Sitter och är irriterad på mig själv över att jag inte fått gjort allt jag skulle i dag. Känns surt och jag vill slå mig själv stenhårt, men kom på att lite egen-pepp kan vara ganska bra det också.

För ovanlighetens skull snittar jag ett blogginlägg per dag. Imponerande! Men, själva grejen med detta och förstås dess orsak är att jag äntligen börjat komma igång med skrivandet igen. Efter en lång och tung skrivkramp som inte velat ge med sig för fem öre så känns det nu riktigt kul att skriva. Sådär tokroligt som det ska kännas. Jag är så glad över det att det är omöjligt att ens försöka beskriva.

Tycker fortfarande inte att jag skriver lika bra som förr, men faktum är att det ändå är helt okej. Okej, borde kunna ha en lägre lägstanivå kanske, men ibland glimrar det till och då är allt frid och fröjd. Dessutom vet jag att texter jag skrev för ett tag sedan och som jag då såg med avsky på faktiskt inte är då usla som jag såg dem som. Läser jag ännu tidigare texter så kan jag ju också se hur mycket bättre jag är numera rent tekniskt. Utvecklats har jag gjort. Rent krasst skriver jag mycket bättre i dag än för x antal år sedan. Problemet har snarare handlat om känslan, och intresset, men nu när krampen börjat släppa känns det mycket bättre.

Har inte fått vare sig hybris eller sänkt kraven på mig själv, men jag måste säga att det är jäkligt skönt att faktiskt börja andas lite och känna efter. Och då faktiskt känna och se något bra igen.