. Hurra! Inklusive Peter Forsberg. Hurrahurrahurra!
1. Frölunda
2. HV71
3. Linköping
4. MODO
5. Djurgården
6. Färjestad
7. Luleå
8. Timrå
---------------------
9. Brynäs
10. Skellefteå
---------------------
11. Södertälje
12. Rögle
Är det fy skam att inte hålla sitt eget lag som nummer ett i en blogg där jag faktiskt mer eller mindre har naivitet och egenkärhet som ledord? Ja, kanske, men att tippa MODO högre än så här vore väl dumdristigt - än så länge. Och som en extra brasklapp så kan jag nämna (återigen) att jag fyller år om en vecka. 22, som sagt, och då borde det väl vara färdiglekt med både den naiva och egenkära sidan och den där enögdheten.
Som vanligt tippar jag resultat i seriespelet och inte vilka som till slut står där som våra svenska mästare. Dessutom så har ju inte jag rönt några stora framgångar när det gäller den här typen av spådomar, så nu borde jag väl kunna få något litet rätt åtminstone.
Frölunda:
Ja, här finns ju lite som väcker avundsjuka. Vi kan ju börja med hemvändarna Per-Johan Axelsson och Joel Lundqvist, nog sagt kanske. Sedan handlar ju lagsport om att spela som ett lag, och det tror jag den här laguppställningen kan komma att bli ett skolboksexempel på. Jag tippar dem som seriesegrare i och med att det med största sannolikhet finns rejält med hjärta och att det finns en rejäl bredd men också de som verkligen kan avgöra matcher.
HV71:
Även jag, klagomålens urmoder, har svårt att hitta något att gnälla över här. Tappen man gjort har man fyllt upp på ett minst sagt imponerande sätt och fyllt upp med kvalité. Fast Herr Ledin kunde man ha skippat, tycker jag. Kanske kan gnälla på det då, så jag får utlopp för det. Nåja, det känns som att HV har allt. inklusive Stefan Liv. Men jag tror hemmahjärtat i Frölundaspelarna klappar tillräckligt hårt för att sno seriesegern från HV med ytterst liten marginal.
Linköping:
Niclas Hävelid... Mmm. Så kan jag sitta länge, men sedan slutar jag i bitter förtret över att han ju tillhör ett motståndarlag. Men det ska ändå bli kul att se honom i elitserien. I alla fall, LHC har ett högklassigt lag på alla positioner och med tip-topspelare som Magnus Johansson och Tony Mårtensson tillbaka samt Fredrik Norrena mellan stolparna igen så är det inga tvivel om att det kan bli guld nu. Men nja... Känslan säger nej, i år också och jag tror inte heller de tar hans om någon serieseger.
MODO:
Skulle ju vara skönt att skriva att jag inte ser minsta lilla osäkerhet med det här laget, men förnekelse är inget jag lider av åtminstone. Att "äldremännen" är slutkörda med brist på motivation tror jag inte ett dugg på, snarare tvärtom och det är det där tvärtomet som gör att jag tror det kan bli en placering högt upp i tabellen. Om de som hade en svag säsong nu senast lyfter sig, och målvakterna (som jag ännu ser som ett osäkert kort) så tror jag det blir en bra år. Förutsatt att det inte drar in en skadevåg och att... Ja, jag kanske kan lista många och. Men jag har en bra känsla, trots allt. För ett bra lag, det är det.
Djurgården:
Mitt "skrällag" som nog kommer bjuda på rolig hockey i år. Jag kan inte rå för det, men jag rågillar Marcus Nilsson, och jag tror att han (och förstås Marcus Ragnarsson) kommer vara en stor del i att de kan göra en bra säsong. Tillsammans med Hårda Harry, förstås, som med största sannolikhet styr upp så det blir ordning och reda.
Färjestad:
Mitten, det tycker jag känns rätt för FBK i år, men jag skulle inte bli förvånad om de som vanligt seglar uppåt allteftersom säsongen går. Men alla tunga toppspelare som saknas gör att att en mittenplacering känns mer trolig än något annat, även om det är en del vassa nyförvärv också.
Luleå:
Någon framskriden placering tror jag inte på, men slutspel känns ändå givet. Ett lag med bredd och en bra mix utan direkta svagheter. Å andra sidan finns inte de där topparna i klass med de som finns i lagen som jag tippar kommer gå bättre.
Timrå:
Tycker det är känns fel att tippa dem utanför slutspel, så det blir en åttondeplats. Inte på grund av några relationer till Timrå-tattarna, utan främst för att jag tror deras, på papperet inte så jättehäftiga, trupp kan bli ett starkt lag. Det finns, trots att det skär i hjärtat att säga det, ganska mycket spännande här och utöver talangerna så ska det bli kul att se Daniel Corso som jag tror kommer tillföra mycket.
Brynäs:
Bottenlagen är alltid svåra att tippa, och Brynäs sätter jag på en nionde plats av inte så himla många vettiga orsaker alls. Jag har vridit och vänt på det och är inte riktigt säker på vad som talar för att jag sätter dem före Skellefteå. Mer än kanske att jag alltid gillat det här laget (fy skäms på mig som MODO:it!) och att jag har en tendens att (för en gångs skull) blanda in hjärtat när det gäller sådana här saker. För övrigt så hoppas jag på att Peter Nolander gör sitt livs säsong.
Skellefteå:
Fredrik Warg hit, Fredrik Warg dit. Kanske är han den bittra anledningen som gör att jag håller Skellefteå under Brynäs. Nja, kanske inte. Kanske är det för att jag ser Brynäs som det bättre laget trots att jag inte kan pricka ut varför. Försvarsmässigt ser det bra ut, men framåt känns det tunnare.
Södertälje och Rögle: De två lag som får husera i absoluta botten av tabellen. Båda lagen tror jag kommer inleda starkt och offensivt med mycket vilja, men det håller nog inte alltför länge.
Sådär.
Antal timmar jag lagt ner på att vrida och vända och byta plats i tabellen: 23.
Antal gånger jag konstaterat att jag lider av grav beslutsångest: 73
Antal gånger jag konstaterat att det inte är en nyttig egenskap vid något tillfälle: 573.
För övrigt, det kommer bli en kanonsäsong. Det tror även Fröken Bitter som tippar MODO att komma sist. Ja, vi får se. Och i morgon drar det igång även för MODOs del. Hurra! Inklusive Peter Forsberg. Hurrahurrahurra!
Lyckorus!
Åh, gud vad underbart! Kung Forsberg är med och spelar i morgon. Bättre födelsedagspresent (i förskott) kan jag ju knappast få. Jo, det vore förstås om det blir så att han även spelar lördagens match, och att han tycker foten känns bra. 
Nu stryker jag allt som står på att göra-listan. Dagens aktivitet blir att dansa på små fluffiga lyckomoln. Lyckorus de luxe!
Man ska inte kasta handgranater i glashus
Nej, det ska man inte. Och man ska definitivt inte hålla på med den typen av aktiviteter själv. Det är så himla lätt att kräva saker av andra, men sedan helt glömma bort att göra rätt själv också. Tänka först och handla sedan, det är en strategi som jag ska anamma även jag. Likaså det där med ärlighet, lojalitet och öppenhet.
Usch, jag är besviken på mig själv. Fröken Perfekt, är inte alltid så perfekt.
Usch, jag är besviken på mig själv. Fröken Perfekt, är inte alltid så perfekt.
Kock-SM nästa?
Måste säga att jag börjat bli en riktigt duktig matlagerska nu. Fröken Bitter kämpar på och har det tämligen tufft att få in något vad gäller matkunskap i skallen på mig, men det går faktiskt framåt. Hacka lök till exempel är jag en mästare på, av naturliga orsaker, och det passar ju perfekt då bitterdamen råkar vara besläktad med Timråtattaren aka stans största cry-baby. Men jag fäller inga tårar, jag hackar löken nästan lika mästerligt som Andreas Salomonsson åker skridskor.*
Vad kan jag mer än att hacka lök då? Jo, jag en mästare på att hacka daim och göra god fruktsallad. Tacogratäng hör också till listan över vad jag kan samt dagens underbara fiskbullar som hälldes i en kastrull och fick koka upp. Inte illa!
---
Nu ska jag sluta tänka på mat, fruktsallad, fiskbullar, choklad och annat ätbart och istället rikta in mig på det jag ska, nämligen min intervjutext. Jag känner mig peppad för att komma igång att skriva men mat var ett måste innan jag satte igång.
Förutom att färdigställa min text, plugga och strukturera och rensa bland mina kläder så är det kanske dessutom dags för ett hockeyinlägg lite senare i kväll. Säsongen drar ju som bekant igång redan i morgon, även om det inte känns så eftersom MODO inte spelar förrän först på torsdag. Men hockeysäsong betyder ju upprensining av trosor, så det är nog dags att ta itu med det direkt efter att jag filat klart på min text.
Adios!
*Kanske lite frågetecken här, varför jämförde jag mig inte med Kung Forsberg? Ta det lugnt. Det är min tvångsritual som jobbar.
Vad kan jag mer än att hacka lök då? Jo, jag en mästare på att hacka daim och göra god fruktsallad. Tacogratäng hör också till listan över vad jag kan samt dagens underbara fiskbullar som hälldes i en kastrull och fick koka upp. Inte illa!
---
Nu ska jag sluta tänka på mat, fruktsallad, fiskbullar, choklad och annat ätbart och istället rikta in mig på det jag ska, nämligen min intervjutext. Jag känner mig peppad för att komma igång att skriva men mat var ett måste innan jag satte igång.
Förutom att färdigställa min text, plugga och strukturera och rensa bland mina kläder så är det kanske dessutom dags för ett hockeyinlägg lite senare i kväll. Säsongen drar ju som bekant igång redan i morgon, även om det inte känns så eftersom MODO inte spelar förrän först på torsdag. Men hockeysäsong betyder ju upprensining av trosor, så det är nog dags att ta itu med det direkt efter att jag filat klart på min text.
Adios!
*Kanske lite frågetecken här, varför jämförde jag mig inte med Kung Forsberg? Ta det lugnt. Det är min tvångsritual som jobbar.
Alla fattar utom du
Plugga en lördagkväll... Ja, man kan ju ha roligare saker för sig. Nästa lördag blir det dessutom genast roligare. Då är det hockey med Emma som gäller. MODO möter Djurgården borta och förutom det, som är underbart i sig, så får jag nog träffa mitt Häxkäx en liten snabbis.
Tidigare i dag har jag hockeypeppat. Mäster försökte få igång mig med en monolog om Leksand och Sundsvall Hockey, men jag styrde snabbt in ämnet på MODO och mina farhågor istället. Men mycket längre än in på ämnet kom vi aldrig innan jag istället kände för att tagga till lite genom en gammal hyllningsvideo till Kung Forsberg.
Hockeypeppande och Kung Forsberg till trots, alla dagar är det inte lätt att vända skit till något bra och positivt. Vissa dagar är jobbiga. Vissa gånger känner man sig full av ord och ändå helt tom på detsamma. Om det inte vore för att jag var så galet rädd om mitt hår skulle jag slita av det i frustration över hur svårt det är ibland det där med att göra sig förstådd och att själv förstå. Eller helt enkelt ta allt med ro. Låta hjärnan vila lite. En on/off-knapp skulle vara välkommet.
Sedan blir jag bittert avundsjuk ibland. Fröken Bitter herself är det som är orsaken till min avundsjuka. Att hon skriver riktigt, riktigt bra är ingen nyhet. Ej heller att hon gör det på ett personligt, privat och öppet sätt. Men i det här inlägget visar hon upp det ännu mer. Jättebra, tycker jag!
Tidigare i dag har jag hockeypeppat. Mäster försökte få igång mig med en monolog om Leksand och Sundsvall Hockey, men jag styrde snabbt in ämnet på MODO och mina farhågor istället. Men mycket längre än in på ämnet kom vi aldrig innan jag istället kände för att tagga till lite genom en gammal hyllningsvideo till Kung Forsberg.
Hockeypeppande och Kung Forsberg till trots, alla dagar är det inte lätt att vända skit till något bra och positivt. Vissa dagar är jobbiga. Vissa gånger känner man sig full av ord och ändå helt tom på detsamma. Om det inte vore för att jag var så galet rädd om mitt hår skulle jag slita av det i frustration över hur svårt det är ibland det där med att göra sig förstådd och att själv förstå. Eller helt enkelt ta allt med ro. Låta hjärnan vila lite. En on/off-knapp skulle vara välkommet.
Sedan blir jag bittert avundsjuk ibland. Fröken Bitter herself är det som är orsaken till min avundsjuka. Att hon skriver riktigt, riktigt bra är ingen nyhet. Ej heller att hon gör det på ett personligt, privat och öppet sätt. Men i det här inlägget visar hon upp det ännu mer. Jättebra, tycker jag!
Samla ihop sladdarna
Jag är jättekär.
Morran ♥ Ringo Starr
Morran ♥ Ringo Starr
Klart vi är som gjorda för varandra. Fröken Bitter visste det direkt hon såg honom, och jag gjorde ingen besviken. Jag föll direkt för vildingen. Platt fall. Han har allt, och ja, då kan ni ju förstå vilken fin kombination vi två är. Fuxar har alltid legat mig varmt om hjärtat. Inte bara för att Zeb Macahan hade en liten fux, utan också för att det visat sig vara färgen på flera av de hästar som snott en bit av mitt hjärta. Likaså småttingar som är vilda och ponnylika. Har du 38 000 kronor över så är du välkommen att låta lilla Ringo bli min.
Vad säger du pappa? Ringo vore väl något? Så slipper du tänka ut en födelsedagspresent, menar jag.
Men jag har förstås inte glömt bort Moro. Bärplockaren är kärlek han också och bitterdamen är en ängel som låter mig rida medan hon tar sin järnhäst till hjälp (eller stjälp, kanske) genom leran. Så här stiliga var jag och Moro ute i skogen:
Tyvärr blev det ingen bild på en trött och svettig Fröken Bitter på cykel, men förhoppningsvis blir det fler tillfällen att ta den typen av vackra och exotiska bilder.
Bärplockaren och vilden tillsammans:
---
Under tiden som bitterdamen fick sig en rejäl genomkörare av Rid-Hitler lekte jag kameraman (kvinna?). Tyvärr är det nog så att jag inte har en karriär inom det yrket eftersom det mesta som filmades var sand och skog, men de här bilderna lyckades jag i alla fall få till.
Men om jag nu skulle vilja bli skräckfilmsregissör, som jag var inne på häromdagen, så har jag ju en bra start här.
Rid-Hitler hade ett bra uttryck som jag tycker är väl värt en plats på mitt kylskåp och på sängväggen för rejält inpräntande: "Inga djupare analyser nu, ut och gör om´et!" En rejäl sanning och något som både jag och bitterdamen har lovat oss att försöka börja lyda.
---
Nu ska jag koka ägg. Blir de löskokta så vet jag inte vad jag gör. Jag har fan världens mest svårkokta ägg som minsann inte kan bli annat än löskokta hur jag än bär mig åt. "Har du satt på plattan?" frågar Murke. Jag är så glad att jag har vänner som inser min hjärnkapacitet. Verkligen.
Chris Pronger - Karl Marx 1-0
Storslagen händelse i dag, måste jag säga. Jag kom i tid till föreläsningen, med tre minuter till godo, trots att jag en timme tidigare nästintill hade gett upp hoppet om att hinna. Men skam den som ger sig, och ja det gick ju bra. Dessutom förstod jag allt om Marx och kompani och missade nog bara sista halvtimmen när min hjärna fastnade i en galet spännande fundering kring hur många gånger i vinter som jag kommer att älska Chris Pronger. Under tiden som de andra kom fram till vad kulturrasism och naturrasism är så räknade jag ut att det kanske blir cirka 82 gånger som jag kommer älska giganten. Man kan ju hoppas det i alla fall.
Lite tankar inför kommande säsong: Hetast är nog... ja kanske Anaheim Ducks och Chicago Blackhawks. Hur många poäng kan Ryan Getzlaf mäkta med tro? Jag gissar att han tar sig in på fem-i-topplistan om han får en bra säsong. Ankorna har ett intressant lag med flera riktigt bra spelare, även om defensivens bortfall kan ge lite frågetecken. Jag tror dock inte det blir några större problem faktiskt. Det finns kapacitet i backuppsättningen och jag tror Scott Niedermayer klarar av att vara den "mentor" som kan hjälpa de unga, hungriga spelarna rätt i defensiven. I kombination med en offensiv som är lite av en våt dröm så tror jag det smakar ganska bra för ank-fansen. Chicago känns vassa och med spelare som jag tror har ett rejält sug. Här finns också en otrolig bredd som jag inte skulle tacka nej till och jämnhet som imponerar. Dock är det ju svårt att vinna om inte målvakten når en tip-top-form och det känner jag en aning tvivel över att Herr Huet mäktar med.
Calgary Flames har värvat smart och når spelarna upp till sin rätta nivå kan de nog gå långt. Vancouver Canucks kan nog också bli farliga, liksom dödvingarna förstås. Dem slipper man väl inte undan hur gärna man än vill. Penguins ser jag förstås också som en stark kandidat men det är ju också dem jag helst ser lyfta hockeyvärldens finaste buckla, förutom Colorado och Philadelphia förstås. Men man får ju vara lite realistisk och slutspel för Avs är ju inte direkt något man förväntar sig i nuläget. Tämligen stabilt bakåt, men framåt är det tommare än i min plånbok och det gör ju ingen glad. Men oavsett vilket ska det bli kul att se Matt Duchene och man vet ju aldrig, det kan ju dyka upp ett riktigt fint namn i lagupptsällningen bredvid Milan Hejduk...
Nej, kanske dags att börja beta av att-göra-listan istället för att drömma? Skolarbete A, skolarbete B och städning står överst. Mer om Flyers och Avs, och MODO såklart, en annan dag.
Lite tankar inför kommande säsong: Hetast är nog... ja kanske Anaheim Ducks och Chicago Blackhawks. Hur många poäng kan Ryan Getzlaf mäkta med tro? Jag gissar att han tar sig in på fem-i-topplistan om han får en bra säsong. Ankorna har ett intressant lag med flera riktigt bra spelare, även om defensivens bortfall kan ge lite frågetecken. Jag tror dock inte det blir några större problem faktiskt. Det finns kapacitet i backuppsättningen och jag tror Scott Niedermayer klarar av att vara den "mentor" som kan hjälpa de unga, hungriga spelarna rätt i defensiven. I kombination med en offensiv som är lite av en våt dröm så tror jag det smakar ganska bra för ank-fansen. Chicago känns vassa och med spelare som jag tror har ett rejält sug. Här finns också en otrolig bredd som jag inte skulle tacka nej till och jämnhet som imponerar. Dock är det ju svårt att vinna om inte målvakten når en tip-top-form och det känner jag en aning tvivel över att Herr Huet mäktar med.
Calgary Flames har värvat smart och når spelarna upp till sin rätta nivå kan de nog gå långt. Vancouver Canucks kan nog också bli farliga, liksom dödvingarna förstås. Dem slipper man väl inte undan hur gärna man än vill. Penguins ser jag förstås också som en stark kandidat men det är ju också dem jag helst ser lyfta hockeyvärldens finaste buckla, förutom Colorado och Philadelphia förstås. Men man får ju vara lite realistisk och slutspel för Avs är ju inte direkt något man förväntar sig i nuläget. Tämligen stabilt bakåt, men framåt är det tommare än i min plånbok och det gör ju ingen glad. Men oavsett vilket ska det bli kul att se Matt Duchene och man vet ju aldrig, det kan ju dyka upp ett riktigt fint namn i lagupptsällningen bredvid Milan Hejduk...
Nej, kanske dags att börja beta av att-göra-listan istället för att drömma? Skolarbete A, skolarbete B och städning står överst. Mer om Flyers och Avs, och MODO såklart, en annan dag.
Min son ska heta Shaychatungka
Efter lite filosoferande och dividerande kom jag på att jag ska lära mig ett nytt språk. Men ingen tyska, franska, spanska, italienska, ryska, tjeckiska, kinesiska eller liknande. Nej, jag ska lära mig lakota.
Jag kan redan en del ord, till skillnad mot översättarna som förbarmade sig över Familjen Macahan när serien sändes på TV6. Pa Sapa. Ett ord som jag trodde hörde till allmänbildningen, eller åtminstone inte borde vara så svårt att stava eftersom man som nästintill döv hör hur det låter: Pa Sapa. Inga konstigheter alls. Men det tycker översättarna som har försökt med Pasaga och Paseta. Nästan lika bra som porrfilmen där "I´m going to screw you on the table" översattes till "Jag ska skruva fast dig i bordet". Det skulle till och med jag och min bristfälliga engelska klara av bättre. Känns som att jag har en alternativ karriär där om jag så vill. Jobba som western- och porrfilmsöversättare, det eller skräckfilmsregissör kanske?
Ja, det var en avstickare bara för att skryta lite a´la "se vad jag kan!". I alla fall, jag skulle vilja lära mig lakota. Så nu lägger jag till det på min lista över vad jag vill kunna:
* Åka slalom
* Spela trummor
* Busvissla
* Göra lika goda köttbullar som mamma
* Stänga av hjärnan på eget initiativ
* Sluta förväxla namnen på Joe Nieuwendyk och Jay Bouwmeester
* Spela gitarr (inte riktigt lika bra som Eddie Van Halen, men nästan)
* Se skräckfilm och slippa vara känd som fegis och skrikare
* Behärska Lakota
Vi får se i vilken ordning jag kan börja bocka av dessa.
---
Lördagsnöje med Fröken Bitter: Handla nudlar på ICA strax innan stägningsdags. Man måste ju passa på när det är rea, tyckte bitterdamen och plockade korgen full.
---
I dag har det varit en Black Sabbath-dag, men i morgon ska det bara spelas Roxette. Länge sedan jag lyssnade på dem nu och det känns som att tisdag den 15:e september är en bra dag för den aktiviteten. (Och här kan den uppmärksamme individen inse att det i morgon är endast två veckor och en endaste dag tills jag fyller 22 år).
Jag kan redan en del ord, till skillnad mot översättarna som förbarmade sig över Familjen Macahan när serien sändes på TV6. Pa Sapa. Ett ord som jag trodde hörde till allmänbildningen, eller åtminstone inte borde vara så svårt att stava eftersom man som nästintill döv hör hur det låter: Pa Sapa. Inga konstigheter alls. Men det tycker översättarna som har försökt med Pasaga och Paseta. Nästan lika bra som porrfilmen där "I´m going to screw you on the table" översattes till "Jag ska skruva fast dig i bordet". Det skulle till och med jag och min bristfälliga engelska klara av bättre. Känns som att jag har en alternativ karriär där om jag så vill. Jobba som western- och porrfilmsöversättare, det eller skräckfilmsregissör kanske?
Ja, det var en avstickare bara för att skryta lite a´la "se vad jag kan!". I alla fall, jag skulle vilja lära mig lakota. Så nu lägger jag till det på min lista över vad jag vill kunna:
* Åka slalom
* Spela trummor
* Busvissla
* Göra lika goda köttbullar som mamma
* Stänga av hjärnan på eget initiativ
* Sluta förväxla namnen på Joe Nieuwendyk och Jay Bouwmeester
* Spela gitarr (inte riktigt lika bra som Eddie Van Halen, men nästan)
* Se skräckfilm och slippa vara känd som fegis och skrikare
* Behärska Lakota
Vi får se i vilken ordning jag kan börja bocka av dessa.
---
Lördagsnöje med Fröken Bitter: Handla nudlar på ICA strax innan stägningsdags. Man måste ju passa på när det är rea, tyckte bitterdamen och plockade korgen full.
---
I dag har det varit en Black Sabbath-dag, men i morgon ska det bara spelas Roxette. Länge sedan jag lyssnade på dem nu och det känns som att tisdag den 15:e september är en bra dag för den aktiviteten. (Och här kan den uppmärksamme individen inse att det i morgon är endast två veckor och en endaste dag tills jag fyller 22 år).
Morr som hatar hemskheter
Egentligen gillar jag inte att erkänna att jag är en fegis, men ärligt talat så är jag inte bara rädd för knivar och blod. Jag är också rädd för hängning och strypning och jag är heller inget direkt fan av diverse andra hemskheter.
Män som hatar kvinnor, usch.
Filmen var en tiopoängare, och gud vad jag ser fram emot efterföljarna. Men jag och Fröken Bitter har bestämt att det inte är lämpligt för mig att se dessa på bio om jag vill slippa att bli portad. Inte heller är det särskilt smart att ha djur i närheten som kan få men av höga och plötsliga ljud i form av hjärtskärande skrik. Men fruktsallad, vaniljvisp och daim till, det tror jag är bra.
Tio poäng blir det också till bitterdamen för den här helgen. Bra kämpat, lagat, uppassat, cyklat, ridet, tänkt!
Män som hatar kvinnor, usch.
Filmen var en tiopoängare, och gud vad jag ser fram emot efterföljarna. Men jag och Fröken Bitter har bestämt att det inte är lämpligt för mig att se dessa på bio om jag vill slippa att bli portad. Inte heller är det särskilt smart att ha djur i närheten som kan få men av höga och plötsliga ljud i form av hjärtskärande skrik. Men fruktsallad, vaniljvisp och daim till, det tror jag är bra.
Tio poäng blir det också till bitterdamen för den här helgen. Bra kämpat, lagat, uppassat, cyklat, ridet, tänkt!
Nu är det försent
En timme. En timme, endast, tar det för Com Hem att fixa så jag får en ny kanal. Men tror ni då att jag får veta i tid att TV4 Sport har en intervju med Kung Forsberg nu klockan 19.55 i dag? Nej förstås inte. En halvtimme försent får jag veta det. Tack vare min egen dumhet.
Så nu sitter jag här, utan TV4 Sport. Vilken jävla ångestmiserabel skit.
Som plåster på det här såret krävs det förstås vinst av MODO, och gärna en stor sådan.
Så nu sitter jag här, utan TV4 Sport. Vilken jävla ångestmiserabel skit.
Som plåster på det här såret krävs det förstås vinst av MODO, och gärna en stor sådan.
Moderskänslor drabbar även mig
Jag kan inte tänka mig en person som skulle bli en bättre mamma än jag (förtom min egen). Ja, nu förstår jag ju själv hur ungen/ungarna skulle lida av det faktum att jag är en katastrof i köket, har svåra problem med vissa tvångsritualer och att det troligtvis inte är någon vidare självförtroende-boost att som ung få höra av sin egen mor "Jaja, du är duktig. Men bättre än Kung Forsberg, det blir du minsann aldrig!" eller ett matt och tröttsamt "Och? Bättre kan du!" när ungen blivit uttagen till TV-pucken eller något elitläger.
Men om vi nu fokuserar på mina barnvänliga sidor:
- Jag älskar Astrid Lindgren och Walt Disney.
- Jag har inget emot att de är ute sent (ju längre desto bättre?)
- Fiskbullar är min favoriträtt, och det gillar väl alla ungar?
- Näst efter godis förstås, som också råkar hemmahöra bland mina favoriter.
- Jag kan se något gott i alla och hitta ett sätt att ta tillvara deras förmågor.
- Jag skriker också "Titta! En häst!" när vi åker bil.
- Jag kan varenda sjukdom i hela världen, för jag har själv haft dem.
- Jag har inget tålamod alls, så barnen får tidigt lära sig hur samhället fungerar.
Dessutom har jag ju en omhändertagande sida som är guld värd.
Nu kom jag tyvärr inte på några fler.
Ni som oroar er över vad min hjärna snöat in på nu behöver inte oroa er. Jag lovar, Piggelin, jag ska inte börja avla. Det är bara tillfälligt. Men lite sugen blir man ju när man ser detta:
Från MODOs souvenirshop som ni hittar här. Jag fyller ju år snart, så det går bra att handla presenter där. Dock helst inte ovanstående saker.
---
Anlände i tid till universitetet i dag som en ambitiös och seriös gruppmedlem. Många vuxit-upp-poäng på det tycker jag! Klockan tre var vi klara och nu sitter jag här och visar omtanke och kärlek till min nya (tillfälliga) almanacka. Inget är så skönt som att få struktur i livet.
Funderar dock på att lägga undan min nya sötnos och gå ut en sväng. Kanske? Så blir det. Sedan är det hockey, pluggande och idol i kväll.
Murke: Rudie Can´t Fail? Jag tror vi ska ta oss ett snack sedan du och jag.
Men om vi nu fokuserar på mina barnvänliga sidor:
- Jag älskar Astrid Lindgren och Walt Disney.
- Jag har inget emot att de är ute sent (ju längre desto bättre?)
- Fiskbullar är min favoriträtt, och det gillar väl alla ungar?
- Näst efter godis förstås, som också råkar hemmahöra bland mina favoriter.
- Jag kan se något gott i alla och hitta ett sätt att ta tillvara deras förmågor.
- Jag skriker också "Titta! En häst!" när vi åker bil.
- Jag kan varenda sjukdom i hela världen, för jag har själv haft dem.
- Jag har inget tålamod alls, så barnen får tidigt lära sig hur samhället fungerar.
Dessutom har jag ju en omhändertagande sida som är guld värd.
Nu kom jag tyvärr inte på några fler.
Ni som oroar er över vad min hjärna snöat in på nu behöver inte oroa er. Jag lovar, Piggelin, jag ska inte börja avla. Det är bara tillfälligt. Men lite sugen blir man ju när man ser detta:
Från MODOs souvenirshop som ni hittar här. Jag fyller ju år snart, så det går bra att handla presenter där. Dock helst inte ovanstående saker.
---
Anlände i tid till universitetet i dag som en ambitiös och seriös gruppmedlem. Många vuxit-upp-poäng på det tycker jag! Klockan tre var vi klara och nu sitter jag här och visar omtanke och kärlek till min nya (tillfälliga) almanacka. Inget är så skönt som att få struktur i livet.
Funderar dock på att lägga undan min nya sötnos och gå ut en sväng. Kanske? Så blir det. Sedan är det hockey, pluggande och idol i kväll.
Murke: Rudie Can´t Fail? Jag tror vi ska ta oss ett snack sedan du och jag.
Som två fingrar
Jag saknar er! Fining-hästar. 
♥
Mycket hästsurrande nu, vilket tyvärr inte faller samtliga i smaken. Men i alla fall mig, och det är ju nog så bra.
Dagens musiktips: Row My Friend - The Unisex
Nu, mer pluggande. Gör jag något annat? Nej. Men så här ska det inte vara hela tiden, hoppas jag.
We all live longer
En tråkdag som bestått av en och samma sak från morgon till kväll: pluggläsning. I går skrev jag att jag inte kunde tänka mig något värre än reklam på tröjorna i NHL, men jo då, nu har jag kommit på andra tankar. Jag läser och läser men inget vill gå in. Sociologiska teorier och begrepp, handling och beteende, kognitiv rationalitet, rational choice, affektuell, mikronivå och makronivå... Jag blir helt snurrig.
Värst av allt är att även morgondagen blir likadan. Bibblan när de öppnar vid tio, låna bok, läsa och sedan självdö lagom till dess att Macahan får runda av kvällen/natten så jag inte behöver gå helt i spillror i alla fall. Torsdag blir det grupparbete och fredag är det seminarium (och Ems fyller år!). Helgen är vigd åt hyss med Fröken Bitter.
---
Bitterdamen informerade mig om att hon bestämt sig för att bli samhällsvetare. Bra, tycker jag. Inte att hon ska bli just samhällsvetare, men för att hon bestämt sig. Det har varit så väldigt många yrken som funnits i hennes framtidstankar. Veterinär, lokförare, avbytare, tandläkare, socionom, journalist, lärare, författare, kock, frisör, politiker, traktorförsäljare... Sedan finns det ju yrken som hon definitivt bestämt sig för att det inte är något för henne. Spelarfru går ju inte längre eftersom hon redan är gift och prostituerad fungerar inte för då skulle hon kräkas. Ja, men då så.
---
Idol har i alla fall börjat och det är ju kul. Inte bara för att jag är lite småkär i Herr Jihde utan också för att Idol är milkshakens högsäsong.
Nej, dags att vända blad nu i boken Sociologiska perspektiv och fortsätta råläsningen. Jag skulle ge mycket för att ha den inläst på band och att man fick vända blad när man hörde ett pling. Dels skulle det invagga mig i nostalgins skönhet och trygghet och dels skulle jag slippa hålla i boken vilket är ett rätt så tufft jobb.
Värst av allt är att även morgondagen blir likadan. Bibblan när de öppnar vid tio, låna bok, läsa och sedan självdö lagom till dess att Macahan får runda av kvällen/natten så jag inte behöver gå helt i spillror i alla fall. Torsdag blir det grupparbete och fredag är det seminarium (och Ems fyller år!). Helgen är vigd åt hyss med Fröken Bitter.
---
Bitterdamen informerade mig om att hon bestämt sig för att bli samhällsvetare. Bra, tycker jag. Inte att hon ska bli just samhällsvetare, men för att hon bestämt sig. Det har varit så väldigt många yrken som funnits i hennes framtidstankar. Veterinär, lokförare, avbytare, tandläkare, socionom, journalist, lärare, författare, kock, frisör, politiker, traktorförsäljare... Sedan finns det ju yrken som hon definitivt bestämt sig för att det inte är något för henne. Spelarfru går ju inte längre eftersom hon redan är gift och prostituerad fungerar inte för då skulle hon kräkas. Ja, men då så.
---
Idol har i alla fall börjat och det är ju kul. Inte bara för att jag är lite småkär i Herr Jihde utan också för att Idol är milkshakens högsäsong.
Nej, dags att vända blad nu i boken Sociologiska perspektiv och fortsätta råläsningen. Jag skulle ge mycket för att ha den inläst på band och att man fick vända blad när man hörde ett pling. Dels skulle det invagga mig i nostalgins skönhet och trygghet och dels skulle jag slippa hålla i boken vilket är ett rätt så tufft jobb.
En säck potatis
Näst efter att bli väckt av a) min mormor och b) skolans städerska så kommer Fröken Bitter. Jag vet inte hur många gånger hon ringt och väckt mig, elakt medveten om just det, och ställt den hatiska frågan "Vad gör du?!". När jag svarar att jag sover så kan man tydligt se genom telefonen hur hela hon skiner upp och känner sig sådär uppriktigt nöjd och belåten som bara hon kan. Sedan kommer det: "Nu går du upp, nu ska vi ut och rida". Det kan man ju inte säga nej till.
Efter ungefär fem timmar inne på Hööks för att den bittra damen skulle leta upp schabrak och "något billigt" så fick jag äntligen frukost. Max blev det, och där var vi inte ensamma. Daniel Westling, alternativt hans look-a-like, var också där men jag var dock mest fascinerad över Fröken Bitters givmildhet som sponsrade min frukost. Eller ja, särskilt förvånad var jag ju inte. Bitterdamen gillar att skämma bort mig och ta hand om mig som om jag vore hennes egen avkomma.
Nog om frukosten. Jag har inte träffat Fröken Bitters ögonsten Moro sen i våras, och minst sagt kan man säga att ekipaget gått framåt (att jag sedan lyckades fånga dem i de sämsta ögonblicken är en annan sak). Den snygga polacken har musklat till sig och blivit en supertrevlig drömhäst. Han var så snäll att jag, som saknar både balans och känsla efter några års frånvaro från ridningen och dessutom fortfarande tycker han är stor, kände mig relativt säker.
Snyggingar!
Fröken Bitter - världens sämsta fotograf? Ja, det verkar ju så, helt skärpt är hon ju i alla fall inte. Men det klart, hon har ju andra goda sidor, förstås, eller hur var det nu? Oavsett vilket så fångar det ju i alla fall vad jag behöver få ordning på. Sitsen, och hållningen, kan ju vara en bra start att göra något åt redan från start. Men i övrigt är jag nöjd att jag inte var alltför nervös och att jag satt av utan att först sitta och snegla ner mot backen och dividera med mig själv om jag skulle slå ihjäl mig eller inte innan jag nådde marken. Framsteg!
Sedan har vi ju vissa ryttare som ger en komplex på allvar. Att se det här ekipaget (snygging till häst med underbar galopp!) gör att man lite lätt undrar vad det är man håller på med. Riktigt fin ridning.
Nu hoppas jag att det blir mer hästeri och ridning i höst, för gud vad jag känner att jag saknat det!
I morgon är det dessutom kanske dags att stifta bekantskap med en ny kärlek. En fux, 155 centimeter och vild. En perfekt vapendragare till mig tyckte Fröken Bitter. Och det tror jag också. Fuxar, 155:are och vildar är ju en perfekt kombination och verkligen min grej.
Efter ungefär fem timmar inne på Hööks för att den bittra damen skulle leta upp schabrak och "något billigt" så fick jag äntligen frukost. Max blev det, och där var vi inte ensamma. Daniel Westling, alternativt hans look-a-like, var också där men jag var dock mest fascinerad över Fröken Bitters givmildhet som sponsrade min frukost. Eller ja, särskilt förvånad var jag ju inte. Bitterdamen gillar att skämma bort mig och ta hand om mig som om jag vore hennes egen avkomma.
Nog om frukosten. Jag har inte träffat Fröken Bitters ögonsten Moro sen i våras, och minst sagt kan man säga att ekipaget gått framåt (att jag sedan lyckades fånga dem i de sämsta ögonblicken är en annan sak). Den snygga polacken har musklat till sig och blivit en supertrevlig drömhäst. Han var så snäll att jag, som saknar både balans och känsla efter några års frånvaro från ridningen och dessutom fortfarande tycker han är stor, kände mig relativt säker.
Här är bildskörden:
Snyggingar!
Sedan har vi bilderna bitterdamen fotat på mig och Moro:
Fröken Bitter - världens sämsta fotograf? Ja, det verkar ju så, helt skärpt är hon ju i alla fall inte. Men det klart, hon har ju andra goda sidor, förstås, eller hur var det nu? Oavsett vilket så fångar det ju i alla fall vad jag behöver få ordning på. Sitsen, och hållningen, kan ju vara en bra start att göra något åt redan från start. Men i övrigt är jag nöjd att jag inte var alltför nervös och att jag satt av utan att först sitta och snegla ner mot backen och dividera med mig själv om jag skulle slå ihjäl mig eller inte innan jag nådde marken. Framsteg!
Sedan har vi ju vissa ryttare som ger en komplex på allvar. Att se det här ekipaget (snygging till häst med underbar galopp!) gör att man lite lätt undrar vad det är man håller på med. Riktigt fin ridning.
Nu hoppas jag att det blir mer hästeri och ridning i höst, för gud vad jag känner att jag saknat det!
I morgon är det dessutom kanske dags att stifta bekantskap med en ny kärlek. En fux, 155 centimeter och vild. En perfekt vapendragare till mig tyckte Fröken Bitter. Och det tror jag också. Fuxar, 155:are och vildar är ju en perfekt kombination och verkligen min grej.
Att dra sitt strå till stacken
Häromdagen skrev jag ju om att upphäva mitt köpstopp. Detta för att göra mitt för finanskrisen och dra igång världsekonomin så vi slipper lågkonjunkturen och därmed eventuell reklam på matchtröjorna i NHL. Jag kan inte tänka mig något värre just nu.
Så ja, nu har jag gjort det. Shoppat. Välbehövligt.
(Gjord i PS, det du Häx!)
Mums. Nä, mig kan man inte beskylla för att vara egoistisk och bara tänka på mig själv. Nu ska jag fortsätta den oegoistiska stilen och gå och panta flaskor. Allt för andra!
Dagens musiktips: Wild One - Thin Lizzy
Så ja, nu har jag gjort det. Shoppat. Välbehövligt.
(Gjord i PS, det du Häx!)
Mums. Nä, mig kan man inte beskylla för att vara egoistisk och bara tänka på mig själv. Nu ska jag fortsätta den oegoistiska stilen och gå och panta flaskor. Allt för andra!
Dagens musiktips: Wild One - Thin Lizzy
Jag är bara bra
I morgon börjar min kurs Att skriva för webben samt andra veckan på min stora kurs i socialpsykologi. Trots att det alltså är flera veckor kvar till tenta så har jag redan införskaffat kurslitteraturen (och börjat läsa!) och jag har dessutom försett mig med kollegieblock och pennor och liknande nödvändigheter. Ett steg i rätt riktning. Dessutom är jag heltaggad inför journalistikkursen, så det här ska nog bli bra.
Nu ska jag bara ha en billig almanacka som får duga till dess att jag skickar efter en personlig almanacka. Det är nog det bästa tipset för att få en strukturerad vardag och ordning på pluggandet.
På tal om pluggande och tips har jag lärt mig en hel del genom åren.
- Post it-lappar och överstrykningspennor. Guds gåva till studenter. Givetvis ska de vara i roliga färger så man får en nyanserad vardag. Rosa är bäst för att pigga upp. Undvik orange, det känns lite för mycket skola och då blir det lätt att man blir så matt att man lägger ner.
- Godis! Choklad, salt, sött, surt... Allt. Sockerdimma är vägen till ett bra resultat. Det vet jag och Stockholmsfjollan om.
- Många, och långa, pauser. Lyssna inte på dem som förespråkar att många och långa raster snarare tyder på att man inte har något där att göra. Man måste ju överleva.
- Musik. Där finns det två spår. Antingen lyssnar man bara på bra musik (Rolling Stones har alltid fungerat ypperligt!) eller så lyssnar man på dålig musik. Jag tycker den här gör jobbet. Man får prova sig fram och lära sig när man ska lyssna på bra musik och när man ska lyssna på dålig musik. För mig gäller det att lyssna på bra musik när det ska skrivas, och dålig musik när det ska göras grupparbete.
- Inget hockey- och Kung Forsberg-tänk. Risken är att klockan rinner iväg och att det inte blir något gjort.
- Städa innan så man slipper störa sig på att det är stökigt.
- Läsa högt. Inte för att man lär sig bättre (det har jag aldrig märkt) men däremot för att man dels känner sig väldigt ambitiös (och därmed lär sig mer) och dels att man oftast får vara i fred.
- Tänk mindre och gör mer. Kanske ett av de svåraste men också ett av de bästa råden.
- Undvika solsken och kärlek, både lycklig och olycklig sådan, eftersom det är pluggdödaren nummer ett.
- Memorera och sätt in i sammanhang, ramsor och liknande. Ramsor är perfekt och "Orka sno kakan sego" är en legendar i det sammanhanget.
- Gå upp i tid och få in en rutin.
Men sedan är förstås det viktigaste att man helt enkelt gör det. Då brukar det bli helt okej.
Nu följer jag visserligen inte de här tipsen själv (förutom godiset och pauserna), men när jag gjorde det så minns jag att pluggandet gick minst sagt utomordentligt bra. Farmor gjorde inte mycket annat än att skryta inför allt och alla om vilket ljushuvud jag var och vilken strålande framtid jag hade framför mig. Numera vet jag inte riktigt vad hon skryter över. Antagligen inte mycket.
---
Att MODO blev två i SCA-cupen efter Timrå orkar jag liksom inte ens med att kommentera. Det enda är väl att jag kanske borde skämmas lite som inte pallrade mig dit och såg matcherna? Lite fel att prioritera skolan framför hockey måste jag nog säga.
Nu ska jag bara ha en billig almanacka som får duga till dess att jag skickar efter en personlig almanacka. Det är nog det bästa tipset för att få en strukturerad vardag och ordning på pluggandet.
På tal om pluggande och tips har jag lärt mig en hel del genom åren.
- Post it-lappar och överstrykningspennor. Guds gåva till studenter. Givetvis ska de vara i roliga färger så man får en nyanserad vardag. Rosa är bäst för att pigga upp. Undvik orange, det känns lite för mycket skola och då blir det lätt att man blir så matt att man lägger ner.
- Godis! Choklad, salt, sött, surt... Allt. Sockerdimma är vägen till ett bra resultat. Det vet jag och Stockholmsfjollan om.
- Många, och långa, pauser. Lyssna inte på dem som förespråkar att många och långa raster snarare tyder på att man inte har något där att göra. Man måste ju överleva.
- Musik. Där finns det två spår. Antingen lyssnar man bara på bra musik (Rolling Stones har alltid fungerat ypperligt!) eller så lyssnar man på dålig musik. Jag tycker den här gör jobbet. Man får prova sig fram och lära sig när man ska lyssna på bra musik och när man ska lyssna på dålig musik. För mig gäller det att lyssna på bra musik när det ska skrivas, och dålig musik när det ska göras grupparbete.
- Inget hockey- och Kung Forsberg-tänk. Risken är att klockan rinner iväg och att det inte blir något gjort.
- Städa innan så man slipper störa sig på att det är stökigt.
- Läsa högt. Inte för att man lär sig bättre (det har jag aldrig märkt) men däremot för att man dels känner sig väldigt ambitiös (och därmed lär sig mer) och dels att man oftast får vara i fred.
- Tänk mindre och gör mer. Kanske ett av de svåraste men också ett av de bästa råden.
- Undvika solsken och kärlek, både lycklig och olycklig sådan, eftersom det är pluggdödaren nummer ett.
- Memorera och sätt in i sammanhang, ramsor och liknande. Ramsor är perfekt och "Orka sno kakan sego" är en legendar i det sammanhanget.
- Gå upp i tid och få in en rutin.
Men sedan är förstås det viktigaste att man helt enkelt gör det. Då brukar det bli helt okej.
Nu följer jag visserligen inte de här tipsen själv (förutom godiset och pauserna), men när jag gjorde det så minns jag att pluggandet gick minst sagt utomordentligt bra. Farmor gjorde inte mycket annat än att skryta inför allt och alla om vilket ljushuvud jag var och vilken strålande framtid jag hade framför mig. Numera vet jag inte riktigt vad hon skryter över. Antagligen inte mycket.
---
Att MODO blev två i SCA-cupen efter Timrå orkar jag liksom inte ens med att kommentera. Det enda är väl att jag kanske borde skämmas lite som inte pallrade mig dit och såg matcherna? Lite fel att prioritera skolan framför hockey måste jag nog säga.
Nytt typsnitt och störande problem med centrering
Jag har varit lite småsugen på att göra om bloggdesignen ett tag nu men är för kär i headern, som Emma har gjort, för att jag ska kunna byta. Men mina funderingar har rört sig i att kanske göra en ny design men med samma typ av header/samma stil, men vi får se vad det blir.
Till dess har jag i alla fall bytt typsnittet i brödtexten, content som det heter på webbspråk. Från Helvetica till Verdana. Jag har en stark kärlek till Helvetica i tryck, men Verdana är ju egentligen det bäst lämpade på skärm... Men visst är Helvetica snyggare? Bättre?
Före (Helvetica):
Efter (Verdana):
Måste dessutom passa på att orda lite om Blogg.se och deras nya disfunktioner. Först störde jag mig på att det visades få nytillkomna objekt på sidan, men fick förklaringen att de valt att dra ner på dessa (till att visa nytillkomna sedan senaste inloggningen) för att minska belastningen. Det köper jag, även om det "var bättre förr". Krävs det en sådan åtgärd för att minska belastningen så är det väl okej.
Vad jag däremot inte förstår är varför det ska vara krångel med att centrera bilder utan att hela inlägget blir centrerat. Som svar på hur man centrerar bilderna nu, så fick jag att man ska klicka på ändra textredigerare så att "den kommer tillbaka". Vilken den? Vad är det som ska komma tillbaka? Centreringsverktyget finns ju där, det är ju bara det att det inte fungerar. Antingen blir hela inlägget centrerat eller så hoppar bilden iväg och sätter sig någon annanstans i inlägget.
Ja, nu löste det sig i och med att jag testade i Firefox istället, och nu fungerar det. Men vad är vitsen med det? Varför ska det inte gå att centrera en bild (utan att hela inlägget följer med) i Explorer som väl fortfarande är den vanligaste webbläsaren. Varför ska det göras så kopiöst krångligt? Jag får spader.
(För övrigt ser min blogg helknepig ut i Firefox, och vad jag gjort för fel i koden vet jag inte). 
Att jag aldrig lär mig ...
Är inte det något man borde ha lärt sig som liten? Att vara kaxig och dra upp storebror-pratet fungerar inte i hockeyvärlden. Då får man stryk av lillebror med 5-2. Hemska siffror.
Men det positiva var att det fick mig att vrida huvudet ner i kurslitteraturen, vilket var välbehövligt. Och, för att det ska svida lite mindre, vem bryr sig om en försäsongsmatch där stora delar utav laget lyste med sin frånvaro?
Inför seminariet imorgon ska vi skriva en beskrivning om oss själva. Jag framställde mig förstås som ren och skär perfektion utan några som helst brister. Lika bra att inge respekt direkt, tänkte jag.
Ja, jag ser själv att det är Paint. Ja, jag ser själv att det inte ser bra ut. Ja, jag ser och tycker själv att det är illa, och ja, ja, ja jag borde ha valt Photoshop, men eftersom det segar att starta upp så valde jag gamla hederliga Paint. Så nu behöver du inte ondgöra dig över detta, Blonda Häxan, utan vet hur det ligger till.
Dags för sängen och lite sociologiskt tänkande nu.
Stans största cry baby: Glädjetårar i dag eller? För nu blir det ingen mer seger!
Men det positiva var att det fick mig att vrida huvudet ner i kurslitteraturen, vilket var välbehövligt. Och, för att det ska svida lite mindre, vem bryr sig om en försäsongsmatch där stora delar utav laget lyste med sin frånvaro?
Inför seminariet imorgon ska vi skriva en beskrivning om oss själva. Jag framställde mig förstås som ren och skär perfektion utan några som helst brister. Lika bra att inge respekt direkt, tänkte jag.
Ja, jag ser själv att det är Paint. Ja, jag ser själv att det inte ser bra ut. Ja, jag ser och tycker själv att det är illa, och ja, ja, ja jag borde ha valt Photoshop, men eftersom det segar att starta upp så valde jag gamla hederliga Paint. Så nu behöver du inte ondgöra dig över detta, Blonda Häxan, utan vet hur det ligger till.
Dags för sängen och lite sociologiskt tänkande nu.
Stans största cry baby: Glädjetårar i dag eller? För nu blir det ingen mer seger!
Fröken Bitter blev Fru Bitter/Larsson
Hetspluggande. Det betyder som bekant att tankarna lätt vandrar iväg till allt annat än det de ska sysselsättta sig med. Hittills har jag behandlat perfektionen i Rick Nash och hans namn, funderingar över hur det ska gå i kvällens match mot Timrå och funderingar över om det är värt att köpa trippelkort på Friskis&Svettis eller inte. Mitt i allt detta kom jag på att jag skulle berätta lite om bröllopet som var förra lördagen (kanske på tiden).
Fröken Bitter gjorde inte bort sig i kyrkan utan lyckades bli Fru Bitt... eh Larsson. Nu har hon dessutom, med råge, klarat de 72 timmarna som finns att ångra sig och hårdrockaren får därmed inse att han inte kommer undan. Jag tror han är ganska nöjd med det, bara inte Bitterdamen slitit för hårt med honom i Turkiet. Ja, jag får väl höra om det i kväll eftersom smekmånaden nu är över och de landar i Sverige i dag igen.
---
Fröken Gralberg la in årets varning. Toni & Guys balsam luktar visst "manlig snusk-turk". "Nej fyyy" tyckte alla och så åkte den flaskan direkt in på listan över sådant där som man absolut inte ska köpa men ändå vet att man i ett svagt ögonblick kommer att klicka hem bara för att få sniffa lite manlig snusk-turk och skratta åt att beskrivningen var så träffande. Lite roligt är det att när fyra tjejer sätts in i ett rum när bröllopsfesten pågår för fullt, så surras det om hår. Sådant tycker jag är roligt.
Men det roligaste av allt var ändå att Fröken Bitter (kanske blir Fru Bitter nu?) nog slog rekord i antalet "Gud vad jag är snygg!"-konstaterande. Jag trodde hon hade nått max sedan länge, men uppenbarligen gick det att klämma in några till. Och det är väl inte fel att unna henne det nu?
Årets skräll: Timrå-tattaren började böla först av alla inne i kyrkan. Det trodde jag inte. Jag trodde hon satt inne med samma typ av för stolta tårkanaler som jag och att det skulle bli torra ögon hos oss två, men nä. Hon svek förstås. Vilket ju i och för sig inte är så konstigt eftersom det sedan länge är känt att man aldrig kan sätta någon typ av tilltro till en Timrå-tattare och dessutom så borde väl de ha fått rejält med träning i konsten att böla efter alla gånger de åkt på stryk av storebror MODO? Och nu undrar ju jag, blir det ytterligare en storebror-seger i kväll?
Fröken Bitter gjorde inte bort sig i kyrkan utan lyckades bli Fru Bitt... eh Larsson. Nu har hon dessutom, med råge, klarat de 72 timmarna som finns att ångra sig och hårdrockaren får därmed inse att han inte kommer undan. Jag tror han är ganska nöjd med det, bara inte Bitterdamen slitit för hårt med honom i Turkiet. Ja, jag får väl höra om det i kväll eftersom smekmånaden nu är över och de landar i Sverige i dag igen.
---
Fröken Gralberg la in årets varning. Toni & Guys balsam luktar visst "manlig snusk-turk". "Nej fyyy" tyckte alla och så åkte den flaskan direkt in på listan över sådant där som man absolut inte ska köpa men ändå vet att man i ett svagt ögonblick kommer att klicka hem bara för att få sniffa lite manlig snusk-turk och skratta åt att beskrivningen var så träffande. Lite roligt är det att när fyra tjejer sätts in i ett rum när bröllopsfesten pågår för fullt, så surras det om hår. Sådant tycker jag är roligt.
Men det roligaste av allt var ändå att Fröken Bitter (kanske blir Fru Bitter nu?) nog slog rekord i antalet "Gud vad jag är snygg!"-konstaterande. Jag trodde hon hade nått max sedan länge, men uppenbarligen gick det att klämma in några till. Och det är väl inte fel att unna henne det nu?
Så här fina var paret. The Larsson-family. ♥
Årets skräll: Timrå-tattaren började böla först av alla inne i kyrkan. Det trodde jag inte. Jag trodde hon satt inne med samma typ av för stolta tårkanaler som jag och att det skulle bli torra ögon hos oss två, men nä. Hon svek förstås. Vilket ju i och för sig inte är så konstigt eftersom det sedan länge är känt att man aldrig kan sätta någon typ av tilltro till en Timrå-tattare och dessutom så borde väl de ha fått rejält med träning i konsten att böla efter alla gånger de åkt på stryk av storebror MODO? Och nu undrar ju jag, blir det ytterligare en storebror-seger i kväll?
