Sorgens dag
Annars då? Ja, gjorde ju inte min tenta eftersom Tre Kronor spelade. Jag har alltså en skön omtenta att vänta och lägga till högen över allt som ska göras. Insåg att jag är en idiot som inte tvättar med någon typ av taktik utan hivar i det som är överst istället för det som är viktigast. Såg Sverige bli utan medaljer i dagens OS-grenar. Snubblade till i duschen när jag skulle vara effektiv och nå balsamflaskan samtidgt som jag rakade benen. Resultat: Avskalad fotknöl och gigantiskt blodbad (igen!) och ett illtjut från mig som nog väckte hela Sundsvall. Men inget av detta svider hälften så mycket som hockeysortin.
Grattis till Mäster som fyller år! Fin present du.
Pssst. Ska lägga mig nu med min prinsesslika sovmask. När jag vaknar i morgon och tar bort den kommer världen alltså se betydligt ljusare ut. Härligt.
Gonatt/god morgon/goodbye
Haha. Ska man skratta eller gråta? I studion säger Marie att vi ska kolla på höjdpunkter. Spelar ingen roll vilka delikatesser Tre Kronor bjöd på, inte finns det några höjdpunkter att se efter att ha åkt ur en OS-turnering.
En svart dag. Nu ska jag dra täcket över huvudet och låta hjärtat blöda bäst det vill och depressionen göra sitt. Det borde ni också göra. Hej då.
Istället för att göra det man ska...
Som bekant är ju jag lite extra förtjust i Rick Nash, så när han gör ett snyggt mål blir jag förstås mäkta glad. Men den här matchen har börjat bra på alla sätt. Ryssarna är inte alls med. 4-1 efter en period och Canada visar att jag hade totalfel när jag förut oroade mig för att det skulle kunna bli en svag insats av dem. De ser pigga och självsäkra ut, och riktigt sugna på att visa att de ska vinna det här.
Men under tiden som hockeyn rullar på har jag gjort en att göra-lista för att ha koll på vad som står på schemat:
Men inte ser det ut att bli gjort något av detta just nu. Igor Larionov i studion nu, så jag fastnar nog för att lyssna på honom istället. Sedan har jag ju resten av hockeyn att se, så min lista verkar bli uppskjuten till i morgon. Kanske ingen skräll.
Fast mest gjorde jag den här listan för att testa att göra en spiralgrej i Photoshop. Men jag behöver hjälp, såhär ska det inte se ut.
Hur gör man ett snyggt spiralblock/anteckningsblock i den här stilen?
Another day in paradise
GULD! Vilka hjältar! Ett perfekt jobb av samtliga och sedan total dominans av Hellner. Jag är så glad att man får se sådant här. Tack!
Tuff natt igen. Canada-Ryssland, Tjeckien-Finland och sedan förstås Tre Kronor-Slovakien. Underbart! Jag tänker inte tippa, men hoppas i alla fall på kanadensarna, finnarna och förstås Sverige. Orkar dock inte med det där surret om att Slovakien sett så sega ut och att detta inte kommer bli några problem alls. Så fort jag hör den typen av prat blir jag dönervös att det ska föra med sig något skit och att allt ska barka. Det får inte hända.
Är lite nervös även inför matchen mellan Canada och Ryssland. Känns som att det kan bli vad som helst av detta. Alltifrån en klassisk "jävlar anamma och bäst när det gäller"-insats till ett totalt misslyckande för kanadensarna. Men jag hoppas och tror på det förstnämnda. När det gäller Tjeckien-Finland så kommer jag inte gråta blod om tjeckerna vinner. Lägger inte alltför mycket energi på att hålla tummar och tår i det mötet, men jag tror och hoppas Finland är något bättre och tar hem det.
Även solen har sina fläckar
Jag bad Murke nämna några dåliga sidor hos mig men eftersom jag fick svaret "Vadå? Du har väl inga dåliga sidor?" (visserligen med en ironisk stämma, men det har hon alltid och det är alltså inget att ta fasta på) så tänkte jag att jag får göra jobbet själv.
Listan är inte på något vis rangordnad. Ni får själva värdera sidorna.
1. Tänker för mycket. Eller ältar som det ju så fint heter.
2. Otålig med noll förståelse för andra. När jag förstår något, lär mig något, inser något, vill något så har jag svårt att orka med att andra kanske inte förstått detsamma. Jag tål inte seghet.
3. Långsint. Bryr mig inte ett skit om att det är gammalt, jag har i alla fall inte glömt.
4. För principfast. Egentligen en positiv egenskap men ibland välter det över och ställer till problem både för mig själv och för andra.
5. Obeslutsam. Visst, när jag väl bestämt mig är allt frid och fröjd och jag står fast vid det. Besluten är också alltid de rätta, men vägen dit är lång och plågsam. Att lägga tid och energi på att inte kunna besluta vilka strumpor man ska ta är ingen bra aktivitet.
6. Svårt att be om ursäkt och förlåta. Westernfilmernas mantra om att aldrig säga förlåt eller förlåta har jag tagit lite väl bokstavligt på.
7. Grälsjuk och lättirriterad. Alltid kan man hitta något att dra igång ett gräl om. Och om folk håller med så kan man ju alltid byta åsikt, allt för att få pigga upp dagen lite med ett härligt och upprensande tjafs.
8. Utmanande och provocerande. Det spelar, uppenbarligen, ingen roll om andra personer rakt ut ber mig att sluta diskussionen. Jag fortsätter ändå och går gärna på ännu hårdare. Lite som ett tvång att få chockera folk med hur galet tolerant jag är för allt.
9. Bakåtsträvare. Konservativ och inte det minsta ombytlig. Prova något nytt? Nej, varför det? Spelar ingen roll om det är en ny pizzeria, ny glass, musik gjord efter 1990-talet eller vad det nu kan vara.
10. Morgontrött. Jag är som en zoombie och går inte att prata med, alls. Inte speciellt bra eftersom världen är konstruerad som så att man ska vara pigg och käck klockan sex på mogonen och sedan slockna innan midnatt.
Nåja, jag har i alla fall självinsikt och självdistans och det kommer man långt med. Dessutom så är det ju när man är medveten om det som man kan göra något åt saken och så är tanken. Kanske inte innan vintern är slut, knappast i dag eller i morgon men eventuellt under året. Vi får se.
Någon som vill kasta första stenen? Välkommen att fylla på listan du också!
(Eller så kör du på den fega taktiken att hålla tyst och sedan slå mig där det gör som ondast och känns mest. Så hade jag gjort).
Tummen upp, Tre Kronor!
Ja, det är väl det minsta man kan säga. Jag var galet trött i morse efter Tre Kronors fina uppvisning mot Finland, men det var det värt. Fem av fem Morr blir det för kronorna, lätt. Bästa spelet av samtliga lag i går!
Återigen är det bara att bocka och buga för Nicklas Bäckström. Sinnessjukt bra, och så underbart att veta att man kommer kunna återliva lite av Kung Forsbergs magi även när hockeyguden avslutat karriären. Hade jag haft barn nu så hade jag satt ungen framför TV:n och sagt att han/hon kunde kolla in Bäckis och få sig en egen generations Foppa.
Tycker det känns lite mycket att hylla Henrik Lundqvist eftersom han egentligen inte behövde förta sig mot Finland, men han är ändå värd att omnämnas och ges ett högt betyg. Han visar upp precis det självförtroende och säkerhet som behövs och bidrar till en enorm trygghet och stabilitet. Nicklas Lidström och Niklas Kronwall är som vanligt stabila även de. Försvarsspelet var toppklass och det finns fler backar att lyfta fram än dessa klippor, men sedan ska även Henrik Zetterberg hyllas. Jag skiter i att poängproduktionen inte kommit igång än, för han gör ett sådant hästjobb defensivt så det räcker och blir över. För typ hundra år sedan gick jag på om hur bra Kung Forsberg var defensivt, och nej, då hade jag inte upptäckt Zäta och kunnat jämföra. I dag behövs inte den jämförelsen. Daniel Sedin, Daniel Alfredsson och Loui Eriksson är andra som höjer sig lite extra i det här laget som överlag spelade kanon och gjorde en stark laginsats.
Som sagt är det tummen upp för spelet i morse. Tre Kronor briljerar över hela banan, fortsätter visa upp toppkvalitet på passningsspelet och får allt att se enkelt ut. Kan man fortsätta det här spelet och lyckas dra ner tempot även i fortsatta matcher så kan det här gå hela vägen. Och när det gäller Peter Forsberg så står jag fast vid att jag är säker på att han kommer att komma igång och visa klass. Precis som i förra matchen så fanns det väldigt mycket kvar att önska av hockeyguden, men jag tror verkligen att det lossnar. Tror, hoppas, dödsönskar. Hoppas också att ni inte missförstår mig med det extasifierade surret om Bäckström om Henrik Zetterberg och undrar om jag blivit sjuk och övergett en viss person. Oroa er inte, Kung Forsberg är Kung Forsberg. The god Himself är och förblir gud och ingen kan ta hans plats.
Sammanfattningsvis så blev det en helt underbar hockeynatt, precis som jag hade hoppats på. Slötittade mest på Tjeckien-Ryssland så jag har inte så mycket att säga om den matchen, men USA-Canada var i alla fall en riktigt bra match. Att Joe Sakic var med hos Niklas Wikegård och Marie Lehman och hyllade hockeyguden gjorde ju förstås inte saken ett dugg sämre.
Heldag med jobb inleds med shopping
Reklamens bästa vän Morran slog till igen. När det trillade in ett erbjudande från H&M där det var halva priset på den jacka jag funderat lite på så kunde jag inte låta bli att göra dem till viljes. Klart jag ska hjälpa till att få världen på fötter igen genom att shoppa igång den!
Jacka, rutig blus/skjorta och en fin kofta. Är sugen på koftan i korall och jadegrön också, men det är mycket som finns på den där "sugenlistan", så det lär få vänta ett tag.
---
I dag blir det jobb för hela slanten. Hockey, innebandy, basket och fotboll är det som står på listan och utöver det ska jag tentaplugga och svulla OS. Blir ju en underbar hockeykväll.
Beviset på att jag inte är partisk
Ska inleda med en liten skräll: I dag tänker jag inte höja Kung Forsberg till skyarna. Hockeyguden tillhör faktiskt inte en av de spelare som jag listar som gårdagens bästa. Istället vill jag återigen framhäva framförallt Daniel Alfredsson och Nicklas Bäckström.
Bäckis är så härlig att se med sin pucksäkerhet och spelförståelse. Han gör ett starkt jobb defensivt och är vass offensivt, precis som i matchen mot Tyskland. Alfie gör allt rätt, hela tiden, gång på gång. Han går aldrig bort sig, jobbar hårt och har till skillnad mot de flesta andra målskyttarna visat att han leverar. Riktigt kul att han fick avgöra efter att ha spelats fram av Sedinarna. En fin avslutning som kändes signifikativ för matchen. Alfredsson har verkligen inlett OS starkt och är värd all framgång.
Övriga som jag vill omnämna är Henrik Tallinder, Fredrik Modin, Magnus Johansson och Daniel Sedin. Henrik ska också ha plus, men i går var det brorsan som fick mest gjort. Tallinder och Modin jobbar hårt och spelar enkelt och Magnus Johansson gav mig en knäpp på näsan som sved härligt fint. Jag var, som så många andra, ytterst tveksam till att ha honom med men i går gav han svar på tal. Tack!
Tre Kronor gjorde sitt jobb och jag tycker att de lyckades bra med att hålla puck och använda ytorna. Avslut saknades inte heller, men chanserna måste ju sättas också. Jag är som sagt ett fan av de där matcherna där Tre Kronor/annat av mina lag vinner med en stor marginal och där spänningen inte ligger i om motståndarna ska lyckas kvittera utan snarare om vilken spelare i det egna laget som briljerar mest. Förhoppningsvis är det fler än Alfredsson som kommer igång med distinkta avslut så vi slipper nervpirr.
Kung Forsberg då? Ja, hockeyguden var förstås inte dålig och någon smuts på kungakronan har det inte blivit, men i går stämde det inte ritkigt. Han kan betydligt bättre än så här, och det är jag övertygad om att han kommer att visa.
---
Måste hissa David Fjäll också. Jag tycker han är helt underbar och det går inte en turnering utan att jag sms:ar halva världen för att hylla den mannen, så det är väl dags att nämna honom här också. Tummen upp!
---
Dags för lite Grey´s Anatomy nu och därefter sömn. I morgon är det jobb och dessutom hockeyfeber de luxe så det gäller att ladda.
Nyfriserad och redo för hockeykväll
Grattis Anja till bronset och tusen tack för bedriften! En medalj som får ses som ett guld. Vilken prestation, vilken idrottare, vilken drottning! Jag blev så härligt glad att jag var nära att pussa på bitterdamen igen, precis som jag brukar göra när jag får rysningar. Men när jag såg att hon hade kladdat ner hela sig själv med grädde så lät jag bli. Stackaren blev så till sig över Anjas bragd att hon inte lyckades hålla i sin semla. Fint gjort tycker jag.
---
I dag var det frisörtid som stod på tapeten. Klippning, färgning och slingning tog visserligen fyra timmar men det var det värt. Vi var hos frisöreleven Nathalie som går andra året på John Bauers frisörlinje, och jag är verkligen glad att vi gick dit. En skitduktig tjej som tog sig hand mitt hår precis som den guldklimp jag själv tror att det är.
Och det bästa av allt: 450 kronor gick kalaset på.
Ja, det kan man kalla att spara in pengar. Jag kan alltså göra tre besök på gymnasiefrisörernas salong för samma pris som jag betalar för en gång på andra salonger. Därmed kanske mitt hår kan börja få topparna klippta var sjätte vecka som rekommenderas.
Tänkte visa en bild och samtidigt använda mig av nya datorns webbkamera. Som ni ser gick det sådär. Okej, jag visste att det inte skulle vara någon toppkvalitet, men blir det inte bättre än så här?
Såhär såg jag ut när Spotify återigen bestämde sig för ha
reklam mitt i mitt Coldplay-stim. Buhu.
Hur håret blev färgmässigt syns ju däremot inte för fem öre, men jag kan berätta att det är kapat 15 centimeter. Inte illa för någon som skriker "bara topparna!" när saxen kommer fram. Fröken Bitter visade sig dessutom ha världens sämsta ögonmått. 15 centimeter trodde hon var 7 centimeter. Hårdrockaren kan inte ha det lätt.
---
Har börjat ladda inför hockeyn i kväll och hela kroppen längtar. Härligt! Har haft lite uppsnack med Mäster och Majk som även de är laddade upp till tänderna. Likaså Skallepär, Homer Simpson och Johnny Cash. Helbra hejaklack!
Kunde inte motstå
Kom hem med lite smått från H&M häromdagen och borde därmed ha stillat shoppingbegäret för den här veckan. Särskilt eftersom det var bestämt att jag skulle hålla fingrarna i styr.
Men sedan snubblade jag över den här söta klänningen från Nelly och då gick det inte att hålla emot, särskilt inte efter att Fröken Bitter i vanlig ordning manat på. 
Jag älskar rea! 199 kronor för ren och skär söthet.
Hm... Nu räcker det med frestelser. Snart dags för fortsatt OS-tittande och underbara Anja. Kvällen fortsätter sedan med filmkväll. Bröllopsfotografen skulle vi se, men den har tydligen inte kommit till metropolen Söråker ännu. Skräll. 
Vad säger du nu då, Bitterdamen?
Mys på hög nivå med Peter Forsberg och Henrik Zetterberg tillsammans. Kanske med Johan Franzén till nästa match? Kung Forsbergs passningar ger som vanligt rysningar (och kräver dubbla turtrosor). Skönt att han ser sådär riktigt tok-hockeysugen ut som jag sett fram emot. Pigg och het. Inget gör mig gladare än den synen. En skön käftsmäll på Fröken Bitter som mopsade och gick på om att hockeyguden skulle vara egoistisk. Mm, visst. Kommer hockeyguden igång med sitt fysiska spel nu också så blir detta tiptop.
Matchens stärnor då? Får jag säga Kung Forsberg som förstastjärna eller verkar det som att jag a) inte har tillräckligt höga krav på guden då eller b) är partisk? Nej, jag måste få lov att välja honom. Visa att jag är frisk. Daniel Alfredsson får blir andrastjärnan och som tredjestjärna håller jag Nicklas Bäckström som kändes riktigt vass offensivt.
---
Damkronorna däremot orkar jag inte tänka på just nu. När jag slog på TV:n så kisade jag i en kvart för att se om det verkligen kunde stämma med 5-0. Inte redan, tänkte jag. Men jo, tydligen. När målen sedan fortsatte trilla in orkade jag inte med att se utan gav upp. Jag gillar inte att jag utvecklats till den typen av hockeytittare, en medgångssupporter i sitt essä, men så ligger det till.
---
Ska hoppa in i duschen nu, försöka mig på att duscha supersnabbt trots att jag har tid på mig. Detta för att öva upp mig inför kommande vecka som jag planerat att ägna åt att slå Morran-rekord i snabbdusch. Måste öva. Hinner med att se Tjeckien mot Slovakien också innan jag snubblar i väg till universitetet.
Svidande tårar gör ont
Att Per-Åge Skröder dessutom missar resten av säsongen känns orimligt surt som pricken över i. Usch. Nu hoppas jag bara att skadorna och missödena håller sig undan och att det här blir en bra hockeynatt!
Världens bästa Jojjo
Fina, rara, söta, vackra, underbara och allra bästa älskade Jojjon. Trots att hon är en FBK-tönt så är hon världens finaste som förgyller mina dagar med gullig post. Hur glad blir man när man kommer hem och hittar världens finaste kort med gulligaste texten? Till och med jag blir lite rörd faktiskt.
Du har en speciell plats i mitt hjärta du också. ♥
---
Har köpt ny dator nu, efter mycket om och men. Är dock besviken över att min lilla Raven inte är svart samt att han bråkar. Men det gör kanske alla datorer? Raven kanske bara testar mig lite. Vi får se vem som vinner.
---
Och: Balla Kalla! Gud så härligt underbart! Vilket lopp!
Och nu blir det skidskytte.
Min nya polare
I fredags var jag och red lektion för första gången på hundra år, ungefär. Valet föll på ridskolan ute i Färsta och jag hade höga förväntningar. Lite för höga, oroade jag mig för på vägen dit. Men Sundsvalls Fältrittklubb får superhögt betyg och hädanefter är det så mycket fredagsridning som möjligt som gäller för mig. Hästen Polaren levde verkligen upp till sitt namn, och jag som hann bli lite småkär redan innan ridningen drog igång var bara än mer förälskad efteråt i denna helt underbara mörkfux!
Dessutom har klubben kanske en av de bättre ridlärarna/tränarna jag ridit för. Engagemang, stort fokus på sitsen, bra och pedagogiska instruktioner och förmåga att ge ett nytt - och bättre - perspektiv på saker och ting är något som står högt i min bok och här plockar ridskolechefen Gittan full pott. Jag är toknöjd!
Fröken Bitter var med och försökte sig på en karriär som kamerakvinna. Som vanligt lyckades hon se till att fokus hamnade på henne. Här pratar hon med sig själv:
Och det lilla som syntes av mig och Polaren när vi skrittade genom ett hörn är allt ni får se än så länge. Min sits behöver en hel del förbättring innan den tåls att granskas i videoklipp. Nog för att man kanske borde lätta lite på prestationsslipsen när man inte ridit på flera år, men nej. Jag ska spänna åt den så hårt att jag tvingas göra hejdundrande framsteg för att få någon luft. Sedan, när de där framstegen har kommit, då blir det ett videoklipp.
Fast den här stillbilden (tagen från ett videoklipp, så beskyll inte Bitterdamen för att det är usel kvalitet) kan jag visa bara för att fråga om det är normalt att vara likblek, samma nyans som den vita väggen, eller om jag a) borde åka till Gran Canaria direkt efter att OS är slut och b) ska ringa och söka en roll som Edward Cullens nya flamma? 
---
Pluggdags ett tag nu innan den är dags att bänka sig för OS. Myyys.
"Saknar dig lite"
Jaha, vadå lite? Hur lite då? Visst är det roligt att analysera sms?
Äntligen är OS igång! Och nu är jag kanske lite enögd, men visst var väl Kung Forsberg den absolut bästa fanbäraren någonsin? Som motpol så går priset för sämsta presentation till mig som inte lyckas få igång SVT 24. Vad gör man? Börjar krisa nu.
Perfekt sätt att starta dagen på:
Blev lite helgenomlycklig nu när jag hittade klippen. En finfin uppvärmning, för nu är det dags för ridning. Har längtat efter det hela veckan och är grymt laddad. Därefter blir det lunch med Fröken Bitter som tror att hon ska bli bjuden på någon gourmetmat hos mig (hur naiv är man då?), men så kalasigt blir det förstås inte. Tror det lutar åt Max, vi får se.
Även eftermiddagen och kvällen är vigd åt hästeriet. Hoppträning, med mig på läktaren. Kul. Kanske värre tortyr än Järnjungfrun? Nä, så farligt får vi hoppas att det inte blir.
Salles karriär är över
Jag kan verkligen förstå Andreas Salomonssons bedrövelse. Jag unnar ingen att tvingas till att avsluta karriären på grund av skador som sätter stopp. Att lägga skridskorna på hyllan när spelaren själv känner att han/hon vill avsluta, efter att ha fått ur sig det de vill, är antagligen alla spelares dröm. Att vilja få avsluta på sina egna villkor är för mig en självklarhet och därför är det så svårt att förstå högen som envist hävdar att Kung Forsberg borde lägga av/redan ha gjort det. Han är ett typexempel på det där med att vilja avsluta karriären på egna villkor och jag tycker det är beundransvärt, men framförallt helt logiskt.
Har man fått avsluta karriären genom att själv känna att man är färdig med hockeyspelandet så tror jag dessutom att det känns betydligt bättre efteråt. Lättare att se framåt och lättare att se tillbaka på hockeytiden med förnöjsamhet och inte ångest över att inte finnas med.
Kronprinsen Salle var verkligen värd att själv få diktera ihop villkoren för när han skulle sluta vara en skridskoåkande gud, men tyvärr så hjälper det ibland inte hur mycket man än vill och hur mycket man än kämpar för att ta sig tillbaka. När kroppen säger stopp så är det så. Tungt.
Tack för allt Salle!
Och så skänker jag en tanke till Linda och Emma som avgudar Salle lika mycket som jag beundrar Kung Forsberg. Jag lider med er.
Kramp släpper bara man ger det tid
För ovanlighetens skull snittar jag ett blogginlägg per dag. Imponerande! Men, själva grejen med detta och förstås dess orsak är att jag äntligen börjat komma igång med skrivandet igen. Efter en lång och tung skrivkramp som inte velat ge med sig för fem öre så känns det nu riktigt kul att skriva. Sådär tokroligt som det ska kännas. Jag är så glad över det att det är omöjligt att ens försöka beskriva.
Tycker fortfarande inte att jag skriver lika bra som förr, men faktum är att det ändå är helt okej. Okej, borde kunna ha en lägre lägstanivå kanske, men ibland glimrar det till och då är allt frid och fröjd. Dessutom vet jag att texter jag skrev för ett tag sedan och som jag då såg med avsky på faktiskt inte är då usla som jag såg dem som. Läser jag ännu tidigare texter så kan jag ju också se hur mycket bättre jag är numera rent tekniskt. Utvecklats har jag gjort. Rent krasst skriver jag mycket bättre i dag än för x antal år sedan. Problemet har snarare handlat om känslan, och intresset, men nu när krampen börjat släppa känns det mycket bättre.
Har inte fått vare sig hybris eller sänkt kraven på mig själv, men jag måste säga att det är jäkligt skönt att faktiskt börja andas lite och känna efter. Och då faktiskt känna och se något bra igen.
"Lugna ner dig!"
Äntligen tre poäng!
Om Markus Näslund har problem med fötter och/eller ljumskar som det ryktats om så syntes inte det i dag. Hannu Pikkarainen borde genast få en staty uppställd i lyan och ett presentkort från mig om att jag ska älska honom hela livet kan han få närhelst han vill ha det. Dan Hinote, Josh Green och Marco Tuokko är välkomna hem till mig och bjuda på lite av deras hårdhet och intensitet när de vill.
En grymt viktig seger som jag faktiskt inte hade några stora förhoppningar om innan matchen drog igång. Kan heller inte påstå att det såg bra ut i början, men sedan klev laget fram och visade arbetsvilja, glöd och disciplin. Tack!
Riktigt härligt med mål av The God Himself. Att Peter Forsberg inte haft samma styrka och fart i benen sedan han gjorde comeback senast har märkts. Förklaringen ligger väl i just det faktum att träningen inte alls varit densamma som vid förra comebacken då han kunde träna på is. I och med att speeden i åkningen inte funnits där har han heller inte haft tillgång till sitt kungligt breda register med balansen och de perfekt avvägda tempoväxlingarna som hela tiden gör att han kan hålla undan för alla motståndare som försöker komma åt pucken. Men nu börjar det röra sig framåt. Han har haft mer fart ju längre varje match pågått och framförallt har farten och styrkan i benen tagit stora steg framåt ju fler matcher det blivit. Nu hoppas jag att det här håller i sig – och fortsätter framåt – och att OS blir ett enda stort lyckorus innan han sedan kommer tillbaka i kanonform till upptakten av kampen om en biljett till slutspelet. Han är ju så värd det.
Frölunda förstör förstås glädjen en del i och med sin seger. Suck och stön. När elitserien drar igång igen efter OS kommer det bli dygnet-runt-mani med så mycket ritualer att jag antagligen lär storkna. Alla ser dock inte så nervöst och paniskt på det hela. Leif Boork tycker att fighten kring slutspelsstrecket ska bli härlig. Kanske tråkigt och fegt att inte hålla med, men jag kan inte med att se det som särskilt härligt att se MODO slåss över den där ormgropen. Spänning är inget för mig. Bra, jämna och täta matcher är det värsta jag vet. 10-0 till hjältarna varje match, det tycker jag skulle vara det optimala. Lugn och ro, frid och fröjd.
---
Blev salig av Arnes intervju med Kung Forsberg. Spelar ingen roll att jag blir äldre, plockar vuxenpoäng och egentligen kanske borde ha tappat lite av den där glorifieringen och beundran jag hyser för hockeyguden. Det känns inte mindre i dag än vad det gjorde för fem, tio eller femton år sedan. Glorian har inte fått en enda skråma, kronan har inte fallit på sned och piedestalen står lika högt som alltid. Jag avgudar honom. Vilken människa – och gud – han är.
---
Gud vad tråkigt att blogg.se konstant krånglar.
"Åh... Kan inte folk lämna dramatiken till såpoperorna, tänker jag"
... Säger Murke. Och visst har hon helt rätt, som vanligt. Men det är svårt det där, att göra rätt när man bara vill göra fel trots att man ju faktiskt tänker rätt. Synd, för världen vore ju så mycket bättre om man slapp fundera på felaktigheter och liknande. Älskade Murke hjälper mig att bena ut de fula missarna och vet alltid vad jag behöver.
Hyllningståget fortsätter: Tack Fröken Bitter för att du är så snäll och kör mig hit och dit, inte alltid kör med mig och framförallt för att du är snäll och lyssnar och kommer med råd trots att jag beter mig som en femåring som inte vill ha någon hjälp utan kan allt själv. Utan dig skulle jag förbli den där trotsiga femåringen som sitter där med oknutna skor och skriker och jämrar sig när alla andra är ute och kastar snöbollar på varandra. Du är underbar! (och likaså Murke!) ♥
Lite bilder från i år som fanns i Mästers dator. Murke och Fröken Bitter är dock inte de enda hjältarna, ska nämnas. Toppar ligan över att vara mest frekvent med på bilder gör:
1. Jag själv
2. Jojjon
3. Kung Forsberg
Kanske inte helt oväntat, men visst undrar man lite hur Jojjon kunnat nästla sig med på så mycket bilder?
---
Lite lustigt att min blogg ser konstig ut på alla andras datorer än min egen. Jag måste ha en smått magisk skärm, uppenbarligen. För nej, allt ska inte vara till vänster. Och inget ska se fult ut.
Jag har länge varit sugen på att byta bloggplattform till Wordpress istället, men det som hindrar mig är jobbet med att föra över allt (går det ens att göra på något smidigt sätt?) och framförallt att jag inte behärskar stilmallarna där för fem öre så då skulle designresultatet bli än mer kaos.
---
Nu: Universitetet, lunch och sedan lite storhandlade med bitterdamen och hårdrockaren innan vi avslutar med att leta upp en fin dator som jag kan döpa till Raven.
Måste bli mer kräsen
I övrigt är detta med datorköp inte så lätt som man kan tro. Egentligen vore det lättare om det bara fanns en som stod pall för mina krav så jag helt enkelt fick ta den och sluta ha beslutsångest. Men givetvis finns det flera. Hur ska jag då kunna välja? I den här takten kommer det inte bli någon ny dator förrän tidigast nästa år.
Vill du vara med och hjälpa till att lindra beslutsångesten så kan du säga till om du vet en bärbar dator som kostar cirka 5000-6000 kronor, är hutlöst bra till detta pris, har Windows 7, 15-16 tums-skärm och är svart (mycket viktigt).
---
Har surrat med Den blonda Häxan i dag om wienerbrödsmulor, bitterhet, Bruce Willis, dammsugare, sommarjobb, män, OS, prinsessorna, fula stavningar på namn, förlovningar, sjukdomar, Yves Saint Laurent, pluggande, tvillingar som halkar i badkaret, charmkurs, omedmänsklighet, Gwen Stefani, ryggmärgsreflexer samt lite sådant som inte är Häxans tekopp.
Ville på något vis anteckna detta och ha det daterat då det för första gången någonsin inte kom en mening i stil med "Jag vill inte höra mer om hockey" från den blonda damen. Väldigt anmärkningsvärt och därmed värt att minnas.
Snabba Cash behövs när man handlar upp hela biokiosken
Såg ju Joel Kinnaman i onsdags. Ja, Snabba Cash alltså. Sjukt bra, sjukt snygg, sjukt extasifierande. Ja, Kinnaman alltså. Filmen i sig däremot var inte någon fullpott faktiskt. Vet inte riktigt varför, för hur jag än vrider och vänder och dissikerar mitt resonemang så hittar jag inga direkta brister i filmen. Samtliga skådespelare var grymma och jag som är ett fan av "känslomässiga" filmer med mycket närbilder och känslor trivdes utmärkt. Dessutom lyste knivarna med sin frånvaro så jag vet inte riktigt vad jag tycker ska anmärkas på.
Kanske var det att förväntningarna var en aning upptrissade eftersom hela Sverige gått på om hur galet bra den är? Eller det faktum att det krävdes en sjujäkla film för att jag inte skulle känna mig som en svikare som valde bio- och restaurangmys framför en hockeymatch? Eller var det att vårt berg av biogodis gjorde oss en aning illamående lagom till Joel dök upp i rutan?
Äsch, vet inte. Tänker mest som så att filmens absoluta behållning var Dragomir Mrsic som spelade torpeden Mrado. Han och hans dotter gav verkligen en extra dimension till historien och gjorde mig sugen på att läsa boken. Lite kul tycker jag att skådespelaren är självlärd. Han har visst varit en liten buse tidigare med väpnat rån på sin lista. Ett väldigt fiffigt sätt att göra karriär på, tycker jag.
---
Förlust i går, igen. Min halv sju på lördagsmorgonen-diskning gav ingen effekt alls och i morgon är det nog dags att inviga OS-trosorna för i år faktiskt. Hemmamatch och jag är riktigt sugen på att åka upp. Men jag ska stanna hemma istället och se fortsättningen på Arnes fina intervju med Kung Forsberg.
Ska det vara så ska det vara, tror jag vi resonerade. En stor popcorn, en sourcream chips (som senare blev en till innan bion började!), två stora godispåsar, varsin dricka och så min obligatoriska rem.
Nu: Plugga webbredaktionellt arbete tills ögonen blöder och jag kreverar. Mums!
Vardagliga saker jag inte tycker om
1. Att bli snuvad på uppmärksamheten
För er som kan historien så skar ju jag av mig tummen (nästan) för en tid sedan. Väldigt otrevligt, äckligt och traumatiskt för mig och... ja, just det. Bara mig. Nu har det börjat bli ett riktigt snyggt ärr som jag förstås vill visa upp och finns det något jag inte tycker om så är det när man förlorar på mållinjen. "Titta, mitt ärr efter att jag skar mig i tummen! Titta!" säger man och håller upp tummen så alla ska se. Men då visar det sig förstås att någon annan ska vara värre. "Ja men se min tumme då, jag fastnade med den i sågmaskinen så den slets av" säger någon och så går uppmärksamheten direkt till denna obefintliga tumme istället. Osmakligt och ofint beteende som i 9 av 10 fall finns hos det manliga könet och den övriga gången är det Jojjon som är i farten.
Lika illa är det när man visar upp sin nya skada/sår och får ett klassiskt "Vart då? Oj du, hjälp vad stort. Måste hämta förstoringsglaset". Lite uttjatat tycker jag.
2. När folk inte inser att jag just satt punkt för diskussionen
Oftast när folk diskuterar ett hetsigt ämne brukar jag gå in och styra upp genom att berätta något träffande och hur det egentligen är. Min tanke med detta är dels att de andra ska lära sig något och dels att de ska sluta prata om det eftersom det inte finns något att tillägga efter mitt inlägg. Men detta verkar inte vara något folk förstår. Istället fortsätter de diskussionen över huvudet på mig och om jag då avbryter och säger "Ni behöver inte fortsätta älta detta något mer nu, för jag sa just det som är rätt" så får jag bara skit tillbaka om att jag skulle ha fel. Men liksom, den tanken har jag redan tänkt över och för länge sedan kommit fram till att så inte är fallet.
3. Vänner som inte riktigt förstår sin uppgift
Man sitter där med sin kära vän och beklagar sig och förväntar sig stöd och, förstås, medhåll. Den viktigaste ingrediensen i en vänskapsrelation. Just som jag fått ur mig en ramsa som kan sammanfattas med "Allt var hans fel, och jag har inte gjort något fel" och avslutar med "Eller hur?" så tror jag allt är i hamn. Har börjat slicka mig om läpparna och inväntar att få lapa i mig medhåll, instämmande och rejält med bekräftelse om att det är precis så det ligger till och det är då den "kära vännen" missförstår sin funktion i livet. "Men du, man får ju faktiskt förstå honom också... För du har ju kanske inte alla gånger skött detta så bra, om du förstår vad jag menar? Tänk dig in i hans situation." Suck, snark och stön.
Kan inte heller påstå att diskningen klockan halv sju en lördagsmorgon skulle höra till något av de vardagliga saker jag tycker om. Men fick för mig att det skulle föra tur med sig och MODO tycks ju behöva lite av den varan nu. Vi får se hur lyckobringande det är. Nästan så jag är lite rädd att det blir vinst i dag så jag får upp halv sju varje dag resten av säsongen för att diska.
Jaha, torsdag i dag
Nu ska jag och Fröken Bitter ha en helkväll med storhandling (hurra...), restaurangbesök och därefter bio. Joel Kinnaman i Snabba Cash blir det, förstås, och jag ska äta massor med popcorn och röda remmar och har bestämt mig för att inte reta någon annan än möjligen mitt sällskap.
Allt detta för att fira att Nichlas Falk i går fyllde 39 år (vilket jag egentligen betvivlar eftersom han väl spelat i Djurgården i 300 år nu?), sörja att det var 51 år och en dag sedan Buddy Holly dog och dessutom helt enkelt för att unna oss något.
...Och som uppvärmning så lyssnar vi på American Pie med Don McLean. Och så gnäller jag förstås över att jag missar hockeyn. Men vad gör man inte för sina vänner? Gör man aldrig något annars så är det kanske dags att börja... Heja MODO! Gör så jag blir jävligt bitter över att jag missade matchen! 
Jag ♥ Bitterdamen
Billigt är gott!
Du hittar dem här. Perfekta vid aktiviter när man ska bli frisk och svettig. Jojjon säger: "Då har väl inte du någon nytta av dem". Och nä, det har hon nog rätt i.
Dagens mest underskattade låt: Take Back The City med Snow Patrol
Dagens mest underskattade grej: Min personliga almanacka
Dagens mest underskattade hockeyspelare: T.J Galiardi (fyra poäng mot blåjackorna i natt, hurra!)
För er som skiter i att H&M har två linnen för under femtiolappen har jag ett annat tips. Perfekt för er som är lika kulturella som jag och som inte kräver sömn för att fungera som en normal människa, samt har superkanalen TCM att tillgå: Klockan 4.40 visar de underbara westernfilmen Across The Wide Missouri. Väl värd att se!
Alla domare hatar väl MODO?
Inledningen bådade dock gott. MODO såg pigga och fräscha ut och det verkade som att det skulle bli en perfekt lördagsmatch där viljan att vinna vägde betydligt tyngre än rädslan för att förlora. Tyvärr så var det just bara inledningen som bjöd på detta, för sedan barkade det. Rädslan tycktes få styra lite för mycket, tyvärr, och farten och intensiteten blev aldrig samma som i de tio första minuterna.
Kung Forsberg såg ut att vara riktigt sugen på att styra upp, men tyvärr blev det ju inte så. Lite mer aggressivitet i powerplay skulle inte skada någon (annan än motståndarlaget) och för att få fram det så kanske Dan Hinote kunde testas i förstakedjan?
Att Daniel Sondell lämnar MODO och att vi istället får in Henri Laurila känns bra. Inte för att jag har någon större koll på den sistnämnde, men Sondell har verkligen inte fått ut något i MODO. Tyvärr.
Övrigt: Flera i klacken hade toksnygga flaggor och både jag och Emma blev lite kära i en Hinote-flagga där de framställde honom som polis. Väldigt snyggt gjord, väldigt smart och väldigt synd att inte jag kom på idén först och målade på min vägg.
Inte för att vara en besserwisser, men är det inte bra att veta vem man klagar på? När Patrik Sjöberg för miljonte gången hade bäddat för att behöva poliseskort från arenan efter sin idioti var det någon smart jävel som skrek "Jag hatar dig Lärking! Du är så jävla dålig!" och x antal andra ord som jag censurerar eftersom detta inte är någon plats där ofrivilligt analsex diskuteras. Ibland är det uppenbarligen inte så viktigt vem man hatar bara man får hata någon.
