Att prata känslor har alltid varit min starka sida så jag tänkte öppna mig lite. För att förklara känslan av en fot i elitserien för er orutinerade som inte befunnit er i den här sitsen så kan jag förklara att det känns bättre än att stå utanför, men sämre än att stå där med båda fötterna. Så är det.

I nuläget har MODO allt i egna händer. Detta läget har jag väntat på sedan match ett i den här helvetes karusellen.

Men någon enkel uppgift är det ju inte. För är det något som är svårt så är det att gå in och göra just det där som man ska. Jag har hela tiden varit pessimistisk och kommer inte att våga hoppas på något innan vi vet säkert hur det går. Inte för en sekund vågar jag ta ut någon förhoppning om att vi ska klara detta.

Men det ska vi väl? Nu har vi i alla fall ena foten i elitserien. Låt oss få lyfta in den andra också.



---

Allmänt jobbig dag i dag. Saknar dig mer än något annat! Ett år sedan nu och det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på dig. ♥