Nu drar jag och jobbar tolv timmar. Har on...
Nu drar jag och jobbar tolv timmar. Har ont i huvudet men segersötman från i går ska nog hjälpa. Härligt med drömfinal! Besvikelsen över kanadas uttågande är som bortblåst.
Dagens stora frågor
Okej, Norge förlorade trots den där härliga straffen. Nu är min fråga: Vilket är Röymark mest ledsen över? Att de inte vann eller det faktum att han nu inte får prata med mig?
Jag tror i alla fall på alternativ nummer två. Det måste vara alla hockeyspelares största mardröm – att inte ha mig ringande.
Sedan undrar jag också om jag ska a) gå och äta eftersom att jag är hungrig eller b) inte gå och äta eftersom att jag är lat? Svårt val.
Ja, det är den typen av frågor som jag funderar över nu när det är ganska lugnt på jobbet och min hjärna därmed har lite semester.
Dagens lista:
Morran hissar: Jag är ledig i morgon när Tre Kronor spelar.
Morran dissar: Jag är inte ledig på söndag när guldmatchen spelas (och Sverige förhoppningsvis är med).
Bilden har egentligen inget med inlägget att göra utan är bara en "genrebild". Eller en bild för att bevisa att jag har känslor. Jag saknar dessa två små huliganer!
Saker som gör mig till en inte så underbar tjej:
- Tycker att det är helt rimligt att bara kunna ange potatis och kryddor som ingredienser i potatisgratäng
- Vägrar servera öl lagom till Premier League-sändningarna. Har fullt upp med att se hockeymatchen
- Tror på allt jag läser i Cosmopolitan (källkritik skiter jag i när jag är ledig, okej?)
- Är själva definitionen av någon som tycker mer om att få än att ge – i alla lägen. Ja, förutom stryk
- Har alltid, alltid, alltid rätt. Och du har alltid, alltid, alltid helfel. Dessutom förstår du inget. Alls.
Men utöver detta så är jag ett kap! Så jag gör ett nytt försök här och nu. Vad säger du, Peter den store? Ska vi ta och slå till?
Tillbringar kvällen med jobb o håller koll...
Tillbringar kvällen med jobb o håller koll på matchen mot tyskarna. Snart hemgång. Undrar om jag blir kidnappad i kväll igen för nattmat på restaurang gula måsen?
Mina vackra ögon
Jag gick in på Adlibris och såg att Nina Hemmingsson kommit ut med en ny underbar samling av världens underbaraste enrutingar. Mina vackra ögon blev givetvis beställd direkt. Nu är det bara att vänta på att den kommer så jag kan få gotta mig i Nina Hemmingssons underbara träffsäkerhet. Jag verkligen älskar hennes illustrationer!
Och kanske ännu mer hennes sätt att med bästa möjliga humor lyckas få en att känna igen sig så mycket att jag och Fröken Bitter konstant frågar oss om inte det är vi som ligger till grund för de här serierna.
För vem skulle en bok som heter Mina vackra ögon annars handla om, om inte om mig?
"Jag jobbar för Team Canada. Vi är klara här. Tack så mycket"
Sitter och fixar lite inför en spalt till lördagens tidning och väntar på att få ringa och prata lite hockey-VM samt fotboll. Under tiden läser jag och roas (eller oroas?) över dagens citatskörd.
Expressen berättar om ordväxlingen mellan Leif Boork, Ken Hitchcock och presschefen Andre Brin i går under presskonferensen efter matchen. Jag dör lite.
Boork frågar om tacklingen på Mikael Backlund, men frågorna faller inte Kanada i smaken och därför hoppar presschefen Andre Brin in och tar över. Han tycker att det har blivit åsikter i stället för frågor och säger efter en stund "Nästa fråga... Inga mer frågor från den här gentlemannen".
När Boork ställer en ny fråga svarar Brin: "Jag jobbar för Team Canada. Vi är klara här. Tack så mycket." Därefter lämnar coachen och presschefen presskonferensen. Jag bara undrar, varför skämmer Kanada ut sig så här? Varför bryter presschefen in? Hitchcock är ju knappast ett blåbär som ska behöva uppbackning ...
En annan som inte heller är ett blåbär är Rick Nash som sa så här till Expressen om tacklingen: "Jag vill inte dela ut såna tacklingar, men skulle jag inte göra det så skulle jag vara arbetslös." Det tycker jag är lite gulligt sagt av min kära Herr Nash. Men jag tror inte att han behöver oroa sig för att bli av med jobbet. Sedan när består hans uppgifter på isen främst av att tackla?
Bildbevis på att jag är blond
Nu blir det jobb! Hoppas på lite hockey-VM skrivande.
Livet känns övermäktigt bra just nu. Rick ...
Livet känns övermäktigt bra just nu. Rick Nash, Calle Johansson och Niklas Holmgren på en och samma gång. Då går minsann inte grillning före hockey-VM. Men trots att jag är betuttad i herr Nash o ser honom som turneringens viktigaste så håller jag så klart på Tre Kronor ändå.
Monday, monday
Dessutom funderar jag (som alltid?) över mitt hår. Jag ska försöka ta lite bättre bilder än mms-bilden från i går så får ni se och bedöma. Jag kan behöva lite stöttning som blond.
Och nu laddar jag för eftermiddagen med The Mamas & The Papas:
Blond! Eller i alla fall massor med blonda...
Blond! Eller i alla fall massor med blonda slingor och ett ännu ljusare helhetsintryck. Blekningen tog bra, kanske lite väl bra. Hej då naturliga-knappt-synliga-slingor, och hej jättetydliga-onaturliga-slingor. Men, ingen skugga ska falla över Bitterdamen, för trots att hon slingade mig med våld så gjorde hon ett kanonjobb. Att jag lider av grav blåögdhet när det gäller resultat av hårförändringar - det får jag skylla på mig själv.
Nästa biobesök ska jag se ...
En av mina favoriter avdelning kvinnliga skådespelare och surmuppen nummer ett i samma film. Ja, det måste jag se.
Det vore kanske något för Timråtattarna också? Så kan vi följa upp med Twilight-maraton (så vi har en ursäkt för att vräka i oss Gino). Vad säger ni?
---
I dag har jag firat guldhjältarna Dragons på torget, lunchat med bossen och glömt kvar jackan ute på ett jobb så jag fått gå klädd i en regnponcho i storlek XXXXXXXL. Nu ska jag korra sista artikeln och sedan dra mig hemåt. I helgen ska jag bara göra tre saker: hockeyladda, vila och bli blond. Och leka med min vapendragare, men det räknar jag knappt.
Firar Tre Kronors överkörning så här ...
... i efterhand med brownietårta, grädde och jordgubbar. Och undrar lite smått om jag snart kan titulera mig världsmästare i konsten att fira allt och inget lite när jag själv känner för det.
Hur vet man om smärtan är svår eller inte?
Ibland har jag så ont i magen att jag tror att jag ska dö. Då frågar självdiagnosschemat i läkarboken om smärtan "är svår" och precis samma fråga får man av sjuksköterskor. Och då undrar jag – hur ska jag veta det? Jämfört med vad? Det gör tillräckligt ont för att jag, som är rädd för sjukhus, ska höra av mig. Men jag tror inte att det gör lika ont som någon som fått en yxa i huvudet. Men vad vet jag?
Jag har inget att jämföra med. Jag har inte fött barn. Jag har inte brutit något ben. Jag har inte ens tagit hål i öronen. Har jag ens något att jämföra med?
Det jag kommer på just nu är att jag som femåring trampade på en humla och att det gjorde vansinnigt ont och sedan dess har jag varit galet rädd för humlor och getingar. En annan gång föll jag av en häst som sprang över mig och jag blev trampad mitt på härligheten – men det gjorde inte ont vad jag minns.
När Murkes råtta bet mig i fingret skrek jag som en stucken gris. Men det var kanske mer för att hon bett mig att vara tyst snarare än för att det gjorde väldigt ont..?
Därför vet jag inte om jag är smärttålig eller inte. Det kanske inte alls är någon svår smärta jag har, jämfört med annat? Eller så är det just det, men att jag är ovanligt tålig? Så hur ska jag veta om smärtan är svår eller inte? Hur uppskattar man smärta?
Hockey, hår och tidsbrist
Jag däremot har inte bloggat om något av det, inte ens Daniel Sedins storhet eller Kung Forsbergs nya roll. När MODO klarade av att säkra elitseriekontraktet blev det en total urladdning som jag ännu inte har hämtat mig ifrån.
Därför vilar hockeyskrivandet ett tag. Även min egen koll går tyvärr lite på sparlåga på grund av allt annat som tar all tid. Men som tur är har jag världens bästa "Foppa 2" som håller mig uppdaterad i Silly season-cirkusen.
---
Har kört en omgång Colour B4 igen. Denna gång blev det styrkan Extra. Resultat? Jag är ungefär jordgubbsblond i håret, tror jag. I alla fall ljusare (eller? Det är svårt det där). Åtminstone varmare. Vi får se vad det blir utav detta.
---
Ganska maffig nyhetsdag i dag. Därför ska jag jobba på nu i stället. När jag kommer hem är högsta prioritet att skaffa Spotify-premium. Och köpa en ny diskborste. Adios!
