Dagens skoluppgifter har inte gått så bra som det var tänkt. Jag har tillbringat mesta tiden av dagen ute trost att jag hade bestämt mig för att plugga hela dagen. Nåja, jag får ta tag i det nu istället. Nummer ett är uppgiften om sociala medier och sedan är det kvar en del på analysen av debattprogrammet. Dessutom är det Grey´s Anatomy i kväll, äntligen!




Lite mindre vår i Sundsvall än Arvika. Men snön är ju borta (på de flesta ställena) åtminstone! Vad säger du Jojjon, sugen på att byta sommar-England mot ett vårigt Sundsvall?

---

Vem är det som skickat två t-shirts till mig? Jättesnygga, tack så mycket. Skulle dock gärna vilja veta vem som är avsändare.

---

I morgon är det tänkt att jag, Fröken Bitter och Rid-Hitler ska i väg på clinic med Eamon Hickey. Kan ärligt säga att min koll på hästvärlden tyvärr inte är alltför stor numera, och jag visste inte vem han var. Har dock läst på lite nu och ser fram emot detta väldigt mycket! Eamon Hickey är unghästutbildare och tar emot hästar för inridning och problemlösning. Dessutom har han tävlat svår hoppning och är i dag hopptränare. Ett perfekt avbrott i skolarbetet.

                                I wish my life was a non-stop hollywood movie show,
                                      a fantasy world of celluloid villains and heroes,
                                         because celluloid heroes never feel any pain
                                               and celluloid heroes never really die.

Efter begravningen i fredags har det känts ganska bra. Som en lättnad. Men i dag, vem var det jag ville ringa när jag var på väg hem från bibblan? Vem var det jag ville prata med om min besvikelse? Vem var det jag ville höra berätta om sin dag och bravader? Vem var det som hade sagt åt mig att skärpa mig?

Vem var det som hade fått mig att torka tårarna?

                                                           Jag saknar dig! ♥

Har faktiskt aldrig testat Make Up Stores klassiska concealer Cover all mix. Har varit på väg att köpa den gång på gång men det har inte blivit av. I dag finns den, inklusive en pensel, på Bellme så då passade jag på.

Slutsumman inklusive frakten blev billigare än att köpa bara concealern på MUS så det var en helt okej deal tycker jag. Särskilt eftersom jag länge varit sugen på att testa den. Ska bli riktigt intressant att se om den är så bra som ryktet säger. Ingredienserna är jag dock ganska misstänksam mot, så vi får se hur det går.

              
               Nu håller vi tummarna för att detta blir en ny favorit i sminkväskan!

Har förresten just kommit tillbaka till Sundsvall. Mitt norra land och Fröken Bitter tog emot mig med öppna armar. Lite mindre vår här än i Arvika Big City, men vad gör det? Inte mycket. Bitterdamen blev så glad att se mig så att hon firade med att passa på att ta plusmeny på Max. Givetvis, det var ju jag som bjöd.

Hade tänkt monologera lite över Avs uttåg ur Play off, Phillys fortsättning, MODOs nyförvärv, dödvingarnas möjlighet att inte gå vidare och HV:s seger och så vidare. Men jag ska börja med punkterna på att göra-listan. Måste blogga lite till webbkursens sida, analysera ett debattprogram samt undersöka kommuners webbplatser och hur de använder sig av sociala medier. Och mitt i allt ska jag orka packa upp. Och lyckas landa.

Ja, det undrar Rövardotter. Har man inget större hockeyintresse så fungerar det alltid ypperligt att bedömma annat än handledsskott, puckhantering och domarbeslut. En tandlös Oscar Sundh är ett lämpligt offer för Rövardotters kritiska blick.

Rövardotter: Men hur ser han ut? Han har ju inga tänder. Han har väl pengar så han borde kunna fixa! Vem fan vill ha honom?
Jag: Han gör nog det efter att säsongen är slut.
Rövardotter: Ja, det hoppas jag verkligen. Sådär får han inga tjejer.
Jag och Lengan: Jodå.
Rövardotter: Bara sådana som är ute efter pengar, i så fall.
Lengan: Ja, Morran tackar nog inte nej.

Kanske inte. Men är det någon som nog får svårt att tacka nej så är det kanske Fröken Bitter. Hennes kärlek till Oscar Sundh för några år sedan var i en klass för sig.

---

Surar lite smått över att Djurgården inte vann i dag. Vill fortfarande se dem lyfta Le Mat. I övrigt inväntar vi Philadelphia-matchen som snart börjar. Håller tummarna för att de spöar skiten ur Devils och tar sig vidare.

 
                      Jag - med tungan bakom lås och bom - innan vi susade i väg till Åsman.

I går vad vi i metropolen Yearteam och även om jag förlorade i bowling så blev dagen och kvällen riktigt lyckad. För vem bryr sig om en förlust i bowling när man vinner tävlingen längst tunga? Inte jag i alla fall.

Ems hade i särklass kortast tunga. Den gick knappt utanför munnen. Tråkigt för henne, och för andra. Åsman och Sassa kom på trista andra- respektive tredjeplats och är därmed ute ut leken. Min tunga var ungefär dubbelt så lång som de andras och jag vann därmed välförtjänt. Gällande bowlingen så hade jag flera utomstående faktorer som gjorde att jag inte kom till min fulla rätt. Kloten, skorna, vädret, klockan, golvet, käglorna, ljudet... Ja, det mesta var emot mig. 

Åsman tröstade dock och sa att jag blev fyra. Jag var ändå bitter och tyckte att det var skitsamma eftersom det är den värsta platsen. Just utanför pallplats. Då kom Ems och fick mig på bättre humör. "Du vann om man räknar bakifrån". Ja, så ska det låta!

Dessutom brainstormade vi lite inför hösten. Ett lockande alternativ dök upp, och kommer jag inte in på journalistutbildningen jag vill så är det helt klart något jag kan tänka mig. Det är så skönt att surra med de här damerna, för på något sätt så får de mig alltid att må så bra och känna ett lyckorus inför vad som komma skall. Tack! ♥

---

Den Blonda Häxan var ute och minglade i går och sprang på Kung Forsberg i Stockholmsnatten. Ja, en del har det bra. Och då syfter jag inte på hockeyguden.

---

Händer ju en del på hockeyfronten också, så vi tar lite om det senare. Behöver något att fundera över så jag slipper fokusera på morgondagen. Men först ska jag ut och springa (har laddat min MP3 med Bruce Springsteen), äta fiskbullar och beta av lite skolarbete. Adios!

Titt som tätt hör jag om folk som vill göra världen till en bättre plats. Ofta har de inga större utläggningar om hur de ska lyckas, men visst är det väl imponerande. Jag är nog också inne på den där beundransvärda linjen. Jag vill också göra världen till en lite bättre plats. I alla fall för mig själv.

Mamma har dock också ställt in sig på det. Bara för min skull har hon gjort fläsk och löksås. DET kallar jag att vilja förbättra världen!

Grattis Marcus Ehning! KUL!

Gud vad skönt det är med lite "ledigt" från skolan så man kan jobba istället! Att skriva sport är betydligt roligare än att lära sig onödigheter inför en tenta. Snart har hela terminen gått och jag förstår fortfarande inte vad man - jag - ska ha för nytta av det vi lär oss. Nej, då är webbredaktörskursen betydligt bättre. Synd att det inte är den som går på heltid istället.

Förutom att jobba så har jag de senaste dagarna handlat upp hela Charlottenberg tror jag. Ingen skräll dock. Först var det Majk och Rövardotter som tjatade mig med och då blev det både MP3, baddräkt, underkläder, cardigan, randig stickad tröja och tre toppar/linnen som fick följa med hem.

Dessutom fick jag årets "vad var det jag sa!!!"-upplevelse när Majk och skoexperten bittert fick erkänna att de hade fel. Jag har inte plattfot, snarare tvärtom. Dock är det fortfarande inte officiellt avgjort vem som har rätt i om jag pronerar eller supinerar. Jag hävdar att ena foten pronerar och den andra supinerar, medan det elaka laget stenhårt håller på pronation och påstår att jag bara vill vara som Kung Forsberg. Vi får se hur det där utvecklar sig.

I alla fall, dagen därpå blev det ytterligare ett besök i Challa. Den gången var det Ems och Sassa som ville ha mig med för att leka ut lite sadistiska tendenser. Något annat har jag svårt att kalla det när de rännde runt och handlade under tiden som jag bittert fick hålla mig till att bara titta på. Men visst, till skillnad mot en alkis så ger det faktiskt ett litet lyckorus att bara få titta på.

 
            Mina fynd! Volanglinne och cardigan, 99 kronor vardera på älskade H&M.

Nu ska jag strukturera upp kommande veckan. En vecka som nog kommer bli minst sagt jobbig, på flera olika sätt. Och okej, mitt rubrikval var kanske inte det bästa. Ni kanske hade förväntat er något lite viktigare. Så det kommer nu: Lyssna på Foreigner! Då kan man inte bli på annat än bra humör.

Oj, bara 39 kronor och 49 kronor och 149 kronor! Då måste man väl vara både handlös och fotlös för att inte klicka hem dem. Välkommen hem till Morran, sötnosar!

 
Scarf, 39 kronor. Linne, 49 kronor. Klänning, 149 kronor. Allt från Halens.

Hoppas bara att det korallfärgade linnet kommer. Okänt leveransdatum klingar ganska negativt och jag skulle inte bli förvånad om jag senare får ett meddelande om att det inte dyker upp. Nåja, kanske onödigt att ta ut sorgen i förskott?

I morgon blir det nog blir en heldag med Ems för att shoppa lite till. Jag ska kolla på underkläder, MP3 och eventuellt en baddräkt. Jag ska ju börja simma varje morgon klockan halv sju är det tänkt.

Nu: Fortsatt jobb. Tre intervjuer, skriva två artiklar och få tag på bilder är det som gäller. Sedan är det skolarbete som gäller hela kvällen.

Från legendfabriken MODO Hockey: Henrik Sedin, vinnare av Art Ross Trophy 2010. Peter Forsberg, vinnare av Art Ross Trophy och Hart Trophy 2003.

Så stort, så stort.

Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker nog att det känns lite som att man svävar på små rosa fluffiga moln. Jag undrar hur Henrik känner? Han kanske inte är så förtjust i rosa, vad vet jag. Men vi skippar känslosurret. Det har ändå aldrig varit min starka sida. Istället kan vi konstatera hur ofattbart stort detta är. För det är det. Lite som Messis fyra mål, ungefär. 

Som MODO:it är det här förstås extra skönt. Inte bara för att det uppenbarligen krävs en Övikare för att som svensk ta hem Art Ross Trophy, utan också för att det ger lite hopp till det djupa, svarta hål man levt i den här säsongen. MODOs misär får en rejäl push av detta och det känns som att man kan sticka näsan över vattenytan igen. Härligt!

Och så var det ju detta med revanschen. Det finns tre sorters (så kallade) "hockeyälskare" som jag inte förstår mig på:
a) Foppahatarna
b) Sedinhatarna
c) Crosbyhatarna

Henrik och Daniel Sedin har härmed en gång för alla stått för den näsbränna som borde få tyst på gnället. Kanske till och med Mäster kan vakna upp nu.

Och det där surret om att Alexander Ovechkin skulle vara mer värdig än Henrik Sedin... Hur verklighetsförankrat är det? Givetvis kan man diskutera en sådan fråga, men svaret blir alltid att det beror på hur man ser det. Vad man har för åsikter, referenser och smak. Att det är stort att lyckas göra så många poäng trots färre spelade matcher är nog alla överens om. Speciellt jag kan skriva under på att det är av största vikt. Men det är trots allt inte hur många poäng man gör per antal spelade matcher (poängsnitt) som gäller, utan hur många poäng det blir gjort totalt. Likväl som det är en styrka att ha skyhögt poängsnitt är det också att finnas på isen match efter match. Ja, något har jag väl lärt mig av alla som gnällt på Kung Forsberg och menat att det inte haft betydelse att han spelat som en gud och haft ett skyhögt poängsnitt. För det är ju liksom inte det som räknas...

Hade Ovie vunnit hade han varit en värdig vinnare. Inget snack om saken. Detsamma gäller om tvåan Sidney Crosby trots allt gjort åtta poäng och gått om. Men nu var det Henrik som vann, och det har han verkligen förtjänat. Och visst är han värd Hart Trophy också! Känns som att han och Ryan Miller bör ligga bra till, men jag håller förstås tummarna för Henke.

Kan man se detta utan att känna ren och skär lycka? Daniel Sedin gör hattrick och det är så snyggt att jag letar efter superlativ i en kvart men konstaterar att de inte räcker till. Så istället blir jag tyst och bara njuter.



Henrik Sedin vinner poängligan efter att ha briljerat tillsammans med Daniel. Vilken match av världens bästa tvillingar! Och nu tog sig Philadelphia vidare till slutspel efter att ha vunnit på straffar mot Rangers. Underbart!

Ska njuta av detta och fixa klart lite skolarbete nu. Mer om Henriks bragd i morgon.

Finns det ingen hejd på Ovie? Verkar inte så. Nu gick han just om Henrik Sedin tack vare två mål och en assist, vilket också tog honom upp på 50 gjorda mål. Hatten av, trots att jag helst skulle vilja ha den kvar. Jag vill inte se Alexander Ovechkin ta hem Art Ross Trophy nu när allt var bäddat för Henrik. Tänk bara hur omänskligt, vansinnigt och fantastiskt stort det skulle vara om Kung Forsberg får sällskap av Henrik i den skaran. Två MODO:iter.

Henrik är verkligen värd detta (även om Ovie också är det så klappar ju hjärtat mer för Sedin). Hans och Daniels utveckling har varit enorm och självförtroendet ser ut att vara på topp. Dessutom har de tagit det där steget som alla pratat om: Blivit bättre på att hitta rätt även utan varandra och att dra nytta av de andra spelarna, vilket indirekt har gjort dem bättre över hela banan.

Att Henrik är så komplett och så mästerlig på att hålla puck är inte nummer ett av anledningarna till varför han är en spelare som verkligen borde unnas den här framgången. Nummer ett är istället kanske det faktum att han verkligen levererat. Han har i alla år, tillsammans med Daniel, gjort just det trots all press som vilat över dem. Men nja, det finns nog ytterligare något som gör honom än mer värd detta. Nämligen att han jobbat så sjukt hårt för det, trots att han och brorsan ofta fått skit för det. Men de har bara fortsatt. Kämpat på i det tysta. Nu låter de spelet tala för sig själv, och det talar sitt tydliga språk.

Kul också att Nicklas Bäckström fixade poäng. Jag höll tummarna för att han skulle klara av 100 poäng och han är nu uppe på 101.

Nu vill jag att Henrik Sedin avslutar med poängkavalkad och tar hand om segern. Får man önska två saker så är nummer två att Philadelphia lyckas hålla sig kvar på slutspelsplats. En tredje önskan? Att linserna ska ploppa ut av sig själv för jag är så trött att jag inte vet hur jag ska orka få ut dem.

Min sanna hjälte, gud och livsheroin. Du är så saknad! När verkligheten rinner ikapp så erkänner till och med jag att Kung Forsberg inte står högst upp på hjältelistan. Där står du. Alltid.

Jag älskar dig! Vila i frid! ♥

Är grymt sugen på en resa nu i maj. Inget är bestämt ännu, och det är plånboken som styr, så det lutar åt Alanya, Turkiet eller Sunny Beach, Bulgarien. Kan det vara något?






                                                                                                                             Bilder: Fritidsresor

Står i valet och kvalet om det ska bli en resa nu eller om vi ska ta det i höst när budgeten inte är fullt så tight. Men jag är osäker på om jag kommer ha någon möjlighet att ta ledigt då. Så att åka nu i maj är kanske det bästa valet trots allt? Hm... Veckans dilemma?

---

Åh vad jag hatar att jag hela tiden pysslar ihop godispapper så det ser ut som att det är en godis i där, och sen när jag blir skitglad och hittar en godis så är det bara tomt papper. Bara för att jag redanm ätit upp allt! Grrr! Nåja, ska hämta mig från denna ilskan genom att fortsätta plugga. Adios.

Glad påsk (i efterskott)!

Sitter och skriver en krönika och tankarna snurrar iväg. Kom helt plötsligt på vilken trevlig person jag är och minns hembesöket i Arvika över jul och nyår när jag fick träffa mitt livsheroin Murke för första gången sedan början av november (jo det är jävligt länge att vara borta från sin sämre hälft).

Jag var som vanligt inte värre upphetsad direkt utan tog det hela med ro. Murke däremot blev först rörd till tårar över att se mig (kanske mest den inslagna julklappen jag höll i handen) men växlade sedan humör till att berätta att det var ett under att jag ens hade några kompisar. "Att någon ens vill vara med dig, det är ett under!" Någon timme senare lät det så här: "Du har så mycket konstiga idéer och är så jävla knepig. Men lik förbannat så finns det ingen som kan låta bli att tycka om dig. Det är nog det som kallas charm, tror jag." Ja, och Murke är nog det som kallas för schizofren.

Ja, jag erkänner att jag berättar om detta bara för att skryta över att jag anses vara charmig. Jag ville gärna att den sidan skulle komma fram. Inbillar mig att en person som är en egocentrisk och narcissistisk egoist och som ideligen jämrar sig över Timråtattare och andra idioter samt hellre tänker på a) sig själv b) Kung Forsberg c) sitt hår än någon annan och deifinitivt inte på miljöräddning eller hungersnöd och annat som hemmahör under epititet vad en god människa funderar över och gör något åt, inte framstår som särskilt godhjärtad och charmig.

Men nu vet ni det, att jag är just det. Charmig, snäll och godhjärtad. Och lite av en expert på att krångla till det med långa meningar när jag har bråttom. Förlåt mig för att jag inte hann fatta mig kort, liksom.

Jag har alltid blivit hånad för att jag har en prydlig hög med tidningar inne i badrummet. Dels för att jag anses ha en så "manlig" ovana som att läsa när jag är på toa och dels för att den är just prydlig och ständigt uppdateras. Min toalettlektyr är viktig. Tidningarna är dock av det lättsammare slaget. Cosmopolitan, SOLO, Veckorevyn och Glamour dominerar och så blandas de upp med en och annan sporttidning, kvällstidning och hästtidning. Ganska vanliga inslag på toaletter tror jag.

Sedan finns det de som läser annat inne på toa. Åsman är en av dem. Jag vet egentligen inte om jag borde ha blivit särskilt förvånad, men det är just vad jag blev när jag hittade Processen inne i bokhyllan (!) som hon hade uppställd i badrummet. Vilken människa sitter på toa och läser Franz Kafka?! Tjejtidningar, det tycker jag är normalt. Men Franz Kafka, nej.



Ja, kanske lite roligt att en toalett är det som får ta upp plats på bild i min relativt bildlösa blogg... 

Åsman avslöjade faktiskt att Processen är lite besvärlig som toalitteratur. Hon orkar nämligen bara ta sig igenom en sida och därefter får hon vid nästa tillfälle börja om igen, vilket innebär att hon antagligen aldrig blir klar med boken även om hon så får magsjuka i ett helt år.

---

Börjar dra ihop sig på allvar i NHL nu också och jag oroar mig för Calgary Flames fina form och andra bakom-jagare. Att få se Colorado och Philadelphia bli slagna på mållinjen och inte gå till slutspel skulle verkligen vara pricken över i på en sjukt miserabel och våldsamt uppslitande hockeysäsong.